Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

det var en gång ett par sockiplast
fysik också skulle kunna främja en god hälsa. Vid denna tid lyftes smittosjukdomar
fram som ett exempel på vad kroppsövningarna i och för sig
inte kunde motverka, men där man med kroppslig träning och god hygien
kunde bidra till att undvika ohälsa.
Med 1960 -talet kom sedan ett förändrat synsätt på skolans uppgift och
individen. Eleven skulle vara i centrum. I läroplanstexten för grundskolan,
Lgr 69, upphörde man att använda begreppet fostran. Den fostran som
hade betonats i kroppsövningsämnet under 1900 -talets första hälft hade
de facto handlat om en fostran av kroppen, där styrdokumenten hade talat
om vilken sorts kropp man önskade fostra och hur detta skulle ske med
korrektiv hållnings- och gymnastikträning, lek och viss idrott.
Den könsmogna flick- och pojkkroppen hade under hela 1900 -talet
gått skilda vägar enligt de ideologier som var rådande. Skolan skulle förbereda
pojkar och flickor för de yrkes- och föräldraroller som väntade dem
och de biologiska förutsättningarna talade för en uppdelad undervisning.
Först i samband med Lgr 69 föreskrevs att skolan mer uttalat skulle verka
för jämlikhet i samhället i vilken ingick att motverka traditionella könsroller,
men detta gällde framförallt de övriga skolämnena. Inom gymnastikämnet
kvarlåg direktiven om vad och hur flickor och pojkar skulle träna
samt hur man menade att deras intressesfärer såg ut. Man kan konstatera
att särundervisningen i gymnastik bibehölls för pojkar och flickor från 11
års ålder och uppåt ända fram till slutet av 1970 -talet. Skälet till denna
ordning ämnar vi återkomma till.
Hur såg forskningen ut?
Förutsättningen och intresset för forskningen om kroppsövningsämnet
kom igång relativt sent i relation till andra undervisningsämnen. De flesta
andra teoretiska ämnen i skolan hade en förankring i ett grundämne,
menar Halldén, men så var inte fallet med gymnastiken. På 1970 -talet
skrev han i Forskning om utbildning, att ämnet gymnastik knappast kunde
betraktas som en självständig vetenskap som kunde göras till föremål för
studier genom artegna teoribildningar eller objektiva metoder:
Gymnastiken har blivit en arkipelag, dit kunskapsämnenas lärar- och forskningsföreträdare
inte i första hand sökt sig. I denna bild kan också sådana
värderingar spåras som har rötter i filosofiska synsätt på relationen kropp
– själ. Dessa påståenden skulle kunna anses dokumenterade i de faktum
att Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH – tidigare GCI) aldrig begåvats
med en forskningsinstitution med beteendevetenskap, trots att en statlig
utredning (SOU 1951:59) framhöll behovet av en sådan. (Halldén 1974, s. 18 f.)
Vilka har då ingångarna varit för den forskning som på ett sätt saknade
tillhörighet i den akademiska världen? Den samhällsvetenskapligt inrik-
157