Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

perspektiv på svensk jämställdhet
utbildningsväsendet, samt för vems räkning jämställdhetsprogrammen
skrivs. Man kunde hävda, till exempel, att Sveriges radikala politik har
drivits fram lika mycket av ekonomiska som sociala eller demokratiska
omsorger. Florin menar att, till skillnad från i andra länder, föll den
svenska lösningen på efterkrigstidens arbetskraftsbrist tillbaka på kvinnornas
hävdvunna roll som arbeterskor.
Svenska kvinnor deltog redan tidigt i arbetsmarknaden och eftersom Sverige
var ett jordbruksland långt in på 1900 -talet, blev den arbetande kvinnan
norm […] Att mer än en halv miljon hemmafruar välkomnades på arbetsmarknaden
(på 1960 -talet), och stannade kvar, har sina rötter i nordisk historia.
Tyskland hanterade problemet annorlunda. De hade samma problem
men importerade istället utländsk arbetskraft.
(Florin citerad av Palm 2002b, s. 5)
Sålunda samverkade ekonomiska och politiska intressen, då efterkrigspolitikerna
investerade i barnomsorg, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg
som hörnpelare i en stark välfärdsstat. Detta tillät dem att befria
kvinnorna från sin traditionella roll som omsorgsgivare för att i stället
integrera dem i arbetsmarknaden. När Sverige förändrades från att vara
ett emigrantland till att under efterkrigstiden bli ett invandrarland, löste
man på samma sätt den arbetskraftsbrist som kvinnorna inte kunde fylla
genom att anställa ekonomiska invandrare. Fastän den första begränsningen
av invandringen kom under 1960 -talet, när konjunkturen under en
kort period var svag, var det inte förrän på 1990 -talet som Sverige på allvar
återinförde gränskontroll som ett svar på växande budgetproblem och hög
arbetslöshet. Ekonomin förbättrades när 1900 -talet gick mot sitt slut, men
svenskarna blev ändå tvungna att omvärdera sin självbild såsom medborgare
i en av de rikaste och mest demokratiska nationerna i världen.
Även om välfärdsstaten har kommit att utsättas för striktare ekonomisk
kontroll, behåller Sverige ändå ett internationellt rykte som en unik
kombination av marknadsekonomi och stark offentlig sektor. Sålunda ses
Sverige som »ett av de mest omfattande och generösa systemen för välfärd
i Europa och hela världen« (Gould 1996, s. 91). En aspekt av detta anseende
är att Sverige har identifierats som en av de bästa platserna i världen
för kvinnor, konstaterar Neft & Levine (1997). Men samtidigt har minoritetsgrupper
ofta haft större svårigheter i Sverige än i andra länder, särskilt
inom arbetsmarknaden, vilket påvisas i en nyligen utkommen OECD-rapport.
»Bland ickenordiska medborgare har andelen sysselsatta sjunkit från
ungefär två tredjedelar till ungefär en tredjedel« (s. 34).
Från och med 1980 -talet blev nyliberala tendenser allt mer tydliga både
inom och utanför regeringen. Som Nygren (1998) påpekar, »infördes och
spreds begrepp som kostnadseffektivitet, privatisering, marknadsanpassning
och kundorientering som sätt att förändra välfärdsproduktionen«
(s. 143). Ekberg & Gustafsson (1995) anser att bilden av Sverige som
ett jämlikt samhälle började krackelera när fattigdomen återkom under
281