Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

från rastyta till pedagogisk rum
fiskt spridda låg- och mellanstadieskolor under fyra år. Resultatet pekade
på att odlingsverksamhet kan stimulera de flesta ämnen på schemat och
att skolträdgården är ytterligare en möjlighet för eleverna att förstå hur
naturen fungerar.
Utvecklingen från 1960 -talet och framåt präglas av en förändrad syn på lek
och lekens betydelse. Numera betraktas leken också som ett viktigt inslag
i barn och ungdomars lärande – och det inte bara bland de allra yngsta.
De tidigaste offentliga lekplatserna anlades i stadens parker under tidigt
1900 -tal och från 1930 -talet hade de också anställda lekledare här och
var. Först på 1950 -talet började det bli vanligt med byggda lekplatser i
bostadsområden, och vid samma tidpunkt började leken på skolgårdarna
att uppmärksammas. På 1960 -talet blev lekplatserna strikt funktionsindelade,
helt i linje med sin tids ideal och konventioner.
I olika utredningar om barns utemiljö som gjordes på 1970 -talet ansågs
lekplatserna på skolgårdarna, framför allt de bemannade, kunna fungera
som förebyggande barn- och ungdomsvård. »Skolgårdsleken« skulle ha
pedagogiska undertoner och bland annat fungera demokratiskt fostrande
och fysiskt, motoriskt utvecklande, ansåg flera utredare. I Stockholm startades
»Skolgårdsleken« av Stina Wretlind-Larsson på 1950 -talet.
Socialstyrelsen bildade Lekmiljörådet 1971, och 1977 utgavs Lek, lekplatser
och lekredskap, en kritisk studie av lekplatser och deras användning av Eva
Norén-Björn. Studien fick stor betydelse för hur många planerares uppfattning
om hur lekplatser för barn borde utformas. Flera böcker med idéer och tips om
utomhuslekar bl.a. av Nic Nilsson och Big Almström, kom under denna tid.
247
Foto:
Petter Åkerblom
Lektemat