Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

läroboksspråket – en flintskallig primadonna?
vinkel har framförts av Staffan Thorson i den redan berörda studien av
tendenser inom språkfärdighetsträning och litteraturundervisning i ett
antal grundskoleböcker i svenska från efterkrigstiden. I en artikel av
Inger Haskå och Gertrud Pettersson, Läromedlen och skrivpedagogiken,
behandlas ett antal moderna svenskläroböcker för årskurs 7 vad
gäller bl.a. de uppgifter som föreslås och det skrivstöd som eleverna får.
Icke-språkliga läroböcker förefaller ha uppmärksammats än mindre från
språkvetenskapens sida: vad man kan nämna är möjligen en genomgång
av Bo Sundblad och Birgitta Allard, Läroböcker, inlärning och intellektuell
utveckling, där OÄ-böcker berörs.
Sammanfattningsvis är det dock slående i hur pass liten utsträckning det
har skett något mer systematiskt utforskande av lärobokstexternas språk
och uppbyggnad från språkbruksinriktade synpunkter. Här finns mycket
att göra. Det gäller då vilken typ av språkanvändning läroböckerna mer
direkt stimulerar till genom arbetsuppgifter o.d. Men det gäller också hur
lärobokstexterna kan tjäna som förebild för hur man utformar texter
för olika syften och sammanhang. I Catharina Nyströms redan berörda
undersökning av gymnasisters skrivande karakteriseras de »faktaredovisningar«
som eleverna producerar på följande vis:
Avsikten med de här texterna är främst att redovisa faktakunskaper för
läraren. Utformningen är av underordnad betydelse, och resultatet blir i
regel en ren faktauppräkning. Fakta presenteras i en logisk ordning men
sätts oftast inte i samband med någon övergripande strukturerande fråga.
(Nyström 2001, s. 16 – 17)
Detta för utan tvekan tankarna till hur åtminstone mindre lyckade lärobokstexter
beskrivits: många fakta i ett snabbt tempo men utan tydligt
samband och klar överordnad struktur. Detta är knappast en slump.
Läroboken från historiskt perspektiv
Läroböcker från skilda tider ser olika ut. Skillnaderna ligger på alla plan:
de gäller språket i trängre mening som stavning, ordböjning och meningsbyggnad,
men också sådant som textuppläggning, innehåll, perspektiv och
grafisk utformning. Förändringarna, som naturligtvis är intimt förbundna
med varandra, hänger samman både med att språket ständigt utvecklas
och med att skolan sett olika ut under skilda perioder. Att det i det senare
fallet finns en koppling till samhällsutvecklingen i stort är uppenbart. Men
också språkutvecklingen är i grunden kopplad till samhällsutvecklingen,
språkhistorien är en del av historien.
Nedan ska jag gå igenom några historiskt inriktade läroboksundersökningar.
Redogörelsen är tämligen kortfattad och begränsar sig i allt
väsentligt till utvecklingen under efterkrigstiden.
147