Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
När Österlind sedan jämför elevernas inställning med familjernas ekonomiska
och kulturella resurser finner hon att barn från familjer med rikliga
eller goda resurser huvudsakligen använder eget arbete och planeringsboken
som redskap eller räls, medan elever från hem med måttliga eller
begränsade resurser ser arbetssättet som ett rättesnöre. Resultaten tyder
således på att eget arbete är förenat med en risk att befästa sociala skillnader
som innebär att elever med goda förutsättningar får en träning i att bli
projektledare för sitt eget liv som Dencik uttryckte det i mitten av 90 -talet.
Barn från mindre gynnsamma miljöer tränas i att genomföra uppgifter
som andra bestämt och som kanske inte alltid upplevs som så meningsfulla.
Uppgifterna görs för lärarens skull inte för egen skull. Även Carlgren ser
faror i detta och menar att eget arbete innebär att skolans arbetsformer har
ändrats från lärarstyrd klassundervisning till planeringsstyrt elevarbete.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att elevernas individuella arbete
har ökat i omfattning under grundskolans fyrtio år. Arbetet har emellertid
ändrat karaktär från enskilt utförande av samma uppgifter för hela klassen
till eget arbete där varje elev planerar och genomför förelagda uppgifter i
sin egen takt och självvald ordning.
Förändrade arbetsformer – förändrade synsätt på
elever och lärande
Det är uppenbart att grundskolan genomgått påtagliga förändringar
under sina fyrtio år. Förändringarna handlar framförallt om att tiden för
gemensamma, kollektiva upplevelser minskat på bekostnad av individuella
arbetsformer. Från en skola som dominerades av katederundervisning och
där klassen hölls samlad har vi fått en skola som alltmer gynnar det individuella
projektet. Tiden för gemensamma upplevelser har minskat, men
även innehållet i de gemensamma samlingarna har förändrats. Från att ha
varit dominerat av lärarens berättelser, genomgångar och förhör används
numera allt större del av helklasstiden till administration, information och
instruktioner. Tid för gemensamma upplevelser, det kollektiva samtalet eller
den moraliska konversationen tycks ha blivit allt mindre i dagens skola.
Tiden för individuellt arbete har också förändrats till omfång och innehåll.
Från enskilt arbete baserat på lärarstyrda gemensamma uppgifter
för alla elever, har vi fått ett ökat inslag av eget arbete. Det innebär att
eleverna själva planerar och sekvenserar de arbetsmoment som läraren
föreskrivit. Arbetet styrs och utvärderas med hjälp av checklistor och
avprickningsschema. Denna utveckling mot att »styla sig själv och designa
sitt liv« som Österlind uttrycker det, speglar sannolikt de tidsströmmar
som finns i samhället. Medborgarna förväntas idag göra personliga och
individuella val på en mängd områden som tidigare var föremål för kollektiva
lösningar, exempelvis som att välja pensionsfonder, välja tele-
240