Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

läroboksspråket – en flintskallig primadonna?
Läroboksspråket
– en flintskallig primadonna?
Björn Melander
Läroböckernas språk intresserar många, både inom och utom
skolorna. Intresset är inte nytt. Läroboksspråket var uppe till
debatt redan vid mitten av 1800 -talet. Bland annat kan man i
ett »underdånigt betänkande« från en offentlig skolbokskommission
år 1866 läsa att kommissionens medlemmar önskade
sig att framställningssättet i en tilltänkt läsebok skulle vara »enkelt, lättfattligt,
kärnfullt och värdigt, ledigt och otvunget«.
Kraven från 1866 känns fortfarande aktuella. Även om vi idag kanske
skulle uttrycka oss lite annorlunda än man gjorde då, sammanfattar de väl
egenskaper som ses som centrala för språket i en lärobok.
Från skolans perspektiv gäller att språket ska vara enkelt och lättfattligt
– skolbarnen måste ju kunna förstå sina läroböcker. Det ska också ha en
rad positiva kvaliteter av mer stilistisk art – det ska ju kunna tjäna som
föredöme för elevernas eget språk.
Har man omsorg om det allmänna språkbruket som utgångspunkt
gäller att läroböckerna är en central modell för det offentliga skriftspråk
eleverna ska tillägna sig under skoltiden. Det rör då sådant som stavning,
ordböjning, ordval och meningsbyggnad, alltså den språkliga formen i
trängre mening; det är ingen slump att den striktaste språkformen för den
skrivna norskan (där ju variationen är större än i många andra språk)
kallas »læreboknormalen«. Men det gäller också hur man beskriver, bevi-
Den sista »riktiga« studentexamen. Talet till rektor var en av höjdpunkterna.
133