Page 1 «

«*'■;■■■>/-"V---- '■" :; V//''"-.■ cjj 

"'> *l 

%: 

■*. 

" '','', * ;:; "■» """

|| £4/^ Bibliotheket 1

En 

Öfterrikifk Officers 

ÖDEN 

och 

Kårlekshåndelfer. 

Under 

fifia Kriget med Ottoraannifka Portenj 

af honom fjälf'belkrefne. 

. fg-i *u*-xfr 

Qfverfättning* 

"i= Ä:=Ss^Äér !*sl ■""*"- 

NYKÖPING, 

Tryckt hos Petter Wing.e, 1797*

-*. 

Innehåll. 

% 

1. CAP. 

*— 

Karlekshäfidelfe på Majorca» 

*Tjänft på Spanfka flottan emot Alger, 

, Fängenfkap därftädes. — " 

Refa til 

Wien* ■— — TjänfliKejferhge Arnuen. 

*"— Krigshändeifer iBanatet. Fangen, 

af Pâuacker och inftangåien bevgskix* 

la. — Befrielfe därur genom en Vaiiackifk 

flicka» -— Fången hos Turkarna* — 

Fördtill ConflantinopeL 

2. CAP. 

Myr ur arrefleniConftantinopel.H* 

förborgadnågon tid hos en Judeien 

källare* ._ Går forklädd fafom Turk* 

*— 

Befkrifwer Sultan Selirns Krönings* 

fäfi, — - -— 

Kärleksäfventyri en Trägård* 

~— 

Träffar där dm Vallackifka flickan* 

Slagsmål med en Turkifk Se^reiera* 

9&*

H 

4. CÄP 

Befkrifning på Mecca, Medina och 

Mahomets Graf» SinaeBevgifrånhvilket 

Turkar vältra ftenar. At därmed 

flå hm ond» ihufvudet. — — — Återrefa till 

Cairo, Därifrån till ConftantinopeL 

Träffar Richefie {den Fallackifke 

Jlickan). — Får underrätteife af henne 

om fin älfkarinna jfom är föddpå Majorca,men 

flugen och fkdnkt til Stor* 

Sultans Seraille* 

5. CAP. 

BlirTragårdsmäftave — 

hosförreStor-' 

Viziren, Träffar fin älfkarinna i 

hans Trägård, — Blir uptäckt. — Ka* 

fladifängelfe. — Dömd at caftreras* 

6. CAP. 

Mutar Fältfkäreiu — Forfkonas* ~ 

Slut pä Romanen* 

* 

"%cJ^ 

t 

i. CAP.

I **? %*&'*^jk v^^Hj r% 

ä" l^. , = __„ , -^^h^ if^*yUi 

I.CAP. 

Jag är född på Majorca 1760.* Min 

moder blef dödi mina fpädafte år. 

Genom mångahanda olyckor råkade 

min fader iutfattigt tillftånd, fom nödgade 

ofs bagge at föka vår bergning a£ 

I'jöfogelsfångll på klipporna vid Ön. Öfvad 

däruti, vann jag mycken ftyrka, 

härdighet och mod. Faror, dem man 

är vuxen, kunna räknas ibland välluu 

fter. Jag kännde intet tvångimitt yrke, 

hvilket gick få vida, at faftän jagten 

var förbuden, och varningar ej a* 

teblefvo, fattes ingen gräns för mina 

vågfamma fteg — — ty jag hade upptäckt 

— helt ofortänkt under mina jagtfärder 

en fkön, en åfkansvärd flicka. O! 

hvarfor fakna uttryck at rätt beteckna 

varelfer, fådane, fom hennes: älfklig 

fom en Halfgudinfta, rafk fom en Amazone, 

dygdig fom Diana. 

Men hvarföre förvilla de än omärkbara 

fporr til min egen hiftoria? Hvarföre 

förlora mig i forgbundna tankar 

på det framfarna? Jag vill allenaft.nämw 

na, Lat jag gan/ka mycket älikade min 

A 3 ofkatt>

6 

oskattbara N** och at jag ägde hennes 

ömhet tillbaka. 

Men denna lycka räckte icke lån-* 

ge. Algerarnes vanlige fjökaperier tviru 

gade Regeringen till krig, och öns 

Gquvefnör at utrufta fartyg. Man ar* 

merade Galerer och präjade matrofer,* 

Jag måfte ock bli fjöman. En häftig 

(form fkiljde ofs från flottan; och drif« 

ne. otur kofan, tog man ofs til fånga» 

Denna fvära motgång, bragte mig 

ej långt ifrån förtviflan. Jag föll ien 

feber, fom räckte under refan till Alger. 

Anländ till detta fafans nåfte, fick 

jag kanna Ilafveriets qval i im högd> 

E) fällan föll mig in at bära hand å 

mig fjälf y om jag ej velat lefva för 

min N**. 

En dag, under deffa mörka tankar, 

inträdde en ärevördig man i mitt 

rum. Det var en älfkvärd andelig, hvar,s 

mänsklighet liade til föremål defs tros-, 

ffrrvanters löfen ur barbaremes fångenikap. 

En iöknen funnen kalla, kan 

väl ej behagligare förekomma vandra* 

ren, än denne goda präft mig angenämt 

ofverrafkade. Jag tog honom i famn 

och tackade af hjärtat. Han anfåg mig 

tned ömhet, förkunnade mig friheten, 

och lemnade et bref från nun fader. 

t 

H

ii*.i.lf fimm 

Jag upbröt brefvet. Himmel! Hur 

ofta vänder du ej fröjd uti fmärta ? 

Defs innehåll var: "Min älikarinna ha-. 

de efter min afrefa blifvit mycket- rörd 

till fm.a finnen, och vid tidningen om 

min fångenfkap, ftörtat fig ih.afvet." 

Vid denna beri§ttelfe dignade jag til] 

jorden, och vet ej hur det med mig 

tillgick, när min välgörare lät bära mig 

ifi11 täljt. Min fjäl.s krafter återkom-, 

mo fm3ni.ngo.rn. Den goda mannens 

välmenta upmuntringar uträttade ej mer, 

ån några droppar vattenigapet påi£tna. 

Han kände ej mitt läge. Min egenteli§ft' 

forg blef ännu en hemlighet; 

och endaft den tanken, at min fader 

Kunde omkomma, om jag i förtid gick 

ur verlden, fegrade öfver åtrån at 1611* 

|a min älfkade. Ändteligen fieg jag da 

öm bord på det flêpp, fom Ikulle iö-. 

ra mig till min, far, och till. den ort, 

fom varit mig den fällafte på jorden. 

Nu fyntes likväl ödetifin hårdhet 

något eftergiva.. Jag vardt bekant 

med en Malthefare, fom ville föka 

lênftiÖfterrikifke Arméen, Vi blefvo 

trogna vänner. Han Ofvertalte mig at 

göra honom fållje, och lofvade at lem«f 

tta något pengar åt min far, ifall jag 

refte vidare. 

A 4 Di 

7

8 

mmmmxxmaemmm. 

Då jag en morgon /kådade förtoningarne 

af landet, upprördes min organifation 

å nyo. Min lefnads väl och 

ve återkommo Jifligt i min fjål. Jag 

vände mitt anfigte bom ifrån Ön. Jag 

ville dölija mig ienflighet på kullen, 

medan fkeppet dröjde' där, och under 

det min van beftyrde hos min fader. 

Men alla deffa anftallter gjordes förgåfves: 

Mm Far var redan dåd. 

Hvem /kulle kunna tro, at detta 

r.ya lidande gjorde mitt mifsöde drägligare. 

' Moraiifka känningar, ej mindre 

än de phyfi&a, förlora fig af öfverfpänningj 

— Och än kunde bli 

nyttig iverlden. Jag öfvergaf mig åt 

Malthefaren, och åt hafvet, och kom 

utan uppehållirefan, till Palermo. 

Uppfylld af en ovanlig liknöjdhet, 

obferverade jag Ingen ting på refan till 

Wien. Aniänd dit, lyckades det fnart 

at få en officers »beftäilningj men mångahanda 

hinder qpfköto af-marchen länge 

5 och juft fom jag packade mitt feldtiörråd, 

ankom et bref, i anieende til| 

bvilket, jag måfie lemna Låfaren fqlljande 

anmärkning: 

Min ÄT»*» hade en bror, Denn© 

för fin raikhet väl kände man, kallade 

defs vänner: Den unga Turken*. ,Fråa 

ho»

lionom fick jag brefvet, fom var af 

detta innehåll: 

Min ålfkade VänI 

"Hvad du och mina vänner kallande 

mig fordom, är jäg ockfå verkeli- 

-33 gen nu —en Turk. Då vår Gouver- 

"nör få ftrångt lät pråja manfkap at 

"tjena mot Algerarne, fann jag likväl 

"lägenhet at fly 5 och när et par fol- 

"dater, fora man utfändt at foka mig, 

■ "funno mig helt ofcrmodligt, 

9 

vifste jag 

"ej annat rådiångeften, än fända dem 

"till andra verlden. Ifrån den ftunden 

"irrade jag enfam omkring. Det förr 

"ej k%de tinget pvåarmod) bemåftrade 

53 min fjäl. Mitt tillftånd var förtviflat. 

"Då jag en afton, iuckande, förtärde 

"några ägg, hörde jag et nödrop från 

> 

"viken nedom berget. jag relte mig t 

"ftraxt upp och fåg någon plafka uti." 

57 floden. Vifferiigen hade jag, fom 1 

s? fimmare, kaftat mig ivattnet, för at 

"fråifa denna männillcan, om ej et rop 

57 ifrån en annan fida hindrat mig däri» 

07 1 ftället för at hjelpa den i fjönöd 

35 ftadde, måfte jag nu rådda mig fjälf, 

33och hålla mig förborgad. Efter nå* 

3?gon ftund kröp jag ur min klyfta. Då 

S7 iick jag fe et fruentimmer faiUnärdi 

"fjögräfet. Jag dröjde ej med hjälpen. 

A 5 ?4?éi 

i

t- 

10 

L-L^-J'"'ff» 

" 

land den fundns lekamen. Men — ■ 

"Store Gud! -*■« Jag kände igen min 

"egen Syfter. Utan ' 

vDet lyckades mig äfven at bringa i 

tid at tänka pä 

"händelfens möjlighet, re.dde jagiha-. 

"ftighet en bädd utaf ftenmåffa och la- 

"de min hglfdcjda fyfter däruti, för at 

"igenom värma bringa, hennes, lifsandar 

00 åter uti rårelfe. Detta flögack lyckligt 

"ut. Bägges vår förundran kan. ej nog 

" beforifvas; Någorlunda aterftålld, be- 

''rattade hon dä, at din våldfamma 

"ftullsmäffa gjordt för ftarka intryvk p^ 

"defs finnenj at man för hennes (org, 

"gifvit bitande förebråelfer; #ch ; när 

"man på kallt fatt underrättat hen- 

"ne ora din förmenta död, har hor» 

57fattat det förtviftade beilut at käfta 

"fig i hafvet. Jag fann ej annat me- 

"del at förmilldra hennes ledsnad till 

''iifvetj än förebara ofanning och fäga: 

"Du vore icke drunknad, utan kanlke 

?'qvar i Alger. Hon upphof då et 

"'irojderop och ville refa dit. Jag låf- 

"vade at föl]ja henne åt, och genom 

?'denna tröft blef hon något ftillare till 

"finnes. Efter någon tid fick jag fe et 

v fartyg vid foten af en klippa. Jag 

"märkte på- defs Vimpel det Engelika 

v Vapnet. Hopp at ärnå frihet, gaf- 

"mig

ta^wawawawwa-» 

371 mig åter mod;jag famm til detta 

"fkepp,. och bad at blifva upptagenj 

" uppdiktade något fom föll Capten be* 

"hagligt, och århöll hvad jag fokte. 

"Om min fyfter fade jag, at oak* 

"tadt fkeppet ej ärnades till Alger, 

"kunde man från annan ort få lägen-» 

"het till barbariet. Allt geck väl. Dst 

"eljeft råa (keppsfolket vilade min res- 

" kamrat alt aktning. Vindt och vågor 

"befordrade vår fart till Sicilien, när, 

57 på tredje dagen efter refan från Ma- 

"jorca, Skepps Capitamen utlät fig vid 

"bordet, at han kom ihog min fyiters- 

"namn*, och kännde defs perfon. Till 

Vail vår förundran kom då hvad dig 

"händt, mea för ofs än var obekant, 

"for en dag. Capitamen hade tjent 

37fom Styrman på det fartyg', med hvii- 

"ket du då refte, och hade fådt hifto* 

"vien af en man från Maltha. Jag tvi-. 

3; flade likväl på hans berättelfej mea 

"då jag ingen ting med (kal kunde in* 

57vända, måfte jag tadel uti min fyfters 

37 hopp at träffa dig igen. _^ Men an- 

" dra öden väntade på ofs. Vår Skepps* 

"Chef var en ganfka trolös man, 6cH 

"ilyrde åt en Ö, hvareli et Turki(kt 

"Ikepp låg före ofs för ankar. Där flög 

??man migibojor, iläpade min gråtan- 

"de 

11 

\

12 

"de fyfter ini cåiotam. ocli lopp in- 

"ora korrt tid i hamn vid S. Mauro. 

"At tjena fåfom flaf, var aldrig min 

"fak. Kärlek till friheten gjorde, at 

"mitt förriga Turkiika griller begynte 

"åter uppftå. jag undergeck en reli- 

53ligieufe men fmårtfam operation, för 

5J at bli känd fom Muffelman, och los 

3J från mina kedjor. Min lyfter har jag 

3) fedan icke fedt. Man läger at hon 

''blifvit en préfent till Stor - Sultanens 

?7Harem. Hvad mig fjälf beträffar, är 

"jag blefven Hand-Secreter hos Pafchan 

af Belgrad. jag har varit ifäillkap 

3 

*rned de Öfterrikflce herrar, {om gåf- 

3'vo ofs förklaringen till kriget. En af 

"deffa kom då st en händelie at om- 

"tala dig. Med fiörfia forundran för- 

J'nam jag dig då flående under Ofter- 

"rifke fahnor, at draga emot Turkarna 

"i feldt. Huru mycket, min van! haf- 

"va våra öden förändradt fig fedan 5 

s? dock ikall vår vånikap aldrig bli rub- 

55bad. Men framför allt: forj ej förlu- 

>7 ften af min fyfter. Du får väl aldrig 

53fe henne mera5 — hon år dig för all- 

?7tid förlorad. Du må väl icke hyfa 

3? den Romanefka tankan at tränga digv 

s; 

till Conftantinopel, och med fabelni 

"hand flå dig genom Harems- vakten, 

"för

13 

" för at med väpnad hand taga henne 

53 ut. Nej, hon fitter där nog faftare 

J 'ån Danae i koppartornet. Lef väl, 

"min vän! Himmelen- bevare dig för 

"Turkifka kulor och Muffelmänfka klin- 

35gor, fom hota ditt lif. &c." 

Äterftälld från rörelfer, fom detta 

brefvet uppväckte, och fedan jag för 

andra gången igenomläft detfammä, llog 

jag mina händer tilfammans under lifligafte 

uttryck: ja — måtte Turkiika kulor 

träffa livar fom hälft, men hämnd 

vill jag tagas — en blodig' håmnd pä 

deffa bärbarer, hvilka få mifshandla 

hälften af vårt '/lagte; fom bersfvadt 

mig den täckafle flicka på jorden, och 

denna, jämte hundrade dylika offer 

åt en gubbe, förvarar man i efviga 

fängelfer* 

Nu ruftades till flriden med alfvar* 

famma .fteg, och jag fåg den dagen fnarliga 

nalkas, på hvilken jag längtade få 

lyfta* mitt fvård mot Chriftendomens fiender, 

och mina olyckors ftiftare. 

, Jag vill hår icke ingåiKrigets hiftoria 

j denfamma ar nog kännd förut. 

Jag tjente vid Ungerfka Armeen, 

och hadeiAprill 1788 lågenhet at forfta 

gången vifa migielden. Då Kejferiiga 

magten ilog läger uti Semlin, bief 

vår

14 

vår Corps beordrad till belägringen fpjP 

Schabac. Kejfaren fjälf åtföljde den-. 

Den 20 ÅpriM öfverfördes folket ifar- 

tyg ofver Sauflr6mmen5 3? dels mil från. 

fällningen. Vi tillbragte natten på en 

Ikogbevuxeft Haft, inåra invid floden. 

Då Commendanten fåg vår Armé> 

)ä't han bränna hufen mellan' ftrÖmmeri 

och ofs, fåfom hinder för hans utfigt. 

Vi åter läto löpgrafvar opnas, gjorde 

batterier och grund(l hunno vi nog 

fent fram til feldtet. Na fatte man ca* 

tionernei ordning och flyrkan ryckte 

an emot fattningen. 

Kejfaren beordrade tvånne bataillo» 

ner at intaga förftaden. Sådant /kedde 

lätt) ty den var redan öfvergifven. 

Vid reCognofceringeniftaden, fan* 

nos gatorna for trånga ät därigenom införa 

grofva eanoner. Äfven Voro hufert 

af trädj och altfå icke fäkra Vid in* 

quartering, emedan fienden kunna* lättare 

färti demibrand; fördenfkull ankom 

ordres, at utrymma iiaden och afbränna 

hufen. Detta Ikedde nattetidj 

och gjorde uti mörkret et hilkeligt (po 

tfakeL 

Den 

#»

Den famlade Corpfen blef ockfå 

6enna natt utan Ta'k, ochiflagtordning 

ftående på feldtet. Man måtte Hå en 

brygga öfver floden». Den 20 oirn raor* 

jgöÄeftj öfverfordes tätt ock eanoner, 

lorn räckte intill aftonen* Den föMjart* 

de dagen gjordes batterier. 

INiär Kejfaren, den 24, ankom till 

lägret, började elden at fpela emot fällningen, 

fom fnart kom ibrand. Då 

elden bredde ut fig, tog maniskt, at 

längre upp åt Saufloden vore rätta iläl* 

jet at törfökaen ftörm. Straxt riktades 

angreppet dit. Vall o ?cli pailifader 

iöfvefftegos fnaft. Prins de Lipte^ Grei* 

Ve Nobile och Corpqrål Ma%uri voro 

de forrfta fom trädde upp på vaiiarnå. 

jag var därvid nog lycklig at fräl-Ua 

Baron MoUvroi, genom ikott på ert 

Turk, fom lade ann på honom. O?.ktadt 

jag Var Utfått för häftigafte elden, 

bände mig ej vårre, ån at jag fick en 

kula igenom- min hatt. 

Tvitngné at öfvergifva fäfirjingen, 

intögo Turkarfiä en när belägen ikans. 

Kejfarett -, fom nu få lyckligt drifvit 

demiträng/el, och önfkade förekom' 

ina vidare blod bad, lät uppfordra ften» 

den, iavilken genaft gaf iig, oca gjor* 

4eK til fångar. 

v 6 

fe... Nu 

■** 

15

16 

Nu bdattes fattningen med Kejfarens 

folk. Vi raftade d. 26, och ryckte 

åter innilägret vid Semlin d. 27. 

Såfom märken efter detta, hade 

jag allenaft några lätta bleffurerj men 

den fvåra farfot, hviiken mer än fvärdet 

förödde Arméen, var ännu -mycket 

härjande, och angrep äfven mig. Jag 

förfämrades hvar dag/ Man öfvergaf 

alte hopp om min hälfa; men en god 

natur, och, läkarens bemödande, bringade 

mig åter til! lifs. 

Medan jag låg Ijukimitt tält, fö« 

refölio vigtige förändringar. Stor-Viziren 

marcherade ina uti Bannatet, och 

Grefve Wavtensleben drog fig därifrån. 

Då berättelfe ankom om Turkarnas 

framfteg, var jag redan fri/k. Kejfaren, 

fom hade faft beilutit, at fatta fäker 

damm mot denna itrida ftröm, bröt 

genaft upp med 40,000 man at med 

Grefven förenas» Jag befann mig ibland 

deffa. De öfrige 5'O5000 man af flora 

Arméen, lemnadesiSemlin. Vi bröto 

upp den 10 och tågade långs Donauj 

fatte ofs däröfver d. 143 drogo Öfver 

Dubavaz till Weifenkirk, och gingo fedan 

vidare till Caranfebes. 

Imedlertid blef fienden förftärkt uti 

Banatet, till mer än 100;000 man. 

A

Alla deras rörelfer vittnade om Stor- 

Vizirens kännedoraikrigsfaker. Grefve 

Warttnslcbens Ttäilning blef dagligen 

vådligare. Han måfie remna lägret vid 

Mehadia, och draga fig åter emot Te- 

mefchvar. Den 2 September kom Kejfaren 

till Caranfebes, d. 5 till Ulova, 

och d. 4 förentes vi med IVavtensle* 

lens Corps. 

Under detta, ryckte Stor-Viziren. 

vidare fram,utmed Donau - drömmen, 

hvilken altfå tillhörde fienden från Orfowa 

till Belgrad. 

Vårt läger fiod vid Illova. Där 

omgåfvos vi a£ höjder och berg, öfver 

livilka Janitfcbarerne fiåndigt canonerade. 

Waliackerne, Turkames hjelpare, 

kånnde alla vågar öfver bergen. Altfå 

kommo deffa ofs iryggen 3 natten till 

d. 14 September. 

Medan detta förenades, tyckte fienden 

ann med Titt Cavallerie. Fäktningen 

blef allmånn. Aiit motftånd förgäfves 

mot en ötVeriägfen magt, blef 

Kejfaren tvungen tiil retrait emot Lugofch. 

Turkames häftighet gjorde dem till 

måfiare af Caranfebes, där de ilucko 

flera husibrand. De rofpirige Wallackerne 

ftröfvade beftändigt, och fatte 

B vårt 

17

18 

vårt Avant - Garde i ftörrfta förvirring. 

De ryckte ann en morgon, något före 

dagningen, under faJfligt fkriande: Tur* 

karm dro hår. Alla uti Lugofch tänkte 

ej på annat an den haftigafte räddning, 

under hvilken mycket follk förloradesi 

trängllen. Tvenne Regimenter, fom möttes 

åtimörkret, och icke annat trodde 

än at man Högs mot Turkar, gjorde 

på hvaråndra et hifkeligit nederlag. 

Därigenom ökades beftörtningen än mer. 

Det Var ej mera möjligt at få follketi 

ordning. Helt allena lemnad, greps jag 

af Wallackerj och beröfvad mina vapn^ 

blef jag deras fånge. f Jag märkte alt-* 

for val hur de lade råd ät enfamme be* 

hålla mig fom byte. Blottad på all 

hjeSp, gaf jäg mig åt ödet, då vänliga 

underhandlingar aflupo frugiloft. 

Efter några timmars väg, ikommo 

Vi till en af ris och bråte öfverhöljder 

kuhla. Tvänne Wallacker fiällde fip 

vid ingången och ilogo dar upp eld, 

den de lernnade till en af de tre, fom 

förde mig ikuhlan. En vidlöftig ingång 

böjde figikrokar. Ändtlig kommö 

vi till dörren. Män öppnade den^ 

fkuffade mig inn, flög fångflen på händer 

och.fötter, borttog hvad jag hade, 

©ch tiililöt dörrn från yttre fidan. 

Na 

£E?; 

Ni

} 

19 

Nn kart man lätt begripa mitt tillflånd. 

Förgäten af all verlden, ett rof 

för deffa fäiliga fkapelfer __jhvad hade jag 

gtt vänta utom döden? Men hvarför 

dröjer man dårmed? — föll mig inn. 

— - 

Vill man föril martera dig, eller vill 

frian hungra dig ihjäl? — Vid deffa tankar 

ryfte det ifjålen. — Och deffe tankar 

blefvo ännu fafligare, då jag håf 

1-ännde luckt efter upplöfte kroppar, 

betraktacle forri föregångare på denina 

hilkeliga ort. Men jag kunde ej 

fördra få ohyggeliga förefiäliningar. Jag 

fökte andrå möjligheter tiil ett drägligare 

öde. Kan Ate, tänkte jag, behåller 

man mig hår, i alfigt at plundra, 

ööh fedan iemnä mig åt Turkifka Arrnéen 

för at ånnu mera vinna. Ju län* 

gre |ag betraktade denne förmodan, ja 

fannare förekom den mig. Jag vifste, 

at Turkarne erhöllo något för hvar fån*, 

gen officer. Det fyntes äitfå troligt, at 

deffa Wallacker väntade fin andelibelöningen. 

Sä fadigt det ock var, at 

blifva ett rof uti fiendens händer, blef 

det likväl tröftligare, än hungra till 

dödsimin affkyvärda kuhla. 

jag hade ungeiår en hel dags ledighet 

at ■qvälja -och tröfta mig med 

hyarjehanda reflexioner, när jag hörda 

Bä nå-

20 

något gående och prafsiande, fom närmde 

fig åt dörren af min håJa. IdeiTa 

©gnablick beredde jag mig fjälf till mitt 

öde; dock var det icke döden men /dftct 

därtill, fom kom mig at darra, At 

falla lör en fiende, raed vapnenihand, 

.hade ej bekymradt mig ftorrj men at 

mördasihemlighet, förekom mig faOlpaft 

af allt. Men oaktadt detta, famlade.jäg 

åter mod, när, i detfamma, 

dörren låftes upp vid någons änkomft. 

Tag refle mis från jorden få vidt mina 

fängflen fådant tillät, och låg tiii min 

förundran* -*- ingen annan, än en — 

gammal käring* med ett Jjusi ena han* 

den och en kittel iden andra. Hon 

fotte från fig ljufet och fåg på mig en 

ftur.d. Tog fedan upp en flaflâ utur 

kitteien och ftäiide bredevid. Ikittelen 

var risgröt, och fla/kan ful! med 

brännvin, jag förmodade ej mindre än 

calas, och frågte hvad det fkuil-e betyda. 

Käringen fvar-adg: Åi och drick du 

håra och bry dig ej om någon ting: jag 

har ej /of at Jaga dig mtr.a* Då ej annat 

var at göra, åt jag ataf gröten och 

föp gumman till ur flafkan, för at bana 

väg till käringens bevågenhet. Hon 

geck, tili/löt dårren, och Jemnade mig 

imitt förra dyftra mörker. 

Men 

I

Men något mera ttöftsdj ty af den* 

na gåftfrihet borde jag väl Huta at icke 

blifva dödad } emedan man då icke 

behöft göra fig befvär. Min förråa 

(våra rådJla för hunger och död, 

var altfå tåmiigt häfvenj men icke den 

andra, at bli fånge hos Turkarne. Och 

framför alt hade det utdruckna brännvinet 

den fä.llfamma kraften at förftro, 

mitt bekymmer,idet jag föllifömn. 

Då jag åter vaknade,, var mitt 

hvalf ilika mörker. Min Gumma> fom 

återkom med brännvin och ris, fad© 

det var middag. Jag fökte genom vann-, 

ligt tal vinna defs förtroende5 men för-, 

gäfves. Hor» geck. jag blef om mitt 

ödeidjupafte ovifsh^t, qaktadfe allt be

22 

a»»aw»Ma»-«MMa»Maj 

inträdde två af mina värdar, de barbarifke 

Wallackerne. 

Deffas åfkådande hade blifvit ärå?^ 

Jigare, om det e} hade varit de varrfta 

utaf alla, från. hvilkas anfigtsdrag det 

fifta fporr af medömkan längefen, föjjfvunnit, 

och i hvars. ogcn, be%n nerliga 

ft den fom bar ljufet, rain dödsdoms 

flod tydligen at låfa. För/kråckt flod:, 

jag upp och frågte hvad de vilie. De 

vårdade ej fvara, utan uppJöiie fångilepa, 

drogo af mig kläderna och pålade 

fängflena igen. Samma manoeuvre Iked^ 

de ock med firurnpor och benklåder. 

Man Våt mig ej behålla mer än linntyget. 

Detta öppnades tfil ilut 5 de fyna-i 

de och firöko med deras flräfva händer 

min blottade kropp, och efter någort; 

öfverläggning tecknade den ena en nekande 

mening ät den andra. J.ag för-* 

höljt mig under detta, fåfom en ma* 

chine, och väntade hvait ögnablick mitt 

dödsHag, Men ännu fyntes upplkol 

daruti. De lade mig på jorden ? kaftade 

ett ylle-tåcke åfver mig, togo mina 

kläder, och utan at fäga något ord, 

gingo de borrt, och tillftängde dörreri 

på lika, fatt fom förr» 

ISIu började jag åter at draga några 

andetag ur bröftet, fom hiitils varit 

pus-

präffadt under hifldigafte döds - ångeffc. 

Barbarerne hade nu beråfvadt mig det 

ft-lla jag ägde, mina kläder, och med 

famma, allt hopp, at blifva räddad.. Ingenting 

åter-flod nu mer til! bytes, äri 

mig fjälfr. Ju närmare jag inlag allt 

detta, ju djupare blef qvalet af en f6« 

reflående död. 

Stadd i deffa tankar, hörde jag 

et rafslande utanför min. dörr. Man infatte 

nyckeln och jag vaktade ej vi/Tara 

ån mina bägge bödlar. Lyckligt vis irrade 

jag mig: det var min gamla gum1-, 

ma, ioxi\ kom. med provianten. Nii 

föll jag pa det rådet at utfor/Ka hemligheten,, 

ochi{ådan affigt böd, jag alt 

brännvinet åt gumman. Hon, lät ej länge 

truga fig. Hon föp fig riktigt full. 

Defs. talegåfva. iifvades. och, aliilrade förtroende. 

Nu fann jag rätta tiden at 

rycka ann, med frågor.. 

Hon tillftod mycket fnarare ån fom 

jag hade väntadt, och däraf erfor jag 

t— fom kom mina hår at refa fig åt 

bergen -— : at mina värdar voro ågta 

Canibalerf at jag varit altfor mager då 

de togo mig till fångay at vid den Ikedde 

underfökningen, man ånnu funnit 

mig vid dåligt hull, och, at jag. borde, 

bättre godas för at blifva - - -,; 

B 4 

23 

Man

24 

Män hade, fortfor hon, ganfka 

frängt förbudit at uppenbara detta fåfom 

grämande och hinder för min fettma. 

Men (fade kåringen vidare, då 

hon fåg min håpnad, och under det 

hon med fin torra hand klappade mitt 

kindben) det gjorde henne ondt at fe 

få finer herre ilagtas; men om jag ville 

slika henne något och ge bevis dårpå, 

vore hon beredd at löfa mina fängflen 

och fatta migifrihet. 

Nu kan man redan infe vid hvad 

mod jag (kulle vara, när denna gamla 

häxa af 70-årig ållder fträckte fina armar 

för at bjuda mig ett famntag. 

Jag firäfvade emot 5 men kårlek 

genom brännvin år ej få lätt at dämpa. 

Jag började at tvifla om hennes Canibaler, 

och trodde nu faft mer at detta 

var en lift, för at bättre få mig faft; 

men hvad det hälft betydde, förmådde 

jag ej tåla få ikröpliga careffer. Jag 

ikillde mig från gumman på et fatt, at 

hon tumla några hvarf öfverånda. 

Hvem kan väl befkrifva det ovett 

och det hot, fom på allt detta följde. 

Kommen på fötter,ikrek hon himmelshögt, 

/kyndade fig ut, och tillflöt dörren 

i vrede. At jag nu anfåg faken 

fom fördärfvad,är ganlka låft begripit. 

Hon

Hon hade kunnat frällfä mig;men nu 

var allt at frukta. Jag trodde at det 

Canibalfke pratet vore- blott- en dikt y 

men nu förfvann den tröften äfven. Jag 

kom ihåg, at Kejfaren ej länge fedan 

elömt några mån från Wallackiet för 

detta grolva brott. 

Så är allt hopp forloradt — utbraft 

jag. "— Jag har då blifvit frällft från 

ilafveriiAlgier, för at ändå offras här! 

Och huru kunna jämnlikar få afkläda 

mänlklighet? Nej "— djupare kunna de 

ej fjunka, och barbariet kan ej ftiga 

högre. 

I deffa qval fördjupad intil vanrr.agt, 

föll jag uti fömn, men vaknade 

igen genom buller vid min dörr. Efter 

min beräkning var detta omkring 

midn-atten. Jag beredde mig därtill, 

och refte mig upp; men hvilken oförväntad 

anblick! En qvinnlig figur med 

et ljus uti handen fteg inn genom dörren:En 

ung vacker flicka, fom min 

fordna ällikarinna. Han fåg fig något 

om, och nalkades mig varfamt, betraktandes 

mig noga och utbraft till Hut: 

37 Arme man! vet du väl ditt öde? — 

At dödas och upatas» Några timmar till, 

och då är du ej mer. Förtro dig na 

åt mig, få kan du blifva räddad. Se 

B 5 

här 

25

26 

"■ 'I "j, 

bar fer du nycklame till dörren och till 

dina fängflen! Titi lycka har den garala 

Zienerlkan^ förtrodt mig alltfammans. 

Här har jag ock" et bylte med gamla 

qvinnfolks ~ kläder: ~— Kjåd1 dig nu i 

dem, och följ mig genaft åtj men fkynda, 

fkynda, här är ej någon tid åt 

förlora.'' 

Hon löfte mina fängflen. Jag refle 

mig upp och fvängde mina armar, 

at forfö.ka om jag.-verkligen-, var fri, 

ty ännu förekom mig detta fom en dröm.. 

Jag föl! på kn-ä och tackade min (köna 

befrierfßa. Hon- befalhe at ej Höfa n^gon 

tid genom; krus, utan Ikyndad.e 

vår flygt. 

Jag dröjde- mig ej heller.. Med; 

mada fick jag traforna på mig. Flickan 

bandt et kläde om mitt huiyud och, 

betäckte därmed anfigtetj utom ögonen, 

och litet utaf näfan. Fort, fort —^ fade 

hon — följ mig och var tyft. 

Man är väl aldrig räddare för nyare 

faror, än juft då när man kommer 

ur en gammal. Ute var det mörkt, 

och ljufet flackt ikulan. Jag vågade 

knapt andas, lyfsnade fpm offtaft, och 

kännde rundt omkring mig, om ej någQn. 

yareife låge där på lur.. 

Vi

Vi hade redan, gått et vackert fl-ycke 

våg. Min fköna befrier/ka kännde 

deffa ftigar. Jag prifade defs. godhet 

for en obekant perfon. jag iofvade: 

belöning, den hon ijätf ägde utfätta. 

;pebålk 

Natten vhf mörk; vägen be* 

fyärlig.. jag frågte Rich f-fie (få nämnde 

hon fjg) om vi ej borde hvila ofs li-, 

tet. Nej, nej, var hennes fvar, ä,n yå-. 

ga vi ej dröjja. 

Vi fortfatfe matchen intill dagningen. 

Nu hördes något dån(J fom nalkades 

närmare. Det var en fröupp af 

Turkifke Ryttare* Vi kaftade ofs ned, 

vid en buike. Så feart de voro borr-, 

ta, och allt tyft igen, gingo. vi vidare. 

Vi fågo, några elldar ; men ttällde da 

vår kofa åt höger och undveko faran. 

Nu var det redan ljuft, få at jag 

kunde närmare befkåda min befrierfka. 

Hon hade fköna anletsdrag, och gan/ka 

vacker växt. Richefie «*-- fade jag --» 

nu blir du altför varm; hvila dig en 

fiund. 

. Vi mötte några bönder från närmafte 

by. Deffe fågo ganlka bekymmerfamma 

ut- Somlige af dem ginga 

ofs förbij ändra åtet håilfade med tvär,-, 

loända nickar. Ingen kunde upptäcka 

mig 

Vi gingo tvänne timmar utan up- 

27

28 

t*************ma*at 

mig i min befynneriiga mafque, och 

Michefie fjel-f fkäratade däröfver, under 

hvifken det dock lyckades at anlända 

©kånnd till Öfterriklke lägret. Så nära 

komna dit, at vi tydeligen fågo det, 

ftadnade min Richefie och fade: "Här 

lemnar jag dig nu åt dina kamerater, 

och tackar Förfynen, fom. genom mig 

har värkftällt din räddning. Lef väl? 

]S3år du har ert ledig fturtd, få gtom ej 

RichefieI Hon flydde; och etter några 

ögnablick fyntes hon ej mer. 

Jag flod dår länge villrådig, om 

jag ej borde följa henne efter, och än~ 

nu mer betyga min tackfägelfe. Jag 

ropade och ropade, men hon var 

ledan borrta. En melancholilk känfla 

intog min fjäl, och uttryckte tårar utur 

mina Ögon. Denna ädia flickan lemnade 

mig nu fom en gäldbanden man, 

den där intet ägde at någonfin betala 

med. Ändtligen begaf jag mig till Öfter-* 

rikfke lägret. 

Man hade länge fedt mig därj men 

af min underliga klädfel, mifstänkt mig 

fom en fpion fr|m Turkilka fidan. Ropad 

utaf Vakten, och då min röft tillkänna 

gaf en karl, tog man mig till 

fånga och fördemig till Generalen oft. 

Hän*

29 

Hanäelfeti var roande, i det jag 

länge fortfor at håiia mig förborgad. 

— FörefräHd Chefer», yttrade han: Ha! 

Hvad är detta för et fpöke?-— jag bad 

då honom höra migienrum, fåfom ägande 

en vigtig fak at upptäcka. Herr 

General! ■— fade jag då vi voro enfamme 

— " Ni har ju mifst en Officer för 

någon tid, vid namn fX "Ja-, ja, fvarte 

han, kan du fkaffa kunnlkap om ho» 

nom?" Jo, den aldranogafte, fvarade 

jag honom: Denne olycksman bief fången 

af Waliackerne vid retraiten från 

Caranfebes, kallad ien kula och beiiämd 

till död och mat åt deffa barbarer. 

Kvad lager do? (utbraft hanivrede, 

under mine af mifstroende till mina 

ords) då du få noga känner denna 

mannens öde, få fäg mig hvem är du? 

Nu tos jag klädet af mitt hufvud. 

Ha! hvad är ået? *— utbraft han förundrad 

— Det år pi Nijjalf* Ja -— 

fvarte jag — Så ar det, och hvad jag 

fagt är fanning. Förfynen har räddadt 

mig på underbara fatt. Låfla mig ur 

fängfiet och åhör min berättelfe. 

Då jag ändat den, önfkade han 

lycka till Hut på mina äfventyr,gaf mig 

uniform och löfte på beOällning. Jag 

återvände då tili mitt förra Regimente, 

där

30 

elär jag med mycken glädje emottogs ni 

bekanta, ty alla hade trodt mig vari 

död. De prifade ej mindre den fkönå. 

Waliackinfian, och önfkade mycket, at 

hon hade följt mig vidare. Men åter*, 

våndom nu till Krigets- hiftöria. 

Turkarne drogo Tig nu åter från 

Caranfebes till lilova. Och detta andra 

återtåg, jemte mångahanda dylika faker, 

bidrog förnåmligäft at

Jag fjälf var äfven däribland, når eri 

foidat, for at rädda mitt lif, ropade åt 

Turkifke Pafchan, på Italien/ka: Skona 

denne 'Officeraren;han känner Ö ■ 

flerrikifke krigs - planen och kan gje 

Er vigtiga upptäckter. Detta infall verkade 

min frällsning. jäg bief krigsfångej 

men min ädelmodige foldat högg 

man ned på Mllet. 

. Afford till Pancfova, fvårt belagd 

"med kedjor, kaftade man mig dar i ett 

ganfka mörkt hål. Nu hade jag åter 

igen tid at éfterfinna alia mina olyckor. 

Efter knappa 14 dagars frihet från 

Wallackilké fångenikapen, bef;inn jag 

mig iftället i1urkifkt fiafveri. Dock 

ära vare Himmelen, (om hittills afböjdt 

dödsilagen. Detta fyllde upp min ijäl 

med tåckfaiTihet och tröft. 

Två janitfcharer förde mig till Ägan. 

Han befallde mig med trottfig 

ton, genom en toHk-, ftrfixt uppenbara 

hvad jag hade mig bekant af Kejferliga 

krigs - planen. Jag {Vårte:Åt jag 

vifste ingen.,ting t, och at Generalerne 

fjelfve, kanfl

32 

lian kuncle ingen annan orfak haft, än 

genom denne lift befria mitt lif. Den 

vredgade Ägan. lofvade ej godt. Han 

fåg mig ftarktianfigte, för at profva 

Cößtenancen, och befallde mig at lemna 

fig min talkbok. Jag återfördes 

genaft iarreflen. 

Där tillbragte jag tre dagar med 

ganika ufel koft, och den fjerde blef 

jag åter framftälld tiJI förhör, tag vän* 

tade helt läkert det lofvade fotprygel; 

men det- foreftod mig annat. 

Hårdnackade Frank (få kallas alla 

Chriftna af Turkarne) tilltalade mig Ägan, 

jag ger dig någon ftund at betänka 

dig pä, inom hvilken du får taga 

ditt parti: hekånna eller dö. Tag 

(varade ,, huru kan den MufielmanHâ 

rättvifan förgäta fig få långt, at med 

vald få mig at bekänna hvad jag fjälf 

ej vet. Boj ftraxt ned hufvudet din 

fkurk, ropte Ägan 5 och på ögnablicket 

fiod jagien fvärm af Janitfcarer,hvar» 

ibland en fvängde fabeln för min nafa, 

under det han tog mig uti håret, ryckte 

af och ann, hotandes med dödsliugget, 

när, på gifvit tecken, Ägan. 

likväl ikonte mig for denne gången, 

©ch förde migifängelfet igen. 

H

i 

jäg vitste knäppt fot rädd/la ikult 

hut detta tillgeck. jag famlade å nya 

iäina tankar och började at tröfiä mig, 

at man med denna pröfning har gjort 

det akkaytterfta forföket. 

Dock återftod än mycketifanfakftingen. 

En janitfchar förkunnade, det 

jäg ej långt därefter fkulle foras af till 

Stor*Viz,irens lager> at undergå et ilar* 

käre förhor» Detta ftyrkte m,er, ån ne* 

éerjlog mitt mod.5 ty Juffuf Pa&ha vat 

«n fromfint man. 

Då jag kom till Stor - Vizirefis lä* 

get, åtfölljd utaf 'Vakt, befailte man 

eis ftädnä vid haas tåiit. jag fick 

Uraxt komma inn. Stor-Viziren läfte 

på ett forefj föfmodligeri från Ägan, 

åafvandes mifi brefbok liggande vid fi* 

elan. Han frågte genom tollkeni '*hvent 

år du?" Jag fvaradei en Öfterrikifk of* 

ficer>, fom råkat uti fången/kap. Han 

fortfor: "Här finnas många fåckne. Ert 

öde tofde dock bli bättre ? än Öfieriri* 

karne utfpridt om ofs." 

Man tog mig åter i förvals Ehu* 

tu jag ej tviflade om tollke«j beflöt jag 

dock at fvara för mig fjälf på de åter»» 

ftående frågor, jag kunde det Arabiikt 

fpråket och åmade betjena mig däraf. 

Jag förekom å tiyo> Stor-Viziren 

fatt nu, fåfom förr 3 på en vidlöftig 

Q boil« 

33

34 

boflftef, klädd i hvitt atlas, röd turban, 

och med en präktigt brillanterad 

dolk i et guldbfoderadt bäilte. Hans 

fnöhvita feägg förhöjde hans utfeende. 

Kådige Herre! fade jag, efter en djup 

bugning — . på din befallning är jag här. 

*'Vi behöfva ingen tollk, fade han, då 

du kan Arabifka,- och vinkade åt tollken 

at gå ut}" Ihvilket land är dt» 

född? 

På Majorca. 

" Ja få: Span/k underfåte iÖfterrU 

ki/k tjenft?" 

Ödet har (a fogadt det. 

"Ödet? — Men vill du ej bli Mus* 

felman?" 

Förlåt, Nådige Herre! min Religion 

vill ej tillåta det. 

"Hvad har du dig bekant om det 

hemliga iÖfterrikike krigsplanen?" 

Ingen ting. 

55 Så dog då din kamrat med en 

pfajnning?" 

En förlåtelig ofanning, då han ha-* 

cle den för ändamål at rädda våra lif. 

" Detta fynes troligt. Ägan lkrif« 

ver ock detfamma, och at han pröfvat 

dig ifaken. Farväl!" 

Han tecknade med handen at jag 

borde gå min väg. Nu blef jag förd 

till 

i y

35 

■53 

till andra Öfterrikfke fångar, och af 

■dem hällfad med den mine, hvarmed 

likar i olyckan för hvarannan deltaga. 

Deras antal beftod af 2:ne officerare 

och 40 foldater. Den för-.poft, fom 

Turkarne anföll med 2000 man var e) 

af mer ån 100 Ty/kar, hvaraf 60 ne- 

'dergjordeS, och reftert togs till fånga» 

Det fynes något öfverdrifvit, at beliöfva 

fådan mängd till at angripa ioo 

man 5 men Turkarrie lita ej på mindres 

De fåga altid: Jfi ga farmingens vag* 

De Chriftné bruka iruttchin ■ och gyckel* 

fpel, fårblincla våra ögon och läcka oji 

iolycka» Altfå famlas lo mot i; ty 

Turkarne tro, at hvarje Chriften ftridsman 

har 9 i fölljej fom genom fatans 

konfter göra fig ofynligej och blifva ic* 

ke fynbare förr äni det ögnabliek då 

ftriden begynnes. 

Den fölljand-e dagen anträddes refaft 

till Conftantinopel. Vi fölljdes åt 

partals med tillhopabundne ben, på 

vagnarj fom drogos utaf oxar. Hvar 

vi komttiO) hallfade ofs qvinnorna med 

flcurar af fmåften. ÅFyn af et follkj 

Öet de trodde vara ordfak tiil deras 

männers och äll/kares faror uti kriget^ 

äggade få högt deras vrede. 

«S*C.. C a 

■K, Stor*

Stor-Viziren beftod ofs en Piafter 

om dagen, men vi fingo dock ej mera 

än några betar bröd. 

Anlände till Philipölis, fingo vi 

där ridhäftar. Fölljande dagen förmådde 

en af våra ej längre bli på häften 

för fina bleffurer. Man bandt honom, 

hängande tvärt Öfver fadlen; men om 

afton afhöggs hans hufvud, for at, fom 

man fade, lindra hans qval. Jag kan 

é) utan rysning ihogkomma detta. 

Ändtlig kom i ögnafigte — dock 

med ångeftfulla hjertan ■— 

36 

målet för vås 

refa. Redan fågs på afftånd, Conftantinopel, 

hvars pragtiga torn glanfte mellan 

molnen. Ej allena ilafveriet, utaft 

afven fjelfva ftaden, gjorde mig ogement 

forgfen. Hufen åro merendels af 

träd, gatorna trånga, krokiga, frnutfiga 

och fulla med hungriga hundar. Alla 

lupo nu för at gapa på ofs 5 hvaribland 

ock Damerne till fots. Deffa voro väl 

för artiga at hällfa ofs med fmåften; 

men kunde dock ej fpara forfmädeliga 

anfall. 

Ankomne'till Cajmakans hus, ftälf« 

öes vi i leder för at vidare begapasJ 

iivarifrån man förde ofs till Bagno. 

Detta är et tillhåll för krigsfångar, 

men kallad Arfenal, Där träffade vi 

tnåo»

många kamrater, hvars neder/lagna mod 

förkunnade det lidande vi hade at vänta. 

Mifshandlade af vakten, och nju* 

tände en ganfka dålig näring, var vårt 

tillftånd ufel.t. Vi väntade väl aldrig at 

fciifva få bemötte af en fiende, fom få 

mänHeligt handterades [af ofs. En Janitfchar 

var Hkvål få uppriktig, at han 

kunde tillftå detta. Han bakände rent 

ut fig häldre villja tjena fleré år mot 

Öfterrike, än et emot Ryfsland, där 

man åter hvitlök och motas åt Siberien. 

Jag fdkte blifva vän med denn® 

Janitfcharen. Han fyntes något båttre 

än de ©friga. Jag vann ock hans for* 

troende. Så foärt jag fådant märkte, 

bad tag om en godhet för mig och mU 

na vännerj men jag fick detta fvar 2 

"Jag kan ej göra något, fom itrider 

mot min förelkriftj jag kunde blifvas 

yppad. " 

Alt hopp f

38 

mellan fruktan och hoppianfeende till 

fölijden. 

Jag väntadeihela 6 dagar förgäfves. 

Na geck min Jjufva drömm tillbaka uti 

oro. Men d. 7 kom Janitfcharen 

med bref, och 50 Zechinerien pung, 

från Gefanten. Denne ädle man har 

fökt min befrielfe, men fådant har ej 

lyckats 5 dock vann jag likväl det, at 

man höll mig mindre fträngt; och at 

jag.nu- blef flyttad till Cajmakans husi 

et hyggligare fångrum. 

Jag gaf min Janitfchar en hederlig 

belöning och prifade hans vånikap. Jag 

flyttade den foiljande dagen. Knappt 

inträdd i mitt kyffe, kom en gammal 

vaktkarl med klumpar och fångflen, at 

lägga mig om benen. Jag bad om förikoning. 

Han fyntes icke obeveklig—. 

om några . Zequiner, Nu fann jag 

gåtan upplöft — Tack vare den Span- 

Jka Gefandten! Zequiner kunna milldra 

den vrefigafte Turk; öch nu var min 

fångenfkap rätt dräglig. Jag erhöll et 

rum for mig fjälf. Jag feck ockfä g| 

ut, få ofta fom jag ville. 

Man nekte mig ej heller penna och 

bleck. Jag (kref mina öden3 min väntade 

frihet, min fordna kärlek, ja hela 

min hiftoria. Fåfängt fökte jag bedra. 

ga

i 

* 

ga mig fjälf, fåfängt afleda mina tankar 

från defs Händiga föremål, min äilfkade 

N" o*,0 *, inneiluten innom murar, hvilka 

jag Ikådade genom mitt fönfter* Håra 

långt var jag feilljd, huru nära var 

jag åter intii! henne, dock utan at min 

olycka Yninfkadt fig et enda granivigt! 

Bo ihennes granfkap, men åndå utan 

hopp at någottfin, j verlden få träffas! 

Gss v'åi något grufligare för den häftigafte 

kärlek? O! om mina fängflen nånfm 

kunna låffas, hvar finner jag den 

Talisnian, fom. qck må låffa hennes? 

Hvilken ofverjordifk rhagt må Bana mig 

vågen till det inre af SeraillenINe|rimligare, 

anfåg jag fabeln om Ovpheus % 

fom återtog fin huvidice ur ikuggornes 

verld, än tränga in i Stor - Sultanen» 

Harem, Och likväl .__ likväl inföll 

ftunder, då fjälen ikapte mojligheter 

där aldrig några funnas. Men, en upp* 

klarnad tanke - kraft förftörde deffa luft- 

Hott, fåfom fölen med fin ankamft Skingrar 

drsmmar.ne om natten. Mig blef 

ej mera öfrigt ån angenäma /kuggfpel. 

O! du, fom fyldt min fjäl med få 

angenäma känflor, erhindrar du dig än, 

åt hvem du fkänkt ditt hjerta? Har du 

funnit medel at afvärja din mägtigff 

vällufttngs tillbud, eller är din fordna 

C 4 

tro- 

39

40 

trohet dödihan:? armar? w Nej -^ jag 

fcan ej lida denne fednare tankan. Du 

fynes migidrömmar-, beftändig. faftän 

tärd utåt" foiger. O, at Kärleken» 

Skydds Gud ville vaka öfver ditt öde- r 

ville bevara din ©Jkuld. Ack! om du. 

indå kände at din ä.H/ktiog viftas dig 

få nära5 fer murarna af ditt fängelfej 

utftråcker: armarne med ömhet åt dia 

boningj och tider aik det qval, fom en 

plycklig Tantalus:, hvilken vid et vat" 

tenfaU iorfmägtade al t.örft^ 

2- CAP. 

Den fuccefliva utgiften af mina Ze» 

quiner bringade mig vakt-karlens fnlt" 

kornliga föitroende. Guldet är det en* 

da, fom vippvekar Turkj/ka hjertan. 

Jag hade nu hans tillftånd, at om mårgnarne 

gå utiKajmakans trägård^ medan 

denne ännu fof. 

En gång, då jag juft njöt naturert^ 

och mitt hjerta var upprymt af lugn, 

Ikrek en obekant flamma: Skurk», hurhar 

du komtnit hiti — och då jag fåg 

mig om,, ftod Kajmakan fjäif för min 

åfyn. En hilkelig anblick; men jag fat* 

tade mig fnart och {vart« på Arabilka: 

Förlåt, Nkåig Herre, en fånge, fom

for fin hallfas fkull nyttjar fria luften. 

Förlåt ockfå min väktare, fora på min 

trägna bön tiilftadt mig detta. -— For* 

gdfves — Kajmakan fvor at karlen /kul- 

Te d6, och jag gå tillbaka till Arfenalarreften. 

Detta förlkräckte mig få högt, 

at jag använde allt får at tränga till 

frans hjerta och milldra hans vrede. Då 

jag bland annat nämnde, huru mänikligt 

man handterar deras fångar hos-ofs, 

tog han därvid lägenhet at göra några 

frågor om Öfterrikes -krigs-lapar. Han 

iyntes vara nöjd med alla mina fvar, 

och låfvade min frihet -om jag antog 

Jvfahomets lära. " Befinna dig på detta 

42 

s. 

43 

Jag hade en Jude , fom befökte 

mig med allehanda varor få länge jag 

än ägde något qvar af mina förrfta Zequiner. 

Denne mannens anfigte lofvade 

förtrolighet. Jag fände bud till 

honom. 

Han var en Potugifare, hvars fpråk 

har någon likhet med det Spanfka, få 

at vi kunde talas vid, utan at förftås 

af min Turk, Juden var ej fen at betjena 

.mig för penningar, och lofvade at 

oförtöfvatkomma igen, 

Dagen därpå, då jag åter gick i 

trägården, var min förrfta omforp at 

utfe ett ftälle, hvar jag lättaft kunde 

öfverftiga muren. Jag fann det vid ett 

tråd, frän hvilket med ett rep, man-lättait 

kunde hiffa fig öfver. Allt öfverlagt, 

och med Juden accorderadt om % 

Zequiner, fick han del af planen, med 

ordres at möta mig vid muren. 

Vid gryningen af dagen fteg jag 

\jpp at fullborda verket. Med hjertat 

fullt af frögd och bekymmer, geck jag 

åt trägården, åtfölljd af min vaktkarl. 

Morgonådnan började at färga horisonten. 

Sedan jag igenomgått alléen, 

fade jag till vaktkarlen: "Jag har glömt 

min tobakspipa j hämta den hit." En 

penning i hans hand, ikyndad» hans 

fjåt. 

t.

44 

fjät. Jag fkyndade mig äfven tfll min 

Jude» Ankommen till trädet, fann jag 

repet liggande vid roten, fom bevifte 

at den vakfamme måcklaren ftod på fin 

poft, och efter gifvit tecken, fvarade 

han ftraxt. Jag hade ej förgätit at undangömmapipan, 

för at fyffelfätta väktaren,och 

at därunder fjålf få rådrum med 

mitt forehafvande. Nu låffade jag fängjflet, 

lade det i en bufke, tog repet 

om armen, klef uppiträdet, klättrade 

mig ut på grenen, ilog tåget därom och 

halade mig ned. Juden tog emot mig, 

och då jag fann mig flående, drogs 

ftrecket låfs från grenen och gömdesi 

en portgång, på det ej något fporr 

(kulle finnas till min flygt. 

Ack, lyckade vågfpel! med hvilka 

ljufva känilor fyllde du mitt broft. 

Länge efterlängtade frihet, huru faligt 

gjorde du mitt väfend! Men ännu tor-. 

des jag ej njuta din lyckfaligher. Ju* 

6en förborgade migien mörk källare, 

få långe Kajmakans ifrigafte forfkningar 

förmodades racka5 men på fjunde dagen 

kröp jag ur mitt hvalf, och fick 

en ljus kammare imin befriares hus. 

J[udarne i Conftantinopel, bo i förftarfÖen 

Galata, och äga dar fitt egit qvarter. 

Deras hus f? dåliga utj fjälfva gå 

de

45 

äe trafiga och jämra fig fom tiggare, 

likfom de ville fåga åt Turkarnet Tryck 

ofl icke mer. Men detta är politifkt. 

Under min fångenfkap,, fåkte jag 

få kunfl

46 

Denne var den fifta af Kejfar Ach* 

piets föner. Han var af flilla Caraåer 

och fokte gerna enfamheten. Han hade 

tillbragt 40 år i ftåndig arreft före 

fin upphöjelfe på Turkiika Thronen. 

Defs fredliga finne hatade krig, fom 

är tvärt emot 1urkarnes Önlkan. Man 

trodde at han tagit fig af daga -med 

förgift. Så vida vet man vifst, at han 

något får fin död varit mycket förfvagad. 

Hans död gafs tillkänna med 

Ikott från Seraillen. Och genom rop 

från Mofquéer^ hyllades den nya Re* 

genten. 

Nu Voro några veckor förflufne, 

dem jag tillbragt hos Juden utan at gå 

ut, eller vifa mig ifonftret. Detta vat 

ett fangelfe af hel annan art. Men 

längtan efter friheten rådde öfver huspatrons 

förfiktighet. jag vågade förföket. 

ITylka kläder kunde jag ej vifa mig; 

jag bad därföre Juden köpa mig Caftan 

och Turban. Ögonbryn och Hcägg 

färgade jag fvarta. Jag kände mig ej 

fjålf genom denne forändring. Mv kom 

mig ock till pa/s at kunna deras fpråkj, 

och gu beflöt jag faft, at under Muffelmanfka 

drägten bedrifva mina dagari 

Conftantinopel. 

Jag 

/j^

ImSmWSSmmsmm 47 

Jag vågade min Utflygt d. 10 Apri!!. 

Då flytte jag från Juden och 

hyrde mig rum hos en Turk. Denne 

var en fkomakare, rik, och en välldig 

poiiticus, hvars ftatiiliike våg ej lemnade 

ett (rraniöfvervigt mot Portenj och 

ivåra difputef aktade jag noga at ej 

blotta mig med g«nfvar. 

Då jag no intet ftördes uti aftonpromenaderne, 

blef jag äfven driftig at 

fpafera ut om dagarne 3 och när det 

ockfå lyckades, beilot jag fe Seraillen. 

Icke utan rörelfe fåg jag denna mafla. 

Defs ofantelige Portar i den vackra faeaden 

af St. Sophies Mofquée, hade 

något anfeende af Kongligt och ftortj 

men kommen litet närmare > beP^ådanda 

defs högt öfver portame begallrade fönfter, 

trodde man fig fnarare nalkas till 

ett bonings- rum för månflkliga famfundets 

frånikillda varelfer, ån finna ett 

Palats för Afiens Monarcher. Men anno 

det grufligafte: man hade »ziradt por* 

tame med afhuggna hufvuden. Jag vände 

genaft om, full af förlkräckelfe. 

Nu inföll ock den dagen, då nye 

Sultanen fkulle vifa fig fom Kejfare. 

Det är: omgjordas med en fabel, fotxi 

år defs fatt at krönas. Jag gick då ti*; 

digt ut om morgonen för at vinna plats 

tiil

48 

till ftårens befkådande. Redan voro ga» 

torna fulla med follk. Miniftrar^ Ämbetsmän 

och Lagkloka begåfvo fig till 

Slottet får at follja Hans Höghet 

Man började tåget lika fom hos 

ofs, med de ringare förut. Defla kom* 

mo hoptals och icke uti leder» Sedarl 

fölljde Herrarne iordningi 

1) Ullemas (Lagkloke)» 2) Janitfchar-Agan 

ien präktig ruftning, ont* 

gifven af Öfverftar. 3) General-Majoren 

af Infanteriet, klädd ien lädermantel, 

zirad med fiifver- plåtar och 

en gördel om lifvetj förfedd med många 

hakar, märlor och kedjor, Ideffa 

hängde fkålar, caftruller och Ikedar 5 

tiil utmärkande af hans Öfver-Kökemäfierfkap 

tillika. ' 4) Miniftern för Inrikes 

Ärender, med Notarier och Skrifvare. 

5) Boftandi Pafcha (Öfver-Trågårdsmäftaren) 

med trägårds -betjenin* 

gen, prydde med lefvande blommori 

Turbanerne. 6) Stor-Viziren och Mufti 

5 kläddei ÄtlaS, omgifne af Pafchar, 

fom alla förde ftafvar med flamrande 

filfver-kedjor, 7) Muftis granna Vagnj 

förfedd med en foffa for denna gamla 

Turk 5 i fall han blifvit illa mående» 

g) Capitain för fnöpingarne med fitfc 

Compagnie. 9) Stallmäftaren med Stor- 

SuU 

)

i m 

Suftanefts HandhSftaf > Mulor och Ca* 

tneier. lo) Hof* Betjenter, kläddei 

Rornerfk drägt med Fafcés (risknippor) 

under armarfie, il) Tvänne Officerare 

med Stor - Sultanens Stats- Turban, för 

hviiken Janitfcharerne bugade fig djupt; 

och ändteiigen de få kallade Solaker, 

beväpnade med pilarr, bågar, cafquef 

och hjelmar j och mellan deffa^ Stor- 

Sultanen fjälf 5 Selim^ till håll, ien 

ganfka dyrbar fällning» Kan var en 

man om gör, vålväxt och rafk, Hans 

präktiga turban pryddes af en fjäder* 

buCke, fom täckte Majeftätets herrliga 

groupp, hvars ankomft gaf en melancholifk 

känlla, Janitfcharerne krökta 

fig till jordenj fom fvarades med nådi* 

ga nickar* 

Sluteligen Seliaar - Ägan,, klådd i 

moir, dragande Stor " Herrens Sabel* 

Efter honom Killar-Agän (Öfverften iöt 

fnöpingarne). Och fift Kafudar - Agari 

(Skattmåftaren), fom utftrödde jpennin* 

gar bland folket. 

Jag kan vål icke neka at denne flåfi 

var prägtigj men ockfå nog befynner* 

lig, Öllerlänningarnes feder .och bruks 

en blandning af höghet och jtlafverij 

pragt och armod, ftållthet och under* 

gifvenhetj litlighet och k@ld 

a det löjli- 

D 

ga

50 

ga och alfvarfamma — gaf min fanta* 

fie ett utkaft till en billd, få egenifitt 

fiag, fom förenämnde ämnenifig -fjälft 

äro ftridiga. 

Fölijande eftermiddag gaf man ofs 

"tt Ikådefpel af helt annan art. Sultan 

Selim for då ut på hafvet med fin fvite, 

uti Gondoler. Hans egen var utmärkt 

framför alla, och förde en guld- tuppi 

ftåfven. Under detta canonerade man 

flarkt från Ser ailien fäftningen och 

fkeppen. 

Ifullt fotftröénele till min mafque, 

geck jag nii på ljufä dagen alleftädes 

kring. Detta gäf^ mig föremål till många 

förftröelfer: Än mötte jag köpafe, 

fäljjare och lafs;art eft djupfinhig Lagkarl 

med hifkliga möuftagef \ än en 

grann Ambaffade-Secretaife från Europa> 

friöeräd ochi frack; än en ändäk* 

fig Munk med nedllagna ögon och afrnatta 

ftegj ån en fmilande Jude med 

allahanda grannlåt^ än ert opium-ätande 

Muffelman, förlamad och lutande $ ärt 

fett ibad gående Fruentirrimerj än nå* 

gra tjocka Matronor, fom flotte ofs 

mot vägsarne; och ändtelisen hår och 

dar i fönilren, en vacker Grekinna, 

vårdslöft på fin fåffa, hällfa de förbigående 

med vännligå blickari eller rörel* 

fet Hi©d handen» En 

i

51 

En afton då trängflen var mmd* 

fkad och jag ännu geck imin fiillhet, 

märkte jag en damej en Judinna med 

Höja, närma fig till mig. Hon gaf mig 

fen bouquette af tuliparter, hvilket i 

Orienten betyder en invite frårt Cupido. 

iJnge man, fade höft, frukta dig intet J 

Vänta mi>imorgon, fedaft åfton^böne* 

fiunden år Hutad. 

Knappt hådé hon fagdt detta, här 

hon forfvann igen. Efter någon dfvéf* 

läggning, beflöt jag ät ej anta få ökänd 

toffert, får at icke vifå otro mot N d#. 

Kyfikeftheten rådde dock till Öut. Jag 

Ville lårä känna den öbekänntä damen» 

Detta kunde fke förutan fådart åftigtj 

livaråt inviten ledde) mert hväd fom bi» 

'drog mäft, var ett tippftigit tvifvelsmål 

örn min JrW trohet och öfkuld. 

Då jag om mofgörtéii getk Utj möt* 

la mig min gamla trogna Jude. Min 

vähn, fade jag, ar det troligt ät eft 

flicka i Abdul Haiiiids Seraille * -- - ? 

Det kommer ann på tideft på hvilken 

hon kom dit, frågte Juden. Ijflutet å£ 

hans RegeringjVar mitt fvaf. Jag frå* 

gar ej förgäfves ■*» fortfor Iffäéliten )im^ 

tyi Abdiils fißa år Var ej något at be« 

fara. Han var då fväg och gammål. 

När Gubben blef död, flyttades han* 

D a Ha* 

»

"I 

52 

Harem till 

— 

gamla Seraillen, och den un- 

— 

ga Sältan Selim fatte upp en ny i 

Hållet. 

Altfå fade jag till mig fjälf 

har din äiikarinna kunnat vara dig trogen5 

du bör då icke häfta med nya er* 

öfringar. Och hänryckt af det hopp 

|ag altid hyft om hennes dygd, blef jag 

det än mer genom Judens hiftorifka 

grunder. 

Imedlertid, få faft jag än beflöt at 

icke taiakt min obekanntas bjudning, 

föll det mig dock inn, at fatta annat 

Refult?.t: "— "Kan hända denna okännda 

är din älfkarinna fjälf? — kan hån- 

jda, hon haft lågenhet at fly ur Seraljen? 

eller utfått detta möte för at råd- 

Hå om fin flygt?" — 

Ju längre härom öfverlades, ju råd» 

ligare fann jag vara, at våga mitt föriök. 

Jag geck altfå på utfått tid, till 

anvift ort och ftåile. 

Det blef mörkt, och ännu mycket 

mörkare. Jag ftod där långe i ganfka 

ängllig väntan, men ingen Judinna kom. 

Stormens raferi i hamnen, vågornas 

klatfchande mot bergen, matrofernes 

Ikriande på fkeppen, och hundames tjutande 

(kall, utgjorde en concert, fora 

altförett förvärrade mitt mod. 

Åter* 

»

Återigen villrådig imin förefatts, 

hörde -jag någon gående nårma fig till 

mig. Det var min Tudinna, Förlät — 

fade hon — at jag låtit Er vänta. En 

händelfe har tvungit mig därtill. Men 

fkynda Er, Ikynda och följ mig. Hon 

afvifte alla mina nyfikna frågor, och 

förde mig på bivägar anda till en trägårdsmur. 

Där klappade hon fakta 

med händerna tillfammanSj och porten 

öppnadesi ögnablicket. Månan lyfte 

klart mellan molnen 5 Parken liknade 

Paradifet; Näktergalens harmonifka ljud 

lät höra fig från träden, och blomftrens 

balfamifka ångor blandades i luften. 

Vi pafferade en flytande badin, och 

koramoi den härligafte Cyprefs-ÅHée, 

vid hvars flut man upptäckte ett lufthus 

(Kiofk) omgifvit med murgrön, vin» 

rankor och jasmin. Vi inträdde där. 

En SåfFa af hvit atlas fträckte fig rundt 

omkring väggarne, hvilka voro prydda 

med de 'vackrafte målningar. En väl» 

luftig fvallka uppfyllde rummet, jimt» 

det förförifkahaff - mörkret. 

Judinnan förfvann. Ifamma Ögna» 

blick inträdde ett ikönt fruentimmer^ 

iklädd i en blå och med filfver broderad 

mantel. Hennes växt ädel, och hen^ 

nes vackra bröft betäcktes til hälften af 

tn flöja, Skit 

53 

"

54 

Sått Er hos mig «■- fade höft — -t 

och anvifte mig ett rum i fin Såffi*. 

3?Ni lar undra hvadan jag lä,rdt känna. 

Er, och hvarf6r.e jag btjdit Eser hit. 

Jag har fedt Er på gatorna genom galU 

ren af min vagn, och Ni har intagit 

tttitt hjerta. Jag har låtit fökaEr länge 

förgäfves» Min förtrogna har ändteligen 

t^åfifädt Er igar och öifverlemnadt teckn 

net till min kärlek." Ku tyftnade nam 

ikcjna, och upphof en fuqk. 

JoHj geftallt och allt ötngt beîfade 

fnart at jag icke tråffädt rättj men 

Jion vay doclc en alikvärd perfon, och 

mitt lägQ var criti/kf. Jag fvarade: jag 

fann mig mycket ärad; fade några ar^ 

tigheter, och förklarade min genkärlek. 

Pet yar på, fadant f^t jag hoppades 

afböja allt vidare förfök. Men den eldiga 

obekan.nta. fattade min ha^d och 

jflängde fin arm om. min hals* "Du åt- 

(Kar mig iclê? (fortfor hon).. E>u tyc^ 

lies likväl ha. värm^ iditt brqft." 

Förlåt, £ade jag, jag känner Er ej 

an\ ej heller Ede? 1 rang; ej heller på 

hva,d qrt jag är kammen, "Mitt hjer* 

ta, (vårte hon, talar till ditt hjerta % 

och deras fpråk är kårlekens. Hvern 

frågar efter orter, titlar och namn?" 

Hqh, tryck|§ mig än närmare. 

Om

55 

Om Ni äifkar tnig (fade jag) hvar, 

före döllja då Ert anfigte? hvarföre ne* 

ka mig den lyckan at fä Ikåda Edra ö~ 

gon? "Fordra aift, men icke detta 

(fvarte hon). Här ar e} annan gräns 

för din lycka. Var lycklig få vidt forn 

jag kan göra det." Hon tryckte mig 

ån ftarka^, och mitt anfigte blef hvi- 

Jande på hennes feerna, bröit. 

Min ftållning var förfärlig. Jag må* 

fte ändra den, medan fjäien ännu ägde: 

någon magt öfver fin,nlighe,ten ' Loiiad 

ur defs armar, fade jag; betänk dock 

följderne, betänk dock. £ar,an forr^ omger 

qfs hår! den, kund§ bringa, mig orri. 

lifvet. 

"Ha, fallflcA männilKa! ( ropa* 

de hon och fprang upp) At daidetta 

ögnablick är fruktande, beyifar blott dia 

köld. Men all din fega omforg har ej 

ännu rådd,adt dig, Vet, "— * det flår ji* 

imin magt at lemna dig till Kajmakan, 

frJm hvilken du fådt lägenhet; at fly. 

Tro dig ej bedraga mig uti din antag» 

na mafque! Eller menar du jag vet intet, 

at du år en Öftérrikilk Officer % 

fom varit i fångenikap och rymdt uc 

arreften?" 

Som en bomb bruftit på mitt huf> 

vud, var nu min förlägenhet. Jag vet

56 

|jK*j— MuuumaU 

ej hvacl fom grep mig mäft, min obekantas 

allvetenbet, hotelfer, eller min 

förtkräckelfe. Jkg trodde jag var kom, 

meniett trolNlloK till en Fee> Men 

deffa fyaga infall fårdrånktesiden fara 

ihvilken jag na fväfvade, och komma 

mig at tänka på min räddning. Underbara 

okånnda, fade jag-, på et obegripligt 

vis är milt lif iditt våld; men (i 

6et jag kaftade mig på knä och grep 

hennes hand) om Ni är få ädelmodig 

fom Ni finnes (kön, få låter Ni vifst 

icke en olycklig främling offras af Er 

fcärnd. Jag har ej kommit hit för at 

imifshaga Er, 

"Mifishaga - - Om du ej föraktadt 

mig (fortfatte hon) få har du icke emottagit 

tecknet af min kårle-k (bldmfterqvafien), 

än mindre kommit hit. Betydelferv 

cläraf är dig icke okännd, och 

vill du rädda lifvet, få upfyll denfamma." 

Brydfamma dom! här var ej tid at 

vädja. Jag fåg ej annat val än otro eN 

ler dåden — Dygd- eller Stälkhet; mer* 

|ag väljde den fednare. 

Nå väl! (fade jag,idet jag fanfa- 

*le mig åter) vara hvem Ni vifi, få ver ? 

icke fkrämes jag af hotelfer. Ni *%« 

fler Qm mitt Uf ? men kan ej tvinga mig 

till kärlek,- i'Ack!

É 

immmmammmmmmm 

57 

"Ack!(utropade hon effei^ någon 

pauce, häftigt rörd) och dock är det 

din kärlek, men icke ditt lif, hvarefter 

jag har fträfvat. Så har jag då måft 

gripa det ytterfta förföket! Jag måfte 

då, rådnande, yppa hvem jag är. Sé 

härihvilkens våld du har rakat!" 

Vid deffa orden kaftade hon flöjan 

ifrån anfigtet. Jag flod dår förvånad 

och angenämt beftört. Richefia! ropte 

jag, och utftråckte håndren — Richefia! 

ropade jag än en gång — och fprang 

ihennes famn. 

Hon var det — hon fom frällfle 

tnigi Wallackiet. Denne århindring, 

denne öfverrafkande glädje af återfeencte, 

känflor och tackfamhet, uppfyllde 

lijertat, rätt angenämt. Vi fatte ofs på 

fåffan. Hon Höt mig ifin famn. Hennes 

glödande kinder elldade minr». 

Men upphörom här, med vidar« 

målning. Kommen till mig fjelf, braft 

jag utifrågor öfver frågor: Huru det» 

ta tillgått 5 hvar vi nu befunno ofss hur 

lion kommit dit ,■ och huru hon mig 

upptäckt. 

Lät mig då med få ©rd förtällja 

det för dig, fade Rjchefie, Jag är född 

iWallackiet} min fader var en Adels«> 

manj dock det hör ej till faken, Jag 

D $ k-

58 

(tfhötl utaf honom en garifka vacker 

uppfoftran. Han dog. Min moder vil* 

le giha mig, men gifta med en man, 

fom var intet, utom rik, oph fom jag 

aldrig kunde tåla. At undgå denna o- 

Jycka, flydde jag ur hufet. Min regellöfa 

kringvandring drog mis da till Wal- 

Jackiet. Där kom jagi d,et; afikyvärda 

hus, hvar,s ägare togo dig till fånga. 

Jag kännde e) i bärjau deras, fafliga 

handtering, till defs d§n gamla gutp-, 

man genom, brännvins * rus .och vr^de 

upptäckte det, tillika med det ode % 

fom väntade på dig. Då uppgick, där 

det fruktansvärda ljus, fom v.ifade vår( 

läge, At rädda ols därur, var ej an* 

nat än at fly, Jag ftal ut nycklame tiU 

din arreft och till dina fängflen; och 

hur det fedan tillgick, är dig icke ob?-. 

Kant-* Planen för min egen. perfon. var, 

9t föka tjenft hos någaa annan,, och at 

för Öfverheten angifva, mina Qmänfkliga 

Patroner, på det de måtte erhålla deras 

väiföftjenta ftfaff. Men, ådet fogade 

fig annorlunda. När jag i åfyn af 

Öfterrikfke förpoikrne lämnade dig, föll 

jagihindren på Turkarne, fom fatte 

mig till haft och förde mig med fig. 

Jag blef -t» men nej! — (fortfor Ri* 

ghefie^ efter någon paqce. qch i ett 

ikafc

(kalkaktigt lynne). — Du fkall få hora 

flutetimorgon. Genom detta uppfkof 

hoppas jag få fe dig igen. —, Sker det 

ej af kärlek, (3 iker det af nyfikenhet. 

Kom imedlertid och lät ofs taga iuffe 

pediträgården, 

Idetfamma öppnade hon dSrreri 

till Kiofken (luftbufet), dennes driftighet 

förlkräckte mig något, dock föiljde 

jag med vayfamm.a. fteg. Tjocka moln 

förilöjademånan, en, ftark (kymning betåckte 

vår gång genom orange-alléerne, 

en vagker Bofeet trårfades där nedan^ 

före, och i denfamma hade man anbragt 

hundratals häckar för fjungande 

fogjar. Här fatte vi of§ neder ogh dröj* 

de någon ftuncj. 

Men det blef tid at tänka på min 

borrtgåing, Jag ärhindrade därom, men. 

jnen Richefie tycktes icke håra mig. Jag 

intogs af fruktan, och låfvade at åter- 

Komma; dagen därefter. ''Frukta dig 

intet ( tillade hon vid afrkedstagandet ) 

min Herre ar borftreft och kommer ej 

igen på några dagar- " Nu återkom, 

mm Judinna, fom ledfagade mig gt< 

Hemkommen på min kammare och 

ägande laglighet at tänka på mitt 'il* 

ventyr, fteg min ånger i det högfta., 

Jî gjorde mig de biurafti l§vsbxmlteV'- 

Föc 

59

60 

För atinagor måtto afbedja min 

förfeelfe, eller faft mer, ej fortfätta 

den, beflöt jag at ej mera befoka Ri~ 

chefie. Men når jag näfta afton afvägde 

tackfamhetens pligt emot trohetens, fann 

jag någon grand til min enfkyllan. 

Då det ändtiig led tiil den utfattd 

timman, blef jag ännu ängfligare. Skulle 

jag (fade jag tiil mig fjälf) ej refpe- 

&era löftet till min Rickefie } Hon har 

ännu ej fagt mig fin hiftoria. Ho vet 

livad den kan upptäcka ? Hon är ju 

min befrierfka. Bör jag finnas otäckfam? 

Men — hvifkade en hemlig flamma 

— Richefie är /kon3 hur ilingrar du 

dig lös ifrån en fådan Fee? — Ju fvårare 

kamp, ju härligare feger (fvarte 

jag mig fjålf). 

Och därmed drog jag af, fördriftad 

på min förefats. Judinnan ftod vid por-i 

ten. Hon förfvann. Richefie mötts mig 

där.Ihennes fått at umgås låg en vifs 

faktmodighet, fom fyntes mig långt farligare 

ån gårdagens liflighet- 

Richefia! ■— fade jag — Nu är jag 

äter här för at höra din hiftoria, Hon 

fyntes litet förbehållen5 men efter nå« 

gon tyftnad, utbraft hon till iluu "Ja, 

du har rått; men det nterftår ej mycket 

at förtäJJjas Turkarne fördemig til! BeU 

grad« 

å>

61 

grad. Pafchan tyckte om rnigX Han 

tog mig i fin Harerru Jag följde ha* 

nom fedan till Conftantinopel; och ner 

befinna viofs bägge ihans trägård." 

IPafchans lufigård? utbraft jag med 

förundran. 

"Ja, den Pafchan, fom jag fade 

digigår, nu är borrtreQ." 

Och du är nöjd med ditt öde? 

57 A ja, han är en artig gubbe; och 

"at fäga uppriktigt, år jag mera lycklig 9 

än om jag vore gift med den mannen, 

fom min moder ville gifva mig." 

Idetta Ögnablick blef larm utom 

dörren. Den uppflogs med häftighet, 

och få vidt jag kunde fe, kom en Turk 

med dragen fabel* Richefie Ikrek: "Pafchan, 

Pafchan" — och fvimmade pa 

fåffan. Nn anfåg jag mitt lif fom förlorat 

Jag drog likväl min fabel, itanka at 

fällja det dyrt. Mannen anföll ifrigt, 

tnen jag höll lyckligt afj och därmed 

afilöts ftriden; ty då vi kommo närmare, 

faktades vår hetta, fablarne fållo: 

Vi kände iven hyarannan. 

Hvilken lycklig uptackt! Det var 

*j Pafchan fjälfj det var hans Secretera* 

r«., och broder tiii min rätta älikarinna. 

Olycka 

.*■

62 

Ölyckfalige! — fade han, då vi 

fanfat ofs igen ■— ihvilken fara hat 

du kommit! Och likväl har den gjordt 

at vi fe hvärannän åter! Men fkynda 

dig hädan; min vänikåp kan ej rädda 

dig eljeft. Släfvarne ha fedt dig." Desfe 

hafvä fagt defe for mig, fom har 

uppfigt öfver Harem; de ftå juft nu på 

lur invid Kiofken. Föllj mig, om jag 

fkall kunnabidra till din frålJsnirig. Skynda 

och åktöm öfs för rnifstånkar. 

Richefie fom under detta varit ftum 

af förlkrackelfej kunde nu ej tro fig 

fjälf vid åfyn af Vårt möte. 

Jag Ville tåga äfrked uiäf henrie^ 

imen Tiifkeii roptei Fort, fort, och 

Tifpade Vid Utgåendet med fabelenifa* 

ket. Slåfvärne famlades hopetals Omkring. 

Min Vänri, fom hölt mig faift^ 

fade vid förbigående: Denne dr var 

fånge t jont jägJjélf förvarar. Slafvarne 

tegö och bugade tig djupt. 

Han förde mig till Slottet, å\t éft 

af betjeningeh fölljde ofs med lyckta^, 

35 Här (kall du bii tills Vidare" -~ fade 

min vånhj och tillykte dårren ined 

reglar och lås. 

Hvilken fnall fötahdring! Några mi* 

ftuter fäkef och nöjd hos den vackra 

Richefie, fåg jag mig ett ögftabiick där» 

eftefj

63 

efter, ett rof för den vredgade Pafchan. 

Död och fvärd fväfvade öfver huivudet; 

frien i detfamma finner jag en vann f 

Jag väntade med rädllå på flutet af 

allt detta. 

Långt efter riiidhåttén öppnades 

mm dörr. Min vann trädde in. Andtlig 

— fadé han — kan jag utan mifstankå 

träffa dig ett öghabliek. Min 

vann -^ fade jag ■*- öch tryckte honom 

hårdt **■ på ett obegripligt fatt ha 

vi fedt hvaraninan åter, och ilraxt därefter 

måfte vi dä tkilljas igen. "Jaj du 

rnåfte fly — vidt härifrån fly, örin du 

Vill vara fäker löt Pafchans rnägtiga 

arm. Rädda dig på ögnablicket. Jag 

kan ej aftnars Ikydda dig. Men huru. 

kanna våga fig ifådån kärleks- handel? 

— " 

deft hade kunnat koita dig ditt lif? 

Om åu träffat Pafchan fjälf! Ingen 

nåd har då varit at förvänta. " 

Hvad flâll jag fåga? (fvärade jag) 

Hva^d företaga? Detta är den förrfta 

gång du finner mig förlägen. Jag ålfkar 

din fyfter lika högt fom förr.Mitt 

äfventyf med Richejie^ en tillfällig händeife^ 

lär hon väl ha fagt dig. 

Jo,*— jag har barmat henne Ikarpt 

(var hans fvar) men kan dock icke \i» 

ta på förklaringen. Hon har (föger hon} 

kändg 

64 

kändt ålg fom Öfterrikilk officer; haf 

fedt dig på gatorne i Conftantinopel; 

blifvit underrättad om din flygt ur Kajmakans 

fängelfej träffat dig genom en 

Judinna, och ändteiigen vunnit fitt an. 

damål at läcka digiträgården &c. 

Men hvad blir då den arma flickans 

Öde? 

"At dö. når Pafchan kommer 

hem.'* 

Jag fprang upp, en rysning ilade 

öfver alla mina leder, jag kaftade mig 

ifamnen på min vann, jag befvor ho* 

nom, at rådda denne olyckliga. 

"Tröfta dig! gif dig till freds! vi 

(kola väl fe till hvad fom är at göra. 

Jag fkall väl få planera, at hon må 

blifva MIM." 

Vågar jag väl fråga, hvari beftår 

den plan? 

J°> Jag &äH föga Pafchan, at da 

är flickans bror, och en af mina gamla 

bekanta5 famt at du vid din refa genom 

Conftantinopel, begärt mitt lof at 

fe herme5 men när det ilagit felt, har 

åa funnit medel at ftjäla dig iträgården 

5 dar blifvit arrefterad; men — " 

Gud vet huru — praåiferadt dig ut" 

Tufend, tufend tack! (utbraft jag 

och tryckte min vanns hand till mitt 

an-

anfigte) — Så räddar du ofs bägge* 

Ja, — du är ändå den gamle, och oaktadt 

förändringeni din klädedrdgty är 

likväl ditt hjerta fig likt. 

"Så har jag bara ändradt mina kläder, 

menar du! (fvarte han med Ikämt) 

"— och fitter icke pä ditt hufvud äfven 

en Turban? fag mig, drar du den med 

rätta?" 

Jag tviflar — Och nu förtälljde 

jag honom hela min hiftoria» 

Då jag ilutadt den, frågte han mig 

i 

alfvarfamt, om jag ej verkligt ville blifva 

hvad jag fyntes: 

v 

— en Turk? Jag 

nekade till det; Och när han märkte 

fradgan af min förefats, utbraft han med 

mifsnöje: "Min vän! då få vi icke Jef« 

va hår tillfammans. Din närvaro, ditt 

umgänge, (kulle häfva gjordt denne 

traä till Mahofttets Paradis. Lef välI 

Här bör du ej bli länge. At återfly till 

Tyfkland, driftar jag ej råda dig; men 

till Egypten har jag pajfet färdigt, och 

Ikeppet fom Xkall afgå, ligger klart till 

feglings. J> 

Ja, ja, min vann! (fade jag) jag 

må{|e då. väl fly — " men icke utur Conftantinopel. 

Säg du hvad du Vill, jag 

vågar därpå löft. Hvad hat jag väl at 

E fruk> 

65

66 

■Ma—— p— l 

frukta for Pafchan? Säg at jag är bror 

till Richefie, 

"Båfta du (fortfatte min vann) du 

känner ej hans ftränghet. Man kan ej 

nog förvara fig; och kan du väl förfäkra 

mig, at Pafchan fåtter tro till vår 

tippgifåt? Olycklig du, om han marker 

minita fvek, ja om han bara rnifstänker! 

Hoppas ej på ofäkra grunder! 

Skulle du bli upptäckt, hvad blefve då 

Hm lott? — jo fångelfe och kedjor till 

flutet utaf kriget." 

Du har rått (var mitt fvar); det 

ar förtviflat. Blir jag qvar, få vänfar 

jmig fordärfvete Flyr jag, få förlorar 

jag for altid min älfkade iV***. Hvad 

Jfkall jag då göra? Skall jag intet hoppas 

at befria din fyfter? Skall jag bara 

tänka på min fäkerhet 3 och för henne 

våga intet? 

"Våga? (utbraft han) väga, at 

ftörrta Er iolyclia! Har händelfen med 

Richefie ännu ej lärt dig det? Är det 

mindre fara at nofa in iStor-Sultanehs 

Hrem? Så känner db ej ännu Serail- 

\en: — Defs murar och vakter och otillgänglighet? 

Och om jag fett en möjlighet, 

tror du mig neg kall at ej fråiU 

fa min fyftér? *— Tänk då förnuftigtj 

tank bara på at fly." 

Mea 

* 

♥ 

t 

c 

t: 

i

M 

* 

67 

Men huru länge blifvaiEgypten? 

frågade jag honom. 

"Till defs at kriget blir Hut. Nar 

håndelfen med Riche/ie förgätes, och 

Kajmakan glömmer din phyfionomie; 

/kall du få mitt bref, och kallas till» 

bakas." 

Jag måfte då väl undergå det 6det, 

Hjelp mig bara ut härifrån! "Se här 

(fade han) är ett rep; gå ned genom 

förftret och rätt fram till muren; där 

finner du en ftege : Du kommer dåi 

frihet; fkynda dig hem och dröj ej med 

afrefan." 

Tiden var korrt. Vi fkilljdes från 

hvarannan. Han fkankte mig en pung 

med .1000 Zequiner, och hjelpte 

mig ut. 

Kammen till mitt hem, gjorde jag 

mig färdig. 1 gryningen.om morgonen 

trådde jag om bord; och innan fölen 

rann upp, gingo vi till fegels. 

3. CAP. 

Vår- refa gick lyckligt, b— Efter g vec« 

kors fegling fågo vi Egypten. Jag ftadnade 

i Cairo. Där blef mitt förrfta 

göromål at ikåda detta landet. Den 

melancholie fom folljde mig från Afieo ? 

h % va«

68 

varade ännu. Offta vid betraktande af 

ållderdomens lemningar, var likväl min 

Ijäl ej långt ifrån Seraillen. 

Ifå be/kaffad finnes-ftällning, fökte 

jag ruinerne. Deffa gåfvo ämnen til! 

dyftra reflexioner; och utur detta fkäl 

befåg jag Catacomberne, fom hänförde 

tankan på forntidens folk, hvars minne 

man få heligt förvaradt: En Collosfalifk 

ften-maffa, fom motftått en lOOOårig 

tid5 de höga pyramiderne; de nyttige 

canalerne, deffa ftarka företag af 

mänfkliga händer; tillvägabragte intryck,fom 

jag än aldrigrönt. — Lefnadsfättet 

här, föll mig nog i Jycke. De 

godfinte Egyptierne äro ganfka muntre: 

alla deras handlingar utgå af hjertat. 

Bland nöjen är dants deras förrfta. De 

äro alla viga och lätta. Qvinnor och 

män, fimma fom fifkar. Mahomets lära 

härfkar öfverallt. 

Jordmon år bördig, och luften är 

fund. Man /kulle aldrig frukta förpäften 

i Egypten, om ej handeln med 

Turkarne förde honom dit. Himmelen 

år leende på deffa vackra tra&er; där 

ragnar icke otfta, men Nihlen vattnar 

landet. Sällan har man åfka, och om 

om den /kulle inträffa, drar den fig åt 

jLybien och Arabilka öknarne. 

Så 

*

69 

Så mycket än naturen har gynnat 

detta land, få plågas likväl folket af 

ftröfvande Mal ucker 5 och deffa göra 

ett med deras Beyer. Pafchan, fom 

Stor-Sultan här håller, är altid uti fruktan 

för deffa partier. Hans vällde blir 

ej fällan ett problem, fom Turkifke fablar 

'måtte upplöfa. 

Jag var ett fjerndels år uti Cairo, 

innan jag blef kånnd med en mycket 

rik bankier, fom hette Hämnd AhdaUah* 

Han hade får mig vännfkap, och bod 

mig till fitt hus. Han vifte mig fm 

fon, en 18-årig yngling. Han hade ock 

en dotter, 17 år gammal. Sonen hette 

Hajfan och dottren hette Zaide, 

Efter någon närmare bekantfkap, 

bodde jag hos honom, fritt får alla afgifter, 

och åtog mig uppfigt öfver hans 

fon. Detta var för god offert at afflå. 

Jag hade an ej yppat mitt fädernesland 

och ftånd. Man höllt mig öfver 

allt för en Turk, Jag var ållfkad 

utaf Ahäallaht och allt hvad jag ön(kade, 

blef mig icke nekat. Hajjan, hvarj 

förtroende jag äfvenledes ågde, lärde 

mycket mer igenom fitt genie, än genom 

mina lärdomar. Defsutom var jag 

aktad af alla uti hufet. 

E 3 v#« 

/

70 

Abdallah ällfkade fin dotter framför 

allt. Han hade låtit anlägga en 

luft - park ät henne: hon hade fjälf 

gjordt planen därtill, och denne var 

ett Mahomets Paradisifmått. Så offta 

hon fpaferade där, i fälllkap med fin 

Jungfru, tordes ingen rnansperfon titta 

dårinn. Intill denne trägård gränfade 

en ftårre, affkiljd med häckar, hvilken 

utan undantag beföktes af alla. Bägge 

voro anlagde med alldrabäfta fmak 3 och 

prydde med blomfter, frugt-träd, hackar, 

vattkonfter, vafer och ftatuer f 

korrt: en famling för nöjet, pragten 

och konfterne. 

Här hade jag många behagliga ftun» 

der. En afton, då jag gick från denna 

angenäma park, föll det mig i finnet, 

at ock beföka Zaides. Redan 

pafferad de förrfta alléer, under perfikor 

och drufvor, fåg jag en. flicka fkimra 

mellan löfven, klar fåfom ftjernan 

utur natten, hvitklådd och obeflöjad — 

en flicka med ungdomens fkönhet och 

behag. Jag tviflade ej at hon var Abilallahs 

dotter. Jag nämnde mitt namn, 

bad om förlåtelie och fkyndade mig 

dädan. 

Så fägnefamt det var at hafva fedt 

vår Zaide 9 få bekymrade mig dock 

min

A 

I" 1 .., ti 71 

min oförfiktighef. Man hade kunnat 

räkna mitt möte fom en öfveriagder 

plan; och jag fvor inom migcfjälf, at 

anfe denna park fom en Gudärnes Heligdom, 

tilfluten för dödligas fötter. 

Om detta var en fårefats at bibehålla 

den om mig fattade mening, eller 

för at äga mitt egit hjertas lugn, kan 

jag fjälf ej fvara på;men vifst är dock 

det, at Xaides Iköna billd ej ville vika 

ur mitt minne. 

Imedlertid bjef fadren kunnig om 

faken, dock utan at däråfver vifa rågot 

mifsnöje. Tvärtom, förfäkrade mig 

Hajfan at fyftern ej tyckt illa om mitt 

möte. Abdallah fjälf tog faken fom 

den var, for en händslfe, och fyntes 

ej förtretad, at jag /kådädt hans dotter, 

frågandes hvad jag tyckte om henne. 

Det rättvifa fvar jag därpå måfte 

Jemna, behagade gubben 5 och faken 

geck fårbi utan mifsnöje. 

Men någon tid därefter inföll en 

händelfe af vigtigare fölljder. 

I TLaides trägård var en damm 

med allehanda flikar, dem hon lärdt at 

taga mat ur händerna. Jag ftod,en 

dag och fåg det genom häcken. PSöts* 

ligt föll hon ned i dammen och fonß. 

under vattenytan. Hennes 'uppvakter^ 

£ 4 (ka,

72 

{ka,i ftället for at hjelpa, fkriade om 

biflånd. Jag fprang öfver häcken, kaftade 

migidammen 5 och räddade den 

olycklige. 

Hon var redan fvimmad och känslolås. 

Jag höll henne länge imin famn. 

Jag fag de knappt märkbara vallnfngar 

ibröftet, fåg hennes fmägtande halföppna 

Ögon, famt det med döds-ångft 

och milldhet målade anfigtet. Hon 

drog några fuckar, anfåg mig med vann- 

(kap, blandad med förikräckelfe. Jag 

lemnade mitt byte och förfogade mig 

borrt. En ftund därefter uppkommo Ahiallah 

och Hajfanimitt rum. 

Bägge på det häftigafte rörde, felades 

dem ord at betyga mig tackfagel» 

fer. Jag åter, bemött med fådan godhet 

för en händelfe, fom kollat mig ej 

mer än genomblötte kläder, bad fader 

och fon om deras förra vann/kap. 

Några dar därefter berättade Hasfan, 

at Zaide tält mycket godt om mig. 

Detta var väl fägnefamt at höra3 men 

jag fruktade för vidare framileg däri. 

Sådant var mitt läge, när AbdaU 

lah en dag kom upp på min kammare 

och frågte hur jag mådde. Ganfka väl, 

#ar mitt fvar, och bättre än jag nånfin 

för-

i 

73 

förtjent. Mer un du fartj'enar (fortfatte 

han)? En vann, min fons handledare, 

YOin dotters befriare från döden:är detta 

ej förtjenft? 

Här fade vi hvarandra en hel hop 

af artigheter, hvarunder h?.n alt närmare 

lät mig förftå, at jag ällfkades af 

en flicka, med hvilken min lycka kunde 

vara gjord. Då måfte jag upptäcka 

faken om min N* *, ett ämne lår min 

kärlek, fom jag aldrig ville fvika, och 

at denna ållfkvårda lefde iStor-Sultans 

Seraille. 

Abdallah förändrade färg. Eft^r 

något ftillatigande, fade han änteligen: 

"O, hvilken upptäckt ! Jag beklagar 

dig, min vann! min magt går vifst ic« 

ke til Stor-Sultans Seraille." 

Han gick, och lemnade mig enfam 

ialla mina gifningar, dera han fjälf om 

några dagar tollkade. 

"Tror du (fade han) dig nånfin 

kunna prafticera ut ur Seraillen denna 

ällfkarinna? och om det möjligt /ker, 

är du då belåten med den reft, fom 

Stor -Sultanen lemnari'* 

Jag tog då till fvar, hvad läfaren 

kan påminna fig mig redan hafva fagt; 

och at jag icke ändrade min förefats få 

länge något hopp vore öfrigt. 

E 5 ! 7 Min 

;,*.

74 

I*IHI Illlll^—"^ 

JJMin vann (fvarte han) jag- vill 

vifst icke /läcka ut ditt hopp. Tro 

det da önikar; men ärhindra äfven, at 

våra lagar tillåta fiere än en huOru. 

OcH om jag vifar dig en flicka, vårdig 

ditt val, kan du då val neka din 

hand?" 

Nej 5 Abdalläh! mitt hjerta flcall 

odeladt tillhöra den, fom ägt det få 

långe. 

"Envife Tork, fortfatte Abäallah; 

om ej heller det, fom jag nu ärnar fäfa 

dig, kan bringa dig till rätta, få 

jeiper,ingen ting. Du hjelper dig ej 

fjälf; ej heller kan min dotter hje!pas 

ty vet, at Zaide är den, om hvilken 

jag har talat. Din /könhetiConftantinopel 

kan icke öfverträrTa henne. Jag 

ar nog ftollt at tro det. Hon har fett 

dig ifm trägård. Du har räddat hennes 

lif. Hon är dygdig och tackfam; 

hon ällfkar. dig af hjertat. Er lycka år 

jnig kår. jag ger dig hennes hand, och 

hälften af min egendom. Det är på 

detta fättet jag vill vifa dig min vann- 

Jkap. Hvad tycker du dårom?" 

Abdalläh geck. Glad at lemnas en» 

fam, var jag redan brydd förmitt fvar. 

Han Öppnade en uifigt med retande 

farsor; det erböds mig en G>. oiörväntad 

'■ 

.,» O 

lyc-

75 

lycka; ,— men {kulle jag for alltid förneka 

min lära, för at njuta denna lyckan? 

Abdallah hade väl ej åmnadt fin 

dotter åt en Chriften. Zaide var ikon, 

och dygdig fom en Engel. At äga denna 

flickan, fyntes öfvergå all önfkan 

för den finafte finnlighet; men min ömma 

N OZ> hade älldre anfpråk; hon, efvigt 

dvälljas ien ängflig Seraille, och 

jag njuta lyckan, och ej dela den med 

henne? —- 

Jag tog det beflutet at afflå hans 

anbud, få mycket det än koftade på, 

mot få ädelmodig man, och defs älllkvårda 

dotter. Jag ågde icke ftyrka at 

fäpa detta munteligen. Tag fattade till 

pennan och Ikref honom till. Jag gjorde 

mig ock färdig får en vallfart till 

Mecca: Caravan var färdig, fom dit 

fkulle afgå. 

Två timmar efter fkrifvelfen, kom 

Abdallah fjälf på min kammare. "Så 

Ikola vi då ikilljas åt min vann (fade 

han) och den perfon fom alltid (kulle 

fäfta dig hår, år ordfak till din torrtfård! 

Jag vill ej nåmna mer. Jag hatar 

allt tvång. Dina ikäl- fynas grundade. 

Så res då min vann. Den Helige Prapheten 

bevare dina fteg. Gör mig be- 

{6k när da kommer tillbaka." 

Jag

76 

teflWgßKßß— g 

Jag lofvade det. Han tryckte min 

hand och geck. 

Mitt finna var upprördt, när den 

unge Haffan inkomiftället. Han kom 

med tårefulla ögon och befvor mig a£ 

ändra mitt be/lut. Det koftade ej mindre 

at neka denne yngling; men fvårafte 

kampen återftod till aftonen. Jag 

geck då åt trägården, och fatt dar en 

Sund imelancholifka tankar. Oförväntat 

hörde jag et prafslande, fom väckte 

mina drömmande tankar. Jag fåg 

mig om, och fi — det var Xaide fjålf, 

ined uppflagen Höja, flående framföre 

mig. 

"Förundrar det dig at finna mig 

lar? — fade hon — O, at det gladde 

dig! men det lär ej få vara, efterfom 

du fkilljer dig ifrån ofs bara för min 

{kull. Jag ällikar dig, och du föraktar 

det. Man fager jag är fkön: det måtte 

ej få vara, emedan den ej gjordt 

någon verkan på dig." 

Skönafte af ditt kön!(ropade jag) 

hör upp med detta tal, fom kräfiar 

mitt hjerta; hör upp med orättvifa mot 

dig fjälf. Din ikonhet är ordfak till 

min flygt, för at icke vara trolös mot 

min förrfta äilil&arinna. 

"Och

77 

"Och om da flyr, få folljer dig 

mitt hjerta. Blif här! Jag ikall förföka 

at ej fe dig, och kanfke bringa mig få 

långt, at ockfå icke ällfka dig." 

Alfkvärda barn! du bedrager dig 

fjälf. Det är min flygt allenati, fom 

kan /karTa dig ro. 

"Men du känner våra lagar; gift 

dig med ofs bagge 5 Hon fkall bli min 

vann 5 jag /kall ällika henne blott för 

din Ikull.^ 

Ädelmodiga flicka! Min JV ## kan 

ej öfvertalas. Hon Ikulle aldrig lida 

någon annan äga del imin ömhet. 

"Så måtte hon då vara en egennyttig 

fjäl, afundfam och högfärdig. Hur 

kan du väl ällika en fådan?" 

Xniåe! du gör henne orätt. Hon 

är den bäfta varelfeiverldenjikårlek 

något egenfinnig; men ällfkar mig för 

högt, at ej äga mig allena. Tycker du 

hon fordrar for mycket? Bör man icke 

vedergälla lika emot lika? 

Olycklig nog den förrfta ftund jag 

fåg dig, blir jag det ån mer genom 

känning af ditt tankefätt* och dock altid 

utan hopp. Hvar finner jag en Musfelman 

af fädan cara&er? Hvi /kulle jag 

få olyckligt falla med mitt val? Välan 

£utbraft hon gråtande) Jag kan ej blifva

■7B 

va lycklig. O! At jag dock aldrig hade 

fett dig! Förr ikredo mina dagari 

ftillhet och ro;na ligga de tiilkommande 

i tröfilöfa mörker. Men jag är ej 

kommen at förebrå dig något. Jag vill 

allenaft vifa min täckfamma ärkånJla. 

*Tag clå denna ring till hågkomfl: af en 

flicka, den du, ehuru ofkylldigt, lemnar 

i fin forg. Lef väl! Res lyckligt!" 

Lef väl, Zaide! (var mitt fvar i 

det lion geck) måtte Himmelen välfigna 

dig! mer förmådde jag ej fäga. Mitt 

h jert a var präffadt af en obe/kriflig 

tyngd. Denna flickans öde ömmade mig 

mycket. Jag använde allt, för at fegraj 

Och genom denne feger vänte jagförlätelfe 

för händelfen med Richefie. 

Nu nallkades dagen för min refa. 

jag geck at taga af/ked af Abdallah. 

Där träffade jag Ha(fan. Bägge hade 

mårkt min bedröfveife. "Lät ofs taga 

afiked fåfom mån (fa de Abdallah) och 

icke genom vekliga konftord. i Se här 

min tackfäjelfe: Förfmå .ej denne Ikånk 

till hågkomft af en vann!" Han gaf 

mig fem Diamanter, hvars fkonhet och 

vigt gjorde mig förundrad. De ägde i 

värde öfver 50,000 Gyllen. 

Jag

'vf*»* 

79 

Jag vägrade taga mera än en,men 

made taga alla. 

Förvara hvad du fådt — — fade han 

och tog mig uti famn då vi fkiiljdes. 

4- cap. 

Vår Caravan var hundratufend manni- 

/kor. Den anfördes af en Pafcha. 

För hettans {kull om dagarne, refte vi 

om nätterna och nar det feltes mänfken, 

nyttjade vi facklor. Under hela 

refan fjöng man ftändigt Verfar utur Al* 

coranen. Medan Muffelmännen voro 

därmed fyffelfatte, betraktade jag Ifraeliternes 

refa änder Mofe-$ och deffa reflexioner 

komrao mig at tillbe den Alsmägtige, 

och prifa hans forfyn. 

Vårt förrfia föremål var det flora 

berget Ararat. Där lade vi af våra 

vanliga kiäder, och togo hvita mantlar 

ifiället. Derefter gingo vi iprocesfion 

kring berget, til hägkomft af Åbra* 

hams ilagt offer. Sedan reftes vidare; 

och få fnatrt vi fågo tornen i Mecca,, 

föll hvar man till jorden och rörde den 

med anfigtet. Sedermera gingo vi friilii? 

på igen, under idkeligit fjungande» 

Mecca, Mahomets- födelfe-orf, ligger 

vid foten af ett berg. Stadeiär 

ftor,

80 

flor, rik och befolkad; har hvarken mv« 

rar eller vallar; heligheten ikyddar den 

från anfall. Där äro /köna byggnader, 

ockfå palatfer. Vid andan af ftaden är 

Harem, en mycket flor plats, omvarfd 

med tre rader pelare, hvilken fynes 

ftollt, men är anlagd utan fmak. Midt 

uti Harem flår Raha, det himmelika 

hufet, forn efter Turkames mening ikall 

vara bygt af en Engel, men vid fyndafloden, 

genom det då ftegne höga vattnet, 

intagitihimmelen, och fedan bygt 

iMecca igen, utaf Abraham, efter den. 

ritning, fom blifvit honom tillfänd ifrån 

!isgden. 

Detta hus, hvars byggnad dock 

för ingen del förråder någon fmak, är 

gO fot lågt, 50 bfedt och 12 fot högt, 

flående på pelare, få högt ifrån marken, 

at en medelmåttig karl kan hinna 

upp med handen. Dörrarne, tvennei 

en karm (deux battan ) äro af gedigit 

guld, dock icke mycket tjocka, 5 fot 

höga och 5 fot breda. Altfå åro deffa 

dyraft utaf allt. At komma uppihufet, 

måfte man betjena fig af ftege, 

dock får ingen träda där inn, utan för 

betalning. Elljeft år där intet något 

märkvärdigt, utom fvarta ften, fom 

Engelen Gabrielikallgifvit åt Abraham* 

41 

"*

(►■ 

WJUfiiiTjrii a ' 

&*■ 

c3å cleiine byggde hufef. Stenen har 

på gifvit tecken höjdt eller fankt fig af 

fig fjälf. Män har nyttjat den vid byggnaden 

föm ftällning. Då har den varit 

hvit,men för fnännifkörrias fynder, har 

hän fedan blifvit fvart. Sådaa tro ha 

Turkarne. Hundra fleg från Kaba y 

men likväl irinorri Harem, finner man 

den bfunhen där Agar råkte Engelen. 

Kiuffeltr.änner dricka där med andakt, 

och tro fig däftined helade från hvafjehända 

krankliet^r* Mert nu. är tid afc 

Stergå till refani 

En Piligrim 3 

loiti efter biSft 

r 

och 

faftä är lycklig nog ät förrft få kyffa 

fv/irtä Sten \ blir ett helgon framför 

andre. Denna ära /kédde nii en Turk, 

en ung ruftibufs, föm föga fatte tro till 

Mahomet Och Kala» Han hade, för at 

roa fig, tagit denna röle. Sedan han 

kyfst fteri, föllo alla Muffelmäbrter ned 

för hans fötter5 men detta ftackars helgon 

tog en ömklig ändalyckt; Man qvä-. 

fte honom till döds genom trängfel. 

Efter Hutad pröceffiori omkring denna 

heligdoro, hvilade vi nattea öfvefi 

eri by nåra intill Meccä. Morgonen 

därpå, Vid mindre Beyrams-fäften, klädde 

man fig åter i vanliga kläder, och 

Ilagtäde några får til delnings bland dé 

fattiga. F Maa

82 

ISSSSSSS3 

Man tog nu åter af till Arartli 

6ch biet där några dagar. Alla dagat 

valltrades ftenar ned från berget, för 

at därmed kaiiä djefviilen ihufvudet, 

for det han velat öfvertala Abraham at 

offra Ijmnel i ftåiiet for Ipiac, Däreiter 

delte Imän välfigrielfe bland folket, 

och man fortfatte taget till Medina. 

Denne ftad är byggd på en flfot ej 

långt från röda hafvet. Den är ej få 

ftor, ej heller få folkrik fom Mecca^ 

men myckef bättre Byggd. Jag måft* 

beundra de där varande Mofquéer* 

Den ftorä Mofquéen, fom har Mnhomets 

grafs mid l t i ftadefi på en» 

högd. Ingångeri därtill är en Periftil*. 

med pelare af rharraöi 1 iDorifke ftilen, 

men alltför pliirr.pt och illa arbetad. 

Profetens gräf är en Rotunda med ca 

lätt Ikon CiipoL Yttre muren är öppen 

ifrån hälften tfpp till Ciipolen. 

Den inre muren åter, fom uppbär Ciipolen, 

och innom hvilken kiftan förva» 

ras, är öfverallt befpäckad med diamanter 

och koflbara ädelitenar. Anbacken 

däraf leder till förundran5 och 

rikare ort finns väl ej iverlden. Det 

är fallfkt, fom många velat föregifva, 

at Mahomets likkifta vore af jern, hängande 

vid drag-krafften af en magnet, 

dea

den han ihvalfvet låtit infatta. Häris 

afka förvaras i en gräf-vård af granit, 

flående på jorden och täckt af 

tapeter,J 

hvilkä finnäs fmyckade med 

guld och jöuvéler. Ett gaiier af filfver, 

6 fot högl, omgifver grafveri. På bägge 

fidor finner man hans Lärjungars, 

sfbutekers, Omans och Ösmans kiftor. 

Tretufende lampor af guld och jouveler, 

brinna natt och éag för alla defla 

helgöru 

Vid refan från Medina, brTrade* 

Lamb åt Sinaé berg, där Gudiall fm 

härlighet vifte fig för Mofes. 

Jag återkom med Caräväriéri lyck- 

ligt till Cäiro; jag käH väl fäga: 

83 

— - 

lyckligt ', tyj fom jäg fedari ärfor, var 

det migj fom Chriften^ det äldraftörfta 

Vågfpel^ åt bafä hälikas JVlecca, än mer 

at titta iftrii få förbiidnä örter. Hade 

man mig Uppräckt* få IkulJe ej de fas* 

ligaflö fträfT varit nog för mitt brott. 

Ånlånd tiil Cäiröj hade jag däf 

tvänhé måi^ fom lågö mig om hjeftat: 

förrft öm något bref var kommit från 

Turkiet^ och fedan huru Zaide befann 

fig. Abdaliahs hus Ville jag ej föka, 

för ät icke bry den ömfinta flickan. 

Till lycka, vifsté jag hvad ftund Has* 

fan träffades på platfén Romelia. Han 

F a 

gläd^

'■'4 

gladdes på åét Jiogfta at råka mig igér?, 

och ville framfor al!f ha mig med fig 

hem j men då jag fade /kålen däremot, 

biliigade haft dem, i anfeende till fyftren, 

hvilken utaf faknad nära Varit 

dö:i Ni vore hon val bättre, men 

forgfen ö:h tyft. f-lan fäde mig äfven 5 

at fadreh vore borrtreftj öch på min 

andra fråga, om bref hade kommit från 

Conftantinopel, fvarade han nej. 

Jag tog då mitt parti at refä utafi 

tippehåtl. AiJa Hajfans inkaft at vänt» 

på Abdallah, ändrade mig icke. jag 

tefte. Vinden var god, och jag kom 

lyckligt fram till Conftantinbpel. 

Hvilka rörelfef vaknade na åter, 

vid min anbfick af Raden: glädjande 

idéer dränktes af färjande, och förjande 

af glädjande. Mitt framtida ödelåg 

ihfvept i ett mörker. Jag anfåg våf 

min refa fäfom farlig och äfvenfyrlig 5 

men kärleken öfveffkyler alft. Jag iet 

på Förfynen, och drömde om möjlighe* 

terigrund af den medverkan jag vän» 

tade af brodfen till min olkattbara Ä**. 

Så fnart pg kom dit, blef min 

férrfta omfofg den, af råka denne vänren. 

At (oka hoftom hemma, fann jag 

icke rådligt, ty Pafchäns betjeriing torae 

hafva kändt mig. Jag ikref en bilht

let och nämnde hvar jgg bodde; mea 

budet kom tillbaka med halt-förrättadt 

Itrende, ty Pafchan hade borrtreii, tillika 

med min vann. 

Detta gjorde återflag ifaken. Jag 

ville gerna veta hvad anftallt han gjort 

till fin fyfters befrielfej hvilka underfättelfer 

han haft; men jag underlät 

dock icke at befoka den nejd, där mio 

var innefluten. Jag betraktade 

Serailien, och tillät mig nöjen, blanda* 

«3e med tvifvelsmål. 

Redan var en vecka förfluten,när 

jag en morgon öadnade vid Jufjuf Pafchas 

landthus, faffuf var ej lycklig 

nogikriget; han förlorade fitt embete 

och fattes ned till Seraikier från Stor- 

Vizir. Medan jag dår ftod och eftertänkte 

männilXornas öden, markte jag 

ett fruntimmer utgå genom porten. Jag 

trodde mig igenkänna Richejias drag genom 

/löjan. Hon tycktes äfven kanna 

mig, och fåg fig offta om. Jag fölljde 

henne efter; och då hon fådant märkte, 

ge*ck hon något affides, gående helt 

Jängfamt. Här fåg jag henne närmare» 

Bedras jag ej af fynvilla, fä har jag vifst 

den lyckan at kanna din perfon. "Jag 

åfven (fvarre hon) och då är du detv 

Öfterrikarn fom " - .* ? Och du minjti* 

thejiit, iniåll \ag. Oan- 

85

i 

86 '■' T 

Oändeligen kart, at få oförmodadi 

råkas; men huru har du kommitiStor-, 

Vizirens hus, och hvårföre få klädd? 

"Du vet vi hlefvo röjdeiKiojken hos 

Pafchan. Qen Turken fom då frälJfte 

dig, råcjdade ock mig, och öfvertake 

Pafchan fåfom vore jag din fyfter. Detta 

hatlp mig något, dock icke utan mifs-. 

tankar. Jag drefs, utur, hans, Harem, 

och antogs fom Jlaivinna hos Stor- 

Vi» 

ziren Juffuf.*' 

Arma flicka! Sa, har min värfn e) 

dragit ' någon omforg för dig fedan? 

?Jo- Men för at icke falla honom 

vidare befvärlig, |og jag hälldr^ 

tjenft, 3? 

Men nu flcall du ej tjena längre» 

Du måfte blifva fri,kofta hvad det vill. 

"Och när jag blifver fri, få tag 

migidin Harem! " 

Richejief — Jag håller ingen Hatem. 

Lef hvar dg behagar;; ingen ting 

{kali" fattas dig. 

Men cjSmmer du mig da at lefya 

utom dig, få må jag häldre döIlafvinna. 

Jag af/lar ditt anbud, om jag 

ej med pafbruten trohet får göra mig 

förtjent af din godhet." 

Jag ber dig, Richefie! anfe ej fom 

£Q4hst l|yad 

? fom äc .en fkylldighet. 

Dö

* I, ' , 

Da m§ ej fjälf förringa din f6rtjenft. 

Du frällfte ju mitt lifiWallackiet. 

"Ach! fnickra ej få mycket, d| 

du ej kan ä!Hka mig. Jag trodde mig 

få åga ditt hjerta; jag år däri bedragen. 

Gå! — - lemna mig ? jag vill ej höra 

vidare," 

Hon ville ockfå gå, om jag det Icke 

hindradt. — - Richejie! bara ett ord! 

Om du ånnu ällfkar mig, få hör! jag 

befvår dig, tag ann mitt fårflag! Tror 

du det är fvårf fsr mig at I6fa dig fri? 

Jag har varit i Egypten och dar f§r* 

yarfvat ägendom, 

HDet blir likväl en fldnk." 

Men af det bäfta hjerta, och uta^ 

minfta egennytta. 

"Jag tackar, dig; men blir vid mitt 

feefluf/ 3 

Egenfinnige! under hvad beting vill 

du då val anta den? 

"Under ett enda: Du har vägrat 

ta mig i ditt hus fåfom huftru; tag mig 

fom Bafvirjna? Alla mina önlkningaj? 

fkola ej gå vidare, än at fe ett vannligt 

»nfigte af dig," 

Jag rördes på det ömmafie. Jag 

ifeog hennes hand. Dyrbara flicka (fade 

jag) du är till bättre ämnad, än tjäna 

fom ilafvinna; da är beftämd tilllycka 

F 4 iör 

87

88 

för en man. Men vet, ett annat föres 

mål har anrpråk på mitt hjerta. Ja, 

JRichefie! jag vill då uppenbara dig min 

kärlek. Jag ällfkade en flicka, Ikö.nare 

|n du. Jag å11/kades af henne igen. 

Hon var olycklig nog at bli tagen utaf 

Turkarne, lemnad till Stor - Sultanen, 

pch viftas |SerailJen. Skulle jag väl 

handla få trolöft emot henne? 

" A nej; men deftomer förundrar 

mig din handlingiSerafKirens lufthqs" 

Din fkonhet! ■*- den tillikrifver jag 

ptron empt min förrfia ällikarinnaj den 

tillkrifver jag förfiktigheten at nu ej tu 

dig imitt hus. 

"Och din vanniSeraillen, lefvef 

lika fträngt fäfom du? J> 

Ja 

*r?« utan tvifvel. 

hoppas du- at någonfin få 

3qns fof trohet ? —," 

Hyarken mutor eller Jift Ikoja fel? 

At befria henne, och om ån detta mifslyckas, 

och du f|r fe mig falla un- 

4er Janitfcharers (ablar, få beklaga 

mitt ö4e. 

Richefie bevektes, och anfåg mig 

fned ömkan. 

?; 

Jag har ef trodfc dig förr (fade 

fian). Nu finner jag ditt allfvare, och 

ej mitt anfprak. Falt mera vill 

|ag

t 

89 

fag verka på föreningen emellan Er. 

Men framför allt, gå då icke våldfamt 

tillvåga, fåforn vådligt och fruktJöft, 

Lät mig bara göra de förrfta förföken, 

Det kan ej någon bättre än fruntimmer 

omgå med Haremlke hemligheter. Jag 

känner en Judinna, fom beföker Se* 

raillenj med henne vill jag 6fverlågga.. 

Man måfte likväl veta hur din kärail§ 

fer ut. "Har du ett portrait?" 

Nej, ■?— T men hennes bild är liflig i 

min fjälj jag kan teckna hennes anflgte, 

"Nå vålj gör det. Lef vål| jag 

rnåfte gå." 

Glad och förundrad 6fver denna 

håndelfe, ikyndade jag hem, at företa 

min målning. Det foxrfta förföketlyckades 

icke 5 det andra äfvenfå. jag 

ft aekars arme fuikare ville dock ej tröt* 

tas at teckna en fkönhet fådan fom min 

jv*®?. Dock lyckades det ilutligen at 

gqra heane kännbar. 

P3utfått dag måttes vi igen, Jag 

lemnade teckningen. Richefie kaftade 

ögonen därpå, förundrad. "Och detta 

din ällikarinna (frågte hon eft^r någon 

tyfmad). Ja, var mitt fvar. " - 

Och Originalet \ Seraillen? 

1 

"Har hon ej en fyfter?'! 

F 5 

Hej,

s 

90 

— Nej, men 

hvilken fråga! 

35 Fråga! — " jag viil nu bara fäg^ 

dig, det Uns iStor - Vizirens Haren}, 

clen, fom riktigt liknar detta.*' 

Hor Ikali jag det begripa? 

"Jo, ■— ty ges det icke två få 

lika, få finner man din allfkarinna fjålfi 

Jujfuj Pafcfias Harem. 3? 

Jag h\§t oandligt glad, gch IKattade 

mig lycklig? 

"Hon |r åqt fon\ blir lycklig, fåfom 

ål|(ka^ utaf dig; m§n hura da 

biifva det, år ickp 4" få afgjordt, Mee 

nar du, at frjfuf Pafchas Harem ej bevakas 

rätt (i vä{ (om Sultans? ?? 

Du liar rätt| rfieq boppet verk|? 

tron. 33Hvad k%leken är jätttrogen! meri 

jom hon är den rätta, forn du få myc* 

ket omtalar, hvad ftaH man då vî 

göra?" 

Då -~ Rkhefte! . liar du fa redan 

jpfvat allt, till mitt och hennes båfta. 

Du viftas under famma tak forn hon, 

och känner bäfta medlen till vår lycka. 

"Och du lår tro mitt hjerta fritt 

från qvinligbet, at anförtros en fak af 

fådan vigt?" 

Bland tulende andra kunde jag ej 

1göra 

det» 

"Jo,

"Jo, jag fer nog (fade hon då le* 

fnde) huru du vill fmickra mig, at bo^ 

ta mig för fvartfjuka. J manner aren. 

Jiftige, men /lån dock ofta felt." 

Icke på din fvaghet, Richefie % 

men 

på din fafta Carafter, är det fom jag 

räknar. 

"Vi viljen då fe til hvad fom är 

at göra. Mig kan clv fäkert bygga på. 

Lyckan tqrde gynna ofs. Skrif imed, 

lerti^ ett bref? Qn^

92 

gar, vann Jag hennes fulla förfroende, 

Jag fade min hjftoria, ifrån den dag 

jag forrtfa gängen fäg digiWallackiet, 

med undantag af händelfen iluffhufet. 

Hon hörde med uppmårkfamhet, föll 

dårvid i vanmagt, men kom fig åter 

före 5 befkref mig då din födelfe* ort 

och din perfon, fullkomligt." 

Richefie/ (fade jag) Dyrbara flicka, 

Jiäf 1000 tack för all din godhet Jag; 

tror nog på din redlighet; men fruktar 

anda något. "Frukta icke (fvarte hon) 

än kan det bhfva, godt. Har cla bref- 

Vet färdigt, ?? 

Ja, här ?r åci. Hon ikyndade fig 

borrt och låfvade fvar. Med hvilkea 

längtan klappade mitt hjerta under desfa 

dagars väntan! Richefie höll riktigt 

OFd. Redan på afftånd fåg jag henne* 

anfigfe bebada goda tidningar, 

''Tufende hälsningar ifrån din N ii9 t 

utbraft hon,idet hon nalikades. 35 

Och tqfende tackfågelfer åt den, 

fom bringar detta fvar. Hon har väl 

jäft niitt bref? 

"Vänta, vänta! Låt mig få förtall* 

ja-, och fall ej inn med frågor: Iförrgår 

träffade jag henne. "Ack fäg mig 

(var hennes f rrfta ord) lefver ha. ännu/ 

blpf han frailft ur WaJiaJsietr* Ja3 

var

var mitt fvar, han liar ja fkriftit fjelfs 

och at häri icke omkom, bör vara mig 

bekannt^ fom frällfte honom då< — Nu 

fö\l r hon mig om hallfen och tackade 

mig hjertligt. w 

Ack, féta Richefii! 

Våt mig litet 

andas. 

"Nej, Herrn år få god och /konar 

mig for infall (fvarte hon) Och när hon 

då förnänim, at du var Tyik officer^ 

och efter din befrielfe återkom ikriget, 

braft hon utiklagan. Hon trodde 

dig ha undkommit Wallacklke kulan, 

för at råka värre ut bland Turkarne. 

Jag fade, detta juft ej vara någon 

föflfdj och at ialla fall hon bör* 

de kunna tröfta figj jag torde kunna fö» 

reflå en ålllkare, kanfke rått få artig 

fom den Öfterriklké bjelten." 

Hvad? inföll jag; du var väl icke 

galen for at fä'ga henne dylikt. 

"Återigen inkaft (fortfatts Richefié) 

faft du fafât hora mig rried tålamod. 3? 

Din N* 5 ® fva-rader mig från 

fådana för/lag. Mitt hjertä hör en en-* 

da till.'* jsrg intwänder Din nya äll- 

/kare kan tvingas till fårtviflan, hvilkeÉ 

vore oförtjent, då han äfvenväl är vännl 

ataf din gamla. Uppmå rkfarn härpåj 

frågade hori då, h?ad jag cilrmed meme. 

93

H 

' 

'""""''■" 

Jag återvännde icke från min fatts, och 

tili bevis därpå, bad jag henne fe det 

portrait, fom han gjordt med egen hand, 

och hvilket jag då framtog, jemte brefa 

vet, det hon ej ville öppna,intill defs 

jag fade henne, at författaren däraf hai 

de mycket nytt at förkunna. Då brst 

bon det, och då hon fåg ditt hamn, 

uppgeck en glöéande rådnad öfver hem 

nes anfigte. flenries blickat fökte omfatta 

hela innehållet på en gång. Då 

hon genomläft ailtfammansj kaftade hört 

fig imina armar Och öfverhopade mig 

med de fötafte hamn.' 5 

Nti ville )ag låta mina tipprörda 

finnen hämta någon luft; men en blick 

från Richefié dränkte mina ord j och 

hon fortfor; 

"Ett rafsiancle iiäfä därintill bragté 

din utom fig komna å11/karinna åter till 

fig fjälf. Hon gömde ditt bref öch begaf, 

fig därifrån. Denna fnällä ändring 

i vår fcene var icke illa aribragt, ty 

efter några ögnablick kom Vizirens favorite 

och fökte efter ofs* Därefter 

gafs ej lägenhet at träffa henne enfam. 

Den fölljande morgonen Ikedde det lik* 

väl. Då bad jag henne tänka ut en 

plan, at bringa Erifamtal. Man gjorde 

flere utkatt. Se här är mitt: Dire- 

&QU*

" Hväd mig toäd bekymrar, fortfatte 

hon, är ditt kärleksgriller. Med 

Trågårdsmäfteriet har det ingen fara. 

Olycklig du, når da får fe din N"**, 

ocji icke vet at hämma dina lidelfer. 

J 

aren ju förlorade, om ett obudit 6ga 

Jkådar Edra företag." 

Jag tackade för hennes goda råd; 

låfvade at vara på min vakr; låfvade 

at oförtöfvat uppvakta Öfver-Direåeuren 

(Boftandi Pafcha); och bad min Ri*. 

cbefte ICXX) kyffar till rniä 

dyrbara A 7 **. 

m ■

96 

mtatata*mW*S* 

Nu var mitt mod rätt vacklande! 

glädje och bekymmer ftormade där växelvis* 

Mitt förrfta var at utlorr/kä 

om min JV^*jf bröder änriti vore hemfna. 

Jag behöfde lians underftöd och 

råd. Olyckligtvis, var hart ej ännu koramen, 

Eftermiddagen geck jäg inn i Stor» 

Vmrens livs och låt mala mig hos OF* 

ver- Difé&eufen. Mjeftat klappade i 

mitt bröft. Bdflaridi gaf dock myéken 

tid till fänsning, ty jag fick länge vänta* 

Ändteligen inkallad, fyntes föga 

hopp uti mitt azende* Hans ögemenä 

höghet$ fparfamma ta!, afgörande ton s 

tycktes icke Såfva mycket godt. Så 

fnart jag fagt mitt ärende, vankades 

frågor i Trågårdsmåftar-Konften^ undef 

det han flitigt rökte på fin pipa. jag 

fvarteiden undergifvenhet, hvärmed ftu* 

Center foka vinna eri ftfäng examinatör. 

Ifill lycka voro frågorna ej fvåra, och 

fvaren fyntes fiktiga, jag feck då låf 

at återkomma dagen därefter. 

Vid min borrtgång, fåg jag Riche* 

(let förh gaf mig några hemliga blickar» 

XViiriä ögon fågö Tig ock om, at p,nnå 

iiågon annan;mén fårgafves. 

Deö fölljande dagen feck jag åter 

företräde. Hur blef jag väl till mods ? 

97 

♥ ta länge önlkadt (fade jig till mig ifjÄlfji 

v 

■T 

trädflraxt till ditt ämbete. Jag trodde 

knappt mig fjälf. jag årfor ockfå 

fedan, at min Chef var vann af BicKe* 

fia, fom ej litet verkadt till mitt båfta.'- 

5- CAP. 

— Då har cla IrtatHg ärnådthvad riitt hjeiV 

Du bor ifamma hus 5 kan fkäda 

hennes fköna gefialtj höra hennes fota 

ftämma." O 5 Kårleks-Gud! hvilken öfver 

de oöfverftigligafte berg och genom 

de ödsligafie öknar banat mig ert 

väg till det Elifeifka fällt, fom ödet 

fkapat för min utfigf. Värdes na dä 

främja ditt verk, och lät mig aldrig fakna, 

at lyckligt nå mitt mål! Så mycket 

mina finnen voro glädjefullt upprörda, 

varnade dock förnuftets röft^ at fländigt 

vara på min vakt, och icke trottfa de 

bart- huggande fvärd, fom bevarade ingången 

till mitt Paradis. Jag infåg nödvändigheten 

af RicTxefias råd, emedan 

ett enda felaktigt fteg, en enda oöfverlagd 

handling, hade ej, allena kailadt 

mig långt tillbakai mitt hopp, utan 

äfven gjordt detfamma helt och hållit 

till intet. Det är altfå ej underligt, 

om jag nälfon fruktade, få mycket fom 

G H

98 

Ikäda min efterlängtade iV* c. 

jag gladdes, öfver at fårrfla gången å- 

Mitt nya ämbete gjorde mig långt 

mindre bekymmer, än jagibörjanfruktade. 

Den Turki/ke trägårds - konften 

ar ej vidfträckt, och jag vifste väl få 

/kicka mig däri, at jag anfågs allmänt 

fåfom mäftare. 

Redan öfver 3 dagar gammalimin 

nya fysla, hade jag än icke träffat Ri* 

chefie ;men om aftonen på den fjerde, 

då jag planterade en ny berceau, hördes 

en fruntimmers-roft ropa: Boflandi! 

Bojiandi! Då jag fåg mig om, var det 

Richefie, Hon önfkade mig lycka och 

hällfade från JV°°, fom dagen efter ärnade 

komma och fpaffera iträgården. 

Med hviika rörelfer hörde jag ett 

fådant budlkap! länge efterlängtade ögnablick! 

Så ärfätter du ändå mitt lidande. 

Nedgående fol! uppkalla i ftället 

min lyckas ftjerna. Jag gjorde mig 

färdig. Till Iland*punft välljde jag en 

ikon rofen-bulke, nära hvilken jag förmodade 

at Harems Gudinnan /kulle 

paffera. En tjock häck tjente mig till 

fkygd. Jag hade fattadt en god poft. 

De långt ifrån jollrande qvinliga röfter;, 

förkunnade mig ankomften af min lycka. 

Jag vågade knappt andas. Såfoqn 

des-

? 

,/ 

99 

cleffa röfter närmade fig till mig, fördubblades 

ock Hagen i mitt hjerta, 

och mina fyn - nerver voro i den häftigafte 

fpdnning. Ändtlig ankom fäll- 

/kapet, men alla voro beilöjade. Detta 

gjorde den okännbar, fom jag fökte. 

Min N** hade likväl förr upptäckt 

mig. Hon ftadnade vid rofen- bu/ken. 

Boftandi! fade hon, gif mig nägra rofor* 

Jag kännde ftraxt igen hennes röft. 

Alla mina lifs-andar koramo irörelfe. 

Jag ärnade med utfträckta armar flyga 

till hennes bröft,och käfta mig ned för 

hennes fölterj men kärlekens ikyddsgud 

ändrade mitt dumma be/lut. Jag lemnade 

roforna med darrande hand, och då 

hon. tog emot dem, kramade hon fakta 

mina fingrar. — Detta genomfor min 

fjäl fåfom ett flag af Elektriciteten. Jag 

ftod där ett ögnablick förftenad^ och 

fåg fållfkapet forfvinna. 

Nej! — detta var vifst ingen dröm 

(fade jag till mig fjälf) du har ju fett 

henne, fjälf hördt hennes röft, rördt 

vid hennes finger. Denna jordlapp, på 

hvilken du nu vandrar, Jbar ock hon 

beträdtj du njuter famma luft fpm hon 

andats. Lycklige bland männifkor! dina 

förriga drömmar hafva förvandladt 

figifanningar. 

Q % Då

100 

Då jag Sfverräckte blomfter - qvaften, 

fåg jag hennes anfigte genom floret. 

Hon hade ej iörändradt fig ftort. 

Ockfå förfkönades hon ej litet genom 

den vackra Orientaliska drågten. Och 

detta förrfta ålkådande verkadeimig 

åtrå, at immerfort fe. 

Denna lycka hånde mig åfven den 

fölljande aftonen. Jag fåg henne med 

fitt fälllkap genomvandra Trägården, 

och hennes kryffande blickar fyntes föka 

mig. Ehuru gerna jag än hade vifat 

mig för henne, måfte jag dock hålla 

mig förborgad, af fruktan for det 

öfriga iällfkapet. 

Men hur länge (kulle jag blott najas 

med &tfe? Olycklige! (fade jag åter 

till mig fjälf) din ällfkade är ett 

fynblåfs; är en eld utan värma. Ingen 

kyfs, intet famntag, intet ömt rörande 

ord — henne få nära, och ändå intet 

tillträde! Kan ett värre qval väl gifvas? 

När — när må då åndtlig den timman 

llå, fom kari fkänka mig henne utan 

vittnen? — 

Och denna on/kan blef fnart uppfylld. 

Richejie antydde mig at morgonen 

därefter, före fol-uppgången, infinna 

mig vid grottan, för at dar afvakta 

min N**. Hvilket angenämt bud| Sa 

UR-

■? 

ungefär, fom för en fånge, for hvßkefl 

man förkunnar hans frifägelfedom. 

Jag tillbragte natten utan fömn; allenaft 

en lätt flummer tillHöt ögonens 

men han flydde förr än morgonrådnant 

begynt purpurfårga himmelen. Jag kaftade 

migikläderna, och fkyndade till 

Trägården. Ännu ftodo ftjernorna på 

fäftefc, och en allmän ftillhet låg utbredd 

öfver jorden. Lått-a morgon-vindar fufade 

mellan träden. Vid fingaffe rörelfe 

förmodade jag någons ankomft. Blodet 

vallade. Men ännu var allt det-» 

ta ingen ting, utom en angenäm för-* 

virring. 

Ändtlig flydde ftjernorna för dagen, 

och morgonrådnan fyntes nui 

ftållet. Jag fträckte mina armar upp 

" åt höjden och föll på mina knän. Mitt 

hjerta, fullt af glädje, tackade fm upp» 

hofsman. Min andakt afbröts dock vi4 

någons ankomft. Jag fåg mig om, och 

fann två qvinnliga ifkapelfer, hvaraf den 

ena närmade fi.g till mig. Det var min 

Richefie* Är du här, Boflandi, fade 

hon, och vinkade åt den andra. Denna 

Ikyndade fig efter; jag geek henne 

till mötes, och kännde igen min IV**"- 

Hvad jag då fade eller gjorde, vet. 

jag nu ej mer. Så mycket mins jag 

G a docks 

101

102 

dock, at N"** drog fig fakta nr min 

famn, och ville näiian neka mig det 

nöjet. O, huru länge, fade jag — huru 

länge har jag fuckaf efter detta. Du dyra 

återfundna! Så har jag dig ännu en 

gångimina armar, och nära till etthjerta, 

fom för ingen annan lefvat, ån för dig. 

Vid deffa orden, hårde man ett 

hoftande på afftånd. Det var vår Ri« 

chejie-, fom /kallkade med ofs. 

"Och mitt hjerta (fade N*"*) rörde 

fig för ingen utom dig." 

Alldrig — fedan vår fkillsmäffa. 

"Alldrig, alldrig." 

Så har då himmelen belönat min 

tro på din dygd! 

"Min ofkulld år ånnui fin heligdom. 

Jag bedyrar det vid Himmelen, 

fom vakadt öfver den." 

Genom detta vittnesbörd gör du 

mig en fkänk, få dyr fom hela verlden. 

— - Men genom hvilka medel räddade 

du den ibland få många fariiga 

förfök? 

"Faror, mindre än du tror. FSII- 

-jande berättelfe /kall vifa dig det. Hsr 

nu mina öden: Då man bragte migi 

Stor Sultans Seraille, flöt jag borrt itårar. 

Begreppet om en Harem, var vårre 

än la GreveiParis. Hundra gånger 

måfte jag beklaga min fägring, fåfom

fom farlig for min ära. Hvarkefl Hareras 

pragt, eller de nya föremål fom 

mig där omgåfvo, eller de koftbara 

jouveler, hvarmed man prydde mig, eller 

det artiga fatt, genom hvilket man 

geck mig där til mötes, kunde tröftamig 

ien olycka, den jag höll för den ftörrfla 

på jorden. Redan fmärtan dock 

icke har den magten at göra ofs lyckliga. 

Om någon af ofs, beklagansvärda 

Ikapelfer, får den lyckan at bevårdigas 

med hans Val, hvari tror du väl 

den då beftår? — |o,i åtlöje, eller 

rättare förtret. Han låter den utkorade 

fortällja några fagor, några handelfer 

eller nyheter, under det hon måfte 

fpela >med fitt finger på hans nakna 

G 4 

fot* 

103

104 

fot. Och detta.är vår högßa Seraillian. 

Ika lycka. Ja, gråt, dina tårar äro 

killigal" 

"Den unga Grekinnan trodde väl 

icke,at hvad fotn efter hennes tanke 

vore grund tili rr.in forg, utgjorde min 

glädje, och at -igenom "hennes betygade 

medlidande, vederfors mig trött3 

hvad hon kallade olycka, anfåg°jag för 

lycka, och var redan färdig med min 

plan til undvikande af Sultans arti°het b ' 

i fall valet föll på mig." 

33 Det var på nionde dagen efter 

min ankomft till SerailJen, når man förkunnade/ 

ofs Sultans påhällsning. Ehuru 

fåker jag trodde mig blifva vid detta 

hefok, iÖrfkräcktes jag ej litet vid 

stånkan däraf. Han hade ej mindre ärt 

300 at vällja af, bakom hvilka jag 

trodde mig feyddad, for at undvika 

hans anblick; jZ. men kan/ke felade jag 

imin uträknings ty under cht han mönfirade, 

väckte jag, fom ibkte hålla mig 

undan, hans mäfta uppmärkfamhet.Han 

valde mig. jag trodde mig förgås a£ 

rklHa, den de öfrige damerne anfågo 

för en angenäm öfverrafkning 5 medan 

de, hel iäkert icke utan fvartfjuka 

lyckunikade mig till den fållafte ära." 

s'Na

"Nu blefvo uppvakter/kornaiHarem 

fyffelfatte at tillreda åt mig bad, 

välluktande faker, fina kofteliga kläder. 

Deifa ornfvep ökade ej litet min förikräckelfe; 

ty om min beftämmelfe hade 

till ändamål at kratfa Sultans fotfålor, 

hvarför då få många anftallter ? 

men jag trollade mig, at de aisintet 

annat voro än blotta Ceremonier, grundade 

på gammal vana. Likväl måfte 

modet fjunka a nyo, när fjålfvft Harems 

Priorinnan ankom, fattade min hand 

och befallte mig at ioilja fig. Hon för. 

de mig långfamt genom Salar och Corridorer, 

bevakade af f varta Callrater, 

till ett rum med elfenbens - dörrar, där 

jag mottogs af Killar- Ägan (Sigillbevararen). 

Denne ledfagade mig vidare 

genom den hvita Caftrat-Vakten, intill 

fjalfva Sultan. Hjertat klappade af för. 

ikräckelfe, få at jag ej ftraxt blef gubben 

varfe. Han fatt ien hälft liggande 

Hållning på en fåffa, klädd, men barfctad. 

Vid föttarne lag en bållfter, på 

hvilken jag måfte fatta mig. Han bevårdigade 

mig, faft till min fafa, med 

några galanta uttryck om min vackra 

växt 3 och jag belönte honom därföre 

med lika få oflUckJigt fingrerande på 

föttrcn, fom mina, med flit anbragte, 

■v? 5 con« 

105

106 

converfations-ämnen voro dumma octi 

enfalldiga. Jag ärfor ock fnart den önfkade 

verkan, ty innan jag hann fluta 

mina tröga tirader, befallte han mig 

gå. Kommen genom förmaket, mötte 

jag en gubbe med långt &ägg och hög 

rang. Det var jtuffuf Pafcha, förre 

Stor-Viziren. Han väntade på min utgång, 

för at fedan tala med Stor-Sultan 

iangelägna ftats»faker. Vid detta famtal 

har han frågat Ju(fuf t om han fett 

mig utgå, och hvad han tyckte om 

mig. Den gode mannen har då fäkert 

fmickradt Sultan för hans fina fmak, 

hvarpå han gjorde honom en préfent af 

min perfon. Kejfaren vann därigenom 

tvänne åndamåh Han trodde mig be«« 

ftraffad för min fläâ tjenft, och at Stor- 

Viziren fkulle prifa honom för den Nådiga" 

fkäncken." 

I anledning af hvad Grekinnan 

hade fagt mig om Abdul Hamid (Sultan) 

/kulle man val ej förmoda någon 

fvartfjuka, men åndå fkedde det. De 

6friga damerna anfågo oblidt, at han 

vid förrfta anblicken utvalde mig, fåfom 

förebud till graden af férrfta Sultaninna, 

men hur nöjde de nu blefvo, 

kan du knappt begripa. Dock fåg man 

mitt återfall med någon liten medömkan, 

I

Mmohmhm 

107 

kan, få vida Stor-Viziren var gamlare 

an Sultan. Jag åter var glad, och tackade 

Himmeien, fom fogade det få." 

"Ankommen i mitt nya boningsflälle, 

fann jag deffa fanningar ganlka 

fnart bekräftade. Jag jefde där likafomiklofter. 

Stor-Viziren höll ingen 

Harem för annan ordfak, än pragt oc ! i 

vanligt bruk. Själf befökte han den aldrig 

mer, utorri för at fkaffa fred då 

Priorinnan ej förmådde det. Defsutom 

braft då kriget ut mot Ryfsland, få at 

f¥ uJF uf må{te viftas vid Arméen. At 

han, och hvårföre det ikedde, förlorade 

fitt ämbete, är dig väl bekant. Med 

ämbetets förluft, måile han ock lemna 

det Palats, fom åtföiljde värdigheten. 

Han afdankade mäfta delen af fin betjening 

och flytte till det Landthus, 

hvarelt vi nu befinna ofs." — 

Där likväl, O, /könafte och ofkattbarafte 

af ditt ilägte! (fade jag) hvarken 

du eller jag lära länge blifva. — 

Ja, min bäfta vän, vi vilja fly, och 

din bror /kall befordra vår flygt. 

Då hon hörde fin bror nämnas, 

fällde hon några tårar. "O, denne? o- 

Jyckfalige (fade hon), efter din ikrifte- 

Jiga och Rickefias munteliga berättelfe, 

har han ju förändradt Religion. Befvär 

ho* 

■"* 

/

108 

honom i mitt och ditt namn, at han 

med ofs öfverger Turkarne, deras Land 

och Religion, för efvigt," 

Jag hade knappt lofvat detta, när 

Richefie ankom och påminte ofs at ikilljas 

åt. Nu förrft fago vi omkring ofs, 

och funno horizonten redan beftrålad 

utaf fölen. 'Lovadiile och jag betraktade 

hvarandra med .beflörtning. Fruktan 

at bJi uptackta f och fraktan at åtlkilU 

jas, grepo våra hjertan. Vi omfamnade 

hvarannan, tcgo ett ömt affked och 

omfamnade hvarann å nyo. 

Lycklige morgon! Jag har npptecknadt 

dig bland de fällafte ftunder af 

min. lifstid. Du förflögfom några ögnablick, 

men jag hade gerna gitvit dr igen, 

för at återvinna dig. Du har ju 

gjutit nya krafter imin fjäl, har hållit 

mig ikadeslös for alla mina forger. Men 

fåfängt lär jag hoppas din återkomft, 

för at ännu vara lycklig med min Zo~ 

radille. Hennes utgång om morgonen 

har allftrat mifstankar: Fåfängt har hon 

föregifvit-at den vackra morgonftundea 

lackat henne nediträgården,åtfölljd af 

en flafvinnaj fåfängt bekräftade Riche* 

fie hennes utfago. Man kände väl ej 

räkna henne detta fom förbrytelfej men 

en fpaffergängi få ovanlig tid, gjorde 

dock

109 

dock uppmärkfamhet, och man vågade 

ingen dylik utan mifstankar, eller at 

utfätta fig för faran af at blifva beträdd 

för fammankomil med mig. Allt detta 

berättade Richefie; och ehuru mycket 

det koftade på for mig, måfte jag likväl 

underkafta mig förfiktigheten, för 

at icke fördärfva ailtfammans. 

Men deftomer blef det mig angelägit 

at påfkynda vår flygt. Jag underrättade 

mig om 'Z.oradiiles bror vore 

hemkommen. Jag lät bedja honom 

om ett.befök; tyiPafchans hus vågade 

jag ej vifa mig, af fruktan at bli 

kännd. Min vänja uppfyllde min önikan, 

och förundrade fig ofver at finna 

mig där. 

"Huri all verlden (fade han) har 

ödet fört dig hit? Jag trodde dig äni 

vara qvariCairo;men finner dig nu tjenande 

vid Stor-Vizirens Landthus. 5' 

Därtill (fvarade jag) är ej ödet> 

men din fyfter ikull. 

"Min fyfter? — Jag hoppas da 

må ej mera dvälljas med dina gamla 

griller, at enlevera henne ur Stor- 

Sultans Seraille*" 

Ingen borrtföring ur Seraillen, men 

väl från annat ftäiie. 

t 

"A-ha!

110 

—— W— WMMM 

"A-ha! At komma ur Seraillen blir 

hennes omforg.; och din, at hjelpa henne 

ur Conftantinopel. Det förrfta omöjliga 

gör det andra lika få fåfängt." 

Än om din fyfter redan befinner 

fig utom Seraillens murar? 

"Då kan du häxa, eller aren J 

iförbund med någon Fee, och jag lärer 

åter komma at tro på trollerier. 

Ännu mer: Hon har pafferadt ut 

genom både hvita och fvarta Caftrat- 

Vakten, utan at någon vågat hindra eller 

förföllja hennej och nu är hon helt 

närai vårt grannfkap. 

"Min vann fåg mig fiinntianfjgtet, 

runkade på hufvudet och fade: å 

Dieu med dig! Jag fer du vill leda mig 

inni ett narrfpel. 

Nej — jag bedyrar (fortfatte jag 

alfvarfamt) at hvart ord är fanning. 

Han fåg fig om och yttrade till 

/lut: "Nå jag beklagar dig mycket. Jag 

har länge fruktadt, at din olyckliga kärlek 

Ikuile angripa ditt hufvud." 

Nu kunde jag ej hålla mig längre, 

utan utbraft i fkratt. Nej, bäfte vann, 

fade jag, vifferligen har jag haft ett 

elakt fpel ikärleks- vägen, men ånnu 

är jag icke få förryckt, fom du tror. 

"Mea 

t

\ 

111 

"Men åtminftone (var hans fvar) 

har du fagt mig faker, fom icke äro 

långt därifrån.'* 

Så hör då förklaringen öfver alla 

deffa underverk, fom hafva tilldragit fig 

helt naturligt: Och nu förta"Hjde jag för 

honom Zoraäilles flyttning ur Stor- 

Sultanens Harem, till Juj]uf Pafchas 

eller förre Stor-Vizirens. 

Då han fårnam at hans fyfter var 

få nära, betygade han däröfver fin innerliga 

glädje. J? Så har (fade han) det 

underbara ödet åter fammanfogat tre 

männifkor på en platts, hvilka genom 

defs hårda ilag fyntes hafva varit åtfeillde 

för efvigt."" 

Ja, låt ofs nu ock blifva tillfammans 

(fade jag och tog hans hand) men 

icke här, ickeiConftantinopelj låt ofs 

alla 5 återvärda till Chriftna länderne 

och där vällja vår boningspktts. 

Han Ikakade fitt hufvud under ett 

tyft nekande. 

Om det kanfke är af omforg fSr 

din bergning, fom du fruktar for at öf« 

vergifva detta land, få öfverlemna mig 

den faken. Jag har medbragt en anfenlig 

förmögenhet från Cairo. En förrrögenhet, 

fom är tillräcklig för mig, 

för dig, och din fyfter. Abdallahy en 

ädel 

%

112 

ädel man, ikänkte mig 30,000 Zechiner. 

Kom med ofs till Kejferiige Staterne, 

eller vill da annorftådes fatta dig 

ned, få fordia bara af mig hvad du 

behöfver. 

Men härtill var han icke benägen. 

Han tackade, rörd, för mitt ädelmod, 

men utbad fig, at icke mera höra talas 

därom. Fåfängt fåreftäilte jag' honom 

Xoradilles bedröfvelfe öfver hans Religions-förändring; 

fåfängt fökte jag bringa 

hennes böner till hans hjerta, at 

återvända till fin förra tros fåfängt ftodde 

jag allt detta på de billigafte grunder: 

han var obeveklig. 

Ännu hade jag en begäran öfrig, 

den nemligep, at biifva mig behjelplig 

vid min oelfe Zoradilles flygt. Men huru 

högt förundrade jag mig, då han 

ockfå nekade till detta. Betänk, fade 

jag med häftighet, hon är din fyfter och 

jag din vann, fom härom beder dig. 

3> ÄfVen däriöre,måiie jag neka dig. 

Om underftödjandet af Eder flygt ej allenaft 

förftörde min egen lycka, gjorde 

mig förluftig mitt lif, ville jag väl våga 

dårpå löftj mervrdå jag genom detta 

företag tillika fätter Edra lif på fpei, 

lär jag väl böra akta mig." — 

Du anfer faran ockfå altför fior. 

?Och 

.f 

i

y 

"Och du för altfår ringa. Är da 

en fådan främling uti detta Tand, at da 

ej vet hvad man vågar vid stt enlevement?" 

Mer eller mindre, altfom omftändigheterne 

äro gynnande till. Här fer 

jag föga fara. Vi äro ejiStor-Vizirens 

Seraille, utanihans landt-hus. Herrn 

fjålf är långt borrra. Jag, fom Boitandi, 

har många friheter, och känner hvar 

vinkel och hvar utgång i hela hufet.. 

Richefie är mig fullkomligt tillgifven; 

genom henne kan din fyfter få veta alla 

de anilallter, fom du och jag göra. 

Såg fjåTf, kunna vi väl önlka ofs lyckligare 

tillfällen? 

"Ja,iditt tycke, men at Richefie 

har medvetenhet dåraf, förftorar faran. 

Denne fjärde perfon fynes mig mifstånkt. 

Kan hända hon yppar ofs på 

en tid, då hon har mäfta bevifenihänder. 

Hvad du nu kallar ädelmod, kan 

vara en utftuderad hämd." 

Nej — jag kånner Richefie bättre 

än du. 

"Väl "— men jag vill aldrig lemna 

våra lif ihennes händer. Om det 

ock fkulle lyckas at fly utur hufet; hvar 

vill Ni väl förborga Er? Huru färdas 

utan refe-pafs? — > 

Edra uträkningar äro 

H att- 

113 

«.

il4 

åltför fäte. Jag gillar dem icke. Vili 

du ändtlig äga min fyfter, få blir lik- 

Väl ett medel at förföka:man talar nu 

om fred. Då kommer hennes Herre 

hem. Upptäck för honom ditt ftånd 

och din kärlek* Han ai en ädel man, 

han är defsutom nog till åren; han kan 

umbära min fyftef. Det /kulle kanfke 

Jyckas Er at få hans fria bifall." 

Och på ett fådänt kcmfke /kulle mit£ 

och hennes fifta hopp bero ? —. fade 

jag till mig fjälf då jag blef allena — . 

Ja, få går det når man inöden föker 

hjälp hos vänner. Och hennes älikligö 

bror, men gör ingen ting för henne, ingen 

ting lör mig. Ett vacklande råd 

är hela hans biftånd. Goda Richefie y 

den han gör få mifstankt^ huru mycket 

är du öfver honom. — * Men, kan 

hända jag gör dig orätt, gode vann. 

Du ville ej föra din fyfter iolycka. Du 

är förfiktigj jag nog ofSrvägen. Jag 

noåfte dock våga. O kärlek! låt mig 

träffa de lyckligafte medel. 

Men defla voro ej få lätte at uppfinna, 

ehuru mycket jag än fpände min 

tanke-kraft därhän. Det hufvudfakligafte 

var at gömma mitt /köna byte, och 

utan fara föra det ur Turkiike Stater* 

ne. 

: 

k"1

tr 

115 

ne. Efter långt betänkande. hänfköt 

jag detta åt henne och Richefie , at 

genom denne fednare inhämta deras 

tankar. 

När Zoradille för/nam, at hennes 

bror ej ville lemna något biftånd, blef 

hon bedröfvad, och utbad fig betänketid. 

Jag var ej mindre brydd. Jag 

fruktade ät broderns förfiktighet fkulle 

ändra hennes förefatsj men til min ftora 

glädje ärfor jag annat. Hon lät fåga 

mig, at broderns förtröftanpå Stor- 

Vizirens ädelmod, vore ej at lita på. 

Hennes tanka var, at jag genaft borde 

förtro mig till en Catholfk Präft, upptäcka 

för honom våra olyckor och vår 

kårlek, och bedja honom om defs biflånd 

til två Chriftlige Slafvars befrielfe 

ur otroftes hånder. 

jäg må tillftå åt detta förilag behagade 

mig val, och at det gamla ordfpråket 

altid ftår faft : Qyimwr gifva 

häfta råa ikärleks-f åker. Den ärhindran, 

at äfven en Präft friat mig ur 

fångenfkap i Alger, lifvade mitt hopp, 

och fntte migiverkfamhet vid utförande 

af förllaget. 

IFörftaden Galata, äfvenfomiPerå, 

är ej brift på Präfter eller Munkar. 

Jag träffade, en andelig man,hvars mine 

H 2 och

116 

% 

-.-,"--■■,— marna 

och hvita /kagg ingaf mjV förtroende. 

Han förundrade fig oiver at finna en 

Chriften under mufulmanni/k drägt. Jag 

upptäckte förhonom allt, och önfaade at 

kunna vifa mig oförklådd fom Chriften. 

Jag upptäckte åfven at jag hade en all- 

Ikarinna ijf-ujjuf Pafchas Harem, af enahanda 

tro och enahanda önfkan. Jag 

upptäckte ock min plan. Han hörde 

med uppmärkfamhet och frågade om 

TaQvadille. Jag fade för honom alla 

hennes håndelfer. När jag därmed Hutat, 

utbraft han i en huldrik faderlig 

ton: "Min Son! Dina och din käreftas 

öden äro befynnerliga. Man kan 

dåraf igenfinna Himmelens förfyn. Dina 

lyckliga och vidriga händelfer, dina 

felfteg och dygder, gifva lårdom och 

tröft. Måtte Niien framtid ej förgäta 

at draga däraf nytta, och tacka Förfynen, 

icke genom blotta ord, utan 

genom dygdiga gärningar. Eder 

ilåndaktighet i Edre faders tro, 

gläder mig mycket. Jag, fåfom en 

Keligionens ringa tienare, vill gärna 

bidraga till Ert bäfta. Bedjeiv 

darföre, mina barn! At Himmelen maj-" 

te vålfigria mig. Jag har ett fårUagi 

hufvudet, fom jag hoppas fk»all gå lyckligt. 

Kom igen om 4 dagar 5 då vill

117 

fag närmare fäga Er det." Med deffa 

ord och hans välfignelfe, /kilides jag 

från denne ärevördige gubbe. 

At jag ej förfummade at låta min 

Zoradille veta detta, genom Richefis , 

förftås af fig fjälft. Hon har, fåfom 

denna fednare fade mig, varit mycket 

glad däröfver och lofvat fig en god utgång. 

Men hvem fkulle väl förmodat, 

at et ofaligt tilfälJe fkuile omlkapa vårt 

tröftefuila hopp; at vi, redan ägandei 

ögnafigte den lyckliga hamnen, likväl 

genom en enda oförfigtighet, fom jag 

fjälf begick, voro nära at forgås! 

Det var om aftonen före den dagen, 

på hvilken vår välgörande Präft 

kallat mig at få del af anftailterne till 

ärhållande af vår lycka,— . när denne 

olycklige händelfe ikedde. Jag hade 

förfluckit mig bakom bufkarne i Trägården, 

för at fe min TLovadille och 

hennes fållfkap fpaffera där. Detta lyckades. 

Hennes fåll/kap gick förbi,men 

hon kom efter och plåckade några blommor. 

Jag förmodade hon hade fedg 

mig genom efpalieren, och fördenlkull 

lemnat fällfkapet. Så fnart jag markte 

henne vara allena, ville jag^ftyttja tillfället, 

fprang fram ur buikarnä^ flöt 

i Vii ,, 

henneimina armar och kyfste henne 

H 3 på 

"#»

118 

på kindbenet. Men Zoradille-. näftan 

fvimmande, gaf till ett anfkri, dåidetfamma 

en fvart Cnftrnt kom bakom 

mig, fattade mig i håret och började 

flå. Nu fann jag ZoradiJles tillgjorde 

anfkri aitför begripligt. Hon hade fedt 

Caftraten,innan jag blef varfe honom. 

Denne fkrek förfärligt; de ofrige qvinfolken 

koramo tillhakas, larmet blef 

hiikligt, få at Öfver - Intendenten ockfå 

ankom dit. Jag gaf mig förlorad och 

fökte endaft återbringa Zoradille till 

lifs, fom jag altförett höllimina armar. 

Öfver -Intendenten (Uppfyningsmannen 

öfver Harem och Trägårdarna) 

befallte med en fruktansvärd ftåmma, 

Caftraterne, at föra mig i fängelfe. 

Man /let mig från Zoradille, belade 

mig med kädjor och kaftade migi en 

mörk håla. Jag fruktade ej mycket för 

mitt egit lif, men mäft för min älllkarinnas, 

ehuru det var klart, af all fkullden 

borde kallas på mig. Men hopp 

om vår förening, var aldrig mer at tanka 

på. Och därtill var jagfjalf jhdld! 

«— For/kräckliga tanka! — Öfver-Intendenten 

afbröt för ett ögnablick denfamma. 

Han kom till mig i arreften. 

?'Eländige flaf! (fade han) fom driftat 

pfverträda Hareras heliga lagar och re«< 

bel- 

■s

119 

freilifkt angripit din Herres dyrafte ägendom, 

vet, at dåden år för dig det 

ringafte ftraff." 

Jäg är iditt våld (var mitt fvar) 

och da gör med mig har du vill; men 

pm rättvifa leder din hand, få finner 

jag väl icke at en kyfs förtjenar 

döden? 

?? Är det din förtjenft ät faken Höts 

med kyffen? Är det icke flafvens, fom 

meliankom och hindrade - -? Förmätna 

ufling! At du vågat fe, är redan ett 

brott; men at du ftråfvat längre, flår 

dig något dyrare. Gå, du är ibland 

Caftraters tnUImorgon kommer feldtikärn 

at göra din förvandling," 

Vid deffa uttryck ftelnade mitt blod; 

jag kännde döds-ångften ftarkare ån någonfin; 

en kallfvett fuktade mitt ånne, 

och min ftapplande tunga fträfvade med 

mödaat framföra fölljande bedjande ord: 

3? Om ännu en gnifta af mänfklighet lef- 

ver iditt hjerta, få tag W* jag beder, 

jag befvår dig — " 

tag, återtåg denna 

falliga dom! Döda mig 1000 gånger,, 

men Ikona för få Ikändligit ftrarlf, fom 

at - - - . 

> 

" Dommen är fälld (fäde han) och 

gjorde mine at gå. Idetta ögnablick 

fprang min fjäl från fruktan, till för* 

H 4 tvif- 

Sr

120 

tviflan. Jag utbraft ifuilt raferi: "Ha, 

barbar! hvarken känner eller begriper 

du dumheten af at belägga en få ringa 

förbryrelfe med få fafligit ftraff. Det år 

min enda tröft, at jag e] öfverlefver 

det. Skulle det ock fke, få vill jag göra 

allt, för at uppfordra JuJJuf, fåfom 

en ädelt tänkande man, at hämnas en 

la orättmåtig ftrånghet." 

Han fåg på mig med ett vredgadt 

anfigte, och fvarade;hivad jag går, 

kan jag nog för [vara* Skyndade fig ur 

arreften, och ilog häftigt igen dörren. 

6. cap. 

Lemnad allena, genomträngdes min 

fjäl af de fafligafte lidelfer. "Så har 

då mitt oblida öde (utbraft jag) låtit 

mig genomgå de grufligaiie döds-faror, 

för at fpara mitt lif intill denna hillveliga 

tidepunft. Jag är ja tjtan räddning 

förlorad. Olyckliga Hut af min 

Jopban! genom hvilka forbrytelfer har 

jag dig fortjent? — Fåfängt må jag fkjuta 

Jkullden på någon. Jag är beröfvad 

denna ulia troih Min egen oforfiktighet 

är ordfak till allt. Ach, ock icke 

olycklig allena. — O, ällfkade Zoradille 

/ ockfå dig, träffa folljderna a£ 

min 

t

« 

121 

min dar/kap; aldrig blifver jäg din maka, 

och du må aldrig hoppas ilut på 

din fångenfkap!" — Denna fednare idée 

dref mig ytterft i fårtviflan. Jag har 

val aldrig ofverlefvat rysligare natt, och 

ännu failigare förekom mig morgonen. 

Fåfängt fökte jag tröft genom någon 

mildhet från Harems - intendenten, ty 

mitt häftiga utbrått emot honom, förnekade 

mig den. Mitt hopp om nåd 

förfvann å nyo, och det oundvikeliga 

ftraffet nallkades fom ett Thordön öfver 

mig. 

Den ftränge Intendenten höll ord, 

ty den fruktansvärde Feldtlkären kom 

verkligt om morgonen. Hans anblick 

var fa(ligare, ån bödelns vid en fmädedöd. 

"Jag har befallning (fade han) 

at förrätta en operation på dig.' 7 Tillika 

kommo ilafvar, fom förde mig i 

ljufare rum, dar de bundo mig till hän* 

der och fötter, at betaga mig all utvåg 

till forfvar. Då dejTa lade hand på mm 

perfon, bragtes jag till ytterfta raferij 

jag llog, jag fp&rkade, jag ikuitade fom 

en urfinnig männiCka, och det lyckades 

at vinna platts, och at fly. Men jag blef 

fnart faft igen, tvungen af öfvemagten, 

och få bunden, at jag ej kunde röra 

«iig ur ftället. Då detta var i ord- 

H 5 

oing? 

■f

122 

ning, gaf man flafvarne befallning at 

lemna ofs allena. 

Nu tog Feldtfkären fram Inftrumenterne 

och lade dem med mycken kalifinnighet 

iordning på et bord. Jag kan 

ej nog beikrifva min ångeft därvid. Då 

han med den fa/liga knifven nallkades 

till niig, tilitajte jag honom på fölljande 

fatt: Gode man! jag känner dig väl 

icke 5 men vifste du hvad orätt man mig 

gör med detta ftraff, fä verkftållde du 

det ej. —^ " Jag måfte lyda (var hans 

fvar ) och är det orätt, få må den fvara 

fjalf, fom gifvit mig befallningen. 3' 

Men vill du forikona mig (fortfatte jag) 

få ger jag enDiamant om 2000 Zequiner. 

Han fåg mig ftinnt ianfigtet, fågandes 

efter något betänkande: "Sannerligen 

fynes du mig vara en ärliger man, och 

jag börjar naftan tro at du är ofkylldig." 

Nå få gif mig då ditt löfte om 

forfkoning (fade jag) och Diamantea 

/kall ftraxt vara idin hand. "Och jag 

fvär vid Mnhomets ikägg, fvarte han. 

At fkona dig fullkomligt." 

Han låffade min ena hand, och 

jag uppfyllde mitt löfte. Vid åfyn af 

Diamanten, blef han likafom utom fig. 

Han vardt min bäfta vann, och nu gjorde 

vi vårt aftal om nödig förf;ällnings» 

konft 

i

J.: 

123 

konft i-faken. I föllje dåraf flög han 

mig åder 5 ropade på flafvarne; berättade 

för dem huru jag med tålamod uthärdat 

fmärtan 5 befallte dem upplöfa 

banden hvarmed jag var bunden, och 

at fora mig tillbakaiarreften, dår man 

nu borde ffcalfa mig en mjukare fäng. 

No geck jag ganfka Jångfamt och linkande, 

ftödjande mig mot flafven, fora 

höll mig under armen. Feldtfkärens be- 

fallningar blefvo alla åtlydda, 

— Sa önfklig verkan åger en Diamant! 

Tack vare Abdallah, min redliga 

Abdallah^ fom Ikänkte mig den! Han 

var min befriare, då jag, af verlden 

öfvergifven, befann migiden fkräckligaile 

af alla mina farligheter, — Eller 

rättare, du är det, Eviga Förfyn! hvilken 

jag b6r tacka för min räddning; "*— 

Du leder mänfkliga handlingar och naturliga 

har.delfer till förborgade ändamålj 

— och låter din verkfamma hand 

då fårft blifva fynbar, när all hjelp är 

ute hos dödliga varelfer. 

Sedan jag då tillbragt tre veckori 

arreften, hvarunder Feldt/kären for (ken 

ikull befökte mig ibland, inträdde en 

dag, Öfver - Intendenten eller Harems* 

Infpe&orn, och fade till mig: "Jag har 

nu förnummit at du är vorden friik och 

får-

124 

fårdfg til tjenftgorning. Imorgon (kall 

da infinna digiträgården igen, ej fåfom 

mäftare, men bara fåfom Haf. Med 

deffa ikall du draga enahanda klädnad, 

enahanda Öde. Så varda alla fyndare 

beilraffade, fom ofvertråda Harems helgade 

lagar. 3' 

Detta nya ftraff var dock kärare än 

fångenskap: nu feck jag komma ut; hade 

hopp at fe min äliikarinna; at träffa 

Richefie» Hvad man därmed mente, kan. 

jag icke fäga;få mycket blef dock 

upptäckt, at feldtfkåren ej haft låf till 

någon operation, utan blott at ikråmma 

mig med fallfka beredelfer. Anledningen 

därtill känner jag ej hellerj men 

vet alienaft det, at denne fnåle Läkare 

knep min Diamant, utan at på något 

fatt iörtjena den. 

Richefie , efter hvad jag fedan har 

fått veta, var imadlertid neg fyffelfatt 

at frällfa min Zoradille från fölljderna 

häraf. Så fnart min ällfkarinna något 

börjat bättra fig, jhar hon ofta frågat 

hur jag mådde. Detta hade kunnat 

förråda vår kärlek. Men Richefies fintlighet 

frällfte ofs likväl. Hon förebar, 

at 'Zorndilles förlkräckelfe härrört af 

mitt näsvifa företag i trägården. Detta 

fyntes troligt], ty hon var i hög grad 

. ( 

för- 

>

V s 

125 

förvirrad. Ockfå Ikulle det, fornifanning 

var ett tecken till ömhet för mig, 

hållas fåfora trohet emot Pafdhan. Men 

denne Parodie var pä vågen at bii upptåckt, 

om ej Richejies klokhet å nyo 

rättat faken genom varning till vår Zo« 

radillé, at dämpa fitt bekymmer. Och 

denna kloka varning kom på rätter tid 

och hade goda verkningar; ty då min 

7.oradille feck veta mitt öde, ftod hon 

knappad till at tröfta. Hon trodde 

lika litet, fom någon uti hufet, at lyckan 

och jouvelen frällfat mitt — lif. 

At henne därom öfvertyga, bekymrades 

jag mycket. Jag tordes ej förtro 

det åt fjälfva Richejie. Jag ville 

fjälf öfverbringa detta glada budlkap; 

men det fyntes fåfängt at tråffa henne 

enfam. Öfver- Intendenten, kunnig om 

mitt tiilfiånd, vaktade mig noga.. Det 

var dårföre nödigt at vandra förfigtigt. 

Jag driftade ej fe någon flicka. Jag var 

flitigaft bland ilafvarne. Så gingo mina 

dagar i fulla 5 veckor, då jag ändtiigt 

vågade at föka Richejie. Jag bad hen» 

ne ikaffa mig en fammankomit. med Zö-. 

raäille;men hon afflog min bön. Hon 

v^lie icke blifva en ordfak till vår fara. 

Jag gjorde än fSrfok, och lika förgäfves. 

Men då jag flåndigt anhöil, och

126 

heligt bedyrade at upptäcka faker af 

högfta betydenhet, Rakade hon flutligt. 

Då gaf hon mig fitt tilJftånd at få mota 

dem i Trägården, morgonen därpå 

innan fölen gick upp. Jag var utom 

mig af glädje. Minnet af mitt förrfta 

möte på äfveri denne tid, brägte all 

den faliga kånfia åter imin fjäl, fom 

då få mycket fröjdade mitt hjerta. Sälla 

fiunder,fota iönförfå mycken ångeft, få 

många mödor, ilafveri, bara för en 

kyfs. Nej — jag må ej vara född till 

oupphörlig olycka — fade jag til mig 

fjälf,i det jag fökte muntra mitt nederilägnä 

mod. 

Den önfkadé morgonen korrij ocH 

'Zoradille höll ord. Med morgonrådnan 

fyntes honiparken. Såfom vid 

en anblick af himmelfka väfenderi, föll 

jag ned på knä och tryckte henneshand 

till mitt bröft. Hon böjde fig fakta för 

at hjelpa mig upp. O, min dyrafte! 

fade jag — ■ få är jag åter lycklig. Jag 

kyfste henne häftigt. "Måtte en kyfs 

na göra dig få lycklig (fade hon) fom 

den förre var dig olycklig. Ack! den 

}?arharifke Qfver-Intendenten - - - ." 

Jag njuter dig ånnu (fvarte jag) jag 

trycker dig till hjertatj och då är jag 

Vilst lycklig. ö 

»Ach, 

1

J 

"% ; 

"Ach, at det få vore! men det är 

blott för ögnablicket: Drömmar för-* 

fvinna." 

Och hvarfore våcka mig från denne 

fota dröm? O, min dyrafte! -— Jag 

har för mycket lidit för dig. 

"ja, jag vet det. Jag har ända 

till fortviflan deltagit däri och fe^ 

än flyta mina tårar." 

Deffa kåra vittnen till vår kårlek. 

- - Men hvad var det? - - Jag hörde 

något - - rafslaride.' 

"Nej! det var Richefie, fom går 

där." Äch nej *«* Jäg hörde något buller 

ifrån en annan fMa. Vi lyfsnade bägge, 

men hörde iritet vidare* 

"Äro vi ej olycklige? (fuckade 

TLoYadillé)* Ett löf j eri väderfläckt fätter 

ofsifruktan." 

Grufligt ilafveri! Vi älHka, vi ållika 

med rätt, och våga icke andas. 

Man aktar våra fteg, alla våra blickar. 

Snart varda våra fänglien ännu trångare. 

" 

Du vet man väntar %nifuf alla 

dar! 

"Grufliga öde!" 

' Hvad blir då vårt beilut? 

?Hvad? ~ Tänla på beilut når 

allt ar förlorade ?" 

* " 

3*-$. 

Hvaf- 

127

128 

Hvarfore allt? Pafchan är ej hemma 

ån. 

"Jag begriper dig ej. Dock, da 

har låivadt mig en hemlighet. Kanfke 

jag begriper dig fedan." "— 

Ja, af ytterda vigt! Vi mäfte fly 

innan Pafchan kommer hem. Detta år 

det vigtigafle. 

"Men ockfå det omöjligafte. Hvart 

/kola vi fly ? Planen med den gamla 

Präften lyckades ju icke. Du vågar ej 

ur hufet; huru kan du träffa några anftallter?" 

Vi måfte dock förföka. Det torde 

val bli möjligt at komma härifrån till 

vår gamle Präfl. Han förborgar ofs nog; 

Han fbrjer för vår vidare fortkomft. 

"Nej; Nej." 

Hvad! Vill du då ej fly? 

"Det går ej ann. Vi göra ofs ja 

olyckliga utan något ändamål." - 

Hvadan vet du. det? Förtjenar ej 

vår fnhet at våga något före? Mifstror 

du vår Präft? 

" Men alla våra företag hafva ju 

ej lyckats. Jag mifstror nu allt." 

, Så tvehogfe talte ej TLoradille tillförene. 

"Jag har ju blifvit lärd genom nyare 

bevis, huru våra vidrigheter tilltagit.

v 

■ isgi 

gif. — Nu fer jagj huru visligert mitt 

broder har varnat ofs. Vi må fölljl 

hans råd. Lät ofs icke vånta vår frihet 

af ett ädelmodigt öde, utan lät öfs 

hoppas den af Jnjjuf Pafchas nåd." 

Så gillar da nu mera din broders 

förilag) fom du förut forkaftädt. Oj 

Zornäille!nu fer jag nog ftt jag har 

förlofadt dig fÖr altid. 

"Nej — å nej — * 

aldrigimin lifs» 

tid upphör - jag at äli/ka digj men dit 

arme olycklige! livad kan min kärlek 

gagna?*' 

Den fkall göramig lycklig. Men hva* 

dan kommer nu difjÉ föga förtroende? 

"/.ofadille rådnandei ?) Nå få ml 

jäg tilJftå at Richefie fagt mig någon 

ting ,-.." 

Hon **» hvad har hon fagt ? 

s> Hon liar förfäkrat mig, at dert 

barbarifiê Öfver-Intendenten har -^ - ." 

Ach! ja, nli begriper jag - - , 

"Och fade defsutom, at det Vöfé 

lycka om du kunde genomgå det prof» 

Vet med lifvet." 

Hon har rått. Hade fträffet ofvef» 

gått mig, få vore jag nu vifferligen icke 

vid lif. 

" Hvad! Mh'it det icke fant ät "-? '* 

Nej — * 

jag fårfäkrar! **" 

I 

M Då

130 

'■i— u 

"Då har man fkonadt dig ihemlighet? 

Ach, fäg mig — fag mig — af 

€et alfvare?" 

Ja, alfvare — alfvare. Det förfäkrar 

jag heligt. Feldtikären tog mutor 

och fkonade mig. Nu ankom Richefie 

och afbröt vår glädje genom en förfig- 

4ig vinck at ikynda ofs ur trägården. 

Men min Xoradille (fade jag) hur 

blir det med vår flygt? 

"Ja, min vann, vi vilje flyidag, 

imorgon, eller när du vill." 

"Ni uflingar fly!Jkrek en fruktansvärd 

flamma, och fjälfve Direfteufen 

ftörtade fig fram, fvängande fin fabel 

öfver våra hufvuden. "Nej, ropa* 

de han och nedfänktö fabeln — en häftig 

död vore nåd för Er. Långfamma 

qval, grufliga fmärtor fkola Huta 

Edra lif. Du förmätne Jlaf! då 

— du förrfta gången förgrep dig på din 

Herres dyrbara ågendom, förfkonade jag 

dig 5 är detta din tackfägelfe genom 

en än fvårare förgripelfe? Du trolåfa! 

ällikad af din tillbedjare, bjuder din 

hand åt förrädilka anilag! — Och 

du u» 

Jla Jlafyinna (fade han till Richefie) har 

ock din del idenne dollda plan, den 

jag— tack vare Profeten, på rätter tid 

liar upptäckt. Ingen ting kan frällfa Erj 

jag

131 

jag har ju hört alltfammans, och Ert 

förräderi är lagdt iklara dagen." Med 

deffa ord, och fabelns fvängande, bandt 

han våra tungor: Vi kunde icke ftaplar 

fram ejt enda ord till vårt förfvar.Hans? 

blixtrande ögon vifade ofs faran af at 

öpna våra munnar. Han Jopade flafvarne 

5 befallte dem belägga ofs med 

kedjor, och lät käfta ofsifängelfe. 

Aldrig lär jag glömma denna fafli* 

ga morgonilund, fä angenämt börjad, 

men få Ömkeligen ilutad. Vid min förra 

arreftering tröftade den tanken, at 

ilraffet borde träffa mig allena. Nu plågade 

den vifsheten, at e) allenaft Zora~ 

dille, utan ockfå Richefie^ föreftodo lika 

öden5 och hvilka *jden? Jag vågar 

knappad: tänka därpå. Min Dommares 

vrede lät mig ej förmoda ann*t} än upp* 

fyllande af hans fruktansvärda hot. Ochr 

hvem var ordfak till alla deffa olyckor? 

Jag fjälf. Hvar blefvo alla utfigter föc 

min framtida glädje? Hela luftbyggnaden 

för mitt hopp fynfes nu fullkomli» 

gen falla, och bara en graf på jardem 

för ofs öfrig; — en graf, beredd genom 

långfamma qval, och fårdig vid /lutet 

af vår forgeiiga bana. O, Zoradillel 

O, Riehefii! mina grufKga fan* 

tafier fkilldrade Eder fäiom blodiga 

I2 &u&^

132 

fkuggor, fordrande af mig hämnd far 

Edra lif, Eder lycka, Mitt tillßånd var 

fafligt. Dåden, hvars hot fväfvade af* 

ver mitt hufvud, var enda målet fot 

min längtan, och jag Önfkade ej mer, än 

fe det filta hugget träffa mig rätt fnart 

Men detta tillftånd var f6r våldfami; 

at uthärda länge. På andra dagen hor* 

jade jag känna något lugn i min fjäk 

Förnuftets röft lät höra fig igen, under* 

ftödd af Religionens verkfamma, tråftgrund. 

Mitt förtroende på Den, {gih 

råddadt mig tillforene, tillväxte å nyo, 

Qch upptände äter en ljusnadimin fjäl. 

Vår dommare uppiKöt med ftraffet 

till Öfver- Herrens hemkomft, Hvar och 

en var girig på at fe, huru ett få ohört 

brott fkulle blifva. h^mnafc. Jag h^des 

tillbragt (ex dagar imin arreft, när ett 

frögdfullt larmande förkunnade hans; 

hemkomft. Det var en eftermiddag när 

hsn kom, och på den fölijande cbgent 

bkf jag förekallad. Då jag kom in till 

JionoiPjfatt han på en Ottoman, oklädd» 

Jemte honom ftodo Harems - Ofyerftea 

ochTrägårds-Direåeuren. Sedan Pafchan 

hade /kådadt mig från hufvud till fot, 

frågade han då, hvad jag väntade för 

dom? Jag kaftade mig ned inför hair 

nom: Nådige Herre (fade jag på Arabifea)

i 

/ka) jag väntar ej annat än döden;men 

/kulle jag få lof at tala utan vittnen,få 

vill jag för Er upptäcka vigtiga ting, 

fom kan hända fkola milldra mitt ftraff. 

Han betänkte fig något, och tecknade 

åt de närvarande at lemna ofs allena. 

?? lala nui jag ger dip lof där* 

till, fade han.» 7SÄ i 

Nådige Herre! fvarade jag: Din 

råttvifa år äfven få bekannt fom ditt 'idelmod. 

Sådant har jag årfarit. Jag 

har förr en gång haft den nåden, at 

fynas för din domftol. 

Han fåg mig ftinnt i anfigtet, fägande 

till flut, at han kom ihog det, 

och frågte, hur jag vore kommen i 

hans tjenft? — Jag höll en fann berättelfe 

för bäft, qch fad? honom hela förloppet 

af min flygt och alla mina öden. 

Kär jag flatadt den, frågade han vidare: 

"Förhålisr det fig verkeligen få, 

fom du fagt?" Herre, fvarte jag, du 

må döma hur du vill, Hvad jag fagt r 

är fanning, ?7 Ja, jag fka.ll ock hora Zqradille 

och Richejie (fortfor han) och 

fedan dömma. 3? Han ringdei fin klocka. 

Betjeningen kom in, Man förde 

migifängelfet. 

Mitt öde var ann ovifst och fväf^ 

\ande på ytterita fpetfen. Dock fruki3 

tade 

133

134 

tade jag mindre. En inre ftämma muntrade 

mitt mod; mitt bråft begynte vidga 

figj jag andades en friare luft. ■>— 

Fängelfet blef drägligare; inbillnings* 

kraften fpelte åter med gladare biliderj 

men ftördes ofta af den tankan: Ovi min 

illfkarinna och Richefie nu förebringa 

flridiga berdttelfer , Ja flörta de q/s alt 

taiolyckaj -— Då är ofs alit iverU 

den förloradt. Dock, detta fvåra tillftånd 

vnrade e) långe. Jag vann ännii 

en feger på mitt klenmod, och väntade 

med "npåtvände blickar min hjelp 

ifrån den hand,fom fkyddat mina framfarna 

dagar. Men ockfå fkred dea 

tredje dagen fram, gcli ännu låg mitt 

ödeifitt mörker, till denfjerde, då 

jag bittida om morgonen väcktes af ett 

buller, och dörren till mitt fangelfö 

flögs opp. Det är ej ännu tid (fade 

jag till mig fjåif) at komma in för Pafenan, 

ej heller lär hår vankas några 

hugnande tidningar. I denna mörka 

morgonftund lar bringas mig rätt ängsliga 

budfkap, kanfke de lifta här i 

verlden. 

ImedSertid inträdde fångvaktaren 9 

bärande en facklaifin hand, och ef* 

ter honom, Öfver - Intendenten. Stå 

upp 9 fade den fiftnåmnd« a kild dig 

och 

/r 

/

*0 

135 

©ch gå dina fäfde. Du år fri, få är 

Pafchans ädelmodiga beilut. — " Denne 

fnälla ofvergång från djupaile eiånde till 

hogfia lyckfalighet, betog mig några ögnablick 

förmågantill at tanka. Skynda, 

fkynda, ropade Intendenten och 

tåckte mig en {kön Turkifk klådning, 

-7- allt ftår till reds för din airefa. 

Återkommen till mig fjäll; ? blef min 

forrfta fråga: Hur går det med min ällikarinna 

? Sådant får du äfven veta, 

{varade han, förmanandes at Jfkyndfamt 

begifva mig ur fängelfet. 

Man förde mig till ett Ikönt ljuft 

rom, och vid inträdetidetfamma fann 

jag där Richefie och en ung vackerTurk, 

Då jag nogare betraktade denne fednare, 

igenkände jag min älllkarinna. Hon 

kunde då ej längre fårborga fin glädje. 

Fri, Frit ropade hon, och ftartade fig 

imin famn. Mållöfa förbiefvo vi längeihvarandras 

armar ? och kunde för 

glädje ingenting yttra ofs. 

Öfver - Intendenten gaf ofs i Pafchans 

namn, en pung med ducater och 

ett firman (refepafs). Tillika underrättade 

han ofs om anftallterne för vår refa, 

jernte de mått och fteg vi hade at 

iagttaga till vår vidare fåkerhet. Allt 

éetta vifade^ huru faderligt Jujfuf Pafcha 

\ 

f

136 

MmmmmmsmVwwseass 

fcha förjt får vårt båfta. Hans adel* 

mod fyntes årsnu klarare, då han för* 

bod ofs äflägga våra perfonliga tackfä'gelfer. 

Men hvad våra tackfamma hjeftan 

yttrade för Intendenter^ lofvadé hart 

tolka för vår VäJgerningsman» 

Men hväd blir det af vår llichefa? 

fortfatte jng> vändandes mig till henne* 

Hon är äjven fri 

% och min TLoradiU 

fes frögd vid vår vigfel — ty jag kan ej 

göra det noglifligt. Jag vill allenaft hämna, 

at min lycka blef föröktgenom bref 

från mvaAhdallahiCairo. Han föger däruti, 

at hans dotter blifvit gift^ och det 

med en fådan mani fom, ehuru Öfterlän» 

ning, förbundit fig at aldrig villja tillbe 

någon annan än vår ällfkansvarda Zaide* 

\

Page 1 «

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?