Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Någon riktigt tydlig uppfattning om huruvida det är ett bra eller
dåligt språk är svår att få. Vill man få ett mer utförligt svar på frågan om
huruvida våra läroböcker är begripliga eller ej måste man därför – vilket
också påpekas i flera av de relaterade undersökningarna – studera djupare
textuella egenskaper.
Vad har man då funnit när man försökt göra detta? En bra startpunkt
kan här vara Ebba Lindbergs Språket i läromedel. Lindberg sätter vad hon
kallar begreppslighet i centrum. Begreppslighet kan enkelt sägas vara möjligheten
att koppla ett mer eller mindre konkret innehåll, begrepp, till det
språk vi möter. Lindberg menar att vi normalt använder språket på just detta
sätt: vi konkretiserar, anknyter till kända förhållanden, använder »vanliga«
ord etc. I läroböcker bryter man dock i många fall mot dessa regler. En
orsak till detta kan vara att man sitter fast i förutfattade meningar om vad
som är ett »korrekt« skolspråk och därför använder uttryck som vid kraftig
blödning är snabb sjukhustransport av nöden i stället för det mer naturliga
om någon blöder kraftigt, måste han snabbt iväg till sjukhus. Viktigare
är dock att man inte på lämpligt sätt förmått sätta sig in i skolbarnens
föreställningsvärld och därför inte anpassat språket vad gäller ordförråd,
generaliseringsnivå etc. till elevernas begreppsvärldar. Därigenom uppstår
en stor risk för att skolböckerna kommer att erbjuda enbart en »ordvärld«
där inget konkret innehåll kan knytas till språket. Med hjälp av ordvärlden
kan eleven visserligen i många fall klara sig fint i skolan: det går utmärkt att
svara på lärarens frågor med de ordramsor som stod i läroboken! Men man
förstår knappast i djupare mening.
Lindberg beledsagar sin framställning med belysande exempel hämtade
från olika läroböcker men låter på det hela taget själva resonemanget
kring begreppsligheten bilda grunden. Det finns emellertid också undersökningar
som mer konkret och metodiskt beskriver en viss text eller
grupp av texter från begriplighetsanknutna utgångspunkter.
I den tidigare berörda artikeln av Lars Melin, Textbindning i läroböcker,
är utgångspunkten en specifik teori som testas empiriskt. Antagandet är
att en god textbindning är bra för läsbarheten eftersom det är rimligt att
en text blir mer lättläst ju fler och ju starkare bindningar den har. För att
pröva denna hypotes skriver Melin om texter från historieläroböcker för
mellan- och högstadiet så att de får tydligare textbindning. Därefter kontrolleras
om de blivit lättare att förstå. Så visar sig vara fallet: läshastigheten
ökar och hågkomsten blir större ju starkare textbindningen är.
Ett exempel på hur begriplighet kan studeras från makrostrukturella
utgångspunkter utgörs av artikeln Läsmål och läsförståelse av Ulla Ekvall.
I denna redovisas en undersökning av en text för mellanstadiet. Analysen
gäller hur väl texten blir förstådd om läsmålet varieras (två klasser fick i
uppgift att läsa texten och därefter besvara frågor; den ena klassen fick
dock veta att den skulle försöka komma ihåg texten och besvara frågorna
utan denna medan den andra klassen fick svara på frågorna med hjälp av
texten). Den studerade texten visade sig ha flera svagheter. Dess huvud-
142