Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

ungdom, vuxen eller någonstans där emellan
Föreningen ger sina medlemmar ett symboliskt kapital, och som framkommit
ovan finns ett omfattande urvalsarbete bakom varje inval. Citatet tydliggör
att den enskilda medlemmen inte får tro att hon är något, för att citera
Jantelagen. Det kan tyckas paradoxalt, men en tolkning är att den presumtiva
medlemmen inte får bära med sig för mycket kapital in i föreningen –
och framför allt inte fel sorts kapital som den unga kvinnan med sina shoppingkassar.
Snarare är det i föreningen som kapital skapas, som sedermera
kan ge de enskilda medlemmarna en starkare position på skolan.
Från ansvarstagande man i offentligheten till
oansvarig ungdom i hemliga föreningar
Som framgår av inledningen finns det inte någon homogen ungdomstid vid
ett givet tillfälle, kanske är det här påståendet särskilt giltigt utifrån ett
historiskt perspektiv. I början av 1930 -talet var det exempelvis endast 8,1 %
av alla sextonåringar som ägnade sig åt heltidsutbildning. Drygt 90 % av
landets sextonåringar delade således inte den vardagliga erfarenheten av
att vara elev. Ålder var kanske inte den viktiga kategorin för 1930 -talets
ungdomar, i alla fall inte för dem som stod utanför utbildningssystemet. En
ung arbetare hade utifrån ett sådant resonemang mer gemensamt med sina
arbetskamrater, än med pojkarna i läroverket. Den artonåriga förstföderskan
delade fler erfarenheter med de nyförlösta kvinnorna hon träffade på
barnbördshuset, än med årskamraterna som gick i flickskolan.
Verksamheten i skolan har under hela den period som studien omfattar,
strukturerats utifrån elevernas ålder. På så sätt kan institution ses som
ett fält där ålder är en övergripande, organiserande princip. Det behöver
dock inte innebära att ålder tillskrivs samma betydelse under hela perioden,
eller att kategorin är lika framträdande. Särskilt intressant är att studera
om det sker några förändringar över tid. Blir medlemmarna exempelvis
barnsligare, ungdomligare i sitt beteende, eller axlar de alltmer ett
vuxet ansvar? Det är således dags att problematisera (ungdoms-) kulturers
uttryck och innebörd.
Christina Florin och Ulla Johansson beskriver läroverken under perioden
1850 – 1914 som en pojk- eller gosskultur. De menar att gymnasieföreningar
ska tolkas som en del av en ungdomskultur som stod utanför
vuxnas insyn. I en annan studie lyfter Ulla Johansson fram ålder i sin
analys av studentexamens subjektiva innebörd. En av hennes informanter
med erfarenhet från 1950 -talets flickläroverk, säger att man fick »en slags
vuxenauktoritet« i samband med examen (s. 114). Informantens erfarenheter
är inte på något sätt unika. Studentexamen, eller som den hette
under perioden 1878 – 1905, mogenhetsexamen, var en viktig cesur. Än
idag symboliserar käppar (om än i miniatyrformat i blomsterbuketter),
frackar, långklänningar, kostymer och vita klänningar, övergångar från
269