Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Discoeran inträffar
ungdomstiden, till ett vuxnare liv. I folkmun talas det om att ta studenten
och abiturientbaler anordnas, även om det är mer än trettio år sedan de
sista abiturienterna gick ut. Men frågan här är om inte gymnasisten långt
före examen eller skolavslutningen tillskansat sig mer eller mindre av den
vuxna personens attribut, förmåner och kanske också skyldigheter? Och
om så är fallet, är det möjligen så att gymnasister i en tid har haft större
tillgång till det vuxna fältet, än vad elever haft i en senare tid? Och hur ska
i så fall en sådan förändring förklaras?
Gränsen mellan att vara barn och att vara vuxen kommenteras i Vilhelm
Erik Svedelius självbiografi. Svedelius har erfarenheter från det sena 1820 -
talets Västerås. Han skriver:
270
Med vårterminen 1828 upphörde jag att vara skolgosse, jag blef gymnasist
från början af höstterminen; skillnaden var betydlig: andra lärare, till en del
andra läroämnen, och hela lifvet var förändradt. […] och när enligt gällande
lektionsordningen disputation (talöfning) blef hållen, hvilket inträffade en
gång i veckan, hölls dispuationskalas efteråt med öfningar att dricka punsch.
Gossarne i skolan titulerades af sina lärare med benämningen ›du‹, men
lärarne på gymnasium kallade sina lärjungar ›herre‹.
(Sandberg 1994, s. 139)
Lärarna ändrade således tilltalet till eleverna när de började gymnasiet.
Svedelius anser att eleverna var medvetna om att de hade en högre status
än tidigare. Han skriver att såväl elever som lärare i gymnasiet härmade
livet vid universiteten. Någon »disciplin eller skoltukt« fanns det knappast
enligt Svedelius. Ordningen stod eleverna själva för.