Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

ungdom, vuxen eller någonstans där emellan
rer, exempelvis lärare, tar denna forskning avstamp i lokala praktiker och
ungdomars erfarenheter. Det är i ett sådant sammanhang som föreningarna
är intressanta att studera.
Christina Florin och Ulla Johansson visar i sin bok Där de härliga
lagrarna gro … hur eleverna i skolan formades av ideal som hörde till den
manliga borgerligheten. Även om läroverket öppnas för flickor och antalet
ungdomar som börjar i gymnasieskolan ökar, fanns läroverkets borgerliga
manlighetsfostran kvar i skolkulturen. Det kan vara en förklaring till varför
flickor inte känt sig hemma i gymnasiet och varför elever på de yrkesinriktade
utbildningar så sent som på 1990 -talet beskriver sitt val av utbildning
på ett defensivt sätt. Det är också tydligt hur elever, oavsett program,
värderar de olika utbildningsvägarna på ett likartat sätt. Utbildningar
med traditioner från läroverket tillskrivs över lag ett högre värde än
utbildningar som har en annan historia. Exemplen visar hur den moderna
gymnasieskolan vilar på läroverkets traditioner och föreställningar.
Gymnasieföreningarnas historia
Det har funnits gymnasieföreningar i Sverige sedan förra delen av
1800 -talet. En del, till exempel föreningen Harpan, vars material använts
i den här refererade studien, har överlevt en rad skolreformer och andra mer
lokala förändringar under mer än etthundrafemtio år. Andra tycks ha haft
en betydligt kortare livslängd. Namnen på föreningarna avspeglar ofta
både var föreningen verkade och vad den syftade till. Här syns en förkärlek
för fornnordisk och grekisk/romersk mytologi. Utifrån samlingar i Kungliga
biblioteket tycks det som om det i slutet av 1800 -talet bildades många
föreningar. Andra källor vittnar om att föreningsväsendet fortlevt i vissa
svenska städer och att det skett nyetableringar under hela 1900 -talet.
I minnen och krönikor från skolor ges inblick i föreningslivet runt om i
Sverige. Fredrik Nordling beskriver exempelvis sin tid i Kaffeföreningen
i början av 1980 -talet. Föreningen hade en studentikos prägel, en förberedelse
för studentlivet. Han menar att föreningen var »ett ständigt forum
för överträdelser av det socialt acceptabla, men ändå under städade
former« (Skrapan 100 år – en jubileumskrönika 1992, s. 150).
I den stad som ingår i den här studien, fanns det vid mitten av 1990 -talet
omkring tio föreningar. Harpan var äldst med rötter från 1860 -talet och
den två år gamla Ekströms var yngst. Samtliga föreningar var organiserade
efter kön, enbart elever från de studieförberedande programmen
var invalda och de flesta av dem kom från familjer som klassificerats som
övre medelklass.
Sammanfattningsvis var föreningarna nära knutna till framför allt läroverken
och det är därför inte förvånande att de flesta av dem var till för
män. Efter det att läroverken öppnades för kvinnor, finns det även exempel
265