Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

från rastyta till pedagogisk rum
Till nätverksbyggarna hör också ett antal kommuner som valt att stötta
skolornas »nätverkande« på olika sätt. Lunds kommun är den kommun i
landet som sannolikt allra längst värnat om pedagogisk skolgårdsutveckling.
Kommunen anslår sedan 1986 medel till naturskoleverksamhet som
leds av ett antal centralt placerade pedagoger på utbildningsförvaltningen
samt en summa pengar som kommunens skolor kan söka för skolgårdsförbättringar.
Utvecklingen leds av »Naturskolan« i Lund, vars verksamhet till stor
del äger rum på kommunens skolgårdar. 140 lärare vid samtliga skolor i
kommunen deltar i regelbundna utbildningsdagar och nätverksträffar.
Utbildningsdagarna sker på en skola i taget där praktiska projekt genomförs
på skolgården. Resultatet har med tiden blivit konkreta förändringar på
alla skolor. Utvecklingsarbetet har också lett till att många skolor idag har
en utedag i veckan. En färsk kartläggning gjord läsåret 2001– 02 visar att
regelbundna utedagar förekom i 102 klasser på 26 av kommunens 33 skolor.
På nationell nivå lade »Skolans Uterum« grunden för ett rikstäckande
nätverk av skolor och förskolor under mitten av 1990 -talet. Nätverket har
idag namnet »Skapande Uterum« och stöttas sedan 1998 av Movium vid
SLU. När det gäller internationellt nätverkande deltar Sverige bland annat
som medlem i ENSI-nätverket och i olika forskarnätverk.
En slutsats vi drar är att många lärare och annan berörd personal
både efterfrågar stöd från lokala nätverk och från centrala aktörer inom
utbildning.
Skolgården utmanar framtiden
Omorganisationen av dagens skola har för skolgårdsutvecklingens del
främjat ett skifte från uppifrånperspektiv på skolgårdsutformning för
barnens bästa till gräsrotsperspektiv där den enskilda skolans ansvar, och
därmed även elevernas, tydliggjorts. Detta i sin tur har återigen aktualiserat
behovet av rådgivning. Vem kan svara på hur vi ska göra på vår unika,
speciella plats? De många nätverk som bildats under senare år med intresserade
pedagoger, planerare och förvaltare, är bland annat ett uttryck för
ett behov av att tillsammans med andra utveckla skolgårdens möjligheter.
Det vi anar bakom de senaste fyrtio årens syn på skolgården som pedagogisk
resurs är en utveckling som går från nytta till mening, från del
till helhet och pluralism, som går från funktionsindelade till mer månganvändbara
och flexibla miljöer. Utvecklingen präglas också av att gå från
Med käppar och skynken deltar eleverna vid Klockarskolan i Säter i planeringen av sin skolgård. Här jobbar
landskapsarkitekter och förvaltare sida vid sida med eleverna och skolans personal, ett exempel på hur man
i framtiden skulle kunna utveckla barns och ungdomars arbetsmiljöer med hjälp av elevaktiva, demokratiska
arbetssätt. Foto: Susan Paget
257