Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
eller liknande. Syftet är uppenbart; att skända den heligaste platsen i klassrummet
och därmed angripa dess innehavare. Det vanligaste angreppet på
läraren som har med katedern att göra var kanske när en elev i lärarens
frånvaro satte sig i katedern och grovt imiterade läraren. Detta gav möjlighet
för klassen att symboliskt skratta ut läraren – något de kanske inte
vågade i dennes närvaro. Att en elev sätter sig i katedern behöver emellertid
inte alltid vara en skändning. Det kan också vara ett nyfiket prövande
av en vuxenroll. Elever behöver få pröva sina drömmar om att bli vuxen,
betyda något och få en viktig position. Läraren utgör för många elever en
vuxen förebild i positiv mening.
Det är uppenbart att katedern har uppfattats som en maktsymbol av
eleverna. Detta understryks också av de lärare som, i grundskolans barndom,
använde sig av arbetssättet att eleverna skulle visa upp sina enskilda
arbeten och få dem rättade av läraren. Under sådana arbetspass ringlade sig
en kö från klassrummet upp mot katedern. Eleverna köade för att få audiens,
inte hos biskopen, men väl hos läraren i »biskopsstolen«. Lärare var ofta i
sådana fall mycket noga med att eleverna inte fick hänga på katedern. Ett
rationellt skäl till detta var kanske att eleverna inte skulle stöta till bordet.
Ett omedvetet motiv kan också ha varit att eleverna inte fick vanhelga den
utvaldes möbel – symbolen för herravälde. Katedern var i vid mening en
symbol för de vuxnas auktoritet – en ställföreträdare för både lärare och
föräldrar. Man var rädd för att om man skulle ta bort katedern skulle det
leda till förvirring hos eleverna. Eleverna behövde och behöver fortfarande
auktoriteter att se upp till, att beundra, att hata, att göra uppror mot och
att pröva. Elevernas katederhyss tjänade därför viktiga syften för eleverna i
deras utveckling och i deras prövande av auktoriteter.
Klassrumsstudier under 80 -talet visade att katedern (och lärarens) auktoritet
hade minskat. Fortfarande genomfördes dock en stor del av lektionerna
som helklassundervisning och med läraren bakom katedern. Det
fanns dock lärare som skjutit katedern åt sidan och använde den för andra
ändamål, t.ex. att ställa ett akvarium på eller att ha som avlastningsyta.
Det var ingen slump att de gjorde så, dessa lärare hade vanligtvis tagit
avstånd från det traditionella sättet att arbeta. Istället för att mata eleverna
med kunskaper hade de en ambition att väcka elevernas egen nyfikenhet
och intresse för att skaffa sig kunskaper. De försköt tyngdpunkten i klassrummet
från läraren och katedern till eleverna och deras bänkar. Katedern
hade blivit ett hinder för deras pedagogiska idéer och därför förpassade de
den till ett hörn.
Idag, 40 år efter grundskolans införande, finns katedern fortfarande
kvar i de flesta klassrum. Även om klassen tillbringar en hel del tid i helklass,
visar ändå de klassrumsobservationer vi genomfört i Östergötland
och Småland att det är svårt att hävda att skolan kännetecknas av en
katederundervisning. Det finns visserligen lärare, främst i de högre årskurserna,
som genomför kunskapsförmedling och förhör som påminner
om läroverkstraditionen. Den största delen av den gemensamma tiden i
226