Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Sammanfattningsvis kan det sägas att undersökningarna av begripligheten
hos läroböcker visar att det inte verkar som om lärobokstexterna i
tillräcklig grad ger möjlighet till läsning som leder till förståelse i djupare
mening. I stället förefaller de leda till ett ytligt läsande och en förståelse
där enskilda och lösryckta fakta memoreras utan att samband och helheter
uppmärksammas. Bristerna verkar kunna kopplas till flera egenskaper.
En orsak kan vara dålig anpassning till elevernas begreppsvärldar vilket
leder till låg begreppslighet och, med Lindbergs term, »ordvärldar«. En
annan orsak visar sig vara alltför svag textbindning som ger problem med
läsbarheten. Det tycks också finnas tendenser till att texterna fylls med
alltför många delmoment vilka inte så lätt låter sig kopplas samman till en
naturlig helhet. Sist, men kanske tydligast, förefaller det vara ett problem
att texternas huvudtanke inte framträder tillräckligt tydligt.
Även detta parti ska jag avsluta med ett exempel. Denna gång är det
hämtat från Begriplighetshinder i en gymnasielärobok i svenska. I en passage
i läroboken kommenteras en uppsats av en 16 -årig elev på temat
»Mitt sommarlov«. Följande förslag till förbättringar ges:
144
För att detta [en mer detaljerad och åskådlig beskrivning] ska bli möjligt
inom ramen för en uppsats, måste vi göra ett urval bland händelser och
skildra dem mera utförligt, medan andra bara antyds eller helt enkelt hoppas
över. Denna teknik skulle kunna kallas varierad utförlighet. Efter att ha valt
bland det som hänt under sommaren skulle uppläggningen ha kunnat se ut
på följande sätt: Sjukhusvistelsen – Stockholmsbesöket – Vistelsen i Uppsala
– Härjedalen – Sista sommarveckorna.
Kring dessa fem »nedslagspunkter« grupperas några utförligare berättelser.
För att framställningen ska bli åskådlig kan vi också lägga in beskrivningar,
t.ex. av miljöer i Stockholm eller av någon av de personer som omnämns.
Beskrivningarna skapar en närvarokänsla och gör det lättare för läsaren att
engagera sig i berättelsen. Ett sätt att ytterligare förstärka närvarokänslan
är att återge vad någon säger eller tänker i en viss situation, antingen genom
direkt eller indirekt anföring. (Om anföring se s 162 !)
Reflexioner kan vidga perspektivet på det som skildras. Uppsatsförfattaren
kunde t.ex. ha redovisat sina tankar om hur det känns att ligga på sjukhus
under sommaren eller varför han tycker det är så roligt att besöka Stockholm.
I berättande uppsatser bör reflexionerna inte vara för omfattande, för
då hamnar händelseframställningen i skymundan. I andra typer av uppsatser,
som behandlas längre fram, ska vi se hur författarens åsikter dominerar.
Almlövs analys går bl.a. ut på att texten innehåller många delmoment vars
relationer är komplexa. Hon menar att detta i värsta fall kan leda till »att
läsaren inte hinner reflektera över de viktiga påpekanden författaren gör«,
och att det kan »utgöra ett hinder i läsningen av en så utrymmesbegränsad
text« (Almlöv 1991, s. 9). Häri ligger det representativa med exemplet: just
ett alltför snabbt informationsflöde tycks vara ett grundläggande problem
i många lärobokstexter.