Verksamhetsuppföljning 2005 för Internmedicinska kliniker - Svensk ...

1.4 Analys i verksamhetsuppföljning internmedicin, SIM-VIM
Varför har vi verksamhetsuppföljning?
Verksamhetsuppföljning är ett nödvändigt instrument för att kunna utveckla verksamheten,
både rent medicinskt och för förbättringar av kostnadseffektivitet. Det börjar också bli allt
större krav på öppna jämförelser från allmänhet och politiker och finansiärer. Se också Socialstyrelsens
nyligen publicerade ”öppna jämförelser i sjukvården”. Öppenheten är viktig för
legitimiteten i samhället.
Socialstyrelsens föreskrift (dvs. bindande regel) av den 24 augusti 2005 om ledningssystem
för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOFS 2005:12) där uppföljning betonas
är andra goda skäl till att nyttja verksamhetsuppföljning. Kvalitet definieras exempelvis i
föreskriften som den ”grad till vilken en verksamhet uppfyller ställda krav”.
Slutligen måste det vara ett fullständigt nödvändigt arbetsinstrument för en verksamhetschef i
planeringen av den egna verksamheten att ha kunskap och kännedom om andras resultat och
personalbehov m.m.
Hur gå vidare?
Den viktigaste metoden för att nyttja rapporten är att försöka få så likartade verksamheter som
möjligt att jämföra sig med. Det skulle vara av stort värde att ta ex.vis fyra och fyra likartade
sjukhus arbetar tillsammans med mer djupgående analyser av bl.a. medicinska resultat eller
organisatoriska förhållanden eller kompetenssammansättningar.
En av de första analyserna som skulle var lämplig att göra är anledningen till varför omsättningen
av verksamhetschefer är så påfallande stor? Det är synnerligen stor vikt att internmedicinen
försörjs med bra ledare och chefer och kravprofilen kanske skulle se annorlunda ut
idag än den gör i verkligheten? Hur ser en bra verksamhetschef ut? Skall chefer utbildas på ett
särskilt sätt?
Andra områden som är särskilt lämpade för mer strukturerade analyser är vårdplatstillgången,
ofta av stort intresse för den enskilda kliniken eller verksamheten och av betydande påverkan
för den enskilda patienten. Det är rimligt att försöka fastställa närmevärden för behovet av
vårdplatser för att medicinskt optimalt kunna försörja ett sjukvårdsområde. Internmedicinens
höga årsmedelbeläggningar borde reduceras till mer optimala förhållanden. De mer traditionella
måtten medelvårdtider visar inte på några större skillnader i svensk internmedicin men
skulle också kunna differentieras mycket mer ex.vis per diagnosgrupp och skulle dessutom
kunna medicinskt definieras, dvs. vad innefattas i en optimal vård för en KOL-patient och hur
lång tid i sluten vård skall detta i genomsnitt ta.
De medicinska nationella kvalitetsregistren kompletteras av verksamhetsuppföljningen. De
nationella registren måste vara och är i rapporten i nära samarbete med uppföljningarna. Anmärkningsvärt
nog finns i vår digitaliserade värd inte system ännu för direktöverföring av
uppgifter från journaler till register. Är det så att den medicinska behandlingen praktiseras så
olika i landet ?
Vem skall göra analyserna? Det finns ingen statlig myndighet som har ett självklart ansvar för
detta. Projektgruppen för uppföljningarna kan inte göra ett så stort arbete. Det är önskvärt att
verksamhetschefer kunde själva eller genom betrodda utsedda göra jämförande detaljanalyser
för ex vis tre- eller fyra verksamheter som kunde presenteras i verksamhetsuppföljningen årligen
för att underlätta och stödja andra inom internmedicinen för en fortsatt bra utveckling.
Det vore också värdefullt om Svensk Internmedicinsk Förening kunde uttrycka mer tydliga
målsättningar som stöd för verksamheterna och grundat på verksamhetsuppföljningen.
7