Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
En konsekvens av detta nya invandringsmönster var att rasistiska
grupper, motståndare till dem som kom att kallas »nya svenskar«, blev
mer synliga. Till exempel samordnade den först kända aktiva nynazistgruppen
Bevara Sverige Svenskt (BSS), under 1980 -talet korsbränder i
olika delar av landet. Flera små högerextrema politiska partier uppstod
också från mitten av 1980 -talet, som Sverigedemokraterna, Sjöbopartiet,
Framstegspartiet och Ny Demokrati. Därmed kom rasismen att bli en
nationell fråga för första gången under efterkrigstiden.
Men det vidtogs mycket få samlade åtgärder som svar på kommunernas,
skolornas och fackförbundens begäran om ledning, råd och stöd i kampen
mot rasismen, förutom enstaka insatser som t.ex. små aktionsforskningsprojekt
med stöd från Skolverket.
Under det sena 90 -talet kom regeringens politik att förändras, från en
strävan mot assimilering till en sorts ömsesidighet och en acceptans för
avvikelse. Till exempel konstaterades i Regeringens proposition 1997/8:
16, Sverige, framtiden och mångfalden, från invandrarpolitik till integrationspolitik,
att grupper från olika kulturer borde komplettera varandra
och medföra kunskap och erfarenhet som kunde bidra till att förverkliga
vad de mångfaldiga perspektivens syntes lova. Samtidigt krävdes av olika
institutioner att de skulle förändra sina organisationer och verksamheter
så att de bättre återspeglade Sveriges etniskt blandade samhälle.
Från och med 1990 -talet visade läroplanen och andra officiella dokument
med all önskvärd tydlighet för lärarna och skolorna att multikulturalism/
interkulturalism var frågor som måste beaktas. Men man gav endast ringa
vägledning om hur man praktiskt skulle gå till väga. Dessutom fanns det
fortfarande inte (och finns än idag inte) i tillfredställande omfattning, något
systematiskt sätt att inhämta eller sprida information och forskningsresultat
om rasistiska tillbud och hur de bör bemötas. Detta trots att statistik
och datainsamling om minoriteter ger information om var de »nya
svenskarna« bor, vilka typer av jobb de har, hur mycket de tjänar och
vilken utbildningsnivå de har. Detta har enligt Integrationsverket lett till
en allmän brist på kunskap om rasismen, vad som kännetecknar den, och
vad som driver de rasistiska gärningsmännen.
Det finns en rasistisk underström i de värderingar som en betydande
minoritet av svenska ungdomar präglas av, trots de många offentliga
uttrycken av oro över rasismen – och trots att flera antirasistiska kampanjer
riktat sig just mot skolor och unga människor. 1992 fick till exempel en rad
regeringsorgan den gemensamma uppgiften att försöka påverka ungdomars
åsikter och beteende mot invandring, invandrare och etniska minoriteter.
De kom fram till slutsatsen att det är svårt att förändra åsikter enbart
genom information – att vädja till värderingar och känslor är också viktigt.
Denna slutsats har lett till den nyligen antagna betoningen på värdegrund
hos skolelever, samt inte minst grundandet av ett Värdegrundscentrum vid
Umeå universitet 2001. Hittills har dock arbetet inte hunnit förbi kartläggnings-
och faktainsamlingsstadiet till ingripande eller praktik.
286