Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
De stöd från myndighetshåll som funnits genom åren har modifierats
efterhand. Lekmiljörådet ombildades 1980 till Barnmiljörådet och blev
då en statlig myndighet med ansvar för barns miljö, särskilt barns lek och
säkerhet. Detta arbete stärktes av arbetsmiljölagstiftningen, som i början
av 1990 -talet även kom att omfatta skolor och förskolor. Därmed blev
barn och ungdomars skolarbete, liksom skolgården, en arbetsmiljöfråga.
Barnmiljörådets verksamhet kom på det sättet att präglas av såväl rådgivning
som av tillsyn och annan myndighetsutövning. När Barnmiljörådet
avvecklades 1993 och ersattes av Barnombudsmannen försvann formellt
fokus från praktiska råd och anvisningar om hur miljöer för barn skulle
utformas. Istället lades tonvikten vid myndighetsutövning med fokus på
barns rättsliga ställning i enlighet med svensk lagstiftning och ratificerade,
internationella åtaganden, som t.ex. Barnkonventionen.
2001 tillsattes Barnsäkerhetsdelegationen med uppdrag att se över och
arbeta med frågor om säkerhet och förebyggande av skador i barns och
ungdomars miljöer. ~ skulle myndighet utreda vem som i framtiden ska
ha det övergripande ansvaret i dessa frågor.
Utredarna i Unga är också medborgare, konstaterade att intresset
för barns och ungdomars utomhusmiljöer under 1970 - och 80 -talen
bland myndigheter och planerare koncentrerats på frågor om lek. Under
1990 -talet fokuserades alltmer på leksäkerhet, samtidigt som intresset
vuxit för barns egna perspektiv på planering och den yttre miljön. I boken
Att känna sin stad – barn och ungdomar upptäcker sin närmiljö påtalade
Maria Nordström en intressant förskjutning från att vuxna värnar om
fysiska platser och miljöer för barn till att värna om barns och ungdomars
rättigheter i samhället.
När det gäller utformning av utemiljöer anar vi en utveckling från att
ha barngruppens bästa för ögonen till att se till det enskilda barnets behov.
Gunilla Lindholm konstaterar i sin doktorsavhandling att projektörer av
skolgårdar under 1990 -talet i stor utsträckning utgått från det enskilda
barnets behov snarare än gruppens.
Skiftet från funktionsuppdelade skolgårdar och lekplatser till mer månganvändbara,
variationsrika och flexibla miljöer för lek och lärande är
påtagligt. Planerare och projektörer strävar numera allt oftare efter mångfald
och variation genom att bland annat dela in sådana utomhusmiljöer i
många små rum med olika innehåll.
254