Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
relevant skolforskning och kanske har detta kunnat fortgå p.g.a. att den
traditionella idrottsforskningen bitvis har tillhandahållit forskningsresultat
som till viss del har gått att applicera på ämnets innehåll. Men skolans
undervisning sker i en så specifik miljö med snäva tidsramar, disparata
undervisningsgrupper, otydliga måluppfyllelser och en så ojämn utbildningsbakgrund
bland de lärare som undervisar i ämnet (främst för de
lägre åldrarna) att det är tveksamt om den idrottsrelaterade forskningen
verkligen kan bidra till att utveckla ämnets innehåll i ett didaktiskt perspektiv.
Avsaknaden av didaktisk forskning har medfört att gestaltningen
av ämnet inte har utgått från skolan som miljö och dess styrdokument,
utan färdiga koncept kring kropp, träning och rörelsekunskap har lyfts in
och förkroppsligats i skolans undervisning i idrott och hälsa.
Det uttalade progressionstänkande som gick att utläsa i huvudmomenten
i de tidigare läroplanerna ifrågasattes när elitidrotten med sin tidiga
specialisering utvecklades. Idrottslärarkårens beprövade erfarenheter
där kunskaper om när och hur lärandet av rörelseaktiviteter kunde ske,
behövde omvärderas. Det växte dock, som tidigare nämnts, en motrörelse
under 1980 -talet mot sportifieringen av idrottsundervisningen i form av
ett intresse för motorisk utveckling, träning och inlärning. Idrottslärare
med intresse för motorisk träning började medvetet arbeta med detta för
att underlätta och berika ett barns lärande och självbild. Idag finns på
skolor med vidareutbildade idrottslärare ibland s.k. motorikrum. Här
finns speciella redskap och undervisningstid som är avsatt till motorisk
träning. Bunkefloprojektet är ytterligare ett exempel på hur man med
extra motorisk träning vill påverka barns rörelsekompetens och förutsättning
för skolarbetet i ett brett perspektiv.
När blir man godkänd?
Konsekvenserna av en målstyrd skola har för ämnet inneburit att lärare
har blivit tvungna att formulera sig i konkreta uppnåendemål samt hur
dessa ska bedömas. Problemet för ämnet idrott och hälsa är att strävansmålen
är så pass vida och allmänna i sin inriktning att de konkretiserade
uppnåendemålen har blivit svåra att formulera. Avsaknaden av nationella
prov innebär också att den lägsta kunskapsnivån i ämnet ges en lokal
karaktär och definieras av de undervisande lärarna. Vad som konstituerar
ämnets »rätta« innehåll och utformning är nu liksom tidigare svårt
att fastställa och begränsa. Mindre studier har visat att bedömningen av
kunskaper för godkändnivå grundas på att eleven är aktivt deltagande och
visar en förståelse för ämnet. För högre betyg som »Väl godkänd« och
»Mycket väl godkänd« ställs dock fortfarande krav på rent tekniska färdigheter
i idrottsaktiviteter och ledaregenskaper. När idrottslärarna idag
sätter betyg framkommer det, i likhet med tidigare forskning, att de bedömer
elevernas kunskaper i första hand utifrån »observationer av praktiska
färdigheter och ledaruppgifter«. I Skolprojektet 2001:s lärarstudie går
166