Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

en skola för alla – om specialpedagogik
begrepp till ett miljö- och kontextrelaterat begrepp. Handikapp uppstår i
möten mellan individers med funktionshinder förutsättningar och de krav,
förväntningar, värderingar och livsvillkor som gäller i de miljöer de lever i
och/eller avskiljs ifrån.
Utbildningsmiljöer är i många avseenden speciellt intressanta i sådana
perspektiv. Handikapp/skolsvårigheter omtalas numera ofta som sociala
konstruktioner, definierade utifrån maktpositioner som ett led i de starkas
hanterande av dem som bedöms vara svaga eller mindre värda. De nya
angreppssätten innebär att den specialpedagogiska forskningen också
inriktas på frågor kring vad som egentligen gör specialundervisningen
nödvändig. Dessa utmaningar formuleras i frågor som: »What is behind
special education?« eller »Vad är det som leder till den nödvändiga särbehandlingen?«
Skolöverstyrelsens kunskapsöversikt formulerade detta med
följande ord: »En långsiktig målsättning för specialpedagogiskt utbildade
lärare skulle kunna sägas vara att arbeta bort sin egen nödvändighet. Det
gäller då inte som lärare, utan som den som måste ta ett särskilt ansvar för
åtgärder med elever som har större behov av stöd och stimulans än andra.
Till detta mål är dock vägen fortfarande lång, framför allt beroende på att
det är svårt att få till stånd ett breddat ansvarstagande för dessa elever.«
Inkludering – en skola för alla
Även om den medicinskt/psykologiska forskningen kring funktionsnedsättningar,
skador och störningar bidrar med väsentliga kunskaper med relevans
för specialpedagogik och specialpedagogisk forskning, är denna forsknings
kunskapsbidrag och teoretiska antaganden inte tillräckliga för att också
utveckla specialpedagogisk teori och forskning. Den biologiskt grundade
kunskapen kan inte direkt översättas till pedagogik och pedagogiskt handlande.
Pedagogisk, liksom specialpedagogisk, forskning har att studera
intentionella handlingar och deras konsekvenser i utvecklingen av »en skola
för alla«, vilket mer eller mindre tydligt uttalats som en utbildningspolitisk
ambition. Den specialpedagogiska forskningen måste då också hantera
normativa inslag. Detta har blivit allt tydligare i det som under 1990 -talets
senare del också kallades inkludering eller »inclusive education«.
Svaren på frågor om integrering är bra eller dåligt måste sökas i relation
till de värderingar som lett fram till att man beslutat sig för att försöka
åstadkomma ett integrerat samhälle och en skolverksamhet med optimala
möjligheter till delaktighet för alla. Ett sådant perspektiv måste också
få konsekvenser för problemformulering och val av forskningsfokus.
Resultat blir då inte i första hand – och definitivt inte enbart – intressanta
på individnivå, utan de gäller processer och pågående verksamheter i t.ex.
skolmiljöer. I sådana studier utgör också andra förhållanden, ibland kallade
ramfaktorer, väsentliga inslag.
299