Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

en skola för alla – om specialpedagogik
De första, mer omfattande studierna, rapporterades i början på 1970 -
talet. Resultaten bidrog i hög grad till att en rad nya forskningsfrågor
började ställas och problemformuleringen vidgades. Personligen brukar
jag använda en fråga jag fick från en elev i en hjälpklass som illustration till
detta. Eleven kom tillbaka till skolan efter en veckas praktik på en arbetsplats
och ställde följande fråga: »Varför heter det hjälpklass? Det är ju
ingen hjälp, ju. Det blir bara svårare för mig att få jobb, när dom får reda
på att jag gått i hjälpklass!« Eleven tänkte i betydligt längre tidsperspektiv
än vad ansvariga för hans skolundervisning gjorde.
Psykometri och differentiering
Begåvnings- och intelligenstestningarnas dominerande roll var tydlig
under 60 -talet. I ett stort antal upprepade studier konstaterades att det
fanns relativt höga samband mellan begåvningsnivå och skolprestationer,
vilket i regel tolkades som stöd för skolans organisatoriska differentieringsbehov.
Specialundervisningen skulle kompensera för brister och
göra det möjligt för eleverna att återgå till sina »normala« klasser efter en
tids behandling. Sambanden mellan social bakgrund och begåvningsnivå
tolkades på liknande sätt, men debatterna kring arv-miljö-relationerna
kopplades mera sällan till skolans behov av specialklasser. Förhållandet
rapporterades dock i forskning på området som tecken på en orättvis fördelning
av hjälp- eller specialklasser mellan skolor i de större städerna.
Skolor i områden med hög status och med högre genomsnittlig begåvningsnivå
bland eleverna hade, enligt sådana studier, oproportionerligt
många specialklasser i jämförelse med s.k. lågstatusområden. Men eftersom
specialundervisning generellt sett betraktades som nödvändig kompensation
och stödjande åtgärder för att komma till rätta med brister hos
svaga elever, tolkades sådana forskningsresultat oftast som legitimerande
av krav på »fullt utbyggd specialundervisning«.
Utan att egentligen från början ha varit syftet, har en del sådana studier
följts upp i form av longitudinell forskning från sent 1960 -tal och
framgent, främst av långtidseffekter av specialundervisning i olika miljöer.
Internationellt sett har Sverige varit tämligen unikt genom en lång och
omfattande tradition på detta område, även om liknande studier har gjorts
även i Finland och Danmark. Några av studierna, relaterade till »utbildningshandikapp
i långtidsperspektiv«, kom att verka som ett embryo
till ett paradigmskifte i den specialpedagogiska forskningen i början av
1970 -talet, genom att begreppet utbildningshandikapp gavs en bredare
betydelse. Dels stod det för individegenskaper som kunde orsaka skolsvårigheter
och andra handikapp, men begreppet användes även i betydelsen
svårigheter/handikapp som orsakades av erfarenheter och upplevelser av
förhållanden i den undervisning man hade gått igenom.
295