Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

arbetsformer och dynamik i klassrummet
helklass ägnas inte främst åt undervisning utan snarare administration av
undervisning. Det innebär att tiden utnyttjas för gruppindelningar, information
om veckans arbete, förberedelser för eget arbete, genomgång av
material, insamling av hemuppgifter etc.
Kan man då säga att det har varit en gynnsam utveckling av helklassundervisningen
i svensk skola? Man kan hävda att det är en positiv utveckling
på så sätt att avståndet mellan lärare och elever har minskat. Det är
idag ett mer avspänt förhållande i klassrummet, det är numera sällsynt att
elever är rädda för sina lärare. Detta har också medfört att eleverna idag
tar sig »friheter« som var omöjliga för 40 år sedan. Tillmälen som varit
otänkbara, riktas idag både till lärare och elever. Det finns således tecken
på en respektlöshet som tidigare inte kunde visas för vare sig läraren eller
den lärdes stol.
Den heliga stolen är inte längre lika helig. Lärare förefaller idag i lägre
grad använda sin position som »skriftlärd«. Helklassituationerna används
i allt lägre grad till den typ av aktiviteter som skolkommissionen varnade
för, nämligen att hålla samman klassen på en slags medelnivå. Detta är
positivt om förändringen innebär att lärare inte längre har kunskapsgenomgångar
med klassen som går över huvudet på vissa elever men uppfattas
som triviala eller ointressanta av andra. I den betydelsen kan utvecklingen
sägas vara positiv. Om man emellertid ser helklassituationen som ett forum
för kollektiva och delade upplevelser av kognitiva, estetiska och etiska händelser
och episoder, då finns det skäl att vara uppmärksam på utvecklingen.
Det kollektiva samtalet
Det finns viktiga aspekter på barns fostran och utveckling som förutsätter
kollektiva upplevelser och gemensamma aktiviteter. Att lyssna på en lärare
som inför klassen målande berättar om historiska händelser är inte enbart
ett sätt att inhämta kunskap. Det innebär också en träning i att skärpa
sinnen, att lyssna, att fantisera och sätta sig in i andra människors situation.
Helklassundervisning innebär också att eleverna kan ställa frågor och
reflektera högt inför andra. Detta är också en viktig träning, nämligen att
inför andra människor språkliggöra sina tankar och funderingar. Detta är
inte minst viktigt när det gäller etik och värdegrundsfrågor. Det gemensamma
prövandet – det kollektiva samtalet – där eleverna lär sig lyssna på
andras uppfattningar och synpunkter, där eleverna tränas i att formulera
och argumentera för sina tankar är en viktig del i deras individuella och
medborgliga fostran. Colnerud kallar denna aspekt av det kollektiva samtalet
för moralisk konversation. Detta är ett samtal där ett moraliskt problem
identifieras och utreds och där slutsatserna inte är givna. Läraren leder
samtalet och deltar men lämnar utrymme för elevernas olika argument och
det är inte alltid nödvändigt eller ens önskvärt att alla måste komma fram
227