Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Forskningen, som ligger till grund för denna artikel, bygger främst
på skriftligt källmaterial från två manliga gymnasieföreningar. Till detta
kommer ett tjugotal intervjuer med medlemmar i såväl manliga som kvinnliga
föreningar, hämtade från samma stad. För att skydda informanterna ges
inga uppgifter som kan röja deras identitet. Namn på föreningar är därför
pseudonymer och någon utförlig källförteckning finns inte. För att läsaren
ska kunna värdera citat och andra hänvisningar utifrån källorna, finns fotnoter
som visar om det är fråga om en muntlig eller skriftlig källa, samt från
vilken tid uppgiften är hämtad. Studien rör perioden 1865–1995, men den
här framställningen är koncentrerad till senare delen av 1900 -talet.
I slutet av 1900 -talet började 98 % av alla sextonåringar i en årsgrupp
gymnasieskolan. Det är unika siffror. Gymnasieskolan har kommit att bli en
generationserfarenhet, vilket den alltså inte varit tidigare. Ungdomstidens
och skolans historia kan beskrivas som att det i mitten av 1800 -talet fanns
olika former av ungdomstider, en del gick i gymnasiet, men de flesta gjorde
det inte. Social härkomst, kön och bostadsort var tre faktorer som bland
annat avgjorde om en ung människa kom till läroverket eller inte. Det stora
flertalet började arbeta ungefär vid trettonårsåldern, vilket idag anses vara
början på ungdomstiden. I slutet av perioden påbörjade så gott som alla
sextonåringar någon gymnasieutbildning. Liksom 1800 -talets läroverk
hade det sena 1900 -talets skola problem med avhopp, men trots detta är
det tydligt hur gymnasieskolan kommit att bli en generationserfarenhet.
Gymnasieföreningar eller gymnasieförbund som de också kallas, har
funnits sedan förra delen av 1800 -talet, och till det yttre tycks det inte
som om de förändrats särskilt mycket. I en förening, som vi kan kalla för
Harpan, deklameras vid högtidliga tillfällen exempelvis en och samma
dikt sedan början av 1900 -talet. I föreningarna förekommer det också
inval utifrån de principer som skapades i slutet av 1800 -talet.
Förändrade perspektiv i forskningen om unga
Amira Proweller kritiserar den tidigare utbildningssociologiska forskningen
för att se ungdomar som skapade av institutionella ramar, snarare
än som aktiva i formandet av sig själva. På ett liknande sätt formulerade
Alan Prout och Allison James ett nytt barndomssociologiskt paradigm
under 1990 -talet. Ett av deras huvudargument för en ny barndomssociologi
handlar om att det är barnen själva som skapar sina liv. Barn är inga
passiva objekt utan medskapare av de institutioner som är till för dem.
Utgångspunkten för mycket av den ungdomsforskning som växte fram
under 1980 -talet har stora likheter med detta perspektiv. Det var ungdomarnas
uttryck och erfarenheter som i första hand intresserade forskarna.
Ungdomsforskningen har kommit att påverka delar av skolforskningen.
Istället för att rikta blicken mot nationella texter och professionella aktö-
264