Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

emokrati i samhällsundervisningen - kunskap eller fostran?
Valda representanter har större möjligheter att få överblick och kanske
större politiskt mognad än väljarna. Med en indirekt demokrati blir besluten
helt enkelt av högre kvalitet.
Det finns uppenbarligen ett »rätt sätt att tänka«. Ett vagt resonemang förs
om rätta åsikter.
Demokratin förutsätter ett samhälle som visar förståelse och tolerans mot
oliktänkande samt respekt för människovärdet. Men vad händer när folket
inte visar den »rätta« förståelsen? Det vanliga svaret är nog att den representativa
demokratin bör lösa den här typen av konflikter genom att de
valda ledamöterna med ett visst tålamod ska försöka leda opinionen.
Fokuseringen på centrala begrepp är nu inte lika tydlig. I stället används
många metaforer och analogier, både för att väcka intresse och öka förståelsen
för sammanhang. Vernersson menar att analogier, metaforer och
symbolmodeller skapar dialog mellan konkurrerande perspektiv i samhällsundervisningen.
Denna dialog är samhällskunskapens kärna och
demokratins livsluft. Några rubriker hämtade från samhällskunskapsböcker
får utgöra exempel på metaforer och analogier. Under rubriken
»Storleken har betydelse« diskuteras valkretsarnas storlek. Rubriken är
säkert intresseväckande och kan locka till skratt med sin sexuella anspelning.
»The Winner Takes it All« är rubrik för en diskussion om majoritetsval
eller proportionella val. Här knyter författarna samman politik och
underhållning genom att anspela på ABBA:s kända låt. »Dra ett strå till
stacken« är en rubrik för engagemang i miljöfrågor och rubriken »Av jord
är du kommen …« inleder ett moment om sophantering. Rubrikerna är
mångtydiga och sätter säkert igång tankarna hos läsarna, frågan är bara
vilka tankar.
Symbolmodeller förekommer under alla tidsperioder. Modeller är överhuvudtaget
ett kännetecken för samhällskunskapsämnet. Den vanligast
förekommande modellen har en pyramidal form. Demokratin i Sverige
sägs vara uppbyggd i den pyramidala formen, eftersom den är den mest
demokratiska. Folkets inflytande är störst på den lokala nivån, längst
ner i pyramiden. Parallellt med att demokratin beskrivs som pyramidal
brukar läroböckerna visa maktpyramiden. Två olika perspektiv åskådliggörs
då med samma symbolmodell. Demokrati där medborgarna kan
påverka kontra maktens pyramid där medborgarna inte kan påverka. Vad
signalerar modellerna? Hur förhåller de sig till medborgarnas möjligheter
att påverka? Räcker det med kunskap, färdigheter och engagemang för att
göra sin röst hörd? Mycket lämnas till läraren och eleverna att själva hantera,
på gott och ont. Wingborg kritiserar i sin studie den ytliga behandling
av demokratifrågan som han anser att läroböckerna gör sig skyldiga
till. Han menar att läroböckerna borde penetrera frågorna djupare och ge
bättre förklaringar till varför en individuell röst inte alltid kan höras.
Läroböckernas innehåll är inte de enda som styr undervisningen. Lärarna
har ju möjlighet att hantera frågor av olika slag och att sätta igång diskus-
197