Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

En skola för alla
Om specialpedagogik
Ingemar Emanuelsson
en skola för alla – om specialpedagogik
Användningen i Sverige av begreppet specialpedagogik sammanfaller
i tiden i stort sett med den i denna skrift aktuella 40 -
årsperioden. Tidigare talade man om specialundervisning och
ända fram till mitten av 1970 -talet användes de två begreppen
i stort sett som synonyma. Båda stod som regel för en
undervisning av speciella elever, oftast utförd av speciella lärare. Begreppsdelen
»special -« definierades som avvikelse från det vanliga eller normala
och var allmänt bundet till elever som på ett eller annat sätt sågs som avvikande.
Därigenom ansågs de också vara i behov av speciell undervisning,
som skulle ge dem stöd och hjälp med deras speciella egenskapsorsakade svårigheter.
I akademiska sammanhang träffar vi på begreppet specialpedagogik
först 1965 och då i ämnesbeskrivningen av en professur (i praktisk pedagogik
med specialpedagogik) som inrättades vid Lärarhögskolan i Göteborg med
Karl-Gustaf Stukát som innehavare. Successivt kom begreppet specialpedagogik
att användas mer allmänt, och då som ett bredare och mer omfattande
begrepp än specialundervisning. Det är intressant och viktigt att uppmärksamma,
att begreppsförändringen inte bara kan ses som ett utbyte av benämning.
Den är kopplad till utveckling av kunskap och kompetens inom området
i flera avseenden. Denna utveckling har på många sätt inneburit utmaningar
och konflikter både inom den traditionella specialundervisningen och i den
s.k. vanliga eller normala undervisningen i olika skolformer.
De framgångsrika åren på 60- och 70-talen övergick i en dystrare period
med nedskärningar och så småningom nedläggning av Öresundsvarvet.
Stadens motor försvann.
291