Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

arbetsformer och dynamik i klassrummet
Det som eleverna genomgående lyfter fram är valfriheten. Österlind påpekar
att det huvudsakligen är ämnenas och uppgifternas ordningsföljd
som eleverna kan bestämma. »I mina ögon är denna frihet inte så överväldigande,
men de flesta elever upplever valfriheten som en stor fördel,
och ett reellt inflytande« (Österlind 1998, s. 82). Westlund visar i en studie
från 2002 rörande försök med slopade timplaner att detta försök inneburit
en ökning av inslag med elevers eget arbete. Hon konstaterar att
valfriheten kommer till uttryck i att eleverna själva får bestämma i vilken
ordning de skall kryssa för rutorna i sin checklista. Checklistorna kan ha
de mest skiftande utformning: färgsnurror där segmenten skall färgläggas,
äppelträd med frukter som skall målas, borgar där stenarna skall
markeras efter hand som momenten klaras av etc. Valfriheten begränsas
till i vilken ordning rutor och ringar skall fyllas och när arbetet skall göras.
Den innehållsmässiga friheten är, formellt sett, i stort sett obefintlig.
Westlund noterar dock att det finns en grupp barn som tar sig frihet genom
att inte arbeta med uppgifterna. Hon kallar en grupp av dessa barn för
»vandrarna«. Det handlar om barn som har svårt att koncentrera sig på
en uppgift, de går runt och ser vad kamraterna gör utan att själva komma
till ro. Dessa barn lär sig definitivt inte att ta eget ansvar eller komma i
kontakt med sin egen kapacitet. Andra barn skulle kunna kallas »drömmarna«
som snällt sitter i sina bänkar med uppgifterna framför sig men i
tankarna finns någon helt annanstans.
Österlinds intressantaste resultat rörande eget arbete är hur elevernas
sociala bakgrund påverkar deras sätt att dra fördel av arbetssättet. Grovt
sett visar hon på tre sätt att förhålla sig till eget arbete.
Eget arbete som redskap
Eleverna betraktar planeringsboken som ett redskap för egna syften.
De hanterar boken fritt efter eget gottfinnande. För dessa elever är
kryssande i checklistan det viktigaste, »huvudsaken är att jag gör
läxan«. De har således ett avspänt och frihetligt förhållande till
planeringsboken och eget arbete.
Eget arbete som räls
Dessa elever vill få saker gjorda och det får gärna gå snabbt. De är
prestationsinriktade, ambitiösa och delvis stressade. De har inte
reflekterat så mycket över om planeringsboken är bra eller ej, men de
inser att den är till hjälp när man kört fast. Då kan man växla spår
och hålla hög fart i något annat ämne.
Eget arbete som rättesnöre
Dessa elever kan uppleva planeringsboken som en belastning. De
uppfattar planeringsboken som ett sätt att kontrollera eleverna.
Helst kanske man skulle vilja slippa boken, men de flesta har godvilligt
accepterar detta, medan andra elever är mer motvilliga eller
oreflekterade.
239