Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Kroppsövningsämnet är ett mångtydigt ämne och ett av de få ämnen
som har funnits med i den svenska skolan i snart 200 år. Samtliga elever i
såväl grundskolan (folk- och enhetsskolan) som gymnasieskolan (läroverket),
har nåtts av skolans obligatoriska gymnastik- och/eller idrottsundervisning
under större delen av 1900 -talet. Idag ingår ämnet idrott och hälsa
fortfarande som ett av de kärnämnen som finns i både den obligatoriska
och den frivilliga skolan. Ämnet har över tid i grundskolan skiftat namn
fem gånger; från Gymnastik till Gymnastik med lek och idrott tillbaka till
Gymnastik, därefter till Idrott för att nu kallas Idrott och hälsa. I gymnasieskolan
har en liknande namnändring genomförts. Vilka scenförändringar
har ägt rum och på vilket sätt har utbildningsforskningen uppmärksammat
dessa och vilken roll har forskningen haft? Syftet med denna text
kommer främst vara att försöka belysa de senaste årtiondens forskning
om det ämne i skolan som har ansvarat för den fysiska bildningen. Med
utgångspunkt i detta kommer vi att problematisera ämnets utformning
och innehåll. Vem var lille Sigge för klassfröken 1962? Vad representerar
Zeke för idrottsläraren 2002? Hur har synen på eleven och kunskapandet
förändrats inom kroppsövningsämnet? Vad innebar det att man kallade
ämnet för ett övningsämne fram till 1962 och därefter för ett färdighetsämne
(ett praktiskt-estetiskt ämne)? Idag säger vi att det är ett hälsoämne.
Vad betyder det?
Kropp och kroppsövning i ett samhällsperspektiv
– en tillbakablick
Denna text tar vid då folkhemsbyggandet hade pågått under ett par decennier,
ett byggande i vilken både den materiella och fysiska kroppen ingick.
Sedan 1930 -talet fanns ett dominerande tänkande kring hur hälsa och
hygien skulle prägla gymnastikens utformning. Gymnastiken ansågs tidigt
kunna vara ett redskap i modernitetens tjänst, där den disciplinerade kroppen
kunde skolas fram med en systematisk gymnastisk träning. I detta
hälso- och hygientänkande fanns också tankar om vikten av bl.a. skolmåltider,
skolbad, tandhygien, fotvård och hållningsgymnastik. Redan 1950
konstaterade pedagogikforskaren Olle Halldén att:
156
Kulturen av idag är inte densamma som igår, och vi vet ingenting om kulturen
i övermorgon […] Ur samhällets synpunkt bör således ungdomen redan
i skolan fått en sådan undervisning i fysisk fostran, att den efter skolans slut
söker finna en naturlig fortsättning på densamme.
(Halldén 1952, s. 6 - 8)
Under 1950 -talet baserades gymnastikundervisningen på en strävan att
ge eleverna en god fysik, där härdningens betydelse och de elementära
hygieniska reglerna ingick som en del i skolans fysiska fostran. Det fanns
vidare tankar om att den fysiska fostran förutom strävandet efter en god