Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
För att ha kunskap måste man förstå vad ett påstående säger. Det betyder
bland annat att förstå den begreppsapparat som används och förstå
den fråga som påståenden svarar på eller åtminstone försöker svara på.
En slutsats från det ovan nämnda statistikprojektet var att läroböckerna
utmärktes av alltför många svar utan frågor. Om förståelse är det centrala
kan man inte bara analysera påståenden, utan måste också gå in på det
fråge- och användningssammanhang som alltid måste finns, åtminstone
som »tyst förutsatt«. Man måste lämna det i texten givna.
Filosofernas inriktning på formulerade definitioner och olika tolkningar
av påståenden ger en alldeles för snäv ram. Deras accepterande av (teoretisk)
vetenskap som kunskapsnorm gör dem oftast ointresserade av läroböcker,
utom möjligen i avseendet överensstämmelse (eller brist på överensstämmelse)
med »vetenskapens ståndpunkt«. I det avseendet är Dahlbäck
ett bra exempel, även om ingen nu instämmer med hans uppfattning om
vad som är vetenskapens ståndpunkt – exemplet kan därigenom också
exemplifiera vetenskapens förändring.
Ett större intresse för läroböcker förutsätter ett erkännande av läroböckers
– pedagogiska texters – autonomi i förhållande till teoretisk vetenskap.
Att säga detta är givetvis mer att notera ett problem än att föreslå
en lösning.
Inga har väl skrivit så mycket om, och givit regler för, kritiskt tänkande
och kritisk analys som filosoferna i analysinriktade filosofiska traditioner.
De har till och med gjort teori om det. Ett exempel är Jan Willners avhandling
Kritisk granskning. Mönster för kritisk undersökning i historisk och
kunskapsteoretisk belysning. Den innehåller många kloka ord. Flera har
skrivit klokt och resonerande om kritiskt tänkande och därvidlag velat
öppna för en vidare förståelse bortom de vanliga analytisk-filosofiska
råmärkena. Det gäller bland annat Sören Halldén i Nyfikenhetens redskap.
En bok om kritisk tänkande inom vetenskapen och utanför. Bertil
Rolf har förespråkat vidare former av analys, låt mig framhäva uppsatsen
»Teori och reflektiv praktik i en analys av argumentativ text«. Mycket av
det snävare och mer fyrkantiga analysidealet sprids genom böcker och
undervisning i logik och argumentationsteori.
Men av analys i praktiken har inte blivit så mycket. Filosoferna har
intresserat sig för massmedia och politisk debatt, liksom olika vetenskapsspråk
och olika vetenskapsideologier. Så »långt ner« som till läroböcker i
skolan har man inte »sänkt sig«. Knappast ens så långt som till elementär
undervisning på högskolenivå. Kanske det inte är så svårförklarligt, med
tanke på de intressen som styr det akademiska livet. Det kanske inte ens
är beklagansvärt, med tanke på de ganska snäva uppfattningar om analys
som ändå genomsyrat den svenska filosofin sedan (åtminstone) det andra
världskriget, individuella undantag åsido.
Det enda material som min tidigare nämnda »annons« efter analyser gav
upphov till var, som nämnts, material från projektet Reflektionens didaktik
vid Lärarhögskolan i Malmö. Projektet är inriktat huvudsakligen mot
126