Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
sar, berättar m.m., alltså för hur man skapar texter för olika uppgifter. Inte
minst för ett informerande och kunskapsinriktat språkbruk, och därmed
i förlängningen för den resonerande, argumenterande och diskuterande
språkanvändning som brukar kallas diskursiv, är läroböckerna en viktig
förebild.
Ur fackspråklig synvinkel kan läroböckerna antas vara ett av de viktigaste
mönstren för hur man språkligt hanterar olika kunskapsområden,
och därmed för svenskans utveckling som språk inom olika specialiserade
fält. Läroböckerna tillhör de mest spridda och lästa sakprosatexterna över
huvud taget, och de läses framför allt under just den period i livet då man
ska erövra ett mer vuxet språk.
Det är därför inte förvånande att språket i våra läroböcker uppmärksammats
av forskningen. I den här artikeln ska jag ge en översikt över
hur man från svensk språkforsknings sida studerat läroboksspråket från
1960 -talet fram till i dag. Någon fullständighet i redovisningen av olika
undersökningar har jag inte eftersträvat. I stället har jag försökt välja ut
typiska prov på olika infallsvinklar.
Jag har disponerat framställning utifrån tre frågor: 1) Hur ser språket
ut? 2) Är det ett bra språk? och 3) Hur ser språket ut i historiskt perspektiv?
Denna uppläggning har känts enkel och okomplicerad. Det är naturligt
att skilja på undersökningar som framför allt försöker beskriva och
sådana som främst vill värdera funktionellt, och studier med historisk
infallsvinkel representerar en tydlig tredje grupp. Dessutom fungerar uppdelningen
tämligen väl kronologiskt: de första skolboksundersökningarna
från 1960 -talet var huvudsakligen beskrivande, därefter kom det funktionella
perspektivet mer i fokus och under de senaste åren har ett antal historiska
studier tillkommit. Att det finns överlappningar mellan grupperna
säger sig dock självt; exempelvis ger en beskrivning av en text inte sällan
anledning till synpunkter på om den är bra eller dålig, och den kan naturligtvis
också förses med en historisk dimension.
Hur ser språket ut?
För beskrivningen av språket i läroböcker är det framför allt två typer av
metoder som använts. För det första har man genomfört stilbeskrivningar
där man analyserat texterna noggrant från språklig utgångspunkt (t.ex.
beträffande vilka ordklasser de använda orden hör till, hur meningsbyggnaden
ser ut eller om ordförrådet uppvisar många vanliga eller ovanliga
ord), varefter man kunnat räkna fram olika värden som, speciellt vid jämförelser
med andra material, ger en karakteristik av genren. För det andra
har man studerat läroböckerna från textuell utgångspunkt: Hur kopplas
de skilda meningarna och styckena samman? Hur är innehållet disponerat
och presenterat? Finns det en »röd tråd« i framställningen?
134