Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

det var en gång ett par sockiplast
Ett nytt hälsoinriktat ämne
Den nationella utvärdering som genomfördes 1992 slog återigen fast att
idrott var ett populärt ämne bland eleverna. Men när eleverna skulle
rangordna ämnet i relation till de övriga skolämnena, visade det sig att det
som kunskapsämne hamnade näst sist. Bollspelen dominerade verksamheten
i grundskolan och tog upp hela 70 procent av undervisningstiden.
Dans- och friluftslivsundervisning förekom sparsamt. Lennart Mattson,
som ansvarade för den nationella utvärderingen av idrottsämnet, kom
till slutsatserna att ämnet verkade vara på väg bort från ett rent färdighetsämne
med olika idrotter som bas och att det behövde hitta en ny mer
hälsoinriktad målsättning. Både Mattson och Ljunggren underströk i sina
rapporter, trots att det är 10 år mellan dem, att Lgr 80 tillät en stor frihet
vid utformningen av idrottsundervisningen.
Hur kom de nya läroplanerna att formuleras och vad sa de nya målen? I
förarbetena till kursplanen Idrott och hälsa i Lpo 94 och Lpf 94 förekom
inga fysiologiska förstudier och ingen vikt verkar ha lagts vid de tidigare
rekommendationerna om antalet träningstillfällen per vecka. Samtidigt
fanns i samhället en begynnande oro för att antalet fysiskt inaktiva barn
ökade i antal och att barn och ungdomars medlemskap i organiserad
idrottsverksamhet drastiskt hade börjat minska. Enskilda riksdagsledamöter
lyfte också fram i sina motioner under tidigt 1990 -tal ämnets möjlighet
att förhindra kommande arbets- och förslitningsskador. Livsstilsfrågor
hamnade nu i fokus och skolan med sin undervisning behövde ta ett ansvar.
Ämnet idrott och hälsa skulle komma att bli ett av de ämnen, där ansvaret
för hälsa särskilt omnämndes i kursplanen. Biologi och hemkunskap
i grundskolan var de två andra ämnena som också skulle vara med och ta
ansvar för undervisningen i hälsa. Kursplanen för »det nya ämnet« Idrott
och hälsa blev nu målrelaterat liksom de övriga skolämnena. Ämnets
övergripande mål var att det skulle stimulera till hälsotänkande (hälsa
– fysisk aktivitet – livsstil) och att eleven skulle uppöva ett eget ansvarstagande
för den fysiska träningen. Den fråga man kan ställa sig idag,
år 2002, är om strävande- och uppnående målen blev så konkreta och
»tvingande« att idrottslärarna förmådde (eller tog på allvar) att ändra
inriktningen på sin undervisning.
Studier i början av 2000 -talet har visat att relativt lite har förändrats
sedan implementeringen av Lpo 94, då det gäller undervisningens utformning
och innehåll. Den största och mest påtagliga förändringen blev
ämnets tidsnedskärning. Det paradoxala för idrottslärarna blev att ämnet
skulle innehålla ett utökat stoff, bl.a. kring hälsa och livsstil utan att andra
delar med självklarhet skulle tas bort, och samtidigt skulle undervisningen
genomföras på mindre tid. Om det fanns en vilsenhet i början av 1980 -
talet kring mål och inriktning för ämnet, så blev denna vilsenhet inte
påtagligt mindre i mitten av 1990 -talet. Hur skulle man som idrottslärare
163