Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
till samma ställningstagande. Ibland, när det gäller en akut fråga för klassen,
kan det emellertid vara viktigt att alla kan enas om ett beslut.
I 1946 års skolkommission hyste man föreställningen att helklassundervisning
innebar att läraren »mässade« från katedern. Helklassundervisning
kan emellertid också innebära att läraren levandegör och åskådliggör historiska,
sociala, biologiska, moraliska och naturvetenskapliga fenomen
och att elever och lärare gemensamt undersöker, ifrågasätter och i tanken
prövar trovärdighet, hållbarhet och konsekvenser av olika vetenskapliga,
politiska, värdemässiga, etiska och moraliska uppfattningar. Denna form
av helklassundervisning har jag valt att kalla det kollektiva samtalet. Detta
är en arbetsform som skiljer sig radikalt från katederundervisning.
Linköpingsgruppens klassrumsstudier tyder på att den klassiska katederundervisningen
är på kraftig tillbakagång. Istället används en stor
del av helklasstiden till administrativa och organisatoriska uppgifter.
Däremot utnyttjas den gemensamma tiden i begränsad utsträckning till
det kollektiva samtalet. Det kollektiva samtalet borde vara en naturlig del
i skolans arbete, ty där sker en träning i att lyssna till andra och övning
i att själv formulera och pröva olika tankar och frågeställningar. Under
de 40 år som grundskolan existerat har lärarens roll i helklassituationen
förändrats så tillvida att den kunskapsförmedlande rollen minskat medan
den arbetsledande har ökat. Däremot tycks inte den samtalsledande rollen
ha utvecklats nämnvärt.
Skolans grupparbete
När det gäller grundskolans helklassundervisning kan vi konstatera att
den genomgått en förändring både till omfång och innehåll under de 40
år som grundskolan funnits till. Frågan är då på vilket sätt skolans grupparbete
har förändrats under motsvarande tidsperiod. När grundskolan
infördes fanns en vision om att grupparbetet skulle utgöra ett viktigt inslag
i skolans arbete. I Lgr 62 beskrivs grupparbete som en arbetsform där
»eleverna samarbetar i mindre och fritt sammansatta grupper under lärarens
ledning och med hans stöd. Medlemmarna i varje grupp löser därvid
en gemensam uppgift eller olika deluppgifter inom ramen för en större
enhet« (Läroplan för grundskolan 1962, s. 45). Man menade att eleverna
på så sätt kunde träna färdigheter och få kunskaper, samtidigt som man
tog vara på elevernas behov av kontakt och samarbete. Läroplanen gav
vid den tiden ganska ingående anvisningar om hur grupparbete på olika
stadier skulle utformas. I läroplanen fastslogs också att grupparbete ställer
stora krav på lärarens yrkesskicklighet. »En sådan uppläggning fordrar
organisationsförmåga, förberedelse och konsekvent ledning, för att arbetet
inte skall spolieras av elever som inte finner mening i det och inte får
utlopp för sin energi« (Läroplan för grundskolan 1962, s. 56).
228