Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Det har därmed också blivit alltmer angeläget att studera förhållanden
på olika politiska och administrativa nivåer i utbildningssystemen.
Övergripande handlar det om hur vissa normalt förekommande olikheter
individer emellan blir bedömda och behandlade som avvikande eller onormala.
Ett resultat från senare specialpedagogiska studier är exempelvis att
specialundervisningen måste förstås som en del av differentieringsproblematiken
i den vanliga undervisningen. Detta får konsekvenser åt två håll.
Dels gäller det mönster av organisatorisk differentiering relaterade till
pedagogisk differentiering i »en skola för alla«. Dels handlar det om vård-,
hjälp- och stödområden med sina professioner och »revir«, vars tillkomst
och utveckling också måste ses mot bakgrund av att åtskilliga barn med
funktionshinder och utvecklingsstörningar tidigare inte fick någon skolgång
över huvudtaget.
Trots att breddningen av det specialpedagogiska forskningsfältet var
märkbar under både 1980 - och 1990 -talen, innebar detta inte något
egentligt paradigmskifte för den specialpedagogiska forskningen. Tvärtom
konstaterar både Jerry Rosenqvist och Gunnar Stangvik, att den dominerande
forskningen var av liten omfattning och dessutom kännetecknades
av ett mycket begränsat perspektiv inom ett snävt definierat verksamhetsområde.
Merparten av studierna var således fortfarande relaterade till,
och »instängda« i, ett specialundervisningstänkande. Merparten av den
då redovisade forskningen kunde fortfarande sägas vara individbunden
– med individers egenskaper som det definierade problemet – och därigenom
hänförbar till vad den engelska specialpedagogen David Skidmore
benämnde som ett psykologisktmedicinskt paradigm och en patologiserande
förståelse av hela problematiken. Denna kritik av den svenska
specialpedagogiska forskningens instängdhet och alltför begränsade
300