Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
I ett kategoriskt perspektiv dominerar individkarakteristika som låg
begåvning eller andra hinder och störningar liksom exempelvis svåra hemförhållanden.
Traditionellt har dessa svårigheter benämnts och bestämts
med hjälp av diagnoser på individers avvikelser från vad som betraktas
som normalt enligt en medicinsk/psykologisk modell. Det är den enskilda
individen som betraktas som problemet. Som framgått tidigare återfinns
specialundervisningens tradition inom det kategoriska perspektivet.
En intressant skillnad gäller graden av resultatens överförbarhet till
handling i praktisk verksamhet. Projekten inom det kategoriska perspektivet
presenterar ofta metodiska och andra förslag till åtgärder, medan
resultaten från projekt inom det relationella perspektivet tenderar att peka
mot långsiktig utveckling av undervisning och annan verksamhet i en
inkluderande utbildning.
En fråga man kan ställa sig är varför förskjutningen mot ett relationellt
perspektiv går så långsamt. En rimlig förklaring står sannolikt att finna i
tidsaspekten. Specialpedagogisk verksamhet förväntas fortfarande i hög
utsträckning svara mot mer eller mindre akut uppkomna problem i skola
och undervisning. Exempelvis anses socioemotionella störningar utgöra
ett växande problem, och i tider av resursbegränsningar får ofta sådana
problem förtur. Direkt individbehandlande åtgärder utförda av särskilda
specialister vid sidan av den övriga verksamheten ter sig då ofta lockande
Men samtidigt kan sägas, något tillspetsat, att sådana åtgärder och metoder
inom det kategoriska perspektivets ram har mycket begränsad pedagogisk
relevans för utvecklingen av en bättre fungerande inkluderande
undervisning enligt målsättningen »en skola för alla«.
Forskningen inom båda perspektiven har bidragit med viktig kunskap,
och det är inte så enkelt att man kan dra slutsatsen att det ena är förkastligt
och det andra skulle var det enda riktiga. Snarare är det så, att
båda perspektiven är ofullkomliga och att de hittills utvunna kunskaperna
måste värderas mot bakgrund av detta. Det förhållandet är också en viktig
utgångspunkt för en nödvändig fortsatt teoriutveckling inom området.
Ytterligare en aspekt gällande senare tids specialpedagogiska forskning
skall kortfattat nämnas. Forskningen har under lång tid kritiserats för att
vara alltför okritisk gentemot förhållanden och villkor som kan härledas
till exempelvis politiska och andra policybestämmande beslut som fattas
i samhälle och skola. Sådana förhållanden, som utgör viktiga förutsättningar
för specialpedagogisk verksamhet på olika håll, har på senare tid
fokuserats och studerats. Samband mellan benämningar på företeelser och
deras politiska och praktiska konsekvenser kan ses som ett område, där
forskningens kritiska uppgift kan få särskild betydelse.
Den specialpedagogiska forskningen, i Sverige, likaväl som internationellt,
befinner sig mycket påtagligt i ett skede av spännande utveckling.
Detta gäller innehållsligt i form av teoretiska och andra utmaningar på
ökande antal områden. Det kan också sägas gälla i kvantitativ mening,
vilket bland annat tagit sig uttryck i att ett antal nya professurer i speci-
302