Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
kursplanernas huvud- och delmoment, men innebar i praktiken att skolans
aktiviteter i hög grad kom att styras av ett begränsat antal läromedelsförfattare.
En styrning som sträckte sig ända ner till elevernas individuella
arbete på lektioner och i deras hemuppgifter. Läraren kom därvid att bli
en administratör av läromedelsproducenternas material och uppgifter.
Eleverna arbetade med samma uppgifter och läraren samlade regelbundet
ihop arbetsböckerna och rättade (många gånger med hjälp av särskilda
facit som också läromedelsförfattaren bistod med).
I takt med att det ekonomiska utrymmet minskade i skolan blev
övningsböcker av engångstyp alltför kostsamma. Arbetssättet levde emellertid
kvar och lärare använde sig fortsättningsvis av egenproducerade
övningsuppgifter eller sådana som de kopierade ur gamla läromedel. Det
som kännetecknade detta arbetssätt var att läraren avsatte tid för att alla
elever, samtidigt, skulle arbeta med samma typ av uppgifter individuellt
och enskilt. Detta kunde ske i klassrummet eller i angränsande utrymmen
under lärarens överinseende.
Under slutet av 70 -talet och i början av åttitalet fanns det lärare som
arbetade med att bryta mönstret med rutinmässiga fylleriövningar. En forskare
vid namn Bickman intervjuade och observerade olika lärare i klassrummet.
Hon beskriver bl.a. en lärare som mycket målmedvetet strävade
efter att erbjuda eleverna träning i basfärdigheter samtidigt som de fick
träna sig i att arbeta självständigt. Denna lärare ville också motverka den
tävling och konkurrens som ofta uppstod i klassrummet när alla elever
arbetade med samma uppgifter. »Har du inte kommit längre än till 36, jag
är redan på 93!« var en typ av kommentarer som kunde förekomma när
eleverna arbetade med matematikuppgifter. Det Bickman beskriver är ett
tidigt exempel på det som senare kom att kallas »eget arbete«. Konkret
kunde detta innebära att eleverna under fredagen individuellt planerade sitt
arbete för den kommande veckan när det gällde träningsuppgifter i framförallt
matematik och svenska. I det här fallet rörde det som om så pass
unga elever som åttaåringar. Eleverna plockade själva fram material i enlighet
med den egna planeringen. Varje elev fick en checklista med allt material
i svenska och matematik. När de var klara med ett visst moment satte de ett
kryss för detta i checklistan. Bickman konstaterade att elevernas planering i
hög grad ersatte lärarens tidigare funktion av att »leda och fördela« arbetet
i svenska och matematik. Eleverna behövde nästan inga tillsägelser för att
komma igång.
Eget arbete är ett arbetssätt som inte introducerats i skolan genom några
speciella utbildningssatsningar. Arbetssättet har snarare vuxit fram bl.a.
som en följd av åldersintegrerad undervisning, där lärare sökte ett arbetssätt
där elever på olika nivåer skulle kunna arbeta i egen takt. Senare har
också försök med slopade timplaner inneburit att lärare använder sig av
eget arbete som ett sätt att planera och strukturera arbetet.
Bickman konstaterar att eget arbete förutsätter en annan lärarroll än
den traditionella. Hon skiljer mellan »hönsmammor« och »handledare«.
236