Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
I egen sak
måga kan användas mycket förtjänstfullt, som t.ex. framgår av Thomas
Anderbergs tidigare diskuterade undersökning. Men det som enligt min
mening bör göras är att man börjar se mindre på det i texten givna – och
börjar se mer på textens användning, mindre på texten som »informationsinnehåll»
och grundbok för inövning av färdighet, mer på texten som
en ohyggligt komplex tingest som »signalerar« och »styr« på alla möjliga
sätt. Då kan man börja ställa frågor som:
128
Vad visar texten om sitt förhållningssätt till ämnet, bland
annat genom det som inte sägs?
Vad visar texten om kunskapens natur (på ifrågavarande
område)?
Vilken position eller roll tilldelas läsaren av texten?
Vilka uppgifter och frågor öppnas för läsarens kunskaper
(och vilka stängs eller förblir stängda)?
Den viktigaste och övergripande frågan är kanske: Vad bär läsaren med
sig efter texten? Återigen är det ofta fråga om sådan som visas (indirekt)
snarare än utsägs. En delaspekt skulle lite trubbigt kunna formuleras: Vad
får man för uppfattning om kunskapens tillämpning? Bättre är kanske
frågan: Hur får texter och kunskap liv?
Jag skall nöja mig med detta. Det viktigaste tror jag är att öppna ögonen
för texter som dialogpartner och som »ting« med en komplicerad funktion
och många sätt att »signalera«. Texter är aldrig givna. Texters bruk
är viktigare än »texten själv«. Dessutom vill jag understryka det sätt på
vilka texter gestaltar ämne, problemområde och tillämpning. Med dessa
förutsättningen kan filosofens speciella intressen att lyfta fram kunskapssyn,
etik och annat ges liv. Många spännande analysuppgifter väntar.
Ingen företrädare för ett enskilt ämne har dock monopol på dessa
frågor. De kan och bör belysas från många håll, också från filosofiskt.
Jag har i ganska många år färdats som kritiker av kunskapsuppfattningar
och läroböcker, ibland i mer destruktiv anda, ibland i mer konstruktiv.
Min ton blir ofta polemisk. Här vill jag inte tala mer i egen sak än jag
redan gjort, utom genom att tala om att jag förtecknat några relevanta
egna skrifter i litteraturlistan.