Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Den andra underliggande förutsättningen är en inriktning på innehåll
som givna i form av text, bilder eller vad det nu må vara. Innehållet är givet
även om förpackningen inte visar innehållet vid första, eller ens andra,
anblicken. Därför behovet av »analys«. Det är emellertid inte alldeles
enkelt att fånga detta med några korta formuleringar. Jag skall försöka
lyfta fram några olika sidor av det.
Det idealtypiska mönstret för analys är en innehållsanalys vars resultat
kan beskrivas med utgångspunkt i vad som sägs i böcker, framställs i
tryckta bilder osv. Undersökaren (utvärderaren) måste beskriva ett objekt
– måste beskriva något givet. Detta har att göra med etablerade uppfattningar
om ett »undersökningsobjekt« som skilt från »undersökande subjekt«,
i sin tur förknippat med vissa objektivitetsideal.
En annan sida av idén om det givna är en uppfattning om språket.
Språkliga beskrivningar och teorier ses som en slags avbildningar av verkligheten.
Denna idé bidrar också till att stötta idén om kunskap som
avbildning eller representation, och tvärtom.
Denna traditionella språksyn bidrar till att upprätthålla mönstret för
analys som innehållsanalys och textanalys. Man ser mer på objektet
– boken eller vad det nu är – än på dess användning och funktioner i ett
vidare perspektiv. Att läsa texter ideologikritiskt är ett sätt att närma sig
texter i ett vidare perspektiv.
Viljan att avslöja – och åstadkomma förändring av – något man uppfattar
som felaktigt är en stark drivkraft bakom kritisk analys – vilket också
kan ge liv åt texten. Bland de »modernt klassiska« exemplen kan nämnas
Herbert Tingstens Gud och fosterlandet. Studier i hundra års skolpropaganda
och Göran Palms Indoktrineringen i Sverige, i sistnämnda verk
finns ett kapitel som heter »De demokratiska läroböckerna«. Dessa böcker
är ideologikritiska tvärs över alla ämnesgränser. Den filosofiskt polemiska
kritiken har också en lång tradition. Den har emellertid främst riktats mot
andra filosofers verk eller andra helhetssyner. Ingemar Hedenius’ kristendomskritik
är ett känt exempel.
Allt i en text är inte givet. Jag vill egentligen säga att ingenting är det.
Vi kan delvis uttrycka det på följande sätt: texter visar mycket mer än de
säger. Vi kan också säga: »fria läsningar« kan ge mer än en analys fångar.
Den egensinniga läsningen, den orättvisa betraktelsen, den starkt engagerade
och partiska kan lyfta fram vad som (inte) sägs genom sin egen orättvisa
eller partiskhet.
Inget påstående talar för sig själv, och därmed ingen text. Det behövs ett
sammanhang och däri inte minst en fråga som påståendet försöker besvara.
Att förstå ett påstående betyder att förstå frågan och förstå hur påståendet
gör anspråk på att (delvis) svara på frågan. Detta är en grundförutsättning
för att tala om förståelse och kunskap (i textform) överhuvudtaget. Än
radikalare är Hans-Georg Gadamers ståndpunkt, som han omtalar som
»det hermeneutiska urfenomenet« (Det hermeneutiska problemets universalitet):
det kan inte finnas ett påstående som inte är svar på en fråga.
116