Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

ungdom, vuxen eller någonstans där emellan
1864, då Harpan grundades, antogs drygt trettio elever till läroverket,
vilket kan jämföras med ett år under 1990 -talet, då skolan hade omkring
1700 elever. Utifrån ett samhälleligt perspektiv är skolans breddade rekrytering
en viktig förklaring till varför ungdom som kategori kommit att få
en allt mer framträdande position från omkring 1940 -talet och framåt.
Om alla i en viss ålder befinner sig i ett och samma skolsystem får det konsekvenser.
De ses i första hand som ungdomar, deras klass- och könstillhörighet
träder tillbaka. Men för ungdomarna själva är dessa kategorier
minst lika viktiga som de varit tidigare. Det är i det här sammanhanget som
1990 -talets föreningsliv kan förstås. Föreningarna kan liknas vid en reservoar
där den lokala eliten utväljs och formas, delvis skapas och legitimeras
och där (livs)långa band knyts. Här traderas klass- och könsstrukturer.
Det har funnits ambitioner under hela 1900 -talet att skapa ett skolsystem
för alla i en viss generation. Samtidigt levde de gamla institutionerna
kvar fram till 1960 -talet och som studien av gymnasieföreningar
visar, upprätthåller eleverna även i den sammanhållna gymnasieskolan
liknande distinktioner som fanns under läroverkstiden. Skolpolitik och
skolpraktik har på så sätt varit varandras motsatser.
Den här studien visar således att en elevinitierad verksamhet som gymnasieföreningar
förvaltar gamla värden och värderingar. En förklaring till
varför de gamla läroverkstraditionerna lever vidare är att det finns aktörer
som med hjälp av dem kan upprätthålla en stark position. Själva tillträdet
till läroverket fungerade tidigare som en distinktionsskapande praktik för
de som skulle komma att bli en del av etablissemanget. I den situation som
fanns vid mitten av 1990 -talet har bland annat gymnasieföreningarna
kommit att överta denna praxis.
1990 -talets föreningsmedlemmar kommer stundtals i konflikt med de
rådande jämställdhetsidealen och kanske också med jämlikhetsidealen,
även om det inte är så tydligt i utsagorna. De vill på olika sätt förringa
föreningarnas exklusivitet och det finns inte någon medlem som fäller
yttranden som skulle kunna tolkas som att han eller hon är positiv till
de distinktionsskapande praktiker som de är delaktiga i. I flera intervjuer
betonas snarare motsatsen. Informanterna beklagar att alla som skulle
vilja vara med inte kan få vara det. En informant menar att föreningen som
hon är medlem i, försöker att välja sådana medlemmar som kanske inte
har så stark position i skolans sociala fält. En manlig informant menar att
det är farligt att prata om att det finns elever som är populärare än andra.
Den här typen av utsagor vittnar om att 1990 -talets gymnasieelever
förvaltar ett motsägelsefullt ideal. Å ena sidan delar de den samtida skolpolitiken
strävanden efter att alla ska ha möjlighet att ta sig fram i gymnasieskolan,
å andra sidan är de själva medskapare av ett föreningsliv som
motverkar detta syfte.
273
Slutord