Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

från rastyta till pedagogisk rum
bygga dammar, måla asfalt, hålla höns, får och andra djur samt anlägga
trädgårdar. Gemensamma drivkrafter är ofta lust och fägring, att skapa
identitet och hemkänsla, men även att projekten ska inspirera och fungera
som kunskapskälla i ämnesundervisningen.
Säkerhetstemat
Synen på lek har också förändrats när det gäller skaderisker och säkerhetsaspekter,
framför allt på lekutrustning och byggda lekplatser. Bristfälligt
underhåll i kombination med sämre ekonomi hos lekplatsförvaltare
har under senare år lyft fram säkerhetsaspekterna i rampljuset. Parallellt
med denna utveckling har en svensk standard för lekredskap och lekplatskontroll
tagits fram, som bygger på internationellt dokumenterade olycksfall
och tillbud. Denna standard – som ibland och helt felaktigt kallas
»EU -regler« – är en värdefull inspirationskälla för att anlägga, sköta och
utveckla byggda lekmiljöer. Standarden är däremot inte något juridiskt
bindande dokument, utan endast rekommendationer.
Vuxnas ansvar för att barn inte råkar ut för olyckor på skolgården ska
givetvis tas på fullaste allvar. Men på lika fullt allvar borde barns rätt till
lek tas, som bland annat stadgas i Barnkonventionen artikel 31.
Den allt starkare fokuseringen på olycksfallsrisker kan också ses som
tecken på allt mindre närvaro av föräldrar i barnens omgivningar. Ju
mindre vi ser av barnen och deras lek, desto mer oroliga blir vi för vad som
kan hända. Skolan har naturligtvis ett viktigt ansvar för vad som inträffar
på skolgården, men hur skolan väljer att ta detta ansvar påverkar lekmöjligheterna
och hur kreativ och utvecklande leken blir.
Under slutet av 1990-talet fokuserades lekfrågorna allt mer på olycksfallsrisker. Men krav på underhåll och
regelbundna säkerhetskontroll av barn och ungdomars lekmiljöer är lika självklara som barns rätt till kreativ
och utmanande lek. Foto: Susan Paget
249