Verksamhetsuppföljning 2005 för Internmedicinska kliniker - Svensk ...

Verksamhetsuppföljning 2005 

för 

Internmedicinska kliniker 

2006-11-02

Innehåll 

Sammanfattning sida 1 

1 Projektets bakgrund, syfte och organisation Thomas Kjellström, Michael sida 5 

Hur har enkäten besvarats? Freitag, Connie Larsen 

2 Internmedicinens organisation och vårdplatser Rolf Jansson sida 10 

3 Klinikernas slutenvårdsproduktion inkl Rolf Jansson sida 19 

akutproduktion 

4 Klinikernas öppenvårdsproduktion Michael Freitag, Ulf Hållmarker sida 28 

5 Läkarkompetens Annika Ekbom Schnell, Mats sida 46 

Söderhäll 

6 Jourverksamhet Mats Söderhäll, Annika sida 50 

Ekbom Schnell 

7 Kvalitetsvariabler Per-Olof Hansson, Thomas sida 57 

Kjellström, Sven Karlander, 

Annika Ekbom Schnell 

8 Jämförelser mellan landsting Ulf Hållmarker, Connie sida 82 

Larsen 

9 Chefsomsättning och journalhantering Thomas Kjellström sida 89 

Bilagor 

Bilaga 1 Sjukhus med internmedicinska kliniker 2005 samt vilka av dessa som 

deltagit i enkätundersökningen 

Bilaga 2 Internmedicinens organisation och chefsbemanning i de olika landstingen 2005-12-31 

Bilaga 3 Utfärdade specialistbevis och legitimationer 2004 (Socialstyrelsens statistik) 

Bilaga 4 Antalet jourlinjer på klinikerna 2005 

Bilaga 5 Kvalitetsvariabler som redovisas 

Bilaga 6 Arbetsgruppen för internmedicinsk verksamhetsuppföljning 

Bilaga 7 Enkätformuläret för verksamhetsuppföljningen 2005

Sammanfattning 

1. Projektets bakgrund, syfte och organisation och enkätsvar. 

Sedan hösten 1993 har Svensk Internmedicinsk förening drivit ett projekt för att utveckla en 

verksamhetsuppföljning med syfte att göra jämförelser mellan internmedicnska kliniker men 

även för att presentera internmedicinsk verksamhet. Verksamhetsuppföljningarna sedan 1999 

finns på SIMs hemsida, www.sim.nu. Verksamhetsuppföljningen för 2005 är sålunda den 

13:e i ordningen. 42 av totalt 73 internmedicinska kliniker, 58%, har skickat in formuläret 

med verksamhets-uppföljning for 2005. Det är några landsting som totalt saknas och storsjukhusen 

är fortfarande utanför. 

2. Internmedicinens organisation och vårdplatser 

Akutmedicinsk verksamhet bedrevs vid årsskiftet 2005/6 på 73 kliniker (2 färre än föregående 

år) med varierande organisatoriska förutsättningar. Mot bakgrund av hur internmedicinen 

(och särskilt den akuta delen) är organiserad går det att urskilja fyra olika utvecklingslinjer i 

våra landsting. I de stora regionlandstingen (Skåne, Stockholm och Västra Götaland) pågår 

med lite olika modeller och tidsaxel en koncentration av akutsjukvården. I tre landsting (Blekinge, 

Norrbotten och Värmland) har internmedicinen organiserats länsövergripande (vilket 

givetvis också är fallet i våra minsta landsting Jämtland och Gotland där det endast finns en 

medicinklinik). I sex landsting (Dalarna, Gävleborg, Sörmland, Västerbotten, Västmanland 

och Östergötland) har medicinverksamheterna delvis splittrats mellan sjukhus- och närsjukvårdsförvaltningar. 

I övriga sju landsting fungerar medicinverksamheterna på traditionellt sätt 

i stort sett klinikbundet men utan gemensam länsorganisation. 

Det är också en svårighet med organisatoriska definitioner och verksamhetsenheten benämns 

olika och likaså har begreppet division olika innebörd. Det noteras en fortsatt vårdplatsreduktion, 

cirka 50, på landets medicinkliniker. 

3. Klinikernas slutenvårdsproduktion 

Antalet vårdtillfällen var i genomsnitt 55 per 1000 invånare, en nivå som varit väldigt konstant 

genom åren. Mellan klinikerna finns dock nu liksom tidigare en ganska stor spridning. 

Vårdplatsbeläggningen är väldigt hög med i genomsnitt 99 % av vårdplatserna belagda. Även 

här finns en ganska stor variation mellan klinikerna. Antalet vårdplatser för medicinskt färdigbehandlade 

patienter har minskat på senare år och de ekonomiskt ersatta vårddagarna har 

nu med något undantag sjunkit till endast 1 % av det totala antalet vårddagar. 

Medelvårdtiderna och medianvårdtiderna har successivt minskat genom åren men förefaller 

ha stabiliserats nu på en medelvårdtid på drygt 5 dagar och median på 3. 

Åldersfaktorn i befolkningen har en väsentlig betydelse för vårdkonsumtion i inom internmedicinen. 

4. Klinikernas öppenvårdsproduktion 

Inom Internmedicinen har vårdplatsneddragningar ägt rum under senare år. De öppna 

1

vårdformerna har blivit ett komplement och en ersättning. Tradition saknas för att mäta öppenvårdsproduktionen 

på ett gemensamt sätt. I verksamhetsuppföljningen har ökade ansträngningar 

gjorts för att beskriva dagsjukvård, läkarbesök och specialistsjuksköterskebesök. 

Läkarbesöken är en stor del av öppenvården. Öppenvårdsverksamhet innebär dessutom åtgärder 

i form av endoskopi, ultraljud, tester och behandlingar. I genomsnitt sker 18 800 läkarbesök 

per länssjukhus och 9 600 besök per länsdelsklinik. Fördelas dessa besök per läkare är 

det i snitt 437 på länskliniker och 487 per år på länsdelsklinikerna. Akuta läkarbesök uppgår 

till 39% respektive 47% på läns- respektive länsdelssjukhus. I genomsnitt görs ca 140 läkarbesök 

per 1 000 innevånare. Andelen nybesök är vanligen cirka 20 % (variation 9-45%) av 

den planerade mottagningsverksamheten. Regionklinikerna, men även länsklinikerna har yngre 

patienter. Medelåldern i öppen vård är klart lägre än i sluten vård, den varierar mellan 54 

till 71 år. Andelen män är genomsnittligt 52% och kvinnor följaktligen 48% i planerad läkarmottagning. 

Specialistsjuksköterskebesöken rapporteras och deras verksamhet varierar mycket vid de olika 

klinikerna. Man kan konstatera att det inom en rad olika områden (13 identifierade) sker 

specialistsjuksköterskebesök som till stor del ersätter läkarbesök. 

Diagnosfördelningen på mottagningar i planerad vård är beskriven; hjärtsjukdomar utgör 18- 

27%, diabetesbesöken 8%. Därefter har några subspecialiteter ungefär 5% av mottagningspopulationen, 

t ex blod-, cirkulation-, mag-tarm-, neurologi- och lungmedicin. Diagnos saknas i 

ca 5%. 

I kapitlet presenteras dessutom dialysverksamheterna och kranskärlsinterventionerna på de 

olika klinikerna. 

5. Läkarkompetens 

För att kunna lösa det internmedicinska uppdraget krävs en god tillgång på utbildade specialister 

inom området. Andelen specialister är drygt 50 % vid både läns- och länsdelssjukhus 

och tillgången på specialister inom de olika subspecialiteterna är hög. Andelen ST-läkare har 

visat en svag minskning de senaste åren trots att allt talar för ett ökat behov av specialister i 

och med de stora pensionsavgångarna de närmaste 5-10 åren. En rad olika åtgärder kommer 

att krävas för att kunna möta det framtida behovet av intermedicinsk kompetens. 

6. Jourverksamhet 

Arbete under jourtid utgör cirka 30 % av den årsarbetstid som läkarna på medicinklinikerna 

gör. Jourverksamhetens organisation och kvalitet måste därför ses som ett av de viktigaste 

områdena för internmedicinen att reflektera över. Organisationen varierar mycket i landet. 

Ren akutläkarverksamhet är på gång på en del större sjukhus. Samjour är vanligast på länsklinikerna 

och man samarbetar då med närliggande medicinska specialiteter. På länsdelssjukhus 

förekommer samjour framför allt med primärvård och geriatrik. 

Kompetensen på medicinjouren nattetid är i genomsnitt hög. AT-läkare är helt borta som ensam 

primärjour på länssjukhusen. 

2

7. Kvalitetsvariabler 

En av målsättningarna med verksamhetsuppföljningens kvalitetskapitel är att stimulera de 

deltagande klinikerna att utveckla rutiner för registrering av kvalitetsdata lokalt, t ex genom 

rapportering till de kvalitetsregister som redan finns. 

De deltagande klinikernas resultat presenteras öppet för att man skall kunna hitta kliniker med 

likartade förutsättningar som man kan jämföra sig med. Den öppna publiceringen sätter också 

fokus på de svårigheter som finns när det gäller utveckling av olika kvalitetsmått och en öppen 

diskussion runt detta bör kunna föra utvecklingen framåt. Verksamhetsuppföljningen rapporterar 

endast data för grupper av patienter, d.v.s. inga individdata inhämtas. 

I år har vi lagt till data om hjärtsvikt och KOL som inte ingått i tidigare års verksamhetsuppföljning. 

Samtidigt har vissa data som även återfinns i Nationella kvalitetsregister (Riks-HIA, 

Riks-Stroke och nationella Diabetesregistrettagits bort. Vi försöker även redovisa förändringar 

över tid, naturligtvis med reservation för de förändringar i rapporteringen som skett. 

I kardiologiavsnittet framgår att andelen patienter som ordineras RAS-blockad respektive 

lipidsänkande behandling forstsätter att öka till i medeltal 64 respektive 81% för deltagande 

kliniker. Det föreligger en påfallande stor skillnad mellan deltagande kliniker fr.a. i andel 

patienter som skrivs ut med RAS-blockad. Detta kan bero på en heterogenicitet i patientsammansättningen 

mellan olika sjukhus men kan även orsakas av skillnad i klinisk praxis. Andel 

patienter med akut hjärtinfarkt som ingår i Riks-HIA varierar kraftigt mellan 22 och 86% vilket 

givetvis försvårar kvalitetsjämförelser. Hela 33 av 36 kliniker har nu sjuksköterskebaserad 

hjärtsviktsmottagning vilket är glädjande. Trots detta är återinläggningsfrekvensen för hjärtsviktpatienter 

hög och varierar mellan 1,14 och 1,53 vårdtillfällen per vårdad hjärtsviktpatient. 

I Strokeavsnittet framgår att användningen av trombolys vid akut Stroke ökar och cirka 2/3 av 

deltagande kliniker har genomfört trombolys under 2005 jämfört med hälften för 2004. Det är 

dock fortfarande i genomsnitt endast 1,6% av strokepatienterna som trombolyseras. Andel 

patienter med akut stroke som vårdas på strokeenhet varierar kraftigt mellan 38 och 100% 

(genomsnitt 74%) och 86,5% av patienterna registreras i Riks-Stroke. 

Antalet patienter som behandlas med per oral antikoagulantia fortsätter att öka. Detta orsakas 

fr.a av ökad förskrivning vid förmaksflimmer. Förmaksflimmer är den vanligaste indikationen 

för antikoagulantia och 52% av patienterna behandlas på denna indikation. Andel provsvar 

inom terapeutisk intervall ligger som tidigare på 72%. Antal prover per patientår varierar kraftigt 

mellan olika kliniker (14-39 prov per patientår). 

För att de kvalitetsmått vi använder ska vara tillförlitliga krävs att majoriteten av alla patienter 

verkligen blir registrerade. Då Nationella Diabetesregistret (NDR) numera öppet redovisar 

data från medicinklinikerna har vi i 2005 års verksamhetsuppföljning valt att fokusera på hur 

stor andel av de diabetespatienter som kontrolleras vid medicinklinikerna som registrerats. 

Andelen uppgår i år till 79 %, siffran är dock något osäker då alla kliniker inte kan redovisa 

hur många patienter man har knutna till sin mottagning. 

3

8. Jämförelser mellan landsting 

I detta kapitel i Verksamhetsuppföljningen görs ett försök att rapporterna internmedicinsk 

verksamhet per landsting utan hänsyn till organisationen. Som tidigare påpekats bedrivs verksamhet 

med koppling till andra specialiteter och subspecialiteter på internmediciniska kliniker. 

För att kunna jämföra det som ibland kallas ”medicin mm” behöver därför uppgifter tas 

in från ett stort antal kliniker/verksamheter. I rapportering till SKL sker sammanställningar på 

denna nivå, men det är relativt nytt och kvaliteten på uppgifterna kan i någon mån ifrågasättas. 

Jämförs i realiteten samma saker? På samma sätt har ett antal (13) landsting i flera år arbetet 

i Nyckeltals-samverkan. I det sammanhanget är en expertgrupp i intermedicin under 

flera år bearbetat definitioner mm för att jämförbarhet ska uppnås. Kvaliteten i uppgifterna ur 

Nysam bedöms därför högre. Ett problem är så att Nysam inte är rikstäckande. 

Några data har också kunnat hämtas från SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) rapporter. 

Vårddata i SKLs sammanställning har valts så det täcker Nysambegreppet ”medicin mm”. 

Det går ännu inte att få uppgifter på så många parametrar, men det kan förväntas att det kommer 

alltfler länsjämförelser inom ramen för SKLs rapportering. Kvalitetssäkring i nya rapporter 

tar dock tid och inom några år kan vi nog räkna med tillförlitligare landstingsjämförelser. I 

två fall kan i denna rapport kvaliteten jämföras mellan SKL och Nysam. 

9. Datorisering och chefsomsättning. 

Chefsomsättningen på landets internmedicinenheter är fortfarande stor liksom omsättningen 

på sjukhusdirektörer. 

Datoriseringen av journaler går långsamt och läkemedelsordinationer i digitala system ännu 

långsammare. I denna uppföljning ingår också en intressent enkät om verksamhetschefernas 

uppfattning om datorisering. 

Vi hoppas att enkäten skall granskas och ge anledning till eftertanke om både hur den enskilda 

verksamheten skall förbättras och hur verksamhetsuppföljningen skall kunna förbättras 

Välkomna med synpunkter till arbetsgruppens medlemmar. 

4

1. Projektets bakgrund, syfte organisation och enkätsvar. 

Thomas Kjellström, Helsingborg, Michael Freitag, Helsingborg, Connie Larsen, Helseplan 

1.1 Bakgrund 

Sedan hösten 1993 driver Svensk Internmedicinsk förening (SIM) en verksamhetsuppföljning 

för internmedicinska verksamheter. Syftet är att dels att ge en bild av internmedicinen i nuläget, 

samtidigt som kliniker på olika nivåer ska kunna göra jämförelser med varandra för att 

kunna förbättra sin verksamhet.. Fram till 1999 ägde arbetet rum i samverkan med Spri och 

efter nedläggningen av Spri fortsatta arbetet under några år med stöd av Socialstyrelsen. Sedan 

2001 har SIM tagit över hela ansvaret. Från och med 2003 års rapport utarbetas rapporten 

i samarbete med AS Helseplan. 

Jämförelser och uppföljning stimulerar utveckling av både organisation och kvalitet. Ett problem 

i uppföljningen är den skiftande organisationen av internmedicinsk vård i landet. Organisationen 

ser olika ut i de olika landstingen. Många uppgifter som tas fram sker på något 

olika sätt i olika sjukvårdsområdena och jämförbarheten har därför brister. Men efterhand 

som rapporteringen skett har datakvaliteten ökat. Det är också ett stort problem att få med alla 

verksamheter och det framkommer ofta och tydligt att omorganisationer bidrar till att man 

inte har kontroll av verksamhetsuppföljningen. Det förefaller inte finnas något bristande intresse 

och det är utomordentligt ovanligt att någon anser att man inte har nytta och glädje av 

rapporten. 

1.2 Syfte och uppläggning 

Sjukhusvården i Sverige och inte minst den internmedicinska verksamheten genomför kontinuerliga 

förändringar. Många landsting planerar ytterligare koncentration av akutverksamheten 

och akutmottagningen på ett flertal mindre sjukhus kan komma att stängas eller reducera 

sin verksamhet. 

Orsaken till detta är dels medicinska och dels ekonomiska. Viktiga medicinska skäl för detta 

är bl.a. krav på möjlighet till akut intervention inom kardiologi och införande av trombolysbehandling 

vid akut stroke. I en ansträngd ekonomisk situation ser man över möjligheten att 

koncentrera verksamhet. 

Samtidigt förändras organisationen på många sjukhus och allt fler går ifrån den traditionella 

modellen med en sammanhåller medicinklinik. Flera universitetssjukhus har valt att splittra 

upp internmedicin i flera mindre kliniker och detta ses nu även på länssjukhusnivå. Utvecklingen 

mot akutmedicin som en egen specialitet och egna kliniker med egna vårdplatser pågår. 

På några sjukhus har redan specialiserade akutläkare införts som arbetar heltid eller deltid på 

akutmottagningen. 

Allt detta gör denna typ av jämförelse mellan medicinkliniker svårare att göra. Samtidigt är 

verksamhetsuppföljning och jämförelse mellan olika sjukhus viktigare än någonsin. 

Rapporterna om verksamheten vid de internmedicinska klinikerna är en kunskapskälla för 

läkare verksamma vid landets medicinkliniker. Rapporten kan användas i flera olika situationer: 

• för uppföljning och utvärdering i samband med, och efter verksamhetsförändringar 

• som underlag för diskussioner inom respektive klinik 

• som faktaunderlag vid diskussioner mellan klinikledning och sjukhusledning 

• som faktaunderlag för jämförelser mellan kliniker 

5

Årets rapport, som innehåller uppgifter om 2005 års verksamhet, innehåller en stor mängd 

information från landets medicinkliniker. 

I rapportens olika kapitel redovisas och analyseras de insamlade statistiska materialet. Ibland 

görs jämförelser med material inhämtat från andra källor än enkäten. 

Arbetsgruppen som utarbetat rapporten, vill uttrycka våra förhoppningar om ytterligare framtida 

förbättringar av verksamhetsuppföljningen. Vi hoppas därför på synpunkter och förslag 

till någon av oss inför kommande rapporter. 

1.3 Organisation av projektet, tidigare rapporter, definitioner mm 

Projektet har letts av en arbetsgrupp utsedd av Svensk Internmedicinsk Förenings styrelse och 

som består av 

Thomas Kjellström, Helsingborg, ordförande 

Johanna Adami, Stockholm 

Annika Ekbom Schnell, Uppsala 

Michael Freitag, Helsingborg 

Per-Olof Hansson, Göteborg 

Rolf Jansson, Västerås 

Sven Karlander, Malmö 

Connie Larsen, Helseplan AS 

Mats Söderhäll, Södersjukhuset 

Ulf Hållmarker, Mora 

2005 års rapport är den 13e i ordningen, de föregående är publicerade enligt nedan; 

1993 Spri-rapport 406 

1994 Spri projekt PM U:31042:1 





1999 -2004 finns på SIMs hemsida http://sim.nu/verks_uppf.htm 

2005 års enkät utsändes till klinikerna i mars 2006 och insamlat material (datafil i Excel och 

databas över öppenvårdsbesök) har bearbetats under sommaren 2006 . Namnet på de kliniker 

som levererat underlag till enkäten framgår av bilaga 1. 

De definitioner som använts utgår från Socialstyrelsens termbank (Socialstyrelsens hemsida: 

http://app.socialstyrelsen.se/ termbank). Alla definitioner har ej slagit igenom i landstingen 

och i vissa fall har för att kunna göra historiska jämförelser skett utifrån tidigare definitioner. I 

enkäten har anvisningar om hur uppgifter ska lämnas in angivits. Bristen på enhetligheten i 

definitionerna utgör dock fortfarande en felkälla. 

Författandet av rapporten har delats upp på medlemmarna i arbetsgruppen, såsom framgår av 

innehållsföreteckningen. Arbetsgruppen i sin helhet står dock bakom rapporten. 

6

1.4 Analys i verksamhetsuppföljning internmedicin, SIM-VIM 

Varför har vi verksamhetsuppföljning? 

Verksamhetsuppföljning är ett nödvändigt instrument för att kunna utveckla verksamheten, 

både rent medicinskt och för förbättringar av kostnadseffektivitet. Det börjar också bli allt 

större krav på öppna jämförelser från allmänhet och politiker och finansiärer. Se också Socialstyrelsens 

nyligen publicerade ”öppna jämförelser i sjukvården”. Öppenheten är viktig för 

legitimiteten i samhället. 

Socialstyrelsens föreskrift (dvs. bindande regel) av den 24 augusti 2005 om ledningssystem 

för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOFS 2005:12) där uppföljning betonas 

är andra goda skäl till att nyttja verksamhetsuppföljning. Kvalitet definieras exempelvis i 

föreskriften som den ”grad till vilken en verksamhet uppfyller ställda krav”. 

Slutligen måste det vara ett fullständigt nödvändigt arbetsinstrument för en verksamhetschef i 

planeringen av den egna verksamheten att ha kunskap och kännedom om andras resultat och 

personalbehov m.m. 

Hur gå vidare? 

Den viktigaste metoden för att nyttja rapporten är att försöka få så likartade verksamheter som 

möjligt att jämföra sig med. Det skulle vara av stort värde att ta ex.vis fyra och fyra likartade 

sjukhus arbetar tillsammans med mer djupgående analyser av bl.a. medicinska resultat eller 

organisatoriska förhållanden eller kompetenssammansättningar. 

En av de första analyserna som skulle var lämplig att göra är anledningen till varför omsättningen 

av verksamhetschefer är så påfallande stor? Det är synnerligen stor vikt att internmedicinen 

försörjs med bra ledare och chefer och kravprofilen kanske skulle se annorlunda ut 

idag än den gör i verkligheten? Hur ser en bra verksamhetschef ut? Skall chefer utbildas på ett 

särskilt sätt? 

Andra områden som är särskilt lämpade för mer strukturerade analyser är vårdplatstillgången, 

ofta av stort intresse för den enskilda kliniken eller verksamheten och av betydande påverkan 

för den enskilda patienten. Det är rimligt att försöka fastställa närmevärden för behovet av 

vårdplatser för att medicinskt optimalt kunna försörja ett sjukvårdsområde. Internmedicinens 

höga årsmedelbeläggningar borde reduceras till mer optimala förhållanden. De mer traditionella 

måtten medelvårdtider visar inte på några större skillnader i svensk internmedicin men 

skulle också kunna differentieras mycket mer ex.vis per diagnosgrupp och skulle dessutom 

kunna medicinskt definieras, dvs. vad innefattas i en optimal vård för en KOL-patient och hur 

lång tid i sluten vård skall detta i genomsnitt ta. 

De medicinska nationella kvalitetsregistren kompletteras av verksamhetsuppföljningen. De 

nationella registren måste vara och är i rapporten i nära samarbete med uppföljningarna. Anmärkningsvärt 

nog finns i vår digitaliserade värd inte system ännu för direktöverföring av 

uppgifter från journaler till register. Är det så att den medicinska behandlingen praktiseras så 

olika i landet ? 

Vem skall göra analyserna? Det finns ingen statlig myndighet som har ett självklart ansvar för 

detta. Projektgruppen för uppföljningarna kan inte göra ett så stort arbete. Det är önskvärt att 

verksamhetschefer kunde själva eller genom betrodda utsedda göra jämförande detaljanalyser 

för ex vis tre- eller fyra verksamheter som kunde presenteras i verksamhetsuppföljningen årligen 

för att underlätta och stödja andra inom internmedicinen för en fortsatt bra utveckling. 

Det vore också värdefullt om Svensk Internmedicinsk Förening kunde uttrycka mer tydliga 

målsättningar som stöd för verksamheterna och grundat på verksamhetsuppföljningen. 

7

1.5. Hur har enkäten besvarats? 

Insamlat material 

42 av totalt 73 internmedicinska kliniker 1 , 58%, har skickat in formuläret med verksamhetsuppföljning 

for 2005 (tabell 1). 

Tabell 1. Antal internmedicinska kliniker totalt och hur många som besvarat enkäten 

Alla 

2005 

Kliniker Svarfrekvens 

Deltag. 


2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Regionsjukhus 11 1 11% 22% 33% 22% 11% 9% 

Länssjukhus 23 13 73% 81% 77% 75% 71% 57% 

Länsdelssjukhus 39 28 54% 67% 65% 57% 55% 72% 

Totalt 73 42 55% 67% 65% 58% 55% 58% 

Deltagande kliniker fördelade på landsting 

I figur 1. kan man se hur många kliniker som är med i enkätundersökningen från respektive 

landsting. Samtliga internmedicinska kliniker är med från 6 av de totalt 21 landstingen. Blekinge, 

Jämtland, Värmland och Västerbotten har inga kliniker med i undersökningen 2005. 

Figur 1 Antal kliniker som deltar i 2005 års enkätundersökning 

Antal kliniker 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Västra Götaland 

Skåne 

Stockholm 

Dalarna 

Norrbotten 

Gävleborg 

Jönköping 

Kalmar 

Södermanland 

Värmland 

Västerbotten 

Västernorrland 

Örebro 

Östergötland 

Blekinge 

Halland 

Kronoberg 

Uppsala 

Alla kliniker 

Deltagande kliniker 

1 Sjukhus med internmedicinsk verksamhet 2005 och de deltagande klinikerna framgår av Bilaga 1 

Västmanland 

Gotland 

Jämtland 

8

Det är sålunda några landsting som bidrar starkt till att uppföljningen inte blir mera fullständig 

samtidigt som Universitetssjukhusen uppenbarligen har mest svårt med uppföljningar. 

Arbetsgruppens ordförande har tillskrivit verksamhetscheferna på universitetssjukhusen för 

att få tillgång till den uppföljning som möjligen är gjord inom sjukhuset eller inom sjukvårdsområdet 

och fått två svar, ett med uppföljningsresultat och ett som förklarar att sådant inte 

finns. Förmodligen är det inte rimligt att kunna erhålla kompletta uppgifter som blir heltäckande 

för landet utan nöja sig med att nyttja den mycket stora volym information som trots allt 

finns på lämpligt sätt i mindre grupperingars jämförelser. 

9

2. Internmedicinens organisation och vårdplatser 


Antalet enheter i Sverige som dygnet runt bedriver akut internmedicinsk verksamhet har under 

2005 minskat från 75 till 73 2 (Bilaga 2). Förändring har skett längst uppe i norr där verksamheterna 

i Kiruna och Gällivare sammanförts till en klinik, ”Malmfältskliniken” med en 

gemensam verksamhetschef (den formella förändringen skedde i början av 2006). I motsatta 

änden av landet har den entreprenaddrivna kliniken i Simrishamn (liksom kliniken i Landskrona) 

fått en begränsad verksamhet som inte uppfyller dygnet-runt-kriteriet. I årets upplaga 

har Sörmland förts till närsjukvårdsgruppen men i övrigt är de faktauppgifter som lämnas i 

den inledande delen av detta kapitel med få undantag oförändrade jämfört med 2004. 

Verksamhetsenheten benämns omväxlande klinik eller verksamhetsområde men även andra 

beteckningar förekommer på den operativa nivån. Den vanligaste chefsbeteckningen är verksamhetschef 

men klinikchef används fortfarande i Västmanland och Örebro län och chefsöverläkare 

(dock utan verksamhetschefsansvar, se nedan) på Skaraborgs sjukhus. I en del fall 

hålls internmedicinen samman i en mer eller mindre fast landstingsövergripande internmedicinsk 

organisation med gemensam länschef (Norrbotten, Värmland). Antalet verksamhetschefer 

som inte är internmedicinsk läkarspecialist har under det senaste året ökat från 13 till 16 

(=22%). I stället upprätthålls chefskapet av en sjuksköterska eller i några fall av administratör 

eller läkare med annan specialitet. 

Begreppet ”division” har där det används olika innebörd. På en del håll motsvarar det en förvaltning 

(Norrbotten, Sörmland, Västmanland). På andra håll är division en del av en sjukhusorganisation 

(jämförbart med ”centrum”) vilket är fallet på några av universitetssjukhusen 

(Karolinska, Lund och Uppsala) men också i Ystad. Inom Skaraborgs sjukhus motsvarar divisionen 

en storklinik i och med att verksamhetschefsansvaret vilar på divisionschefen och inte 

chefsöverläkaren. 

På de större universitetssjukhusen har en upplösning skett av medicinkliniken så att den 

akutmedicinska verksamheten separerats från de olika subspecialiteterna. Det är också bakgrunden 

till att universitetssjukhusen successivt avstått från deltagande i verksamhetsuppföljningen. 

En särskild akutklinik som tar organisatoriskt ansvar för den medicinska akutverksamheten 

finns således i Linköping, Lund, Stockholm (Karolinska) och Uppsala. Här pågår 

försök att introducera ”akutläkare” med en vidare kompetens än de traditionella akutspecialiteterna. 

Detta gäller även Södersjukhuset, Borås, Helsingborg och Varberg men här ligger 

huvudansvaret för den akuta internmedicinen hos medicinklinikerna. I Örebro och på flera av 

länssjukhusen (Eskilstuna, Falun, Helsingborg, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Norrköping, 

Sundsvall, Västerås, Växjö) finns också självständiga akutkliniker men för den akutmedicinska 

verksamheten ansvarar internmedicinare. 

Kardiologin är skild från övrig internmedicin (och kopplad till den thoraxkirurgiska verksamheten) 

på samtliga universitetssjukhus. Även på de största länssjukhusen kan nu en uppsplittring 

skönjas där kardiologin i olika konstellationer separeras från övrig internmedicinsk verksamhet. 

Särskild kardiologklinik finns sedan många år i Falun. Under 2005 har medicinklinikerna 

i Borås och Västerås organisatoriskt delats upp i tre separata verksamhetsområden (varav 

kardiologin är basen i ett) med gemensamt ansvar för akutverksamheten. Några andra in- 

2 Vi har valt att bägge åren redovisa Karolinska Huddinge och Karolinska Solna som separata 

enheter. 

10

ternmedicinska grenspecialiteter och neurologin bedrivs också självständigt på universitetssjukhusen 

eller i olika konstellationer utan organisatoriskt samband med den akutmedicinska 

verksamheten. Detta gäller även i viss grad på länssjukhusen vilket framgår längre fram i detta 

kapitel för de sjukhus som deltar i verksamhetsuppföljningen. 

Ett försök har gjorts att kategorisera den internmedicinska verksamheten i de olika landstingen 

med avseende på olika grader av organisatoriskt sammanhållna enheter och samspelet med 

”närsjukvården”. Detta framgår i detalj i bilaga 2 och i Fig. 2.1. De tre storlandstingen (som 

betjänar halva landets befolkning) har sammanförts till en grupp även om de har olika organisation 

av den internmedicinska vården. 

Figur 2.1 Den internmedicinska verksamhetens organisation i landstingen. De 21 landstingen har grupperats i 

fyra olika organisationsmodeller (se text). 

De tre storstadslandstingen Stockholm, Skåne och Västra Götaland har 7, 8 respektive 11 enheter 

med akutmedicinsk dygnet-runt-verksamhet men med stor spridning vad gäller storlek 

och ansvarstagande. I Stockholm har den akutmedicinska verksamheten koncentrerats till fem 

sjukhus: Danderyd, Capio S:t Göran, Södersjukhuset samt Norrtälje och Södertälje. Karolinska 

universitetssjukhuset i Huddinge har också oförändrat uppdrag vad gäller akutmedicinen 

men Karolinska i Solna har begränsat det primära upptagningsområdet och ökat sin andel av 

avancerad akutsjukvård i norra länsdelen. 

11

I Skåne pågår en omstrukturering som innebär att flera av de mindre sjukhusen fått ett begränsat 

akutuppdrag. Så är sedan länge fallet i Landskrona där den akutmedicinska mottagningen 

endast är öppen dagtid. I år har sjukhuset i Simrishamn också förlorat sin akutmedicinska 

dygnet-runt-verksamhet och därmed tagits bort från bilaga 2. Även på de mindre sjukhusen 

i Hässleholm, Trelleborg, Ystad och Ängelholm har det skett en begränsning - även om 

jourverksamhet dygnet runt behållits – så att vissa avancerade akutmedicinska fall förs till de 

större sjukhusen. 

I Västra Götaland är bilden mer komplex. SU/Mölndal och SU/Östra bedriver akutsjukvård 

men med viss begränsning (exempelvis inom hjärtsjukvården) då hänvisning sker till 

SU/Sahlgrenska. Organisatoriskt innehåller NU-sjukvården (Trollhättan och Uddevalla), Skaraborgs 

sjukhus (Skövde och Lidköping) och Södra Älvsborgs sjukhus (Borås och Skene) två 

medicinkliniker vardera med akutmedicinskt uppdrag vilket också gäller de självständiga 

sjukhusen i Alingsås och Kungälv. 

I tre av de icke ”regionaliserade” landstingen har internmedicinen helt eller delvis organiserats 

länsövergripande 3 . Emellertid är medicinverksamheten i praktiken fortfarande lokalt klinikuppdelad 

även i dessa landsting. I Blekinge finns således en gemensam sjukhusstruktur för 

de två separata klinikerna i Karlskrona och Karlshamn vilket liknar sjukhusbildningarna i 

Västra Götaland. I Värmland har verksamheterna i Arvika och Karlstad samordnats under en 

länschef som är specialist i internmedicin. Verksamhetschefsansvaret finns på de lokala klinikerna 

vilket också gäller i Torsby där hela sjukhuset inkl. internmedicinen utgör ett eget ”managementområde”. 

I Norrbotten ingår alla medicinverksamheter i en gemensam division med 

en medicinskt ansvarig länschef vid sidan av divisionschefen som inte är läkare. 

I fem landsting utgör närsjukvården den primära organisatoriska indelningsgrunden som inneburit 

att landstingets medicinverksamheter splittrats på flera förvaltningar (motsv.). Därtill 

kommer Sörmland som har en närvårdsdivision där de organisatoriskt självständiga medicinklinikerna 

ingår tillsammans med primärvård, psykiatri mm. I Dalarna återfinns de större klinikerna 

i Falun och Mora i länssjukvårdsförvaltningen och de mindre i Avesta och Ludvika 

inom närsjukvården. I Gävleborg finns Gävle och Hudiksvall i särskilda sjukhusförvaltningar, 

däremot är Bollnäs en del av en lokal närsjukvårdsorganisation. I Västerbotten tillhör medicinverksamheten 

i Umeå specialistsjukvården och klinikerna i Lycksele och Skellefteå närsjukvården. 

Akutmottagningarna – även den i Umeå - är organiserade inom närsjukvården i 

en länsgemensam klinik som saknar egna vårdplatser. I Västmanland utgör medicinkliniken i 

Västerås en del av den länsövergripande medicindivisionen medan Köping tillhör närsjukvårdsdivisionen. 

I Östergötland har de tre medicinklinikerna (inkl. den basala internmedicinen 

i Linköping) organisatoriskt placerats i tre geografiska närsjukvårdsförvaltningar. Den specialiserade 

verksamheten i Linköping tillhör olika länsövergripande centra. 

I övriga sju landsting (Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Uppsala, Västernorrland och 

Örebro) fungerar medicinverksamheterna i stort sett klinikbundet utan gemensam länsorganisation. 

I flera landsting finns dock olika länsövergripande samarbetsorgan för medicinklinikerna. 

Geriatrisk och medicinsk rehabilitering är på länsdelssjukhusen i många fall organiserad 

inom medicinkliniken, däremot finns vanligen särskild klinik på läns- och universitetssjukhu- 

3 Vilket naturligtvis också är fallet i de två landsting, Gotland och Jämtland, som bara har en medicinklinik. 

12

sen. Detta gäller också de kliniker som deltar i verksamhetsuppföljningen vilket redovisas 

längre fram i detta kapitel. Begreppet ”närsjukvård” (i några landsting benämnt ”närvård”) 

har olika verksamhetsmässig innebörd och är på många håll fortfarande på planeringsstadiet. I 

några landsting används begreppet närmast synonymt med primärvård (Gotland, Halland, 

Kronoberg , Norrbotten och Stockholm) eller saknar ännu konkret innehåll (Västra Götaland, 

Sörmland). I två landsting (Skåne och Östergötland) utgör internmedicinen basen, medan en 

mer primärvårdsinriktad närsjukvård är organiserad i fem landsting. Där har de mindre länsdelssjukhusen 

omvandlats till närsjukhus och skiljts organisatoriskt från specialistsjukvården. 

Det gäller i Dalarna (Avesta, Borlänge och Ludvika), Gävleborg (Bollnäs), Värmland (Kristinehamn 

och Säffle), Västerbotten (Lycksele och Skellefteå) samt Västmanland (Fagersta, 

Köping och Sala). 

2.1 Vårdplatser och klinikstruktur för de kliniker som rapporterar till VIM 

Uppgifter om fastställda vårdplatser för de 14 länssjukhus (inkl. storstadssjukhusen Capio S:t 

Göran, Danderyd och SU Östra) som deltar i verksamhetsuppföljningen framgår av Figur 2.2. 

Medicinklinikernas ansvar för olika subspecialiteter varierar och därför redovisas vårdplatsantalet 

inom hela det internmedicinska verksamhetsområdet inkl. rehabilitering. För samtliga 

kliniker anges ett befolkningsunderlag som ska motsvara klinikens länsdelsfunktion. Dessa 

uppgifter är inte helt pålitliga i och med att sjukhusens områdesgränser inte alltid är tydligt 

definierade vilket numera inte bara gäller i storstadsområdena. Detta är emellertid mindre 

påtagligt inom internmedicinen som har en hög andel akut insjuknade äldre patienter som 

helst uppsöker det närbelägna sjukhuset. 

Som tidigare nämnts har den traditionella medicinkliniken i stort sett försvunnit från universitetssjukhusen 

p.g.a. internmedicinens uppdelning i subspecialiteter. En liknande tendens finns 

nu också på en del av länssjukhusen och i Borås och Västerås har medicinkliniken delats i tre 

kliniker/verksamhetsområden med lite olika specialitetsinnehåll. Sedan tidigare finns i Falun 

en särskild kardiologklinik och i Karlstad särskilda kliniker för njurmedicin respektive neurologi/rehabilitering. 

Njurklinik finns också på Danderyds sjukhus. En ”heltäckande” medicinklinik 

med subspecialiteterna kardiologi, njurmedicin, gastro-enterologi, hematologi, diabetes-endokrinologi, 

neurologi samt den akuta strokevården är dock fortfarande den vanligaste 

organisationsformen på länssjukhusen. Lungklinik finns bara i Eskilstuna (tillsammans med 

infektion och hud) och i Sundsvall, i övrigt är lungmedicinen en del av länssjukhusens medicinkliniker. 

Reumatologi har egna vårdplatser utanför medicinklinikens organisation på fyra av länssjukhusen 

(Eskilstuna, Falun, Jönköping och Västerås) och onkologi likaså på fyra (Borås, Eskilstuna, 

Jönköping och Sundsvall). Särskild infektionsklinik finns på alla länssjukhus utom storstadssjukhusen 

och i Trollhättan (som inom ramen för NU-sjukvården utnyttjar infektionskliniken 

i Uddevalla). Enstaka platser för hudklinikens patienter finns vanligen reserverade på 

medicin- eller infektionsklinikerna. Vid jämförelse mellan klinikerna bör hänsyn tas till det 

varierande inslaget av ”kirurgiska” patienter på främst infektions- och onkologklinikerna samt 

inom rehabiliteringsvården. 

Särskild akutklinik finns på alla länssjukhus utom i Halmstad och Trollhättan. På sju akutkliniker 

finns fastställda vårdplatser för internmedicinen (Danderyd, Eskilstuna, Helsingborg, 

Jönköping, Norrköping, Sundsvall, Uddevalla och Västerås). Dessutom har man på en del håll 

intagnings/observationsplatser som ofta delas med den kirurgiska vården. De vårdplatser som 

13

utnyttjas av medicinkliniken är generellt av marginell betydelse för eventuella jämförelser 

men ingår i underlaget för Figur 2. HIA finns på alla länssjukhus. Självständig fysiologklinik 

(utan vårdplatser) finns på de flesta länssjukhus men inte i Borås, Falun, Halmstad och SU 

Östra där motsvarande verksamhet integrerats med kardiologin. 

Utnyttjande av tillfälliga vårdplatser utanför den egna kliniken (= ”uteliggare”) är vanligt förekommande 

på läns- och regionklinikerna och rapporteras av 12 kliniker. 

Figur 2.2 Länssjukhus. Fastställda vårdplatser 2005-12-31 inom det medicinska (= icke-kirurgiska) verksamhetsområdet 

samt redovisat befolkningsunderlag. Förutom medicinklinikens vårdplatser redovisas vårdplatser för 

kardiologi, lungmedicin, njurmedicin, reumatologi, onkologi, hud, infektionsmedicin och neurologi om dessa 

vårdplatser är organiserade utanför medicinkliniken. De tre medicinkliniker/verksamhetsområden som införts i 

Borås och Västerås redovisas som en gemensam medicinverksamhet. Förutom medicinklinikens akutvårdplatser 

redovisas även platser för geriatrik/rehabilitering antingen de är organiserade inom medicinkliniken eller inom 

separat klinik. 

Antal vårdplatser 

450 

400 

350 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Eskilstuna 

Falun 

Medicin inkl. akutobsplatser Kardiologi + Lungmedicin + Njurmedicin 

Reumatologi + Onkologi + Hud + Infektion Neurologi + Geriatrik + Med rehab 

Befolkningsunderlag (1000-tal) 

Halmstad 

Jönköping 

Borås 

Trollhättan 

Uddevalla 

I Figur 2.3 redovisas fastställda vårdplatser på de 27 länsdelssjukhus (även Visby har p.g.a. 

sitt lilla upptagningsområde förts till den gruppen) som lämnat uppgifter till VIM samt befolkningsunderlag. 

Vid 11 av sjukhusen – i huvudsak de större - finns en särskild klinik för 

geriatrik/-rehabilitering. På övriga 16 sjukhus är den geriatriska funktionen mer eller mindre 

integrerad i medicinklinikens övriga verksamhet men vanligen finns särskilda vårdplatser 

avsedda för rehabilitering. Dessutom finns ibland vårdplatser (ofta gemensamma med kirurg/ortopedkliniken) 

som reserverats för observationsfall eller IVA/HIA-patienter. Deras antal är 

av marginell betydelse för redovisningen men har adderats i underlaget för Figur 2.3. Vid 16 

av länsdelsklinikerna vårdades HIA-patienter på gemensam IVA. 

Tillfälliga vårdplatser på annan klinik utnyttjades på 9 länsdelssjukhus men i liten omfattning. 

Sundsvall 

Helsingborg 

Norrköping 

Västerås 

Capio S:t Göran 

Danderyd 

SU Östra 

450 

400 

350 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

14 

Antal invånare (1000-tal)

Figur 2.3 Länsdelssjukhus. Fastställda vårdplatser 2005-12-31 och redovisat befolkningsunderlag (1000-tal). 

Förutom medicinklinikens akutvårdplatser redovisas även platser för geriatrik/rehabilitering antingen de är organiserade 

inom medicinkliniken eller inom separat klinik. I Visby finns separat infektions/lungklinik. Det angivna 

befolkningsunderlaget är missvisande lågt för sjukhus på ”turistorter” (exempelvis Mora, Norrtälje och Visby) 

som under turistsäsong även får ta hand om många patienter som inte tillhör det primära upptagningsområdet. 

Antal vårdplatser 

175 

150 

125 

100 

75 

50 

25 

0 

Medicin Ger/rehab klinik 

Ger/rehab inom Medicinkliniken Infektion+Lung 

Befolkningsunderlag (1000-tal) 

Södertälje 

Eksjö 

Kungälv 

Ystad 

Värnamo 

Köping 

Motala 

Lidköping 

Trelleborg 

Karlskoga 

Nyköping 

Mora 

Hässleholm 

Hudiksvall 

Bollnäs 

Piteå 

Örnsköldsvik 

Katrineholm 

Visby 

Enköping 

Norrtälje 

Ljungby 

Lindesberg 

Skene 

Ludvika 

Avesta 

2.2 Geriatrik och medicinsk rehabilitering 

Andelen definierade rehabiliteringsplatser av det totala antalet internmedicinska vårdplatser 

och deras organisatoriska tillhörighet redovisas i Figur 2.4 och Figur 2.5 för länssjukhusen 

respektive länsdelssjukhusen. Gränsdragningen mellan landstingens och kommunernas ansvarsområde 

varierar och kan förklara en del av de skillnader som föreligger. Dessutom kan 

det finnas geriatriska landstingsenheter utanför sjukhusen som inte ingår i redovisningen. 

Andelen rehabiliteringsplatser är högre på länsdelssjukhusen än på länssjukhusen. På sju 

länsdelssjukhus (Bollnäs, Enköping. Hudiksvall, Karlskoga, Skene, Trelleborg och Varberg) 

och i Helsingborg är rehabiliteringsplatserna helt integrerade med medicinklinikens övriga 

vårdplatser. På nio länsdelskliniker och fem länskliniker finns särskilda platser för rehabilitering 

inom medicinkliniken. Övriga sjukhus har separat geriatrik- alt. rehabiliteringsklinik med 

ett varierande antal vårdplatser som vanligen också inkluderar ortopedisk rehabilitering. 

Varberg 

175 

150 

125 

100 

75 

50 

25 

0 

15 

Antal invånare (1000-tal)

Figur 2.4 Länssjukhus. Andel separata vårdplatser inom rehabiliteringsområdet av totala antalet inom det internmedicinska 

verksamhetsområdet samt deras organisatoriska tillhörighet (Medicinklinik, Geriatrikklinik eller 

Medicinsk rehabiliteringsklinik). I Faluns siffror inkluderas 18 vårdplatser i Borlänge. 

Andel av internmedicinska vårdplatser 

Figur 2.5 Länsdelssjukhus Andel separata vårdplatser inom rehabiliteringsområdet av totala antalet inom det 

internmedicinska verksamhetsområdet samt deras organisatoriska tillhörighet (Medicin- eller Geriatrikklinik). 

Andel av internmedicinska vårdplatser 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Helsingborg 

Medicinklinik Geriatrikklinik Med rehab 

Västerås 

Eskilstuna 

Norrköping 

Medicinklinik Geriatrikklinik 

Södertälje 

Nyköping 

Kungälv 

Avesta 

Piteå 

Katrineholm 

Eksjö 

Ystad 

Visby 

Värnamo 

Ludvika 

Köping 

Mora 

Hässleholm 

Norrtälje 


Lidköping 

Ljungby 

Lindesberg 

Motala 

Varberg 

Trelleborg 

Hudiksvall 

Enköping 

Karlskoga 

Bollnäs 

Skene 

Falun 

Halmstad 

Borås 

Trollhättan 

SU Östra 

Jönköping 

Sundsvall 

Danderyd 

Uddevalla 

S:t Göran 

16

2.3 Vårdplatsförändringar 

Under år 2005 har antalet fastställda vårdplatser förändrats vid 16 av de deltagande medicinklinikerna. 

Sammantaget visar dessa siffror en fortsatt vårdplatsreduktion på landets medicinkliniker. 

Tolv kliniker redovisar minskat antal vårdplatser, fyra kliniker redovisar däremot ett 

vårdplatstillskott. Totalt har 86 vårdplatser försvunnit och 33 tillkommit. 

Tabell 2.1 Rapporterade vårdplatsförändringar på medicinklinikerna under år 2005. 

Tillskott Neddragning 

Capio S:t Göran +14 Örnsköldsvik -1 

Hässleholm +9 Motala -2 

Uddevalla +6 Piteå -2 

Ystad +4 Avesta -3 

Norrtälje -4 

Hudiksvall -6 

Jönköping -7 

Norrköping -8 

Eskilstuna -10 

Varberg -12 

Ludvika -13 

Halmstad -18 

Förändringarna i ett femårsperspektiv (2000 till 2005) redovisas i följande figurer. Även här 

finns en oförändrat negativ trend vilken till skillnad mot föregående år gäller läns- och länsdelskliniker 

i samma grad. En del av de redovisade ökningarna kan bero på organisatoriska 

förändringar som inneburit att en självständig geriatrisk klinik slagits samman med medicinkliniken. 

En annan förklaring är att befolkningsunderlaget ökat på kvarvarande landstingssjukhus 

i samband med att mindre medicinkliniker helt eller delvis minskat sin verksamhet. 

Figur 2.6 Länssjukhus. Vårdplatsförändringar 2000-2005 (procentuell förändring av fastställda vårdplatser vid 

årets slut). 

Borås 

Norrköping 

Uddevalla 

Sundsvall 

Jönköping 


Helsingborg 

Danderyd 

Falun 

Västerås 

Trollhättan 

Eskilstuna 

-40% -30% -20% -10% 0% 10% 20% 30% 40% 

17

Figur 2.7 Länsdelssjukhus. Vårdplatsförändringar 2000-2005 (procentuell förändring av fastställda vårdplatser 

vid årets slut). 

Mora 

Enköping 

Lindesberg 

Skene 

Visby 

Värnamo 

Avesta 

Katrineholm 

Hudiksvall 

Lidköping 

Piteå 

Ludvika 

Eksjö 


Södertälje 

Motala 

Kungälv 

Ljungby 

Köping 

Hässleholm 

Norrtälje 

Karlskoga 

-40% -30% -20% -10% 0% 10% 20% 30% 40% 

18

3. Klinikernas slutenvårdsproduktion 


Redovisningen av produktions- och resursdata försvåras av att redovisade vårdtillfällen och 

vårddagar inte alltid överensstämmer med redovisade vårdplatsresurser. Det kan exempelvis 

bero på att uppgifter från intagningsavdelning och IVA inte är fullständiga. I de flesta fall har 

dessa skillnader emellertid marginell betydelse för redovisningen. 

3.1 Vårdtillfällen 

Figur 3.1 Vårdtillfällen per 1000 invånare. Medelvärden för åren 1994 – 2005. 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

50 

57 55 

59 

50 52 53 

57 56 56 59 

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Beräkningen av antalet vårdtillfällen per 1000 invånare baseras på 200 617 vårdtillfällen från 

38 kliniker. Antalet vårdtillfällen per 1000 invånare har varit påfallande konstant under årens 

lopp. Mellan klinikerna finns dock liksom tidigare en stor variation vilket framgår av följande 

figurer. Stockholmssjukhusen har exkluderats från denna jämförelse men med de befolkningsunderlag 

som sjukhusen angivit hamnar såväl Capio S:t Göran som Danderyds sjukhus 

på 30 vårdtillfällen per 1000 inv. vilket är lägre än övriga sjukhus. 

Figur 3.2 Länssjukhus. Antal vårdtillfällen per 1000 invånare år 2005. 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Falun 

Trollhättan 

SÄS Borås 

Jönköping 

Eskilstuna 

Halmstad 

Sundsvall 

Medelvärde: 54 

Västerås 

Helsingborg 

SU Östra 

Norrköping 

55 

19

Figur 3.3 Länsdelssjukhus. Antal vårdtillfällen per 1000 invånare år 2005. 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Köping 

Mora 

SÄS Skene 

Hudiksvall 

Lindesberg 

Örnskölsvik 

Eksjö 

Piteå 

Avesta 

Enköping 

Visby 

Lidköping 

Det genomsnittliga antalet vårdtillfällen var 55 per 1000 invånare utan större skillnad mellan 

länssjukhus och länsdelssjukhus. Förutom osäkerhet kring underliggande befolkningsunderlag 

kan olika grad av poliklinisering, skilda rutiner för redovisning av korttidsvård, vårdplatstillgång 

samt samspelet med primärvård och kommunvård avspeglas i denna jämförelse. 

3.2 Beläggning 

Beläggningen på medicinklinikerna beräknas fortfarande med något undantag enligt metoden 

där in- och utskrivningsdagen räknas som en vårddag (”vårdtidsdefinitionen”). I Västmanland 

(Köping och Västerås) används den nya ”vårddagsdefinitionen” där varje påbörjat dygn räknas 

som en vårddag. Den senare definitionen ger ett högre beläggningstal. 

Figur 3.4 Länssjukhus. Årsmedelbeläggning i procent i förhållande till fastställda vårdplatser 050101 och i 

förhållande till disponibla vårdplatser. I Västerås används ”vårddagsdefinitionen” vilket ger ett högre värde (se 

förklaring i texten). 

Beläggning, procent 

120 

110 

100 

90 

80 

70 

60 

Borås 

Jönköping 

Norrtälje 

Värnamo 

Nyköping 

Ludvika 

Karlskoga 

Bollnäs 

Ljungby 

Beläggning, fastst vpl 2005-01-01 Beläggning disp vpl 

Västerås 

Capio St:Göran 

Trollhättan 

Falun 

SU Östra 

Helsingborg 

Uddevalla 

Medelvärde: 55 

Katrineholm 

Trelleborg 

Varberg 

Södertälje 

Medelvärde: 99% 

Sundsvall 

Norrköping 

Eskilstuna 

Danderyd 

Hässleholm 

Halmstad 

Kungälv 

Motale 

20

Figur 3.5 Länsdelssjukhus. Årsmedelbeläggning i procent i förhållande till fastställda vårdplatser 050101 och i 

förhållande till disponibla vårdplatser. I Köping används ”vårddagsdefinitionen” vilket ger ett högre värde (se 

förklaring i texten). 

Beläggning, procent 

120 

110 

100 

90 

80 

70 

60 

Nyköping 

Enköping 

Mora 

Katrineholm 

Karlskoga 

Norrtälje 

Köping 

Beläggning, fastst vpl 2005-01-01 Beläggning disp vpl 

Eksjö 

Ljungby 

Örnskölsvik 

Hässleholm 

Lindesberg 

Visby 

Trelleborg 

Lidköping 

Södertälje 

Kungälv 

Ludvika 

Skene 

Värnamo 

Varberg 

Bollnäs 

Hudiksvall 

Ystad 

Medelvärde: 99% 

Stängning av vårdplatser alternativt nytillkomna vårdplatser under året förklarar skillnaden 

mellan de redovisade siffrorna för fastställda respektive disponibla vårdplatser i ovanstående 

figurer. Det antal vårdplatser som respektive klinik utnyttjat på intagningsavdelningen och 

IVA har lagts till antalet disponibla vårdplatser när klinikens produktionssiffror inkluderat 

dessa vårdplatser. I en del fall har vårdplatser eller observationsplatser utanför medicinkliniken 

utnyttjats (”uteliggare”) utan att en motsvarande ökning redovisats av antalet vårdplatser 

på medicinkliniken, vilket kan ha bidragit till falskt höga beläggningssiffror. Omfattningen är 

dock sådan att den har liten betydelse för de redovisade resultaten men kan förklara enstaka 

extremvärden. 

Möjligheten att överbelägga varierar mellan klinikerna beroende på lokalernas utformning. 

Extrasängar kan i bästa fall placeras på outnyttjade vårdsalar men ofta avspeglar överbeläggningssiffror 

att patienter ligger i avdelningskorridoren eller på undersökningsrum. 

Den genomsnittliga beläggningen var 99% på såväl länssjukhusen som länsdelssjukhusen, 

vilket innebär en ökning för fr.a. länsdelssjukhusen som tidigare i genomsnitt legat något lägre 

än länssjukhusen.. En beläggning under 90% redovisas i år av bara två sjukhus jämfört med 

sju sjukhus 2004. Antalet med en beläggning på 100 procent har ökat från tio till sexton. 

Om in- och utskrivningsdag räknas som separata vårddagar ökar den genomsnittliga beläggningen 

för alla sjukhus från 99% till 118%. På medicinklinikerna tas de flesta patienter emot 

akut och om så behövs trots att patienter som skall skrivas ut fortfarande vistas på vårdavdelningen. 

Det tal som bäst beskriver beläggningsnivån på en medicinklinik befinner sig därför 

någonstans mittemellan de två redovisningssätten. 

Förändringen i beläggning mellan 2000 och 2005 framgår av Figur 3.6. Jämfört med motsvarande 

jämförelse de senaste åren är bilden nu mer entydig för såväl läns- som länsdelsklinikerna 

med en ökad beläggningsnivå i de flesta fall. 

Piteå 

Motale 

Avesta 

21

Figur 3.6 Förändring av beläggning (beräknad på disponibla vårdplatser) i procentenheter mellan 2000 och 

2005. In- och utskrivningsdag har räknats som en vårddag. Länsdelskliniker överst, länskliniker underst. 

Piteå 

Avesta 

Eksjö 

Helsingborg 

Danderyd 

Uddevalla 

Mora 

Norrtälje 

Karlskoga 

Ljungby 

Motale 

Trollhättan 

Södertälje 

Kungälv 

Eskilstuna 

Falun 

Hässleholm 

Visby 

Sundsvall 

Katrineholm 

Ludvika 

Skene 

Värnamo 

Norrköping 


Västerås 

Köping 

Borås 

22 

Enköping 

Jönköping 

-30 -20 -10 0 10 20 30 

Det långsiktiga perspektivet framgår också av Figur 3.7 där hela det insamlade siffermaterialet 

från 1994 till 2005 utgör underlag. De 50 kliniker har medtagits som skickat in uppgifter 

till verksamhetsuppföljningen sex gånger eller fler under de tolv insamlingsåren. För att minimera 

risken för att felrapporteringar med extrema procentsiffror ska påverka resultatet redovisas 

gruppmedianvärde i stället för medelvärde men bägge beräkningssätten ger likartad information. 

Även denna jämförelse pekar på att beläggningsgraden ökat på medicinklinikerna 

under 2005 och nu närmar sig 100%. Skillnaden mellan länssjukhusen och länsdelssjukhusen 

är nu mindre, dvs. medelbeläggningen är hög oberoende av sjukhusets storlek och upptagningsområde.

Figur 3.7 Beläggningen (procentenheter) på disponibla vårdplatser 1994-2005. In- och utskrivningsdag har 

räknats som en vårddag. I figuren återges medianvärdet av redovisat årsmedelvärde för 20 läns- och regionkliniker 

och 30 länsdelskliniker. 

% 

105 

100 

95 

90 

Länssjukhus Länsdelssjukhus Alla 

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

3.3 Utskrivningsklara patienter 

Utskrivningsklara patienter blockerar vårdplatser som annars skulle kunna disponeras för klinikens 

ordinarie verksamhet. Vården av denna patientkategori har minskat i omfattning på 

senare år och det gäller i synnerhet de av kommunerna ekonomiskt ersatta vårddygnen. Dessa 

utgjorde 2005 i genomsnitt endast 1% av det totala antalet vårddygn på rapporterande kliniker 

vilket skall jämföras med 3% år 2000. Ingen skillnad sågs mellan läns- och länsdelskliniker. 

Obetalda vårddygn för utskrivningsklara patienter tycks svårare att redovisa men också här 

har andelen minskat på senare år. Fortfarande finns dock kliniker där mer än 10% av vårdplatserna 

utnyttjas för denna patientkategori. 

Figur 3.8 Andelen av disponibla vårdplatser som utnyttjats för vård av utskrivningsklara patienter på medicinklinikerna. 

Länskliniker och länsdelskliniker grupperade för sig. Flera kliniker har bara kunnat redovisa ekonomiskt 

ersatta vårddygn och fem kliniker redovisar enbart obetalda vårddygn. 

Andel av disponibla vårdplatser 

24% 

22% 

20% 

18% 

16% 

14% 

12% 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

Borås 


Västerås 

SU Östra 

Sundsvall 

Helsingborg 

Danderyd 

Eskilstuna 

Falun 

Norrköping 

Ekonomiskt ersatta vårddygn Obetalda vårddygn 

Piteå 

Kungälv 

Katrineholm 

Köping 

Ludvika 

Skene 

Eksjö 

Karlskoga 

Bollnäs 

Hudiksvall 

Värnamo 

Avesta 

Trelleborg 

Motale 

Mora 

Varberg 

Lindesberg 

Södertälje 

Ljungby 

Lidköping 

Örnskölsvik 

23

3.4 Vårdtider 

Medelvårdtiden har ökat något på länssjukhusen (från 4,7 till 5,0 dagar jämfört med föregående 

år) men är oförändrad på länsdelsklinikerna (5,2 dagar). Medelvårdtiden avspeglar respektive 

kliniks patientsammansättning där främst inslaget av rehabiliteringspatienter och 

utskrivningsklara patienter spelar en stor roll. Längst medelvårdtid redovisas från Köping och 

Västerås vilket kan förklaras av att man där använder en annan vårdtidsdefinition (se under 

punkt 3.2). Medicinkliniker utan rehabiliterande verksamhet har de kortaste medelvårdtiderna 

vilket åtminstone delvis kan förklara de korta medelvårdtiderna på Stocksholmssjukhusen 

Capio S:t Göran och Danderyd (3,3 respektive 3,2 dagar). 

Figur 3.9 Länssjukhusen. Medelvårdtid. Medelvärdet för samtliga kliniker var 5,0 dagar. 

Dagar 

8 

6 

4 

2 

0 

Västerås 

Trollhättan 

Helsingborg 

Eskilstuna 

Norrköping 

Halmstad 

Sundsvall 

Jönköping 

SÄS Borås 

Figur 3.10 Länsdelssjukhusen. Medelvårdtid. Medelvärdet för samtliga kliniker var 5,2 dagar. 

Dagar 

8 

6 

4 

2 

0 

Avesta 

Södertälje 

Eksjö 

Ludvika 

Kungälv 

Mora 

Hudiksvall 

Örnskölsvik 

Hässleholm 

Värnamo 

Lidköping 

Ystad 

Motale 

Varberg 

Norrtälje 

Ljungby 

Lindesberg 

Bollnäs 

Enköping 

Katrineholm 

Trelleborg 

Piteå 

Visby 

SÄS Skene 

Karlskoga 

Köping 

Medelvärde: 5,0 

SU Östra 

Falun 


Medelvärde: 5,2 

Danderyd 

24

Följande figur visar hur medelvårdtiden för samtliga kliniker har utvecklats sedan 1994. Under 

denna tid har en successiv minskning skett från 6,0 till som lägst 5,0 dagar vilket noterades 

förra året. Denna trend har i år brutits och en lätt ökning till 5,2 dagar registreras. Om det 

är uttryck för en reell förlängning av vårdtiderna eller enbart en effekt av statistisk slump får 

de närmaste åren utvisa. Det är emellertid inte otänkbart att det kan vara uttryck för en något 

högre andel äldre patienter (se avsnitt 3.7) och en fortsatt poliklinisering av mindre allvarliga 

sjukdomstillstånd. 

Figur 3.11 Medelvårdtidens utveckling 1994-2005. 

Dagar 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

6 5,9 

5,5 5,5 5,4 5,4 

5,6 5,4 5,3 5,2 

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Även medianvårdtiderna visar en utveckling där en successiv förkortning nu tycks ha stannat 

upp och snarare vänt mot längre medianvårdtider. 

Figur 3.12 Redovisade medianvårdtider åren 1996-2005. Andelen kliniker av totalantalet kliniker som redovisat 

medianvärde respektive år. Den vanligaste medianvårdtiden år 2005 var 3 dagar. 

Andel kliniker (%) 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

1 dag 2 dagar 3 dagar 4 dagar 5-6 dagar 

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

5,0 

5,2 

25

3.5 Antal vårdtillfällen per patient 

Kvoten vårdtillfällen per patient ger en grov uppfattning om återintagningsnivån över året. 

Denna siffra har varit påfallande konstant genom åren och årets medelvärde 1,4 vårdtillfällen 

per patient (data ej redovisade) utgör inget undantag. 

3.6 Andel akuta vårdtillfällen 

Medicinkliniker har en hög andel akuta och därmed oplanerade vårdtillfällen. Även denna 

andel har varit konstant genom åren. Årets medelvärde är 89% med något högre andel på 

länsdelssjukhusen (91%) och lägre på länssjukhusen (85%). Detta förklaras av att man på 

länsklinikerna vårdar fler patientkategorier som är i behov av planerade återinläggningar. 

3.7 Åldersfaktorn 

Ju äldre man är desto större är risken att drabbas av internmedicinska sjukdomar. Det är 

därför inte förvånande att de äldre patienterna utgör en majoritet på medicinklinikerna. Differensen 

mellan vårdkonsumtion och befolkningsandel ökar ju äldre man blir vilket framgår av 

följande figur. 

Figur 3.13 Olika åldersgruppers andel av den vuxna befolkningen 051231 samt deras andel av medicinklinikernas 

vårdtillfälles- och vårddagskonsumtion 2005. 

Andel av befolkningen >15 år 

>80 

7% 

65-79 

14% 

15-64 

79% 

>80 

33% 

65-79 

34% 

Vårdtillfällen 

I de äldre åldersgrupperna är andelen vårddagar större än andelen vårdtillfällen vilket innebär 

att vårdtiderna är längre i de äldsta patientgrupperna. 

Följande figurer visar hur de äldsta patienternas andel av vårddagar och vårdtillfällen på medicinklinikerna 

successivt har ökat sedan 1994. Det har fr.a. skett på bekostnad av den yngre 

pensionärsgruppen vilket åtminstone delvis kan ha en demografisk förklaring. Andelen vårdtillfällen 

är nu lika mellan de tre åldersgrupperna. Patienter som är 80 år eller äldre står nu för 

33 % av vårdtillfällena och drygt 40% av vårddagarna på landets medicinkliniker. Medicinklinikerna 

spelar således en mycket betydelsefull roll för omhändertagande av de äldsta i vårt 

samhälle. 

15-64 

33% 

>80 

40% 

65-79 

36% 

Vårddagar 

15-64 

24% 

26

Figur 3.14 Olika åldersgrupper andel av vårddagar på medicinklinikerna 1994-2005. 

% 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Figur 3.15 Olika åldersgruppers andel av vårdtillfällen på medicinklinikerna 1994-2005. 

% 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Å andra sidan får man inte glömma bort att yngre patienter också utgör en stor vårdgrupp på 

Medicinklinikerna även om de successivt ”trängts undan” av den äldre åldersgruppen. I stället 

vårdas de yngre patienterna i allt högre utsträckning polikliniskt. 

Sammantaget ger detta en tydlig bild av den bredd som den internmedicinska slutenvården 

har, dels som en stöttepelare i samhällets äldrevård men också för omhändertagande av många 

yngre patienter med akuta sjukdomstillstånd. 

0-64 

65-79 

80-w 

0-64 

65-79 

80-w 

27

4. Klinikernas öppenvårdsproduktion 

Michael Freitag, Helsingborg och Ulf Hållmarker, Mora 

Diskussion om definitioner och jämförelser 

Sjukvårdsproduktion i Sverige delas traditionellt upp i sluten och öppen vård. 

Sluten vård Ö p p e n v å r d 

Dagsjukvård L ä k a r b e s ö k 

Hemodialys Övrig medicinskdagsjukvård 

Planerade läkarbesök 

Nybesök (remissbesök) 

Återbesök 

28 

Oplanerade läkarbesök 

(akuta) 

Den öppna vården delas i besök och dagsjukvård. Sistnämnda kräver större resursåtgång. 4 

Besök inom sjukvården kan sedan delas upp i läkarbesök och besök med annan vårdgivare. 

Ett läkarbesök innebär att vårdtagaren och läkaren träffas öga mot öga medan en ordination 

med anledning av laboratoriesvar (t ex AVK/PK-mottagningen) eller telefonkontakt inte räknas 

som läkarbesök. 

Besöken delas upp i planerade och oplanerade (akuta) besök. 

De planerade besöken äger vanligen rum på mottagningar och i viss mån på avdelningar. De 

oplanerade (akuta) besöken hanteras på de flesta medicinkliniker via sjukhusets akutmottagningar. 

Sjukhusens olika organisationer påverkar hur oplanerade besök registreras. Där det exempelvis 

finns akutkliniker med egna akutläkare kommer en del av de polikliniska oplanerade medicinbesöken 

inte alltid att framgå av medicinklinikens statistik. Av framtagna underlag till 

det nu aktuella kapitlet har man där det varit möjligt försökt att få den samlade antal oplanerade 

läkarbesök fastställt. 

För andra personalkategorier än läkare är huvudparten av besöken planerade. 

Patienter som söker på en akutmottagning och läggs in betraktas i statistiken som sluten vård 

och medräknas inte i antalet läkarbesök. 

I detta kapitel presenteras de dock tillsammans med läkarbesöken i vissa figurer för att illustrera 

storleksordningen i relation till de polikliniska oplanerade besöken. 

Antal inläggningar tydliggör också jourarbetets omfattning. 

Besök (patientfall) som efter handläggning på akutmottagningen återgår till hemmet räknas 

som öppenvårdsverksamhet och utgör oplanerade läkarbesök. 

Utredningsverksamhet t ex klin fys, en del av ultraljuds- och endoskopiutredningar betraktas 

som läkarbesök. Dessa särredovisas i material som här presenteras. Volymen av dessa verksamheter 

framgår i figur 4.3 och 4.4. i den mån de äger rum på medicinkliniken. 

För den planerade öppenvården jämförs främst det som traditionellt kallats ny- och återbesök 

till läkare. Nybesök kallas ibland för remissbesök. 

4 

Ex hemodialysbehandling, konvertering av förmaksflimmer, kranskärlsröntgen/intervention, viss diabetesvård och onkologisk 

vård i form av cytostatikabehandlingar och transfusioner.

Termer, koder och organisation är olika i olika delar av Sverige, vilket gör vissa jämförelser 

svårtolkade. 

Avsikten i kapitlet är även att belysa sjuksköterskebesök som ersätter besök hos läkare. De 

kallas i kapitlet för specialistsjuksköterskebesök. Även dessa besök sker öga mot öga och dokumenteras 

bland annat med journaltext. Exempel är besök hos diabetessjuksköterska, hjärtsviktsköterska, 

syrgassköterska, MS-sköterska etc. 

Provtagningsbesök hos sköterska räknas inte med. Flera sjukhus som har deltagit i uppföljningen 

har svårt för att särskilja specialistsjuksköterskebesöken från annan sjukvårdande behandling. 

Datakvaliteten är därför varierande trots aktiva insatser för att förbättra denna senaste 

åren. 

Läkarbesök och övrig öppen vård per klinik 

Figur 4.1 och 4.2 visar antalet planerade läkarbesök, akuta polikliniska läkarbesök och akuta 

inläggningar i relation till det primära upptagningsområdet. 

Figur 4.3 och 4.4 visar övrig öppen vård, dvs dialyser, specialistsjuksköterskebesök, endoskopier, 

ekokardiografier och övrig dagsjukvård för deltagande kliniker i relation till primära 

upptagningsområdet. 

Besök på AVK/PK-mottagningar eller hemsjukvård ingår inte eftersom detta skulle ytterligare 

försvåra jämförelserna. 

Summan besök är ett ”mått” på den totala öppenvården. 

Läkarbesöken jämförs med tidigare år. Siffrorna inom parentes avser år 2004 resp 2003. För 

länssjukhusen (fig 4.1) ligger medianvärdet för läkarbesöken på 20 550 (18 800, 18 400). Andelen 

oplanerade (”akuta”) läkarbesök är 33 % (35%, 32%). 

För länsdelssjukhusen (fig 4.2) ligger medianen för läkarbesök på 8 700 (9 600, 9 900). Andelen 

oplanerade besök för länsdelsklinikerna är 45% (47%, 44%). 

Av länssjukhusen förefaller speciellt Falun, Helsingborg och i mindre utsträckning Halmstad, 

Borås och Trollhättan har utvecklat en stor öppenvård i förhållande till sina upptagningsområden. 

Någon entydig förklaring till detta går inte att få fram av det framtagna materialet. 

För länsdelssjukhusen är det främst Enköping och Ljungby. 

För S:t Göran, Danderyd, Norrtälje och Södertälje har det inte varit möjligt att få fram primära 

upptagningsområde. 

I jämförelse mellan endoskopier, ekokardiografier och specialistsjuksköterska på både läns- 

och länsdelskliniker är spridningen mycket stor, detta hör sannolikt i första hand ihop med 

olika organisationer och registreringssätt. Några slutsatser går inte att göra utifrån framtaget 

material. Var god se figur 4.3 och 4.4. 

29

Figur 4.1 Jämförelse av antalet polikliniska läkarbesök på länskliniker. Uppgift om antalet inlagda patienter från 

akutmottagning framgår. (Siffran för akut inlagda har använts för de kliniker som ej kunnat ange antalet inläggningar 

från akuten). 

70 000 

60 000 

50 000 

40 000 

30 000 

20 000 

10 000 

Figur 4.2 Jämförelse av antalet polikliniska läkarbesök på länsdelskliniker. Uppgift om antalet inlagda patienter 

från akutmottagning framgår. (Siffran för akut inlagda har använts för de kliniker som ej kunnat ange antalet 

inläggningar från akuten). 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

0 

0 

Avesta 

Ludvika 

Planerade läkarbesök Akut pol läkarbesök Akut inläggning Prim upptagnomr 

Eskilstuna 

Skene 

Falun 

Lindesberg 

Ljungby 

Halmstad 

Visby 

Katrineholm 

Uddevalla 

Mora 

Sundsvall 

Karlskoga 

Helsingborg 

Planerade läkarbesök Akut pol läkarbesök Akut inläggning Prim upptagnomr 

Trelleborg 

Motala 

Ystad 

Hudiksvall 

Varberg 

Danderyd 

400 000 

350 000 

300 000 

250 000 

200 000 

150 000 

100 000 

50 000 

0 

175 000 

150 000 

125 000 

100 000 

75 000 

50 000 

25 000 

0 

30 

primärt upptagningsområde 

primärt upptagningsområde

Figur 4.3 Jämförelse av antalet endoskopier, läkar-ekokardiografier, dagsjukvård och specialistsjuksköterskebesök 

på länskliniker. Alla har ej dialysverksamhet. Några har klin fys-enheter skiljt från Medicin 

och några har endoskopiverksamheten på Kirurgklinik. 

40000 

35000 

30000 

25000 

20000 

15000 

10000 

Figur 4.4 Jämförelse av antalet endoskopier, läkarekokardiografier, dagsjukvård och specialistsjuksköterskebesök 

på länsdelskliniker. Alla har ej dialysverksamhet. Några har klin fys-enheter skiljt från Medicin 

och några har endoskopiverksamheten på Kirurgklinik. 

30000 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

5000 

0 

0 

Eskilstuna 

Ljungby 

Lindesberg 

Skene 

Ludvika 

Avesta 

Spec-sjukskötbesök Dagsjukvård inkl hemodialys 

Endoskopi Ekocardiografi-läk 

Prim upptagnomr 

Falun 

Halmstad 

Katrineholm 

Visby 

Uddevalla 

Mora 

Sundsvall 

Spec-sjukskötbesök Dagsjukvård inkl hemodialys 

Endoskopi Ekocardiografi-läk 

Prim upptagnomr 

Karlskoga 

Helsingborg 

Trelleborg 

Motala 

Ystad 

Hudiksvall 

Varberg 

Danderyd 

300000 

250000 

200000 

150000 

100000 

50000 

0 

180000 

160000 

140000 

120000 

100000 

80000 

60000 

40000 

20000 

0 

primärt upptagningsområde 

31 

primärt upptagningsområde

Läkarbesökens utveckling över tid 

Utvecklingen av antalet läkarbesök över tid är framtagen för de kliniker som lämnat uppgift 

varje år för antingen polikliniska akutbesök och/eller planerade läkarbesök sedan 1998. Uppgifter 

finns från 19 kliniker (25 kliniker fanns med 2004). 1998 gjordas på dessa 19 kliniker 

54 600 akuta polikliniska läkarbesök (inlagda patienter ej medtagna) och 106 100 planerade 

läkarbesök. Dessa besök utgör nollpunkt (index 100). Samma kliniker är studerade över tid 

tom 2005. Förändringen visar att akuta besök ökat till 70 600 (+29,3%), medan de planerade 

läkarbesöken ökade till 114 200 besök (+7,5%). Förändringarna av besökstyp och sjukhustyp 

per år visas i detalj i figur 4.5. 

De akuta polikliniska besöken har ökat successivt år efter år, dock tycks de 2005 ha minskat 

något vid länsdelssjukhus. De planerade besöken hade en liten nedgång efter 1998, men har 

ökat något igen de sista åren. 

Siffermaterialet har kvalitetssäkrats i 2004 och 2005 års rapport. Motsvarande uppgifter i 

VIM 2003 visade sig ha flera brister, som nu rättats. 

Färre än hälften av rapporterande kliniker är med, varför rikstendensen inte kan bedömas med 

säkerhet. Att poliklinisk akutverksamheten varit i ökande sista åren är dock tydligt. 

Figur 4.5 Utveckling av planerade och oplanerade besök från 1998 till 2005 vid läns 5 - resp länsdelskliniker 6 . 19 

kliniker ingår i materialet. 2005 ingår 157 100 besök i underlaget. 

Relativ utveckling av läkarbesöken 

150 

145 

140 

135 

130 

125 

120 

115 

110 

105 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

70 

Planerade läkarbesök 6 länssjh Planerade läkarbesök 8 länsdelssjh 

Akuta pol läkarbesök 7 länssjh Akuta pol läkarbesök 9 länsdelssjh 

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

5 Borås, Danderyd, Eskilstuna, Falun, Jönköping, Sundsvall, Norrköping, Västerås 

6 Avesta, Eksjö, Katrineholm, Köping, Lidköping, Mora, Piteå, Skene, Södertälje, Visby 

32

Läkarbesök per läkare 

Presenteras i tabellen nedan och per klinik i figurerna 4.6 och 4.7. Besök per läkare och år 

ligger i medeltal på 381 (435) på länsklinikerna och 365 (460) på länsdelsklinikerna. Inläggningarna 

tillkommer. Siffrorna inom parentes för 2004. 

Planerade läkarbe- Akuta läkarbe- 

Akuta inläggningsök/läksök/läk 

S:a läkarbesök/läk ar/läk 

Länskliniker 256 (280) 125 (157) 381 (435) 122 (145) 

Länsdelskliniker 212 (253) 153 (234) 365 (460) 135 (149) 

Observera att vissa kliniker inte har angivit läkarstaben och därför inte är medtagna i figurerna. 

Spridning på länssjukhusen ligger mellan cirka 300 upp till över 700 och på länsdelssjukhusen 

mellan cirka 300 upp till drygt ca 750. 

För länssjukhus har Sundsvall och Norrköping inte rapporterat akuta inläggningar medan man 

i Uddevalla inte rapporterat akuta polikliniska läkarbesök. På länsdelssjukhus har Kungälv 

inte rapporterat akuta inläggningar. 

Medelvärdet ligger på ca 370 (poliklin) läkarbesök per år, om man arbetar 40 veckor per år 

blir det cirka 9 patienter i veckan. 

Figur 4.6 Antal läkarbesök per läkare, länskliniker. De polikliniska läkarbesöken fördelade på oplanerade (”akuta 

polikliniska jourfall”) och planerade läkarbesök. Det tillkommande antalet inskrivna akuta fall presenteras 

dessutom. 

800 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

Falun 

Planerade läkarbesök Oplanerade (akuta) polklin läkarbesök Akuta inläggningar 

Helsingborg 

Halmstad 

Danderyd 

Eskilstuna 

Uddevalla 

Sundsvall 

33

Figur 4.7 Antal läkarbesök per läkare, länsdelskliniker. De polikliniska läkarbesöken fördelade på oplanerade 

(”akuta polikliniska jourfall”) och planerade läkarbesök. Det tillkommande antalet inskrivna akuta fall presenteras 

dessutom. 

900 

800 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

Karlskoga 

Ludvika 

Ljungby 

Mora 

Katrineholm 

Läkarbesök per 1.000 invånare 

Medicinklinikens uppdrag som behandlande enhet i relation till sin befolkning varierar och 

tyder på olikheter i medicinsk praxis. Skillnaderna kan också betingas av svårigheterna att 

ange upptagsområdet. Länsdelskliniker ligger på median 115 (149, 149) läkarbesök per 1 000 

invånare och länskliniker på median 115 (144, 126). Se figur 4.8-9. Man skulle kanske ha 

förväntat sig fler besök på länssjukhusen. De har ju i tillägg till sitt primärområde även hela 

sina landsting som underlag för länssjukvårdsuppdraget. Medelantalet planerade läkarbesök är 

på länsklinikerna 78 (97, 98) per 1 000 invånare i jämförelse med länsdelsklinikernas 65 (78, 

77). Akuta polikliniska läkarbesök är 42 (47, 37) på länskliniker och 49 (71, 58) på länsdelskliniker. 

Skillnaden mellan åren 2003-2005 kan delvis bero på det är något olika kliniker som 

jämföres. 

Variationerna mellan kliniker är stora, främst i gruppen länsdelskliniker. Organisationen av 

jourverksamheten i primärvården kan förklara skillnader för de oplanerade läkarbesöken. I 

medeltal har länsdelsklinikerna 49 akuta polikliniska fall per 1 000 invånare med en variation 

från 17 till 131. Bland länsklinikerna ligger högsta nivån på 89 akuta läkarbesök per 1 000 

inv. 

Skillnader i planerade läkarbesök kan spegla skillnader i medicinsk praxis, även om skillnaderna 

här kan ha organisatorisk bakgrund. På länssjukhusen finns det kliniker utanför medicinkliniken 

som betjänar inom det medicinska området 7 på ett sätt som inte finns vid länsdelsklinikerna. 

De planerade besöken per 1.000 invånare varierar mellan 37 och 172. 

7 Ex neurologi, geriatrik, infektion m fl 

Planerade läkarbesök Oplanerade (akuta) polklin läkarbesök Akuta inläggningar 

Varberg 

Avesta 

Lindesberg 

Ystad 

Motala 

Skene 

Hudiksvall 

Trelleborg 

Visby 

34

Figur 4.8 Läkarbesök per 1.000 invånare, länskliniker. Läkarbesöken är uppdelade i de planerade och de oplanerade. 

Akutbesök som lett till inläggning finns ej med i presentationen. Danderyd utgår pga osäkert upptagningsområde. 

Figur 4.9 Läkarbesök per 1.000 invånare, länsdelskliniker. Läkarbesöken är uppdelade i de planerade och de 

oplanerade. Akutbesök som lett till inläggning finns ej med i presentationen. 

250 

200 

150 

100 

50 

250 

200 

150 

100 

0 

50 

0 

Ljungby 

Falun 

Avesta 

Katrineholm 

Helsingborg 

Planerade läkarbesök Akut pol läkarbesök 

Halmstad 

Planerade läkarbesök Akut pol läkarbesök 

Visby 

Ludvika 

Lindesberg 

Karlskoga 

Ystad 

Varberg 

Trelleborg 

Mora 

Eskilstuna 

Motala 

Sundsvall 

Uddevalla 

Skene 

Hudiksvall 

35

%-andel nybesök av alla planerade besök 

%-andel nybesök av alla planerade besök 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Planerade läkarbesök fördelade på remissbesök (nybesök) och icke-remissbesök (återbesök) 

Andelen nybesök (remissbesök) till läkare av summan besök inom den planerade mottagningsverksamheten 

(figur 4.10-11) ligger mellan 8 och 52 procent. Median är 18% (19%) för 

länskliniker och 21% (21%) för länsdelskliniker. (Inom parentes 2004). 

En förklaring till hög andel nybesök är att kliniken nyttjas för sin befolkning med högt antal 

remisser. En förklaring till hög andel återbesök kan hänga samman med att primärvården i 

mindre utsträckning sköter patienter med kroniska sjukdomar - glesbygdsfenomen? 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

En del kliniker har ofullständigt underlag, som ej gör beräkning möjlig. 

Figur 4.10 Andel nybesök (remissbesök) i procent av alla planerade läkarbesök. Länskliniker. 

Halmstad 

Uddevalla 

Falun 

Eskilstuna 

Sundsvall 

Helsingborg 

Figur 4.11 Andel nybesök (remissbesök) i procent av alla planerade läkarbesök. Länsdelskliniker. 

0 

Ljungby 

Motala 

Avesta 

Katrineholm 

Ystad 

Lindesberg 

Varberg 

Hudiksvall 

Mora 

Visby 

Trelleborg 

Karlskoga 

Ludvika 

Danderyd 

Skene 

36

Ålders- och könsfördelning för planerade läkarbesök 

En analys av åldersstrukturen visar tydligt att det är en yngre kategori patienter som går i planerad 

öppen vård jämfört med patienter i sluten vård. 2005 är andelen 0-50 år 29% vid länsklinikerna 

och 26% vid länsdelsklinikerna. Tidigare år har samma tendens, yngre patienter vid 

länskliniker varit mera tydlig. En hypotes är att sjukare patienter i yngre åldrar anhopas på 

regionkliniker och delvis på länskliniker. Orsaken kan även bero på urvalet som beror av organisationen 

och demografi. 

Figur 4.12 Åldersindelning av patientbesöken hos läkare i planerad öppen vård 2005. 236 656 besök. 

Procent 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Länskliniker 

Länsdelskliniker 

0-50 år 51-60 år 61-70 år 71-80 år > 80 år 

Åldern har också betydelse utifrån vilken verksamhet som bedrivs. Eftersom Falun rapporterat separat 

för kardiologiska patienter och för medicinpatienter framkommer skillnaden tydligt. I figur 4.13 kan 

man notera att hjärtpatienterna är äldre, och medicinpatienterna yngre, i alla fall som det ser ut i Falun. 

Medelåldern för det samlade patientmaterialet i Falun är 57,5 år. 

37

Figur 4.13 Medelåldern vid 14 av medicinklinikerna. Medelåldern är beräknad på varje planerat läkarbesök vid 

de namngivna klinikerna. Uppgifterna baseras på 132 223 besök. Sammantagen medelålder i Falun 57,5 år. 

Falun kard 

Mora 

Trelleborg 

Ystad 

Eskilstuna 

Katrineholm 

Falun med 

Medelålder för planerade läkarbesök på mott 

50 52 54 56 58 60 62 64 66 

Könsfördelning. 

Könsfördelningen bygger på de 14 kliniker som sänt in filer på planerade läkarbesök. I medeltal 

är 52,3% män och 47,7% kvinnor på mottagningarna. Variationen är dock stor, Mora har 

41% kvinnor medan Katrinholm har 51% kvinnor. 

Figur 4.14 Könsfördelning planerade läkarbesök vid 14 kliniker, sammantaget 132 223 besök. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Katrineholm 

Trelleborg 

Eskilstuna 

ålder 

Män Kvinnor 

Ystad 

Falun 

Mora 

Genomsnitt 

38

Diagnosfördelningen för planerade läkarbesök 

I enkäten erbjöds varje klinik att sända in en fil med diagnosuppgifter på varje planerat läkarbesök 

(ny- och återbesök). Av de 14 klinikerna 8 som sände in filer är nio länsdelskliniker och 

fem länskliniker. Vid kontroll mot lämnad uppgift om antal planerade läkarbesök konstateras 

att diskrepans föreligger jämfört med antalet poster i insända filer. Det fanns fel i antalet åt 

båda hållen. Större avvikelser från tre kliniker som har sänt in för många poster (St Göran 

750, Kungälv 4 759, Värnamo 1 753) och fem kliniker för få (Borås –144, Trollhättan 

-1 150, Eksjö –554, Trelleborg –1 144). Det ger sammantaget ca 3 000 fler uppgifter än i rapportfformulärets 

uppgift om planerade besök under 4.1.3 

Rapporterande kliniker har lämnat datafil med uppgifter om 132 223 planerade läkarbesök. 

15 diagnosgrupper 

Diagnoskoderna i ICD 10 (4-ställig diagnoskod) har delats upp i 15 sjukdomsgrupper utifrån 

internmedicinska verksamheternas huvudområden (ofta efter specialitets- och subspecialitetsområden). 

Symptomdiagnoser har förts till respektive diagnosgrupp. I gruppen ”övriga” finns 

främst icke-internmedicinska diagnoser samt besök av typen receptförnyelse. Ibland saknas 

diagnos på besöken (ca 3%). 

I figur 4.15 anges samtliga planerade besök, de representerar 22 % nybesök och 78 % återbesök 

för länskliniker samt 20 % nybesök och 80 % återbesök för länsdelskliniker. 

Medicinklinikerns mottagningar präglas främst av hjärtsjukdomarna, som utgör ca 20 (läns) - 

27% (länsdel). Diabetes ligger på omkring 8% med något högre frekvens på länsdelssjukhus. 

Blodsjukdomar och mag-tarmsjukdomar är representerade med högre andel på länskliniker 

och har där ca 8-9% av besöken. Icke-internmedicinska diagnoser (övrigt) är vanligare på 

länsdelskliniker. 

8 

Borås, Capio St Göran,Eskilstuna , Falun NÄL-Trollhättan, Bollnäs, Eksjö, Hässleholm, Katrineholm, Kungälv, 

Mora, Trelleborg, Värnamo, Ystad 

39

Figur 4.15 Diagnosfördelning av andel enligt planerade läkarbesök. 14 kliniker har inrapporterat 132 223 planerade 

besök på respektive sjukhuskategori Dialys och övriga dagsjukvård ingår ej, inte heller endoskopier och 

klin.fys. 

Diagnosgrupper 

Hjärt 

Blod 

Mag 

Diab 

Neur 

Resp 

Njur 

Reum 

Cirk 

Endo 

Psyk 

Inf 

Stroke 

Hud 

Saknas 

Övr 

0 5 10 15 20 25 30 

Procent 

länsdelssjukhus 

länssjukhus 

40

Figur 4.16 Könsfördelning av de planerade besöken efter diagnosgrupp. 14 kliniker har inrapporterat 132 223 

planerade besök, 69 653 män (53 %) och 62 313 kvinnor (47 %). Dialys och övriga dagsjukvård ingår ej, inte 

heller endoskopier och klin.fys. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Endo 

Könsfördelningen varierar stort för de olika diagnosgrupperna. Uppgiften har ej redovisats 

tidigare i VIM. Kvinnor dominerar vad gäller endokrinologi, reumatologi, hud, mag-tarm, 

neurologiska och psykiska sjukdomsgrupper. Män ligger högt vid stroke, diabetes, hjärt- och 

njursjukdomar. Delvis slår könsrelaterad prevalens av olika sjukdomar igenom. En svår fråga 

att besvara är könsrelaterad olikhet i medicinsk praxis förekommer vid olika sjukdomar? 

Besök till specialistsjuksköterska 

Reum 

Hud 

Psyk 

Mag 

Neur 

Resp 

Män Kvinnor 

Blod 

Inf 

Vissa besök hos sjuksköterska ersätter läkarbesök. Diabetessjuksköterskor hör av tradition till 

denna grupp. Rapporterade besöken sker ”öga mot öga” och dokumenteras i patientjournalen. 

Flera kategorier av sjusköterskebesök växer fram; hjärtinfarktsjuksköterska, hjärtsviktsköterska, 

KOL/syrgassjuksköterska, PD-sköterska, onkologsköterska, MS-sjuksköterska, 

allergisköterska, gastrosköterska, reumasköterska, osteoporossköterska, hypertonisköterska m 

fl. Avsikten har varit att följa upp i vilken omfattning klinikerna har denna typ av specialistsjuksköterskebesök. 

Några kliniker har stor andel BMA-besök för ultraljud av hjärtat. Enligt 

enkäten skall vanliga provtagningsbesök eller annan sjukvårdande behandling ej rapporteras. 

Möjligheten att registrera specialistsjuksköterskebesök varierar. Omfattningen av sköterskebaserad 

mottagning påverkar en kliniks arbetssätt. Beror skillnaderna på hur långt detta utvecklats 

på respektive klinik, eller är det registreringsskillnader? 

Cirk 

Diab 

Stroke 

Saknas 

Njur 

Genomsnitt 

41

Figur 4.17 Rapporterat antal av specialistsjuksköterskebesök. Detaljutdrag ur figur 4.3. Länskliniker. 

35000 

30000 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

0 

Figur 4.18 Rapporterat antal av specialistsjuksköterskebesök. Detaljutdrag ur figur 4.4. Länsdelskliniker. Södertälje 

har ej fördelat sina besök. 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

0 

Sundsvall 

Visby 

Karlskoga 

Motala 

Mora 

Trelleborg 

Varberg 

Katrineholm 

Ystad 

Helsingborg 

Danderyd 

Falun 

Ljungby 

Skene 

Övr 

Njur 

EKO/BMA 

Neuro 

Lung 

Hjärt 

Diab 

Halmstad 

Ludvika 

Eskilstuna 

Övr 

Njur 

EKO/BMA 

Neuro 

Lung 

Hjärt 

Diab 

Hudiksvall 

Avesta 

Lindesberg 

Uddevalla 

42

Aktiv uremibehandling 

Av de rapporterade klinikerna finns dialysbehandling på 15 läns/regions- samt på 13 länsdelssjukhus. 

Fungerande dialysenheter finns på mindre kliniker. Tillgången till dialys på nära håll 

för befolkningen tycks vara det huvudsakliga skälet till dialysenhetens geografiska placering. 

Transplanterade patienter kontrolleras på 24 av de 28 klinikerna. Uppgifter om antal patienter 

i aktiv behandling gäller 31 dec 2005. 

Antal patienter i aktiv uremivård Antal kliniker Antal kliniker Antal kliniker 

2003 

2004 


200-260 3 2 3 

100-200 9 10 7 

50-100 7 8 6 

< 50 9 8 9 

Figur 4.19 Antalet individer i aktiv uremivård 2005-12-31. 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Sundsvall 

Njurtransplanterade HD-patienter PD-patienter 

Eskilstuna 

Falun 

Helsingborg 

Halmstad 

Varberg 

Medicinsk praxis varierar avsevärt för val till olika behandlingar. Andel i påsdialys (PD) demonstreras 

i figur 4.20. Påsdialys används i ej vid alla länsdelskliniker. Länsdelsklinikerna 

remitterar troligen lämpliga patienter till sitt länssjukhus för PD. Andelen patienter i genomsnitt 

som går i påsdialys är för länskliniker 28% (27%, 29)% och för länsdelskliniker med PDverksamhet 

38% (27%, 25%). 

Mora 

Karlskoga 

Ystad 

Ljungby 

Avesta 

Uddevalla 

Visby 

43

Figur 4.20 Andelen patienter som dialysbehandlas med PD (peritonealdialys) 051231. Procent PD av HD+PD. 

Kliniker utan stapel bedriver ej PD. Siffran inom parentes anger klinikens totala antal patienter i aktiv uremivård. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Halmstad (94) 

Visby (4) 

Kranskärlssjukdom 

Eskilstuna (181) 

Helsingborg (149) 

Falun (140) 

Varberg (76) 

Vid medicinkliniker vårdas många patienter med hjärtinfarkt och angina pectoris. Den ökande 

tendensen att behandla patienter med PCI (percutan coronar intervention) tidigare benämnt 

PTCA beskrivs i ett par figurer. Uppgifter har lämnats från de kliniker som ansvarar för denna 

behandling i egen regi 9 eller i samarbete med radiologisk enhet. Även här ses en varierande 

praxis i olika landsting. Sammantaget har angiografi ökat vid de rapporterande klinikerna. 

Andelen av kranskärlsröntgade patienter 2005 som genomgick PCI var 43%. 

9 Falun har egen kardiologklinik som lämnat uppgift. 

Sundsvall (239) 

Mora (65) 

Ystad (46) 

Ljungby (36) 

Karlskoga (47) 

Avesta (16) 

44

Figur 4.21 Koronarangiografi och PCI, utvecklingen av antal åtgärder under perioden 2000 till 2005. 

Figur 4.22 Koronarangiografi och PCI. Verksamheten i antal procedurer på ett antal länssjukhus 2005. 

1800 

1600 

1400 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

14000 

12000 

10000 

0 

8000 

6000 

4000 

2000 

0 

Halmstad 

Coronarangio PCI 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Falun 

Koronarangio PTCA/PCI 

Helsingborg 

Danderyd 

Eskilstuna 

Sundsvall 

Ljungby 

45

5.1 Läkarbemanning 

5. Läkarkompetens 

Annika Ekbom Schnell, Uppsala och Mats Söderhäll, Stockholm 

Kompetensnivån och återväxten av nya specialister vid landets medicinkliniker framgår av 

nedanstående figur där fördelningen mellan specialister, ST-läkare (eller motsvarande), ATläkare 

och inhyrda läkare redovisas. ST-läkargruppen innefattar alla ST-läkare vid kliniken, d 

v s även randande läkare från andra specialiteter. Andelen inhyrda läkare är troligen underskattat, 

eftersom det endast är sju kliniker som redovisar hyrläkare av de sammanlagt femton 

kliniker som uppger att man hyr in läkare för jourverksamhet (se kap 6). Av de 20 kliniker 

som uppger att man hyr in specialister som konsulter (se avsnitt 5.2) är det endast 10 kliniker 

som redovisar inhyrda läkare. Detta innebär att andelen specialister (Figur 5.1 och 5.2) vissa 

fall underskattas, detta är fallet bl a för Örnsköldsvik där de inhyrda läkarna är specialister. 

Av universitetssjukhusen är det endast SU Östra som deltar i årets verksamhetsuppföljning. 

Figur 5.1 Läkarkompetens på länsdelskliniker. Fördelning mellan specialister och läkare under utbildning. Medelvärdet 

visas överst i figuren. Inom parentes anges totalantal läkare (årsarbetare) på kliniken. 

Andel specialister Andel ST Andel AT Andel inhyrda läkare 

Länsdelssjukhus (638) 

Avesta (13) 

Mora (24) 

Karlskoga (20) 

Trelleborg (33) 

Piteå (22) 

Hudiksvall (27) 

Norrtälje (29) 

Enköping (24) 

Södertälje (40) 

Örnsköldsvik (21) 

Köping (30) 

Ludvika (11) 

Kungälv (22) 

Bollnäs (24) 

SÄS Skene (17) 

Lindesberg (18) 

Varberg (45) 

Ystad (24) 

Ljungby (19) 

Visby (25) 

Katrineholm (18) 

Värnamo (25) 

Eksjö (32) 

Motala (21) 

Lidköping (23) 

Hässleholm (32) 

0% 20% 40% 60% 80% 100% 

46

Figur 5.2 Läkarkompetens på länskliniker. Fördelning mellan specialister och läkare under utbildning. Medelvärdet 

visas överst i figuren. Inom parentes anges totalantal läkare (årsarbetare) på kliniken. Medicin- och kardiologklinikerna 

i Falun redovisas sammanslagna. 

Andel specialister Andel ST Andel AT Andel inhyrda läkare 

Länssjukhus (786) 

Uddevalla (49) 

Danderyd (122) 

Capio St:Göran (80) 

Jönköping (52) 

Norrköping (39) 

Västerås (57) 

Falun (50) 

Helsingborg (71) 

Eskilstuna (46) 

Trollhättan (54) 

Halmstad (51) 

Sundsvall (48) 

SÄS Borås (68) 

SU Östra (79) 

0% 20% 40% 60% 80% 100% 

Andelen specialister är oförändrad på länssjukhusen (58 %) men har sjunkit något på länsdelssjukhusen 

(48 %). Specialisterna utgör minst 23 % av läkarstaben. De inhyrda läkare har, 

under perioden 2000-2005, utgjort ca 2 % (Figur 5.3), dessa siffror är dock, som ovan nämnts, 

mycket osäkra. Ett större antal sjukhus anger att man hyr in läkare för jourtjänstgöring vilket 

innebär att man kan misstänka att det skett en ökning. Andelen AT- och ST-läkare verkar åter 

öka något, både på läns- och länsdelskliniker, vilket är mycket glädjande med tanke på den 

framtida nyrekryteringen till specialiteten. 

Figur 5.3 Läkarkompetens på medicinklinikerna 1997-2004. Fördelning mellan specialister och läkare under 

utbildning på universitetesjukhus, länssjukhus och länsdelssjukhus. 

Procent 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Andel specialister Andel ST-läkare Andel AT-läkare Andel inhyrda läkare 

Medel 


2003 

2002 

2001 

2000 

1999 

1998 

1997 

Medel 


2004 

2003 

2002 

2001 

2000 

1999 

1998 

1997 

Medel 


2004 

2003 

2002 

2001 

2000 

1999 

1998 

1997 

Universitetssjukhus Länssjukhus Länsdelssjukhus 

47

5.2 Subspecialiteter 

I denna sammanställning har Visby jämförts med länsdelssjukhusen. 

Specialiseringsgraden är fortsatt hög vid länsdelsklinkerna (Figur 5.4). Hälften av de deltagande 

länsdelsklinikerna har tillgång till alla de efterfrågade specialiteterna. Egen kardiologspecialist 

finns vid alla deltagande länsdelskliniker. Över 90 % av klinikerna har dessutom 

tillgång till specialist i gastroenterologi, endokrinologi och hematologisk onkologi. Egen HIA 

finns vid 89 % av klinikerna. Specialist i infektion, njurmedicin, reumatologi och geriatrik 

finns vid drygt 80 % av klinikerna. Inhyrda konsulter är vanligast när det gäller infektion och 

neurologi. Trots hög specialisering så har tillgången på de efterfrågade specialiteterna fortsatt 

att sjunka jämfört med tidigare år. 

Figur 5.4 Länsdelssjukhus. Förekomst av olika subspecialiteter (procentuell andel av sjukhusen). 

Kardiologi 

Gastroenterologi 

Endokrinologi 

Hematologisk onkologi 

Egen HIA 

Infektion 

Njurmedicin 

Reumatologi 

Geriatrik 

Neurologi 

Lungmedicin 

Med rehab 

Klinisk fysiologi 

Allergologi 

Egen klinik Annan klinik Inhyrd konsult 

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 

Procent 

Länssjukhusen har av naturliga skäl en ännu högre specialiseringsgrad än länsdelsklinikerna 

(Figur 5.5). Åttiosju procent av klinkerna har tillgång till alla de efterfrågade specialiteterna 

och fem av specialiteterna finns vid alla medicinklinikerna på denna nivå, antingen vid den 

egna kliniken eller vid annan klinik på sjukhuset. Inhyrda konsulter verkar ha blivit vanligare 

under 2005, något som har bidragit till att öka tillgången på specialister vid länssjukhusen 

jämfört med föregående år. 

Figur 5.5 Länssjukhus. Förekomst av olika subspecialiteter (procentuell andel av sjukhusen). 

Gastroenterologi 

Neurologi 

Egen HIA 

Endokrinologi 

Hematologisk onkologi 

Kardiologi 

Infektion 

Lungmedicin 

Njurmedicin 

Med rehab 

Allergologi 

Reumatologi 

Klinisk fysiologi 

Geriatrik 

Egen klinik Annan klinik Inhyrd konsult 

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 

Procent 

48

5.3 Den framtida tillgången på läkare inom det internmedicinska området 

I de senaste årens verskamhetsuppföljningar har vi sammanställt Socialstyrelsens statistik 

över antalet specialister i internmedicin samt över utfärdade specialistbevis. Vi har också följt 

antalet utfärdade legitimationer (se bilaga 3). Under perioden 1998-2004 har det skett en långsam 

ökning av antalet specialister, ökningstakten har dock bromsats upp under 2000-talet. 

Socialstyrelsen har inte uppdaterat denna statistik sedan 2004. 

I 2003 års verksamhetsuppföljning gjorde vi en genomgång av ålderstrukturen bland läkare 

med internmedicinsk specialitet, baserat på Läkarförbundets medlemsstatistik för 2002 (Figur 

5.6, grå linje). Av denna genomgång framgick att det, i samband med de stora pensionsavgångarna 

om några år, troligen kommer att uppstå en brist på specialister inom intermedicinen. 

Det är dock svårt att göra hållbara prognoser eftersom det är oklart hur många läkare som 

är dubbelspecialister. Läkarförbundets statistik visade också att huvudelen av alla internister 

har ytterligare minst en specialitet (i medeltal 1,65 specialistbevis/läkare). Vi vet inte om det 

skett någon förändring över tid när det gäller uttag av eventuell dubbelspecialitet. Socialstyrelsen 

redovisar endast antalet utfärdade specialistbevis och det framgår inte om individen har 

flera specialiteter. 

Vid en förnyad genomgång av läkarförbundets medlemsstatistik i oktober 2006, framgår att 

det inte skett någon förändring av åldersstrukturen under de senaste tre åren (Figur 5.6). Nytillskottet 

av specialister är fortfarande otillräckligt för att täcka de kommande pensionsavgångarna 

och skillnaderna är så stora att de troligen uppväger de felkällor som finns i statistiken, 

t ex är inte alla läkare medlemmar i Läkarförbundet. 

Figur 5.6 Åldersstrukturen bland läkare med internmedicinsk specialitet baserat på Läkarförbundets medlemsstatistik. 

Antal 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Män 2006 Kvinnor 2006 Totalt 2006 Totalt 2003 

30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 

Ålder (år) 

Svensk internmedicin kommer att stå inför betydande bemanningsproblem inom de närmaste 

5-10 åren, inte minst mot bakgrund av att de nya arbetstidsreglerna kommer att kräva tillskott 

av läkare inom de jourtunga specialiteterna. Det är alltså mycket viktigt att satsa på STutbildningen 

inom internmedicinen! 

49

6. Jourverksamhet 

Mats Söderhäll, Stockholm och Annika Ekbom Schnell, Uppsala 

Upp till 90% av internmedicinska patienter läggs in via akutmottagningen. Bland akutmottagningens 

polikliniska patienter utgör de internmedicinska patienterna vanligen en klar majoritet. 

Vi har tidigare visat att ca 30 % av all läkararbetstid på medicinklinikerna skulle åtgå till 

arbete på jourtid, om all jour och beredskap togs ut som ledighet och då har ej hänsyn tagits 

till den akutverksamhet som utförs på dagtid. Arbetet på akutmottagning utgör därför en både 

central och betydande del av internmedicinares arbete. 

Jourorganisationen varierar mellan olika kliniker. Samjour är vanligast på länskliniker och då 

i samarbete med närliggande medicinska specialiteter. I vår aktuella enkät uppger en tredjedel 

av länsdelsklinikerna samjour och då med primärvården som vanligaste samarbetspartner. 

Kombinerad primär- och bakjour förekommer på tre av länsdelsklinikerna. Jämfört med förra 

året är det i år fler kliniker som anger att de bedriver akutläkarverksamhet. Beslutet om att 

akutsjukvård utgör en tilläggsspecialitet från 060701 kommer troligen påverka flera akutmottagningars 

verksamhet i kommande enkäter. 

Kompetensen på medicinjouren nattetid är fortsatt hög. Liksom i förra årets enkät är, på länsdelssjukhus, 

andelen AT-läkare som har sjukhusbunden jour högre under semestertider. Dock 

är andelen lägre än under 2004. Vi ser även att AT-läkare helt är borta som ensam primärjour 

på länssjukhus. Andelen inhyrd arbetskraft för jourarbete förefaller åter ha ökat något på länsdelskliniker 

under 2005. På länsdelsklinikerna är man till ca en fjärdedel beroende av ATläkare 

som primärjour nattetid. 

6.1 Joursamarbete 

Samjourverksamhet förekommer på såväl läns- som länsdelskliniker 

8 av 12 regions- och länskliniker har samjour (13 av 18 år 2004) 

8 av 28 länsdelskliniker har samjour (8 av 22 år 2004). 

Länskliniker samjour: 

- Borås med infektion, rehab och onkologen 

- Falun med kardiologen och infektion 

- Eskilstuna med lungkliniken, onkologen, reumatologen, infektion, ortopeden och primärvård 

- Halmstad med infektion och rehab 

- Helsingborg med akutkliniken. 

- Norrköping med infektion 

- Jönköping med geriatriken och onkologen. 

- Norrköping med Infektion. 

Länsdelskliniker samjour: 

- Piteå med kirurgen och på natten ansvar för primärvården. 

- Visby med barn, infektion , ögon, lung och primärvård 

- Katrineholm med geriatrik/rehab 

- Avesta med primärvård 

- Kungälv med geriatrik/rehab 

- Hudiksvall med primärvård 

- Ludvika med primärvård 

- Ystad med primärvård 

50

Samjour är, liksom 2004, vanligast på de större sjukhusen, där mer än hälften har någon form 

av samjour. I de flesta fall delas jouren med närliggande specialistkliniker. På länsdelsklinikerna 

är det en tredjedel som anger samjour och med primärvården som den vanligaste samarbetsparten. 

Akutläkare 

Akutläkare finns på 4 av årets medverkande regions- och länssjukhus och på 3 av länsdelssjukhusen. 

Detta är en ökning jämfört med förra årets enkät. Kompetensen bland akutläkarna 

är blandad. Internmedicinare respektive kirurger finns representerade på drygt hälften av 

sjukhusen, men ortopeder, allmänläkare och leg. läkare utan specialistkompetens (2 kliniker) 

är också representerade. 3 kliniker uppger att akutläkarna handlägger 25-50% av akutmottagningens 

patienter och vardera 2 kliniker uppger 0-25% respektive 50-75%. 

6.2 Antal jourlinjer 

Såväl läns- som länsdelsklinker har i år oftast två dagjourslinjer. Nattetid är det vanligast med 

två sjukhusbundna jourer på länsklinikerna. På länsdelssjukhusen är det fortfarande vanligast 

med bara en sjukhusbunden jour nattetid. Endast en bakjourslinje är det absolut vanligaste. De 

större klinikerna har ofta särskild kardiologbakjour och ibland hematologjour. Nefrologjour 

finns hela veckan på de största sjukhusen, men bara på veckorna i samband med dialysverksamhet 

på några mindre sjukhus. 

Regions- och 

länssjukhus 

(12 st) 

Länsdelssjukhus 

(29 st) 

Antal jourlinjer 1-1,5 2-2,5 3-3,5 ≥4 1-1,5 2-2,5 3-3,5 ≥4 

Jour på akuten 

dagtid 1 6 1 3 8 15 1 4 

Sjukhusbunden 

jour nattetid 1 6 2 2 24 2 1 1 

Sjukhusbunden 

jour dagtid helger 

1 6 3 2 20 4 1 3 

Bakjour 6 3 2 0 20 4 1 1 

Att en person samtidigt är primärjour och bakjour anges i år av 3 kliniker, Jönköping (endast 

kardiolog- och njurbakjour), Ljungby och Trollhättan. Ett fåtal kliniker uppger att de saknar 

egna jourlinjer under vissa tider på dygnet (gäller såväl dag-, natt-, helg- och bakjourslinjer). 

Detta är troligen ett uttryck för samjoursverksamhet. 

I bilaga 2 redovisas antalet jourlinjer för de enskilda klinikerna. 

51

6.3 Kompetens och inhyrda läkare 

Hur skolas AT-läkarna in i jourverksamheten? 

På 7 länssjukhus och 6 länsdelssjukhus deltar AT-läkarna inte alls i nattjourverksamheten. 

På 6 länssjukhus och 7 länsdelssjukhus går AT-läkare jour tillsammans med någon 

mer erfaren kollega. 

På 1 länssjukhus och 19 länsdelssjukhus går AT-läkarna självständig jour efter 

inskolning. 

Möjligen har AT-läkarnas jourverksamhet natt minskat något jämfört med 2004. 

Förekom det att läkare som ej var anställda på kliniken hyrdes in för primärjour? 

På regions- och länsklinikerna svarar 3 av 12 ja. (5 av 19 år 2004). 

På länsdelsklinikerna svarar 12 av 27 ja. (5 av 18 år 2004). 

Förekom det att läkare som ej var anställda på kliniken hyrdes in för bakjour? 

På universitets- och länsklinikerna svarar 1 av 12 ja. (0 av 19 år 2004). 

På länsdelsklinikerna svarar 8 av 27 ja. (3 av 20 år 2004). 

Andelen inhyrd arbetskraft för jourarbete förefaller åter ha ökat något på länsdelskliniker under 

2005. 

Vi har åter undersökt om det är någon skillnad i primärjourens kompetens under semestertid 

jämfört med normaltid. För länssjukhus har vi inte kunnat rapportera någon större skillnad för 

2003, 2004 eller 2005. Även skillnaden för länsdelssjukhusen har minskat. Medelvärden för 

2004 och 2005 presenteras i nedanstående figur 6.1. I fig. 6.2 och 6.3 kan fördelningen på 

varje sjukhus ses. Noteras bör att AT-läkare förefaller ha exkluderats som ensam primärjour 

på de länssjukhus som ingår i årets enkät. 

Fig. 6.1 Högste kompetens för sjukhusbunden jour mars/november jämfört med juli/augusti 2004 och 2005. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Specialist internmedicin >2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT 

mars/nov juli/aug mars/nov juli/aug mars/nov juli/aug mars/nov juli/aug 

Universitets- & Länssjukhus 2005 Länsdelssjukhus 2005 Universitets- & Länssjukhus 2004 Länsdelssjukhus 2004 

52

Figur 6.2 Högsta primärjourskompetens nattetid på regions och länskliniker enligt jourlistor 2005. Stapel nr 1 

för varje sjukhus representerar mars/november och stapel nr 2 visar kompetensen i juli/augusti. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Eskilstuna 

Falun 

Halmstad 

Helsingborg 

Specialist > 2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT el. motsv. 

Jönköping 

Norrköping 

Figur 6.3 Högsta primärjourskompetens nattetid på länsdelskliniker enligt jourlistor 2005. Stapel nr 1 för varje 

sjukhus representerar mars/november och stapel nr 2 visar kompetensen i juli/augusti. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Sundsvall 

Specialist > 2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT el. motsv. 

SU Östra 

Borås 

Trollhättan 

Uddevalla 

Västerås 

53 

Avesta 

Bollnäs 

Eksjö 

Enköping 

Hudiksvall 

Karlskoga 

Katrineholm 

Kungälv 

Lidköping 

Ljumgby 

Ludvika 

Mora 

Motala 

Norrtälje 

Piteå 

Södertälje 

Trelleborg 

Varberg 

Värnamo 

Ystad 



Danderyd

Figur 6.4 Primärjourens kompetens, förändring över tid. Regionsjukhusen representeras av 1 klinik. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Specialist internmedicin >2 år internmedicin 1-2 år internmedicin AT 

1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Regions- och länssjukhus Länsdelssjukhus 

Liksom tidigare år ser vi en hög andel specialister eller erfarna underläkare som sjukhusbunden 

jour. På länssjukhus har dessa andelar ökat något under 2005. En fortsatt trend i den riktning 

kan bidra till att underminera kompetensen dagtid. Fortfarande är de flesta länsdelssjukhus 

beroende av att AT-läkarna kan delta i primärjoursarbetet. 

6.4 Hur mycket jourarbete görs? 

26 kliniker har redovisat antal timmar intjänade som jour eller beredskap. Med det vanliga 

jouravtalet bör en primärjourslinje som jobbar den största delen av den bundna tiden på 

sjukhus motsvara intjänade omvandlade jourtimmar på 9 000 – 12 000 timmar. Danderyd har 

bara angett timmar för primärjouren. Liksom tidigare är det svårt att särskilja primär- och 

bakjour i våra ekonomiska system, varför många bara har redovisat en totalsiffra. Resultaten 

bör därför tolkas med försiktighet. 

För att göra antalet timmar mer begripliga, så har antalet intjänade jour- och beredskapstimmar 

översatts till motsvarande antal läkartjänster genom att dividera med den normala årsarbetstiden 

1750 timmar. Om all jour och beredskap togs ut som ledig tid, så skulle det kunna 

motsvara antalet läkare i klinikens stab, som åtgår till jourarbete. 

Se fig. 6.5. 

54

Figur 6.5 Antal intjänade jour- och beredskapstimmar per sjukhus 2005. Siffran ovanför stapeln visar timmarna 

omräknade till antal tjänster. Antal tjänster fås genom division av intjänade jourtimmar med 1750 timmar, som 

är normal tid för en årsarbetare. 

45000 

40000 

35000 

30000 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

0 

18 

16 

14 

Västerås 

Eskilstuna 

Falun 

13 

11 

11 

Sjukhusbunden jour eller all jour Bakjour Beräknat antal tjänster (siffran på stapeln) 

11 

8 

Jönköping 

Sundsvall 

Trollhättan 

SU Östra 

Halmstad 

Uddevalla 

4 

23 

11 

10 

8 


Mora 

Danderyd 

Katrineholm 

Värnamo 

Varberg 

Trelleborg 

8 

8 

7 

7 

6 

6 

6 

5 

Hudiksvall 

Karlskoga 

Lidköping 

Lindesberg 

Enköping 

Ljungby 

Eksjö 

Avesta 

5 

5 

5 

3 

3 

3 


Ystad 

Ludvika 

För de sjukhus, som redovisat intjänade jour- och beredskapstimmar de senaste åren, kan det 

vara intressant att se om det sker några större förändringar. Går det åt mer eller mindre läkartid 

till jourarbete? I fig. 6.6 redovisas detta för de kliniker som under åren 201-2002 har deltagit 

i minst 2 enkäter. 

Fig 6.6 Antal intjänade jour- och beredskapstimmar per sjukhus åren 2001-2005. 

Motala 

Torsby 

Ängelholm 

Visby 

Avesta 

Eksjö 

Ljungby 

Lidköping 

Katrineholm 

Mora 

Capio St Görans 

Växjö 

Kristianstad 

Borås 

Norrköping 

Danderyd 

Sundsvall 

Jönköping 

Falun 

Eskilstuna 

Västerås 

2005 2004 2003 2002 2001 

0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 45000 

55

6.4 Jourarbetet korrelerat till antalet akutbesök? 

I följande diagram (fig. 6.7) har en summering gjorts av hur många jourkomptimmar som 

åtgått per besök på akutmottagningen inbegripet antal polikliniska akutbesök respektive akutbesök 

som lett till inläggning. Man ser stora variationer, som det kan finnas många förklaringar 

till. På en del sjukhus dominerar de polikliniska besöken, medan inläggningarna dominerar 

på andra. Sjukhus som har PCI-verksamhet får rimligen också fler jourtimmar. Andelen 

akutbesök på dagtid som inte ger jourtimmar kan också variera. Danderyd har bara redovisat 

den sjukhusbundna jouren. De kliniker som lämnat ofullständiga uppgifter om akutbesök som 

lett till inläggning har exkluderats. Det kan också finnas felaktigheter i antalet angivna jourtimmar, 

då sjukhusen ibland verkar ha svårt att få fram den siffran. Staplarna får tolkas med 

försiktighet. 

Fig. 6.7 Antalet intjänade jourkomptimmar per besök på akutmottagningen (såväl polikliniska som besök som 

lett till inläggning). 

3,5 

3 

2,5 

2 

1,5 

1 

0,5 

0 

Sundsvall 

Falun 

Eskilstuna 

Jönköping 

Västerås 

Trollhättan 

Halmstad 

Uddevalla 

SU Östra 

Värnamo 

Mora 

Hudiksvall 

Avesta 

Lindesberg 

Katrineholm 

Trelleborg 


Lidköping 


Ludvika 

Ljungby 

Varberg 

Eksjö 

Karlskoga 

Ystad 

56

7. Kvalitetsvariabler 

Per-Olof Hansson, Göteborg, Thomas Kjellström, Helsingborg, 

Sven Karlander, Malmö, Annika Ekbom Schnell, Uppsala. 

Uppföljning av den egna verksamheten beträffande kvalitet är en viktig uppgift för alla ansvariga 

inom hälso- och sjukvård. Tyvärr har många sjukhus fortfarande brister i sina administrativa 

system och kvalitativa mått är ofta svåra att hämtas ur dessa. Förekomst av nationella 

register och en hög rapporteringsgrad till dessa kan möjligen minska detta problem. Fortsatt 

utveckling av kvalitetsuppföljningen är nödvändig och här har verksamhetsuppföljningen en 

viktig uppgift i att identifiera nya områden och att i samråd med specialitetsföreningarna bidra 

till att definiera nya kvalitetsmått. 

I kvalitetsavsnittet ingår sedan tidigare de fyra internmedicinska kvalitetsindikatorerna hjärtinfarkt, 

stroke, antikoagulantiabehandling och diabetes. Vi har i är även lagt till data om 

Hjärtsvikt och KOL. Av Bilaga 5 framgår vilka variabler som har redovisats av respektive 

klinik. 

Under de år som SIM har haft sin Verksamhetsuppföljning har de nationella registrena Riks- 

HIA, Riks-Stroke och Nationella Diabetetsregistret blivit allt mer heltäckande. Vår sammanställning 

över kvalitetsdata skall därför ses som ett kompliment till de nationella registrerna 

där vi efter hand allt mer försökt fokusera på förändringar över tid. 

I år har 41 kliniker lämnat någon kvalitetsuppgift till verksamhetsuppföljningen (Tabell 7.1). 

Av dessa har 24 kliniker helt eller delvis besvarat samtliga områden. Som framgång av tabell 

7.1 så har antalet deltagande sjukhus minskat under de senaste 10 åren. Andelen av de kliniker 

som deltagit som lämnat kvalitetsvariabler har dock ökat. Även bland de kliniker som 

besvarat samliga områden saknas ofta flera uppgifter och endast 14 kliniker har besvarat alla 

eller nästan alla frågor. Detta indikerar svårigheter även för de kliniker som deltager i Verksamhetsuppföljningen 

att få fram denna typ av kvalitetsdata inom sitt egna område. 

Tabell 7.1 Antal svarande kliniker 1995-2005 samt andel kliniker som redovisat uppgifter inom de olika kvalitetsområdena. 

Årtal 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Antal svarande kliniker 50 53 48 53 47 46 52 51 45 41 42 

Antal kliniker med kvalitetsuppgift 47 52 47 50 47 46 50 50 45 41 41 

Andel svarande kliniker (%): 

Kardiologi 53 65 74 70 79 89 85 82 82 98 93 

Stroke 77 87 89 94 89 91 90 90 89 98 83 

Antikoagulationsbehandling 60 79 74 68 87 87 88 90 84 95 71 

Diabetes 64 65 72 60 62 74 76 75 82 93 90 

KOL 86 

57

7.1 Hjärtdata 


Vi har tidigare år lämnat data om reperfusionsbehandling vid akut hjärtinfarkt. Jämförelse av 

den akuta hjärtinfarktvården mellan olika sjukhus blir allt svårare att göra p.g.a. organisatoriska 

och geografiska skillnader. Akut PCI är nu förstahandsmetod men tillgängligheten till 

denna metod är begränsad till få större sjukhus. Samtidigt ökar satsningen på prehospital 

trombolys i många landsting med stora geografiska avstånd. Det finns sedan många år ett välfungerande 

kvalitetsregister över hjärtinfarkvården i landet i form av Riks-HIA. Då detta register 

är mer heltäckande än vår rapport har i detta år valt att utelämna uppgifter om akut reperfusionsbehandling 

och hänvisar till Riks-HIA för dessa uppgifter. I stället har vi i år lagt 

till data om hjärtsviktsbehandling. 

Totalt har 39 sjukhus lämnat uppgift om hjärtdata (1 universitetssjukhus, 13 länssjukhus och 

25 länsdelssjukhus). Tyvärr har många sjukhus lämnat ofullständiga uppgifter och endast 16 

sjukhus har besvarat samtliga frågor. För Falun gäller uppgifterna sammantaget för Medicinklinik 

och Kardiologklinik. Från övriga sjukhus gäller uppgifterna Medicinkliniken. 

Flertalet patienter med akut hjärtinfarkt har indikation för statinbehandling samt behandling 

med ACE-hämmare eller Angiotensreceptorblockerare som sekundärprofylax. Andel levande 

utskrivna patienter som står på denna behandling kan därför användas som ett sätt att jämföra 

vården vid olika sjukhus. Man kunde förvänta att dessa andelar vore relativt lika mellan olika 

sjukhus. 

Figur 7.1.1. Andel av levande utskrivna patienter < 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats ACE-hämmare 

eller Angiotensinreceptorblockerare. Till vänster Region och länssjukhus. Till höger länsdelssjukhus. 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 


Trollhättan 

Helsingborg 

Falun 

Halmstad 

Eskilstuna 

Danderyd 

Västerås 

Jönköping 

Sundsvall 

SU Östra 

SÄS Borås 

Norrtälje 

Visby 

Ludvika 

Mora 

Värnamo 

Karlskoga 

Örnskölsvik 

Hudiksvall 

Varberg 

SÄS Skene 

Lidköping 

Katrineholm 

Trelleborg 

Enköping 

Eksjö 

Kungälv 

Avesta 

Ystad 

Motala 

Hässleholm 

Ljungby 

Västervik 

Köping 

Medel 64,3% 

Figur 7.1.1 visar andel levande utskrivna patienter under 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats 

ACE-hämmare eller Angiotensinreceptorblockerare. Data redovisas för 35 kliniker 

58

jämfört men 36 kliniker vid föregående års redovisning. Medelvärdet är 64,3 procent och 

standardavvvikelsen 15,4 procent. 

Andel patienter som fått denna behandling har ökat under de år om detta redovisats från 

från 50,4% år 2002 till 54,3% år 2003, 57,6% år 2004 och 64,3% vid årets redovisning. 

Fram till 2003 frågades endast efter ACE-hämmarbehandling. År 2004 och 2005 behandling 

med ACE-hämmare eller Angiotensinreceptorblockerare. Den ökade av läkemedel som hämmar 

RAS-systemet efter akut hjärtinfarkt ser vi som positiv. Spridningen är stor; från 35% till 

100% (!?) Även om patientsammansättning kan variera är det anmärkningsvärt att andelen 

patienter som får denna behandling varierar såpas mycket mellan olika sjukhus. 

Figur 7.1.2 Andel av levande utskrivna patienter

Figur 7.1.3 Andel patienter som vårdas på hjärtinfarktavdelning enligt Riks-HIA av totala antalet patienter som 

vårdats för akut hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister (både huvuddiagnos och bidiagnos). 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Sundsvall 

Helsingborg 

Halmstad 

Norrköping 

SU Östra 

SÄS Borås 

Danderyd 


Västerås 

Eskilstuna 

Falun 

Södertälje 

SÄS Skene 

Eksjö 

Trelleborg 

Visby 

Värnamo 

Karlskoga 

Motala 

Lidköping 

Örnskölsvik 

Bollnäs 

Avesta 

Kungälv 

Varberg 

Ludvika 

Ystad 

Katrineholm 

Medeltal: 56,2% 

Figur 7.1.3 visar andel patienter med akut hjärtinfarkt som vårdas på hjärtinfarktavdelning 

och ingår i Riks-HIA i procent av totala antalet patienter men hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister 

(både huvud- och bidiagnos). I genomsnitt vårdas 56% på HIA men variationen 

är mycket stor mellan 22 och 86%. Detta innebär att uppgifterna om RAS-blockad samt statinbehandling 

endast baseras på hälften av totala antal patienter med akut hjärtinfarkt. Patienter 

vårdade på HIA är ofta yngre och har större hjärtinfarkt än de patienter som vårdas på annan 

avdelning. Indikationen för sekundärpreventiv behandling skiljer dock inte mellan patienter 

som HIA-vårdats eller ej och variationen i andel HIA-vårdade patienter borde inte påverka 

resultaten i figur 7.1.1 och 7.1.2 nämnvärt. 

Såväl incidensen som diagnostik av akut hjärtinfarkt är relativt lika i olika delar av landet. I 

figur 7.1.4 redovisas rapporterat antal patienter med akut hjärtinfarkt i relation till antalet invånare 

i sjukhusets upptagningsområde. 

60

Figur 7.1.4 Antal patienter som vårdas för hjärtinfarkt per 10 000 invånare i upptagningsområdet. 

Hjärtinfarkter / 10 000 invånare 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 


Trollhättan 

Västerås 

SU Östra 

Eskilstuna 

Norrköping 

Sundsvall 

SÄS Borås 

Falun 

Uddevalla 

Helsingborg 

Halmstad 

Kungälv 

Enköping 

Katrineholm 

Västervik 

Varberg 

Motala 

Lidköping 

Avesta 

Visby 

Mora 

Ludvika 

Piteå 

Värnamo 

Karlskoga 

Örnskölsvik 

Bollnäs 

Köping 

Eksjö 

Trelleborg 

Hässleholm 

SÄS Skene 

Medeltal: 45 

Antalet patienter med akut hjärtinfarkt varierar kraftigt mellan 18 och 102 per 10 000 invånare. 

Den stora variationen är förvånande och skulle kräva fördjupad analys för att kunna förklaras. 

En orsak kan vara varierande skärpa i diagnossättning men detta är sannolikt inte hela 

förklaringen. En annan förklaring skulle kunna vara att patientgrupper antingen aktivt söker 

ett visst sjukhus vid akuta bröstsmärtor eller (vilket är mer troligt) styrs primärt till vissa sjukhus 

redan i ambulansen. Förvånansvärt nog är antalet vårdade patienter med akut hjärtinfarkt 

per invånare inte högre för länssjukhus än för länsdelssjukhus och inte heller högst för de 

sjukhus som har tillgång till akut PCI vilket vore förväntat. 

61

Figur 7.1.5 Medelålder för patienter vårdade för akut hjärtinfart enligt klinikens diagnosregister 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Falun 

Eskilstuna 

SÄS Borås 

SU Östra 

Jönköping 


Västerås 

Norrköping 

Helsingborg 

Sundsvall 

Danderyd 

Piteå 

Hudiksvall 

Ystad 

Varberg 

Trelleborg 

Motala 

Bollnäs 

Södertälje 

SÄS Skene 

Enköping 

Visby 

Mora 

Karlskoga 

Hässleholm 

Eksjö 

Avesta 

Katrineholm 

Ludvika 

Norrtälje 

Örnskölsvik 

Värnamo 

Ett ytterliggare sätt att analysera populationen patienter med akut hjärtinfarkt på olika sjukhus 

är att jämföra medelålder av de patienter som vårdas för akut hjärtinfarkt vilket redovisas i 

figur 7.1.5. Medelåldern varierar mellan 69 och 78 år förutom Ludvika som redovisat hela 86 

år i medelålder. Detta beror sannolikt på selektion av patienter på detta sjukhus. 

Flödet av patienter och kriterier för vård på hjärtintensivvårdsavdelning påverkas av organisationen 

både inom sjukhuset och i ännu högre grad av flödet mellan olika sjukhus inom ett 

landsting. Kravet på akut PCI vid ST-höjningsinfarkt gör att flertalet landsting har nivåstrukturerat 

hjärtinfarktvården och styr patienter till sjukhus med tillgång till detta redan från ambulansen. 

Detta innebär olika urval av patienter till olika sjukhus och jämförelser av kvalitetsvariabler 

mellan enskilda kliniker och sjukhus blir allt svårare at göra. Våra siffror gäller endast 

Medicinkliniker och i enstaka fall (Falun) Kardiologklinik. För att få en mer rättvisande 

bild kommer man framgent sannolikt i stället behöva jämföra data för hela landsting med varandra 

i stället för enskilda kliniker. 

Diagnosen hjärtsvikt har inte samma nivåstrukturering och förutsättningarna för olika kliniker 

att bedriva högkvalitativ vård är mer lika. Vi har därför i årets verksamhetsuppföljning lagt 

till uppgifter om hjärtsvikt. Alla uppgifter gäller vårdtillfällen med akut eller kronisk hjärtsvikt 

(I50.0-I50.9) som huvuddiagnos. 

62

Figur 7.1.6 Antal vårdtillfällen för hjärtsvikt per 10 000 invånare i upptagningsområdet. 

Hjärtsvikt per 10 000 invånare 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Helsingborg 

SU Östra 

Västerås 

Norrköping 

SÄS Borås 

Sundsvall 

Uddevalla 

Falun 

Eskilstuna 

Halmstad 

SÄS Skene 

Mora 

Motala 

Piteå 

Kungälv 

Varberg 

Visby 

Trelleborg 

Karlskoga 

Eksjö 

Bollnäs 

Lidköping 

Värnamo 

Västervik 

Ludvika 

Avesta 

Enköping 

Örnskölsvik 

Katrineholm 

Figur 7.1.7 Medelvårdtid för patienter vårdade med hjärtsvikt som huvuddiagnos. 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

Eskilstuna 

SU Östra 

Helsingborg 

SÄS Borås 

Uddevalla 

Falun 

Danderyd 

Värnamo 

Enköping 

Ystad 

Karlskoga 

Mora 

Trelleborg 

Piteå 

Kungälv 

Lidköping 

Örnskölsvik 

Visby 

Ludvika 

Varberg 

Motale 

Katrineholm 

Södertälje 

Avesta 

Eksjö 

Bollnäs 

Norrtälje 

Västervik 

63

Figur 7.1.6 visar antalet vårdtillfällen med hjärtsvikt som huvuddiagnos per 10 000 invånare 

enligt klinikens diagnosregister för de 29 kliniker som lämnat uppgift om antalet patienter 

med denna diagnos. De mycket stora skillnaderna mellan vissa kliniker är anmärkningsvärda. 

Den troligaste förklaringen än skillnader i diagnossättning eller felrapportering. Detta är 

olyckligt och försvårar inte bara denna typ av jämförelser utan även epidemiologisk forskning. 

Samtidigt blir det allt svårare att definiera ett sjukhus primära upptagningsområde eftersom 

patienter i dag ofta söker andra sjukhus än sitt ”hemsjukhus” speciellt när det geografiska 

avståndet är kort. 

Figur 7.1.7 visar medelvårdtid för patienter vårdad för hjärtsvikt vid 28 kliniker som lämnat 

uppgift om vårdtillfällen och vårddagar. Även medelvårdtid för patienter med hjärtsvikt varierar 

mellan olika kliniker. Den stora skillnaden i antalet rapporterade vårdtillfällen per invånare 

gör att alla patientgrupperna sannolikt inte är jämförbara och dessa siffror måste tolkas med 

mycket stor försiktighet. 

En sjuksköterskebemannad hjärtsviktmottagning är ett sätt att både höja kvaliteten på vården 

av patienter med kronisk hjärtsvikt och minska inläggningsfrekvensen. En väl fungerande 

sådan mottagning kan behandla även grav hjärtsvikt polikliniskt och därmed minska antalet 

sjukhusvårdade patienter. Glädjande nog rapporterade 33 av 36 kliniker som svarade på denna 

fråga att de hade en sådan mottagning. 

Figur 7.1.8 Antalet återinläggningar av samma patient med diagnos hjärtsvikt 

% 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Eskilstuna 

Sundsvall 

SU Östra 

SÄS Borås 

Uddevalla 

Falun kardiologi 

Norrköping 

Danderyd 

Helsingborg 

Enköping 

Värnamo 

Katrineholm 

Örnskölsvik 

Ludvika 

Karlskoga 

Varberg 

Trelleborg 

Eksjö 

Bollnäs 

Ystad 

Mora 

Avesta 

Piteå 

Visby 

Norrtälje 

Medeltal: 29,9 

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som ofta leder till återkommande slutenvårdstillfällen. Bra 

vård och organisation i såväl öppen som slutenvård kan dock minska antalet återinläggningar. 

I figur 7.1.8 visar i vilken grad samma patient vårdats mer en gång under året med akut eller 

kronisk hjärtsvikt som huvuddiagnos för 25 kliniker. Andelen är beräknad som kvoten (antal 

vårdtillfällen/antal vårdade patienter)/antal vårdtillfällen. Variationen är även här stor, mellan 

14 och 53% (medel: 29,9%). Den lägsta återinläggningsfrekvensen hade Norrtälje som hade 

5% återinläggningar. Samtidigt rapporterades totalt endast 21 vårdtillfällen med huvuddiagnos 

hjärtsvikt totalt. 

64

7.2 Stroke 

Thomas Kjellström, Helsingborg, (kommentarer av Per Wester, Umeå). 

Sammanlagt 31 kliniker har lämnat någon uppgift om strokevård. Därav har 22 kliniker lämnat 

mer kompletta uppgifter. Vi försöker vara ett komplement till Riks-Stroke, som är ett mer 

heltäckande kvalitetsregister för stroke. Till skillnad från Riks-Stroke har vi räknat in diagnosen 

I62 (subduralblödning, icke-traumatisk epiduralblödning, ospecificerad intrakraniell 

blödning) till strokediagnos, vilket delvis kan förklara olika resultat. 

I årets rapport, dvs. för 2005 års verksamhet, har vi liksom förra året frågat efter antalet trombolysbehandlade 

patienter. Cirka 2/3 delar av klinikerna har genomfört trombolys (jämfört 

med hälften för 2004). Det är dock fortfarande en mycket liten andel av totalantalet strokepatienter 

som trombolyseras, 1,6 % (en ökning med 0.1 % sen 2004 och i detta fall utan Katrineholms 

värde). Andelen vårdade patienter på strokenhet har pendlat kring 70 % sedan vi 

började registrera. I år noterar vi 74 % vårdade på strokeenhet. Antalet strokepatienter som 

återinläggs på klinikerna är relativt få jämfört med ett totalmaterial från medicinkliniker. 

Strokepatienterna hade i genomsnitt 1,08 vårdtillfällen på sina kliniker, vilket betyder att 8 % 

återinläggs en gång under året eller att färre patienter återinläggs flera gånger. Vi ser en fortsatt 

uppgång av andelen patienter som har rapporterats till Riks-Stroke (84 %). Vad gäller 

TIA-diagnosen, som vi har följt några år, kan vi bara konstatera att de stora variationerna i 

antal patienter med TIA-diagnos består. 

Figur 7.2.1 Kvalitetsparametrar i medeltal för strokevården 1993-2005 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Procent vårdtillfällen på strokeenhet Procent anmälda till Riks-Stroke 

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Ur figuren framgår att allt fler av strokepatienterna är anmälda till nationella kvalitetsregistret 

RIKS-Stroke (86.5 %) och antalet som vårdats på strokeenhet har ligger kvar på 74 %. 

65

Trombolys 

Trombolys vid hjärninfarkt är godkänt sedan 2003, om behandlingen ges till patineter under 

80 års ålder inom 3 timmar. Förutsättningen är att alla registrerar i SITS-MOST 

http://www.acutestroke.org/ , som inom Europa har att följa upp säkerheten när behandlingen 

ges i klinisk praxis. Förändring av denna registrering kommer att ske våren 2006 och den fortsatta 

registreringen av trombolysbehandling sker lämpligen i Riks-stroke. I VIM har 22 kliniker 

rapporterat att de genomfört trombolys under år 2005 (en liten, 10% ökning, jämfört med 

2004). Det innebär att 2/3-delar av de rapporterande klinikerna har börjat med trombolys. Andelen 

trombolysbehandlade på dessa kliniker ligger i medeltal på 1,6 %. 

Trombolys inom 3 timmar ställer stora krav på sjukvårdens organisation. Dels måste stroke 

hanteras som ett urakut tillstånd inom sjukhuset. Dels måste befolkningen vara informerad om 

att söka på direkten. Kampanjen ”Rädda hjärnan 112” har haft varierande framgång. Sen är 

patientens avstånd till sjukhuset av stor betydelse när det gäller att hinna genomföra behandlingen. 

I fig. 7.2.2 ses andelen trombolyserade av totalantalet vårdtillfällen med stroke (samtliga 

strokepatienter i detta fall). (Katrineholm, Kullbergska, har man haft 217 akuta vårdtillfällen 

under 2005 för diagnoserna I61-64 varav 30 har vårdats på medicinkliniken och sålunda 

187 på ger/rehab kliniken och det är 5 av 217 stroke som trombolysbehandlats totalt.). 

Enligt RiksStroke har endast drygt 2 % av tidigare funktionsoberoende patienter < 80 år med 

hjärnifarkt behandlats med trombolys under år 2003-2005. Andelen behandlade patienter har 

dock ökat stadigt från 1 % år 2003 till 3,5 % för 2005. Vissa sjukhus har under 2005 behandlat 

8-10 % av sina ischemiska strokepatienter. 

Fig. 7.2.2 Andel av vårdtillfällen för stroke som fått trombolys. 

5% 

4% 

4% 

3% 

3% 

2% 

2% 

1% 

1% 

0% 

Eskilstuna 

Danderyd 

Halmstad 

Falun 

Helsingborg 

Trelleborg 

Strokeenhet 

Vård på strokeenhet (med stroketeam) är den kvalitetsvariabel, som vi de senaste åren har sett 

som den viktigaste. Det finns klara evidens för att vården bedrivs effektivare i den vårdformen. 

Enligt Socialstyrelsen bör "de allra flesta" patienter med slaganfall vårdas på specialen- 

Ystad 

Katrineholm 

Mora 

Varberg 

Skene 

Motala 

66 

Karlskoga

het, och en europeisk konsensuskonferens (Helsingborgsdeklarationen 1995) har uttalat kravet 

att alla patienter med akut slaganfall ska vårdas på specialiserad enhet år 2005. I verksamhetsuppföljningen 

har vi satt upp som mål att minst 75 % av vårdtillfällena p.g.a. stroke bör 

äga rum på sådan enhet. Detta mål ser ut att ha uppnåtts på de flesta klinikerna för år 2005 

(fig. 7.2.3). I medeltal är det 88 % på länsdelssjukhusen och 68 % på läns- och universitetssjukhus 

vilket ger en total medelnivå på 76%. Skillnaderna mellan sjukhusen är mycket stora! 

Vårt material grundar sig på 12 685 vårdtillfällen på 31 medicinkliniker. En fjärdedel av de 

svenska patienterna vårdas då inte på strokeenhet, om dessa kliniker är representativa. 

Riks-Stroke (www.riks-stroke.org) har tidigare kunnat redovisa en något högre andel vårdade 

på strokeenhet än vad vi har gjort. Riks-Strokes högre andel tror vi beror på en selektering av 

rapporterade patienter från strokeenheter. 

Figur 7.2.3 Andel av vårdtillfällen där patienter vårdats på strokeenhet år 2005 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Danderyd 

Helsingborg 

Sundsvall 

Falun 

Eskilstuna 

Halmstad 

Hudiksvall 

I figur 7.2.1, ovan, redovisas resultat över tiden för de kliniker som deltagit i verksamhetsuppföljningen 

under de senaste åren. 

TIA 

Sedan 2001 har vi frågat efter hur många vårdtillfällen som fått diagnosen TIA. I figuren 7.2.4 

framgår relationen mellan antalet patienter med manifest stroke och antalet med TIA. Det är 

fortfarande en mycket stor variation i antalet TIA i förhållandet till antal stroke. Andelen TIA 

jämfört med antalet stroke är i genomsnitt 19 % med en variation mellan 3 och 30 %. Någon 

förändring av spridningen har vi inte kunnat konstatera sedan vi började registrera dessa data. 

Vi anser att detta är ett indirekt mått som visar på kvalitetsbrist i diagnostiken eller bristande 

överensstämmelse om diagnostiska kriterier. Diagnosen TIA är svår att ställa eftersom den 

huvudsakligen grundar sig på anamnes. Det förekommer med största sannolikhet såväl under- 

som överdiagnostik av TIA. Organisatoriska skäl kan givetvis också ligga bakom så att 

en del av de kliniker som har hög andel TIA kanske inte vårdar alla akuta strokepatienter. 

Avesta 

Varberg 

Visby 

Mora 

Skene 

Motala 

Ludvika 

Karlskoga 

67

I bilden framgår också den stora variationen av antalet stroke och TIA mellan de stora klinikerna 

med mer än 1000 vårdtillfällen per år till de små klinikerna med knappt 200 patienter 

per år. 

Figur 7.2.4 Antalet vårdtillfällen med stroke- resp. TIA-diagnos under 2005. 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 

Danderyd 

Falun 

Halmstad 

Stroke TIA 

Eskilstuna 

Helsingborg 

Sundsvall 

Varberg 

Mora 

Karlskoga 

Riks-Stroke 

Andel rapporterade till RIKS-Stroke i förhållande till totalantalet vårdtillfällen för stroke anser 

vi är en kvalitetsindikator. 31 kliniker har redovisat hur många patienter som rapporterats 

till RIKS-Stroke. För 29 kliniker har andelen av alla med strokediagnos, som rapporterats till 

RIKS-Stroke kunnat beräknas. Sammanlagt har 86.5 % av patienterna rapporterats till RIKS- 

Stroke, vilket är 2 % fler än föregående år. En orsak till avvikelsen är att diagnosen I62 (subduralblödning, 

icke-traumatisk epiduralblödning, ospecificerad intrakraniell blödning) inte 

rapporteras till RIKS-Stroke, men ingår i vår statistik. De enskilda klinikernas andel ses i fig. 

7.2.5. 

Vi anger andelen anmälda till Riks-Stroke i jämförelse med totalantalet vårdade strokepatienter 

på den enskilda kliniken. Riks-Stroke anger en siffra för täckningsgrad, vilket innebär att 

de jämför antalet anmälda stroke i förhållande till förväntat antal stroke i upptagningsområdet 

(strokeincidens 300/100 000 inv.). Uppgifterna från Trelleborg är felaktigt då man rapporterar 

150 % anmälda till Riksstroke. 

Beräkningen av täckningsgrad i RiksStroke beräknas också som andel (i %) av patienter som 

har strokediagnos enligt Socialstyrelsens patientregister (PAR) men som ej finns registrerade i 

RiksStroke. 

Visby 

Motala 

Trelleborg 

Skene 

Katrineholm 

Ystad 

Ludvika 

Hudiksvall 

Avesta 

68

Figur 7.2.5 Andel vårdtillfällen för stroke som är rapporterade till Riks-Stroke 2005 

160% 

140% 

120% 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

I årets datainsamlande har vi frågat efter om det finns särskild strokesjuksköterska för akutmottagningen/akutvård 

för exempelvis registrering med svarsalternativen ja och nej. Under 

2005 har särskild strokesjuksköterska funnits på hälften av landets rapporterande kliniker. 

100% 

Eskilstuna 

Danderyd 

Helsingborg 

Falun 

Sundsvall 

Halmstad 

Trelleborg 

Fig. 7.2.6. Förekomst av särskild strokesjuksköterska 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Motala 

Hudiksvall 

Mora 

Finns strokesjuksköterska? 

Avesta 

Läns- och universitetssjh Länsdelssjh 

Varberg 

Karlskoga 

Skene 

69

Vi har också frågat om läkarspecialistkompetensen på strokeenheten med svarsalternativen, 

internist, neurolog, annan (specificera) och valt att redovisa detta som neurolog om det finns 

neurologisk kompetens samt internist samt ev. annan kompetens, vilket då visar neurologtillgången 

i strokevården. Cirka 35 % av strokeenheterna har tillgång till neurologspecialist utan 

någon skillnad mellan läns-universitetssjukhusen och länssjukvården. 

Fig.7.2.7. Läkarkompetens. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

annan 

neurolog 

internist 

Läns- och universitetssjh Länsdelssjh 

Som jämförelse kan nämnas att i en enkätundersökning från 2005 som ingår i Socialstyrelsens 

Praxisundersökning erhölls svar från samtliga strokeenheter i Sverige. Många anger dubbelspecialitet 

bland strokeläkarna. På strokeenheterna angavs 86 % ha internmedicin som specialitet, 

cirka hälften ha specialitet i neurologi, geriatrik samt 25% i rehabiliteringsmedicin 

Sammanfattningsvis har inga större förändringar ägt rum i strokevården under 2005 vid de 

medicinska verksamheterna. Det är en relativt god omfattning av strokepatienterna som vårdas 

på strokeenheter och god rapportering till Riks stroke. Det förefaller inte finnas någon 

betydande skillnad i tillgång på kompetens mellan läns-universitetssjukhusen och länssjukhusen 

70

7.3 Antikoagulationsbehandling 

Sven Karlander, Malmö 

För verksamhetsåret 2005 är det 31 kliniker som har redovisat sina patientpopulationer som 

patientår. Detta är något färre än de 34 kliniker som deltog under 2004, och för 2005 är det 

flera kliniker med stora antikoagulations (AK)-mottagningar som inte redovisar några resultat. 

Det totala antalet patienter som har behandlats under hela eller delar av 2005 vid de 31 

klinikerna var 33362 medan antalet patientår var 25312. 

Det bästa måttet på patientvolymen vid de deltagande AK-mottagningarna erhålls genom att 

antalet patientår relateras till befolkningen i sjukhusets upptagningsområde. Samtliga 31 kliniker 

som redovisat sina populationer i form av patientår för 2005 har också lämnat uppgift 

om sina upptagningsområden. Antalet patientår per 100000 invånare var i medeltal 715 med 

en variation mellan 24 och 1647. Denna stora skillnad mellan sjukhusen (Figur 7.3.1) är ett 

återkommande fynd i Verksamhetsuppföljningen och förklaras troligen till största delen av 

skillnader i organisation i form av fördelning av AK-behandlade patienter mellan sjukhus och 

primärvård. En enkät i Södra sjukvårdsregionen har visat att c:a 80 % av AK-behandlade 

patienter kontrolleras vid sjukhusmottagningar. Denna andel är lägre i andra delar av landet, 

och därmed blir de AK-behandlade populationernas storlek ett indirekt strukturmått på hur 

AK-vården är organiserad. Ett direkt exempel på betydelsen av dessa faktorer är Eksjö där 

antalet patientår per 100000 invånare har ökat med drygt 400 % mellan 2004 och 2005. Detta 

förklaras av att patienter från såväl Nässjö som från primärvården numera ingår i materialet 

från Eksjö. 

Figur 7.3.1 Antal patientår per 100000 invånare i upptagningsområdet för 31 sjukhus 

Patientår per 100000 invånare 

1800 

1600 

1400 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 

SU Östra 

Falun 



Halmstad 

Norrköping 

Eskilstuna 

SÄS Borås 

Jönköping 

Trollhättan 

Uddevalla 

Helsingborg 

Mora 

Varberg 

Köping 

Avesta 

Lindesberg 

Trelleborg 

Karlskoga 

Ludvika 

Katrineholm 

Lidköping 

Kungälv 

Motala 

Eksjö 

Hässleholm 

Värnamo 

Örnskölsvik 

Ljungby 

SÄS Skene 

Visby 

71

Även antalet patientår per 100000 invånare verkar öka under den senaste fyraårsperioden. 

Vid 17 läns- och länsdelskliniker som deltagit varje år sedan 2002 var ökningen 19 % (Eksjö 

är inte medräknat). Även om resultaten talar för att det har skett en verklig ökning av antalet 

antikoagulationsbehandlade patienter vid svenska medicinkliniker sedan 2002, bör de tolkas 

med försiktighet. De baseras på ett begränsat antal kliniker, och dessutom har flera stora kliniker 

som deltagit tidigare inte rapporterat några data för 2005. 

I Verksamhetsuppföljningarna brukar antalet PK-analyser per patientår användas som ett 

processmått på hur AK-mottagningarna arbetar och är ett bättre mått än antalet prover per 

patient. Vid de 30 kliniker som redovisat dessa variabler togs det i genomsnitt 22 prover per 

patientår med en variation mellan 14 och 39 prover (Figur 7.3.2). Flertalet kliniker uppvisar 

liksom tidigare analysfrekvenser inom intervallet 15-25 prover per patientår. Det genomsnittliga 

antalet prover per patientår tenderade att vara högre vid länsdelssjukhus än vid länskliniker 

(24 respektive 19). 

Om man granskar de 15 länskliniker och 20 länsdelskliniker som rapporterat denna variabel 

vid minst två tillfällen mellan 2001 och 2005, finner man att 7 länskliniker och 6 länsdelskliniker 

vid varje tillfälle rapporterar mindre än 20 PK-analyser per patientår. Övriga kliniker 

uppger 20 eller fler analyser per patientår. Detta talar för att det finns olika provtagningstraditioner 

vid olika sjukhus och att dessa traditioner verkar vara stabila över tiden. 

Figur 7.3.2 Antal PK-analyser per patientår vid 30 kliniker 

Antal PK-analyser per patientår 

45,0 

40,0 

35,0 

30,0 

25,0 

20,0 

15,0 

10,0 

5,0 

0,0 

SU Östra 

Jönköping 

Falun 

Helsingborg 

Norrköping 

Uddevalla 



Trollhättan 

Halmstad 

Eskilstuna 

SÄS Borås 

Kungälv 

Örnskölsvik 

Lidköping 

Hässleholm 

Visby 

Mora 

Ljungby 

Trelleborg 

Värnamo 

Avesta 

Eksjö 

Karlskoga 

Motala 

Katrineholm 

SÄS Skene 

Lindesberg 

Varberg 

Köping 

I verksamhetsuppföljningen redovisas graden av terapikontroll i form av andelen terapeutisk 

behandlingstid. Denna variabel är ett viktigt resultatmått som skall beräknas enligt Rosendaals 

metod (Thromb Haemost 1993; 68: 236-9). För 2005 har andelen terapeutisk be- 

72

handlingstid redovisats av 28 kliniker med ett medelvärde på 72 %, vilket är detsamma som 

för de tre senaste åren. Medelvärdet för länskliniker var 71 % och för länsdelskliniker 74 %. 

Ur Figur 7.3.3 framgår att klinikernas resultat huvudsakligen ligger inom intervallet 60-80 %. 

Figur 7.3.3 Andel terapeutisk behandlingstid för 28 kliniker 

Andel terapeutisk behandlingstid (%) 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

SU Östra 

Helsingborg 


Norrköping 

Trollhättan 

Eskilstuna 

SÄS Borås 

Uddevalla 

Jönköping 

Falun 


Halmstad 

Kungälv 

Örnskölsvik 

Visby 

Hässleholm 

Avesta 

Värnamo 

SÄS Skene 

Ljungby 

Ludvika 

Lidköping 

Motala 

Mora 

Katrineholm 

Karlskoga 

Eksjö 

Trelleborg 

Liksom tidigare uppvisar de enskilda klinikerna stabila nivåer över tid för andelen terapeutisk 

behandlingstid, och denna bild kvarstår oförändrad när data från 2005 medräknas ( dessa resultat 

redovisas inte i Verksamhetsuppföljningen för 2005). 

Eftersom vi i år kan visa att frekvensen av PK-analyser är stabila för de enskilda klinikerna, är 

det intressant att se om det finns något samband mellan provtagningsfrekvens och graden av 

terapikontroll. Vid en jämförelse mellan genomsnittlig provtagningsfrekvens och genomsnittlig 

grad av terapikontroll för kliniker som deltagit minst två gånger under åren 2001-2005 

kunde något samband inte påvisas (r=-0,14). Ur klinisk-biologisk synvinkel är ett sådant 

samband knappast att förvänta med hänsyn till skillnader i patientpopulationer, behandlingsindikationer 

och provtagningstraditioner. 

Det viktigaste resultatmåttet för AK-behandling är naturligtvis om behandlingen förebygger 

tromboemboliska komplikationer utan att priset i form av blödningar blir för högt. Frekvensen 

av blödningskomplikationer bör relateras till antalet patientår, och båda variablerna har 

för 2005 redovisats av 25 kliniker. 

73

Tabell 7.3.1 Blödningskomplikationer vid 25 kliniker som redovisar antalet patientår för 2005. Blödningarna 

indelas i slutenvårdskrävande, cerebrala och letala blödningar. 

Klinik Patientår Blödningsfrekvens per 100 patientår 

(absoluta frekvenser inom parentes) 

Slutenvård Cerebral Letal 

Regionsjukhus 

SU Östra 1532 1,0 (16) 0,4 (6) 0,1 (1) 

Länssjukhus 

Borås 1316 1,6 (21) 0,3 (4) 0 

Capio S:t Göran 141 1,4 (2) 0 0 

Eskilstuna 1001 0,4 (4) 0,3 (3) 0,1 (1) 

Falun 34 5,9 (2) 0 2,9 (1) 

Halmstad 347 1,4 (5) 0 0 

Helsingborg 2278 0 0,3 (7) 0,1 (2) 

Jönköping 1371 0 0,9 (12) 0 

Norrköping 517 1,5 (8) 0,2 (1) 0 

Trollhättan 1684 0,8 (13) 0,3 (5) 0 

Uddevalla 1911 0,1 (1) 0 0 


Avesta 201 2,5 (5) 1,0 (2) 0 

Eksjö 1287 1,9 (24) 0,1 (1) 0,2 (2) 

Hässleholm 849 0,5 (4) 0,4 (3) 0 

Karlskoga 678 2,4 (16) 0 0,4 (3) 

Kungälv 1085 1,1 (12) 0,4 (4) 0 

Lidköping 873 0,8 (7) 0,2 (2) 0,6 (5) 

Ljungby 723 2,4 (17) 0,3 (2) 0 

Ludvika 355 0,7 (2) 0,3 (1) 0 

Mora 148 2,0 (3) 0,7 (1) 1,4 (2) 

Motala 968 0,7 (7) 0 0,1 (1) 

Trelleborg 652 1,1 (7) 0,6 (4) 0,5 (3) 

Visby 947 0,5 (5) 0,2 (2) 0 

Värnamo 1108 2,2 (24) 0,5 (5) 0,1 (1) 

Örnsköldsvik 790 2,0 (16) 0,9 (7) 0,3 (2) 

Samtliga sjukhus 22796 1,0 (221) 0,3 (72) 0,1 (24) 

I de senaste årens verksamhetsuppföljningar har det varit cirka 30 kliniker som har rapporterat 

uppgifter, vilket skall jämföras med 25 kliniker för 2005. Ur Tabell 7.3.1 framgår att resultaten 

är jämförbara med data från tidigare år med påtaglig variation i rapporterad komplikationsfrekvens 

mellan sjukhusen. I tidigare verksamhetsuppföljningar har vi kunnat redovisa 

klinikvisa data från 12 sjukhus som deltagit varje år sedan år 2000. Under 2005 har fyra av 

dessa avstått från att rapportera uppgifter om AK-behandling, varför det i denna verksamhetsuppföljning 

inte är meningsfullt att visa individuella uppgifter. Istället visas här frekvenser av 

allvarliga blödningar vid kliniker som lämnat åtminstone någon uppgift under tiden 1999- 

2005 (Figur 7.3.4). Den tendens till sjunkande frekvens av slutenvårdskrävande blödningar 

som anades mellan 2002 och 2004 förstärks av resultaten från 2005 som talar för ytterligare 

nedgång. 

74

Figur 7.3.4 Rapporterad blödningsfrekvens vid kliniker som har lämnat denna uppgift vid minst ett tillfälle 

under tiden 1999-2005. 

Blödningar per 100 patientår 

1,6 

1,4 

1,2 

1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0,0 

Slutenvård Cerebral Letal 

1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

En svaghet med resultaten i Figur 7.3.4 är att det inte är samma kliniker som deltar år från år. 

Som tidigare har påpekats visar resultat från AK-mottagningen i Malmö att den verkliga frekvensen 

cerebrala blödningar i svensk rutinsjukvård är ungefär 1 per 100 patientår. Det är 

under de senaste tre åren cirka drygt tre gånger så mycket som har rapporterats i Verksamhetsuppföljningen. 

Detta pekar på att rapporteringen i rutinsjukvården av allvarliga komplikationer 

till AK-behandling inte är fullständig. 

Sedan Verksamhetsuppföljningen för 2003 har vi frågat om fördelningen av behandlingsindikationer 

för AK-behandling. Frågan har gällt de tre huvudsakliga behandlingsindikationer, 

venös tromboembolism, förmaksflimmer och mekanisk hjärtklaffprotes och vi bad dessutom 

om uppgift om ”övriga” skäl för AK-behandling. För 2005 är det 26 kliniker som har lämnat 

uppgift. 

Resultaten från 2003 och 2004 har visat stor variation för behandlingsindikationerna mellan 

sjukhusen. Andelen ”övriga” indikationer har varit betydande och har överstigit 20 % hos 

cirka en tredjedel av klinikerna. Som framgår av Figur 8.3.5 är bilden likartad för 2005. 

Vid en jämförelse mellan de tre år som behandlingsindikationer har redovisats ses att den genomsnittliga 

andelen patienter med venös tromboembolism tenderar att minska från 23 % 

2003 och 2004 till 18 % 2005, medan andelen patienter med förmaksflimmer ökar något från 

cirka 45 % de båda första åren till 52 % 2005. Jämförelsen mellan åren försvåras dock av att 

det inte är samma kliniker som deltar under alla tre åren. Med tanke på variationen mellan 

kliniker kan åtminstone en del av skillnaden mellan 2003 och 2005 bero på vilka kliniker som 

har deltagit. 

Tolv kliniker har besvarat frågan om vilka patientgrupper som ingår bland "övriga". I likhet 

med 2004 är svaren relativt samstämmiga och inkluderar diagnoser som amaurosis fugax, 

75

iologisk hjärtklaffprotes, hjärninfarkt/transitorisk ischemisk attack utan förmaksflimmer, 

hjärtinfarkt, carotisstenos, perifer artäremboli, koagulationsrubbning m.m. Här ingår ibland 

även patienter med mer än en behandlingsindikation 

Figur 7.3.5 Fördelning av behandlingsindikationer för AK-behandling vid 26 medicinkliniker. 

Fördelning av behandlingsindikationer för AK-behandling 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

SU Östra 

Venös tromboembolism Mekanisk hjärtklaffprotes Förmaksflimmer Övriga 

Trollhättan 

Norrköping 

Jönköping 

Helsingborg 

Halmstad 


Falun 

Eskilstuna 

Örnskölsvik 

Värnamo 

Varberg 

Trelleborg 

SÄS Skene 

Motala 

Mora 

Ludvika 

Ljungby 

Lindesberg 

Lidköping 

Köping 

Kungälv 

Katrineholm 

Karlskoga 

Eksjö 

Avesta 

Med början 2004 har vi efterfrågat andelen avlidna patienter i den antikoagulationsbehandlade 

populationen räknat som antalet patienter som behandlats under året. För det första året 

redovisades 519 dödsfall av 20006 patienter vid 23 kliniker, motsvarande 2,6 %. Variationen 

mellan klinikerna var stor och uppgick till mellan 0 och 5,3 %. 

För 2005 har 20 kliniker redovisat 574 dödsfall bland 18095 patienter som varit aktuella för 

AK-behandling, vilket motsvarar 3,2 %. De enskilda klinikernas resultat redovisas i Figur 

7.3.6. 

76

Figur 7.3.6 Andel avlidna patienter av alla patienter som erhållit AK-behandling under 2005 vid 20 kliniker. 

Andel avlidna patienter (%) 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

SU Östra 

Trollhättan 

Norrköping 

Falun 

Eskilstuna 


Örnskölsvik 

Värnamo 

Varberg 

Trelleborg 

Skene 

Motala 

Mora 

Ludvika 

Ljungby 

Lidköping 

Köping 

Katrineholm 

Karlskoga 

Avesta 

Liksom för 2004 är det flera kliniker som meddelar att de inte kan lämna några uppgifter om 

avlidna patienter under AK-behandling. Resultaten i Figur 7.3.6. skall därför inte ses som en 

beskrivning av den kliniska verkligheten. Den stora variationen mellan de kliniker som trots 

svårigheter har kunna presentera några resultat är snarare uttryck för problemen med denna 

redovisning än för de faktiska resultaten. Om ett eller två år kommer det att det vara intressant 

att leta efter tendenser över tid, exempelvis om några kliniker konstant rapporterar högre 

eller lägre siffror än de övriga. Det framstår som en angelägen uppgift för AK-mottagningar 

att kunna presentera statistik över hur stor andel av de behandlade patienterna som har avlidit 

under ett år, även om man inte kan uppge dödsorsak. 

77

7.4 Diabetes 

Annika Ekbom Schnell (kommentar av Soffia Gudbjörnsdottir, registerhållare, NDR) 

Nationella Diabetesregistret (NDR) redovisar, från och med 2005, öppet data rörande måluppfyllelse 

för HbA1c och blodtryck från alla deltagande medicinkliniker. Dessa frågor har därför 

tagits bort ur verksamhetsuppföljningen. Även frågorna rörande fördelningen mellan typ 1 

och typ 2 diabetes samt lipidsänkande behandling har strukits. Istället fokuserar årets verksamhetsuppföljning 

på i vilken mån klinikerna kan redovisa hur många patienter som kontrolleras 

vid kliniken och hur stor andel av dessa som rapporteras till NDR. Detta är en fråga som 

även NDR arbetar med för närvarande. 

Rapportering 

Sammanlagt 39 av 42 deltagande kliniker har lämnat uppgifter om antalet patienter som kontrolleras 

vid den egna kliniken. Tjugosju av 39 kliniker uppger att ett datoriserat register används 

i rutinarbetet. Rapporteringen omfattar totalt 21 104 patienter. Av dessa har 16 680 

rapporterats till NDR (79 %) och 11 168 till lokalt register (53 %). Om de patienter som enbart 

finns i det lokala registret adderas till antalet registrerade i NDR så stiger andelen patienter, 

som finns registrerade i någon form av kvalitetsregister, till 84 %. 

Andelen patienter som registreras i NDR ökade från 2002 till 2003 från 67 % till 77 %, denna 

ökning verkar dock ha avstannat. Även totalantalet registrerade patienter (NDR och lokalt 

register) har legat stabilt på drygt 80 %. 

Figur 7.4.1 Totalantalet patienter med diabetes per klinik 

1400 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 

SU Östra 

Danderyd 


SÄS Borås 

Falun 

Trollhättan 

Uddevalla 

Helsingborg 

Norrköping 

Eskilstuna 

Sundsvall 

Västerås 

Jönköping 

Halmstad 

Registrerade i NDR Ej registrerade 

Eksjö 

Kungälv 

Karlskoga 

Trelleborg 

Ludvika 

Västervik 

Varberg 

Hässleholm 

Motala 

Avesta 

Värnamo 

Ystad 

Lidköping 

Bollnäs 

Köping 

SÄS Skene 

Mora 


Enköping 

Ljungby 

Katrineholm 

Hudiksvall 

Norrtälje 

Södertälje 

Piteå 

Det totala antalet diabetespatienter per klinik redovisas i Figur 7.4.1. Dessutom redovisas andelen 

patienter som rapporterats till NDR. Totalantalet diabetespatienter är troligen underskattat 

eftersom många kliniker uppenbarligen hämtar denna uppgift ur NDR, vilket förutsätter att 

alla patienter accepterat registrering och dessutom registrerats årligen. En del kliniker hämtar 

uppgift om totalantal från datorjournal eller patientadmininstrativa system. En klinik kommenterar 

att man inte kan få fram denna uppgift eftersom patienten samtidigt kontrolleras för 

flera sjukdomar. 

78

Konklusioner 

För att kunna diskutera verksamhetens innehåll och resultat ur andra perspektiv än ekonomiska 

och i termer av antalet utförda besök eller vårdtillfällen så måste vi få fram bra mått på 

kvalitet och uppnådda medicinska resultat. När det gäller diabetesvården så är NDR ett verktyg 

som definitivt kan användas, men för att det ska ge en så god bild av verksamheten som 

möjligt så måste rapporteringen öka. Detta blir extra viktigt när det nu från både beställarorganisationer 

och patienthåll ställs ökade krav på publicering av kvalitetsdata. Ett exempel på 

detta är det s k DiabetesIndex 10 som värderar kvaliteten på diabetesvården i olika landsting 

med utgångspunkt från resultaten i NDR. Eftersom rapporteringen från de olika landstingen år 

2004 varierade mellan 5 och 80 % blir jämförelsen mycket svårvärderad. 

För att vi ska få en bättre bild av kvaliteten i dagens diabetesvård vid våra medicinkliniker så 

krävs alltså en mer fullständig rapportering av data till det Nationella Diabetesregistret. De 

olika patientadministrativa systemen behöver också utvecklas så att det går att följa vilka patienter 

som är knutna till klinikernas specialistmottagningar, ungefär på samma sätt som primärvården 

registrerar de patienter som är listade vid en viss mottagning. Dessa uppgifter är 

nödvändiga, inte bara för att värdera kvaliteten, utan även för att kunna dimensionera de resurser 

som krävs. 

Kommentar från Soffia Gudbjörnsdottir, registerhållare, NDR 

Nästan alla medicinkliniker rapporterar idag till NDR. En valideringsstudie har gjorts i Skåne 

regionen som visade att data från registret till stora delar överensstämmer mycket bra med 

verkligheten. Vi vet dock att många kliniker inte inkluderar alla patienter. Det är också extremt 

viktigt att vara noggrann i rapporteringen, dvs. att vi menar samma sak. NDR arbetar 

hela tiden med att förenkla och förtydliga registreringen och fortsätter också med det viktiga 

valideringsarbetet. Analyser om diabetesvården kommer allt oftare och data bygger till stor 

del på inkomna rapporteringar från NDR, det är därför vår skyldighet att se till att underlaget 

är så pålitligt som möjligt. DiabetesIndex är ett bra initiativ och en mycket bra början, dock 

kan inga stora jämförande slutsatser dras på grund av den varierande rapporteringsgraden till 

NDR. Vissa landsting som rapporterar bra kan dock få en bra uppfattning om läget. Om vi i 

framtiden ska kunna använda oss av sådana analyser måste rapporteringen till NDR vara fullständig, 

vilket också påpekas i rapporten. En heltäckande registrering kommer att bidrag till 

bättre kvalitet i diabetesvården! 

10 www.diabetesindex.se 

79

7.5 Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom 


Vid årets verksamhetsuppföljning har vi för första gången haft med frågor som belyser vården 

av patienter med Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom (KOL). Ur tabell 7.5.1 framgår hur 

de deltagande klinikerna svarade på respektive fråga. En eller flera frågor besvarades av 

36 av de deltagande 41 kliniker (88%). 

Av de som svarade uppgav åtta kliniker, (SU/Östra, Capio St. Göran, Karlskoga, Hudiksvall, 

Katrineholm, Motala, Varberg och Ystad) att patienter med syrgasbehov handläggs via lungklinik 

på närbeläget sjukhus. Det innebär att förutsättningarna är olika på olika sjukhus och 

jämförelser svåra att göra. 

På frågan om det finns det sjuksköterskeledd mottagning för KOL-patienter vid kliniken svarade 

18 av 36 (50%) att det finns. 

Tjugo kliniker (56%) uppgav att de skötte patienter med kronisk syrgasbehandling p.g.a. 

KOL. Antalet behandlade patienter med kronisk syrgas varierade kraftigt från 1 (!?) till 120 

patienter. 

Hälften av klinikerna (18 av 36) svarade att klinik är ansluten till det nationella syrgasregistret 

och 14 av 36 klinker (40%) angav att det finns strukturerad rökavvänjning för KOL-patienter 

vid kliniken. 

Kvalitetsdata för KOL är långt ifrån heltäckande och det är svårt att dra några slutsatser om 

kvaliteten på vård för KOL-patienter utifrån dessa data. Organisationen skiljer sig också åt 

och många landsting har separata lungkliniker och dessa ingår inte i vår verksamhetsuppföljning. 

Att endast 40% av klinikerna har strukturerad rökavvänjning för KOL-patienter finner 

vi anmärkningsvärt och detta vittnar om att omhändertagandet av dessa patienter inte är optimalt 

på alla håll. Möjlighet finns dock att detta organiseras från annan håll t.ex. primärvård, 

och några kliniker har uppgett att så är fallet. 

80

Tabell 7.5.1 

1. Kliniknamn 

Finns det sjuksköterske-ledd 

mottagning för 

KOL-patienter 

vid din klinik? 

(ja=1, nej=0) 

Hur många av 

KOL-patienterna 

på din klinik har 

kronisk syrgasbehandling? 

Är din klinik 

ansluten till 

det nationella 

syrgasregistret? 

(ja=1, nej=0) 

Har ni struktureradrökavvänjning 

för KOLpatienter 

vid 

din klinik? 

(ja=1, 

nej=0) 

Universitetssjukhus 

SU Östra 

Länssjukhus 

0 0 0 

Capio St:Göran 1 0 0 

Danderyd 0 53 1 0 

Falun 1 45 1 1 

Halmstad 1 1 1 

Helsingborg 1 51 1 1 

Jönköping 1 90 1 1 

Norrköping 1 41 1 0 

Sundsvall 0 0 0 

SÄS Borås 0 60 1 0 

Trollhättan 0 60 1 0 

Uddevalla 0 C:a 70 st 1 0 

Västerås 1 120 1 1 


Avesta 0 0 0 0 

Bollnäs 0 

Eksjö 1 20 1 1 

Enköping 1 5 0 1 

Hudiksvall 0 

Hässleholm 0 0 0 

Karlskoga 0 0 0 

Katrineholm 0 

Kungälv 1 5 0 1 

Köping 0 0 0 0 

Lidköping 1 1 

Lindesberg 0 5 1 0 

Ljungby 0 15 1 0 

Mora 1 4 1 0 

Motala 1 10 till 12 1 

Piteå 1 0 1 

Södertälje 1 0 1 

Trelleborg 1 56 1 1 

Varberg 0 0 0 0 

Visby 0 0 0 0 

Värnamo 1 6 1 1 

Ystad 1 1 1 

Örnskölsvik 0 10 1 0 

81

8. Jämförelser mellan landsting 

Ulf Hållmarker, Mora och Connie Larsen, Helseplan 

I arbetet med internmedicinsk verksamhetsuppföljning (VIM) görs för andra året ett kapitel i 

samverkan med Helseplan som ett försök till nationell jämförelse mellan landsting. Här rapporternas 

internmedicinsk verksamhet per landsting utan hänsyn till organisationen. Verksamheten 

bedrivs organisatoriskt olika vad gäller subspecialiteterna. Uttrycket ”medicin mm” 

innefattar internmedicin samt ett antal subspecialiteter samt även specialiteter som infektion 

och neurologi. 

Drygt tio landsting har i flera år arbetet i Nyckeltals-samverkan (Nysam). Nysam har i expertgrupper 

kommit fram till gemensamma definitioner som ökat kvaliteten i jämförelser. Ett 

problem är att Nysam inte är rikstäckande. 

Utifrån rapportering till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sker sammanställningar på 

en nivå som motsvarar ”medicin mm”. Men Nysam och SKL har vissa olikheter i dina presentationer. 

Bland annat presenterar SKL även utomlänspatienter, medan Nysam mäter vad som 

produceras för sitt läns egen befolkning. 

I figurerna har ”Medicin mm” (dvs kliniker med internmedicin, infektion, neurologi, geriatrik/rehabilitering, 

kardiologi, lungmedicin, reumatologi, njurmedicin) jämförts med produktionen 

vid de internmedicinska klinikerna. Detta ger förutom länsjämförelserna ett intryck av 

hur mycket Internmedicinen svarar för i förhållande till alla kliniker som ingår i ”medicin 

mm”. 

Några figurer har hämtas från SKL:s rapporter för 2005. Data i SKLs sammanställning har 

valts så det täcker Nysambegreppet ”medicin mm”. I tre fall kan i detta kapitel data jämföras 

mellan SKL och Nysam. 

-Vårtillfällen per 1000 inv. Vissa variationer förekommer 

-SKL tar upp fler läkarbesök i Öppen vård än Nysam. 

-Uppgifterna om disponibla vårdplatser ger olikheter i båda riktningarna. 

Figurer 8.1, 8.3-4, 8.6-7, 8.9-10 är sammanställningar från Nysam:s landstingsmaterial medan 

figurerna 8.2, 8.5 och 8.8 är framtagna ur SKL-materialet. 

Vårdtillfällen, figur 8.1 -8.2 

Vårdtillfällena för ”medicin mm” varierar ur länsperspektivet mellan 60 och 70 per 1000 inv. 

Dalarna ligger högst medan Västmanland klart minskat sedan 2004. Grovt kan man se att 

vårdtillfällena inom ”medicinområdet” hanteras av internmedicin till ca 80%. 

Vid jämförelse med SKL (figur 8.2) stämmer uppgifterna huvudsakligen, SKL har dock högre 

värde för Västmanland än Nysam. 

Vårdtillfällen borde vara så entydigt definierat att olikheter inte skulle förekomma. 

82

Figur 8.1 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Blekinge 

Gotland 

Figur 8.2 (Källa : SKL) 

Internmedicin resp Medicin mm, länsnivå 2005 

Antal vårdtillfällen egna lt per 1000 inv 

(Källa : Nysam) 

Halland 

Sveriges Kommuner och Landsting 2005 Medicin, mm, länsnivå 

Antal vårdtillfällen per 1000 inv 

Dalarna 

Västerbotten 

Örebro 

Kalmar 

Jönköping 


Norrbotten 

Gotland 


Västmanland 

Riket 

Kronoberg 

Södermanland 

Halland 


Stockholm 

Skåne 

Jämtland 

Gävleborg 

Värmland 

Blekinge 

Uppsala 

Observera : talen är ej justerat för köpt/sålt utomlänsvård 

Södermanland 

46 

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 

Västmanland 

59 

62 

62 

61 

63 

63 

63 

66 

65 

65 

68 

70 

73 

76 

76 

76 

Jämtland 

78 

78 

77 

84 

87 

Gävleborg 

Värmland 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Dalarna 

83

Vårddagar, figur 8.3 

Vårddagarna är proportionellt fler i jämförelse med vårdtillfällena inom ”medicin mm” jämfört 

med internmedicin. En rimlig tolkning är att vårdtiderna är kortare inom internmedicin 

pga stor andel akutpatienter, medan ”medicin mm” (där t ex geriatrik finns) har längre vårdtider. 

Skillnader finns dock mellan landstingen. 11 För hela gruppen ”medicin mm” varierar det 

från drygt 500 i Dalarna till något över 400 i Jämtland, Halland och Blekinge. Median vårdygn 

för internmedicin ligger på ca 330 vårddygn per 1000 inv och år. En siffra som låg på 

samma nivå 2004. 

Figur 8.3 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

Jämtland 

Halland 


Antal vårddagar egna lt per 1000 inv 

Gävleborg 

Blekinge 


Södermanland 

Dalarna 

Gotland 

Västmanland 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Läkarbesök, figur 8.4 och 8.5 

Läkarbesök i Nysamstatistiken varierar från 150 till 250 per 1000 invånare 2005 för ”medicin 

mm”. Internmedicin tycks svara för ca 80% av besöken inom ”medicin mm”, men det finns 

en variation mellan landstingen. 

SKL har överlag högre antal läkarbesök. SKL har med dagsjukvård i sin definition som läkarbesök, 

t ex hemodialys. SKL betraktar även inskrivningstillfället för patienter i sluten vård 

när inläggning sker via akutmottagning. Nysam särredovisar dagsjukvård och besöket på akuten 

som leder till inläggning betraktas som inlednignen av slutenvårdstillfället. Det vore förstås 

önskvärt att statistiska jämförelser i Sverige kunde ske utifrån gemensamma tolkningar av 

definitionerna. Medianen läkarbesök enligt Nysam är 200 per 1000 invånare enligt Nysam, 

medan det är 308 per 1000 inv enligt SKL. Antalet utomlänspatienter spelar också. Skillnaderna 

mellan landstingen tyder på att inte heller SKLs definitioner tillämpas konsekvent. 

Förmodligen tar några landsting sin Nysamsiffra när uppgiften ska lämnas till SKL. 

11 I Nysam är varje påbörjat vårddygn en vårddag, medan VIM räknar bort ut- eller inskrivningsdagen. 

Värmland 

84

Figur 8.4 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Västmanland 

Södermanland 



Antal läkarbesök egna lt per 1000 inv 

Halland 

Gävleborg 



Antal läkarbesök per 1000 inv 

Gotland 

Stockholm 

Skåne 


Örebro 

Värmland 

Riket 

Norrbotten 

Jämtland 

Västmanland 

Kalmar 

Västerbotten 

Blekinge 

Halland 

Kronoberg 

Uppsala 


Gävleborg 

Södermanland 


Dalarna 

Jönköping 

Observera : talen är ej justerat för köpt/sålt utomlänvård 

188 

219 

214 

214 

237 

0 100 200 300 400 500 

254 

249 

271 

269 

264 

Blekinge 

283 

278 

275 

305 

297 

312 

308 

321 

351 

Gotland 

386 

421 

433 

Dalarna 

Jämtland 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Värmland 

85

Andel ”akuta” läkarbesök, figur 8.6 

De oplanerade läkarbesöken (Nysam-definition) har angivits i procent av samtliga läkarbesök 

(planerade och oplanerade). Det är ett mått på hur mycket arbete klinikerna genomför på 

akutmottagningarna i jämförelse med planerad verksamhet. Till de polikliniska besöken tillkommer 

inläggningsfallen. 

Internmedicin har i de olika landstingen mellan 20 och 40% akuta besök. Av klinikerna inom 

”medicin mm” svarar internmedicin i de flesta landstingen huvudsakligen för den akuta verksamheten. 

I VIM, som har samma definition på läkarbesök som Nysam, kan det för de rapporterande 

klinikerna i Figur 4.1 och 4.2 studeras hur de enskilda klinikerna rapporterar samma 

uppgift. 

Figur 8.6 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Gävleborg 


Andel oplanerade läkarbesök per läkarbesök totalt 

Dalarna 

Gotland 


Halland 

Västmanland 

Jämtland 

Södermanland 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Disponibla vårdplatser, figur 8.7 och 8.8 

Inom internmedicin är variationen 75-100 vårdplatser per 100 000 invånare medan det är 90- 

130 inom ”medicin mm”. De landsting som har mest platser utöver internmedicin är Jämtland, 

Dalarna och Västmanland. Det är bl a större tillgång till geriatrik i dessa landsting. SKL 

liksom Nysam har 120 som medianvärde för vårdplatser inom ”medicin mm”. Det tyder i så 

fall på att Nysam-landstingen i detta avseende speglar landet. Variationen mellan landstingen 

kan vara betingat av andelen äldre invånare eller en praxis att vårda flera patienter inneliggande? 

Görs jämförelser mellan SKL och Nysam kan man konstatera att uppgifterna skiljer, vilket 

tyder på brist i kvalitet på data. 

Följande landsting uppger fler vårdplatser till SKL än till Nysam: Halland, Gotland, Västmanland, 

Sörmland. Landstinget Västmanland uppger klart lägre till SKL, 84 mot 120 i Nysam. 

Blekinge 

86

Figur 8.7 

200 

175 

150 

125 

100 

75 

50 

25 

0 

Halland 

Gävleborg 



Antal disp vårdplatser per 100 000 inv 

Dalarna 



Antal disp vårdplatser per 100 000 inv 

Västerbotten 


Gotland 

Örebro 

Dalarna 

Jönköping 

Södermanland 


Jämtland 

Norrbotten 

Halland 

Stockholm 

Blekinge 

Riket 

Kronoberg 

Kalmar 

Uppsala 

Värmland 


Gävleborg 

Skåne 

Västmanland 

Observera : talen är ej justerat för köpt/sålt utomlänsvård 

84 

90 

Jämtland 

97 

96 

0 50 100 150 200 

101 

109 

119 

119 

117 

117 

117 

124 

121 

121 

125 

Södermanland 

137 

137 

136 

134 

139 

139 

Västmanland 

182 

Blekinge 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Gotland 

87

Vårddagar per disponibel vårdplats, figur 8.9 

Eftersom varje påbörjat vårddygn räknas som en vårddag och medelvårdtiden ligger på ca 6 

dagar kan nivåer på ca 420 vårdagar per vårdplats beräknas som fullbelagt. Siffran blir högre 

vid överbeläggningar. Internmedicin i Gävleborg, Halland, Dalarna och Västmanland har över 

400 vårddagar per plats, de har en hög beläggning och omsättning. Internmedicin har i Dalarna 

och Västmanland högre antal dagar än ”medicin mm”. 

Figur 8.9 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

Jämtland 

Gotland 


Antal vårddagar per disp vårdplats 

Blekinge 


Södermanland 

Västmanland 

Dalarna 

Halland 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Vårddagar per vårdtillfälle, figur 8.10 

Medelvårdtiden är kortare inom internmedicin jämfört med ”medicin mm” med variation från 

knappt 5 till 6 dygn. ”Medicin mm” varierar mellan 6 och 8 dagar. 

Dalarna och Jämtland har kortaste medelvårdtider. 

Figur 8.10 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Dalarna 

Jämtland 


Antal vårddagar per vårdtillfälle 

Gävleborg 

Halland 


Södermanland 

Värmland 

Västmanland 

Blekinge 

Gävleborg 

Internmedicin 

Medicin, mm 

Gotland 

88

9. Chefsomsättning och journalhantering. 

Thomas Kjellström, Helsingborg 

Chefsomsättning. 

I verksamhetsuppföljningen de senaste åren har vi ägnat uppmärksamhet åt de organisatoriska 

förhållanden som kan mätas i chefsomsättningen. Det har varit tydligt att sjukvården i stort 

liksom medicinklinikerna haft rekryteringssvårigheter för chefsbefattningar. Vi har noterat att 

både verksamhetschefer och sjukhusdirektörer varit relativt kort tid på sina poster. I förra 

årets uppföljning redovisades förhållanden för 2001 till 2004. Vi har nu frågat efter när nuvarande 

chef tillträdde sin befattning och figuren visar de 37 kliniker som besvarat frågan. Det 

är sålunda nära hälften av verksamheterna som haft ett chefsbyte senaste två åren och mest 

nytillträtt förefaller det vara på läns - och universitetssjukhusen. Den stora omsättningen på 

chefer bedömer vi som ett stort problem för den långsiktiga planeringen och för kvalitetsarbetet 

inom verksamheterna. 

Figur 9.1. Tillträde som Internmedicinens verksamhetschef. 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

läns- och universitetssjh Länsdelssjukhus 

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Vi har också frågat efter när sjukhuschefen tillträdde och bilden av en stark omsättning på 

dessa finns också kvar även om det verkar som sjukhuscheferna omsätts mer lika på olika 

typer av sjukhus. 8 sjukhus har fått nya chefer det senaste verksamhetsåret. Det är endast en 

tredjedel som varit sjukhuschefer mer än 3 år. 

89

Figur 9.2. Sjukhuschefernas tillträdesår. 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 


1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Journaler. 

En omfattande debatt om för och nackdelar med digitaliserade journalsystem har förts under 

flera år och det är förvånansvärt hur många olika typer och versioner av digitaliserad journalsystem 

som är i bruk. För internmedicin som är mera journalberoende än flera andra specialiteter 

är det viktigare att informationen är tillgänglig och lättnåelig. 

Vi har nu frågat efter hur många som har digitaliserade journalsystem i bruk och det är något 

mer än 70 %. Det är 40 % av sjukhusen som har en digitaliserad läkemedelsmodul i bruk. 

Journalhantering är sålunda inte fullständigt digitaliserad och läkemedelshanteringen släpar 

efter i denna utveckling. 

90

Figur 9.3. Andel kliniker med digitaliserad journal och andel med läkemedelsmodul av alla rapporterande 

kliniker. 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Om man istället ser efter hur stor andel av de som har digitaliserad journal som också använder 

datoriserad läkemedelsmodul så är det fortfarande så att endast lite mer än hälften har 

fullständiga datoriserade system i journalhanteringen. 

Figur 9.4. Andelen av de kliniker som har digitaliserad journal som också har digitaliserad läkemedelsmodul. 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

läns- och universitetssjh 


digitaliserad journal läkemedelsmodul 

läkemedelsmodul 


Om man betänker tidpunkten för när klinikerna digitaliserade sina journalsystem kan konstateras 

att det tar lång tid att nå en fullständig t atoriserad journalhantering. Den första kliniken 

datoriserade journalerna redan 1991 och majoriteten har varit igång ett antal år. Det är förmodligen 

en medicinsk säkerhetsrisk att ha olika journalsystem för den ”rena” journalhanteringen 

och ett annat system för läkemedelshanteringen, som måste uppfattas som ett stort problem 

för de internmedicinska klinikerna. 

91

Figur 9.5. Tidpunkt för införandet av digitaliserad journal. 

Vi har också denna gång frågat efter hur verksamhetscheferna uppfattar att datoriseringen av 

journalsystem motsvarat förväntningarna. Givetvis är svaren beroende av de förväntningar 

man hade men det förefaller väldigt tydligt att man i stort sett är nöjd med de digitaliserade 

systemen som införts. 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 

Figur 9.6. Har datoriseringen av journalen motsvarat förväntningarna ? 


ja, mycket nöjd ja, någorlunda nöjd ja - nej nej, inte helt nej, inte alls 

Sammanfattningsvis är datorisering av journaler en mycket långsam process som alls inte nått 

ut fullständigt i omfång eller volym men som ändå har uppfattats mestadels positivt. Det återstår 

mycket arbete för att nå en fullständig digitalisering. 

92

Bilagor 

93

Sjukhus med internmedicinsk verksamhet 2005 och 

vilka som deltagit i enkätundersökningen 

Deltagande kliniker i fet stil 

Alingsås Lycksele 

Arvika Malmö 

Avesta Mora 

Bollnäs/Söderhamn Motala 

Borås Norrköping 

Capio S:t Göran Norrtälje 

Danderyd Nyköping 

Eksjö Oskarshamn 

Enköping Piteå 

Eskilstuna (Mälarsjukhuset) Skellefteå 

Falun inkl kardiologi Skene 

Gävle Skövde 

Halmstad Sollefteå 

Helsingborg SU/Mölndal 

Hudiksvall SU/Sahlgrenska 

Hässleholm SU/Östra 

Jönköping (Ryhov) Sundsvall 

Kalix Södersjukhuset 

Kalmar Södertälje 

Karlshamn Torsby 

Karlskoga Trelleborg 

Karlskrona Trollhättan (NÄL) 

Karlstad Uddevalla 

Karolinska Solna Umeå 

Karolinska Huddinge Uppsala (Akademiska sjukhuset) 

Katrineholm (Kullbergska) Varberg 

Kiruna / Gällivare Visby 

Kristianstad Värnamo 

Kungälv Västervik 

Köping Västerås 

Lidköping Växjö 

Lindesberg Ystad 

Linköping Ängelholm 

Ljungby Örebro 

Ludvika Örnsköldsvik 

Luleå (Sunderbyn) Östersund 

Lund 

Bilaga 1

Bilaga 2 

Internmedicinens organisation och chefsbemanning i de olika landstingen 2005-12-31 

Internmedicinens organisation Verksamhetsenhet 

Regionlandstingen 

Chefens titel? 

12 

Stockholm: Ett sammansatt högspecialiserat sjukhus, fem akutsjukhus 

Karolinska Solna Splittrade kliniker VC Nej 

Karolinska Huddinge Splittrade kliniker VC Nej 

Danderyd Verksamhetsområde VC Ja 

Norrtälje Klinik VC Ja 

Capio S:t Göran Klinik VC Ja 

Södersjukhuset Verksamhetsområde VC Ja 

Södertälje Klinik VC Ja 

Västra Götaland: 4 större sammansatta sjukhus, 2 mindre självständiga 

SU/Sahlgrenska Splittrade kliniker VC Ja 

SU/Mölndal Verksamhetsområde VC Ja 

SU/Östra Verksamhetsområde VC Nej 

SÄS Borås Splittrade kliniker (3) VC Ja 

SÄS Skene Klinik VC Nej 

NU-sjukvården NÄL Klinik VC Ja 

NU-sjukvården Uddevalla Klinik VC Nej 

SkaS Skövde Verksamhetsområde Chöl Ja 

SkaS Lidköping Verksamhetsområde Chöl Ja 

Alingsås Klinik VC Nej 

Kungälv Klinik VC Ja 

Skåne: Åtta självständiga sjukhus och kliniker 

Lund Splittrade enheter VC Ja 

Malmö Klinik VC Ja 

Kristianstad Klinik VC Ja 

Helsingborg Verksamhetsområde VC Ja 

Hässleholm Klinik VC Ja 

Trelleborg Verksamhetsområde VC Ja 

Ystad Verksamhetsområde VC Ja 

Ängelholm Klinik VC Ja 

Länsövergripande organisation 

Blekinge: Två kliniker i ett sjukhus 

Karlskrona Klinik VC Nej 

Karlshamn Klinik VC Ja 

Värmland: 2 kliniker i länsorganisation med länschef, en klinik i "managementområde" 

Karlstad Klinik VC Nej 

Arvika Klinik VC Ja 

Torsby Klinik VC Ja 

Norrbotten: Fyra medicinska verksamhetsområden med gemensam 

länschef 

Sunderby Verksamhetsområde VC Nej 

Kiruna-Gällivare Klinik 13 VC Ja 

Kalix Klinik VC Ja 

Piteå Klinik VC Ja 

Gotland: En självständig klinik 

Visby Klinik VC Ja 

Jämtland: En självständig klinik 

Östersund Verksamhetsområde VC Nej 

12 VC = verksamhetschef, Chöl = chefsöverläkare 

13 Genomfördes 2006-03-01 

Chef internmedicinare?

Internmedicinens organisation Verksamhetsenhet Chefens titel? 

Närsjukvårdsorganisation (helt eller delvis) 

Dalarna: Fyra självständiga kliniker varav två i närsjukvårdsorganisation Klinik 

Falun Splittrade kliniker VC Ja 

Mora Klinik VC Ja 

Avesta Klinik VC Ja 

Ludvika Klinik VC Nej 

Gävleborg: Tre självständiga kliniker varav en i närsjukvårdsorganisation 

Gävle Medicinskt centrum VC Nej 

Hudiksvall Klinik VC Nej 

Bollnäs Klinik VC Nej 

Sörmland: Tre självständiga kliniker i länsövergripande närvårdsdivision 

Eskilstuna Klinik VC Ja 

Nyköping Klinik VC Ja 

Katrineholm Klinik VC Ja 

Västerbotten: 3 självständiga kliniker varav 2 i närsjukvårdsorganisation 

Umeå Klinik VC Nej 

Lycksele Klinik VC Ja 

Skellefteå Klinik VC Ja 

Västmanland: 2 självständiga verksamheter varav en i närsjukvårdsorganisation 

Västerås Splittrade kliniker (3) Klinikchef Ja 

Köping Klinik Klinikchef Ja 

Östergötland: 3 självständiga kliniker i varsin närsjukvårdsorganisation 

Linköping Splittrade kliniker VC Ja 

Norrköping Klinik VC Ja 

Motala Klinik VC Ja 

Kliniker utan länsövergripande organisation 

Halland: Två självständiga kliniker 

Halmstad Klinik VC Ja 

Varberg Klinik VC Ja 

Jönköping: Tre självständiga kliniker 

Jönköping Klinik VC Ja 

Eksjö (Höglandssjukhuset) Klinik VC Ja 

Värnamo Klinik VC Ja 

Kalmar: Tre självständiga kliniker 

Kalmar Klinik VC Ja 

Oskarshamn Klinik VC Ja 

Västervik Klinik VC Ja 

Kronoberg: Två självständiga kliniker 

Växjö Klinik VC Ja 

Ljungby Klinik VC Ja 

Uppsala: Två självständiga verksamheter 

Akademiska sjukhuset, Uppsala Splittrade verks.områden VC Ja 

Enköping Medicinskt centrum VC Ja 

Västernorrland: Tre självständiga kliniker 

Sundsvall Klinik VC Ja 

Örnsköldsvik Klinik VC Nej 

Sollefteå Medicinsk enhet VC Ja 

Örebro: Tre självständiga kliniker 

Örebro Splittrade kliniker (5) Klinikchef Ja 

Karlskoga Klinik Klinikchef Ja 

Lindesberg Klinik VC Ja 

VC = verksamhetschef, Chöl = chefsöverläkare 

2 

Chef internmedicinare?

Bilaga 3 

Uppgifterna är hämtade från Socialstyrelsens statistik över hälso- och sjukvårdens personal. 

Uppgifter saknas för 2003. 

Figur 5.7 Antalet utfärdade specialistbevis (staplar) samt antalet specialister (kurva) över tid (Socialstyrelsens 

statistik). 

200 

180 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Antal utfärdade specialistbevis i internmedicin Antal specialister i internmedicin < 65 år 

1998 2000 2001 2002 2004 

Tabell 5.1 Antalet utfärdade specialistbevis inom det internmedicinska området över tid (Socialstyrelsens statistik). 

1998 2000 2001 2002 2004 

Internmedicin 187 123 142 143 177 

Kardiologi 55 46 52 51 54 

Med gastroenterologi 13 18 12 16 16 

Endokrinologi 19 9 14 15 10 

Medicinska njursjukdomar 12 13 14 11 17 

Lungsjukdomar 15 12 11 9 18 

Hematologi 10 11 13 17 10 

Allergisjukdomar 10 7 3 2 2 

Reumatologi 23 13 18 12 13 

Yrkes- och miljömedicin 3 1 6 4 8 

Geriatrik 38 42 42 37 29 

4000 

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0

Figur 5.8 Antalet utfärdade legitimationer över tid (Socialstyrelsens statistik). 

2000 

1800 

1600 

1400 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

2

Tabell över antalet jourlinjer på klinikerna 2005 

Antal jourlinjer 

DagNatt- Helg Bak- Intjänade 

Sjukhus 

jourjour dag jour jourtimmar 

SU Östra 4 3 3 2 19060 

Borås 2 2 3 1 - 

Capio S:t Göran 6 2 4 2 40 000 

Eskilstuna 1 1 1 3 27553 

Falun 2 1 2 3 20871 

Falun Kardiologi 2 1 2 2 9577 

Halmstad - 1 4 1 14602 

Helsingborg 4,5 3 3 2,5 - 

Jönköping 2 2 2 3 23403 

Norrköping 2 2 2 1 - 

Sundsvall 2 1 2 1 20000 

Trollhättan - - 2 3 19500 

Uddevalla 4 1 5 1 7288 

Västerås 3 2 2 1 30700 

Avesta 2 1 1 1 8252 

Bollnäs 1 1 1 1 - 

Eksjö 2 1 2 3 8511 

Enköping 2 1 1 1 9528 

Hudiksvall 2 1 1 1 12331 

Hässleholm 2 1 1 1 - 

Karlskoga 2 1 1 2 11056 

Katrineholm 2 1 1 1 14779 

Lidköping 1 1 1 1 10849 

Lindesberg 2 1 1 1 10385 

Ljungby 2 1 1 1 9337 

Ludvika 2 1 1 1 5411 

Mora 1-2 1 1-2 1 18814 

Motala 2 1 1 1 - 

Norrtälje 1 1 1 1 - 

Piteå 1 1 1 1 - 

Skene 1 1 1 - - 

Södertälje 4 2 3 - - 

Trelleborg 3 1 1 1 12400 

Varberg 4 7 7 7 13759 

Visby 1,5 1 1 1 - 

Värnamo 1-2 1 1 1 14658 

Ystad 2 1 2 2 5520 

Örnsköldsvik 1,5 1 1 1 7450 

Bilaga 4

Kvalitetsvariabler som redovisas av 41 internmedicinska kliniker 2005 

Medicinklinik 

Universitetssjukhus 

Kardiologi Stroke AK Diabetes KOL 

SU/Östra, Göteborg 

Länssjukhus 

● ● ● ● ● 

Borås ● ● ● ● 

Danderyd ● ● ● ● 

Eskilstuna ● ● ● ● 

Falun ● ● ● ● ● 

Halmstad ● ● ● ● ● 

Helsingborg ● ● ● ● ● 

Jönköping ● ● ● ● ● 

Norrköping ● ● ● ● ● 

Capio S:t Göran ● ● ● ● ● 

Sundsvall ● ● ● ● 

Trollhättan ● ● ● ● ● 

Uddevalla ● ● ● ● 

Västerås 


● ● ● ● 

Avesta ● ● ● ● ● 

Bollnäs ● ● ● ● 

Eksjö ● ● ● ● ● 

Enköping ● ● ● ● 

Hudiksvall ● ● ● ● 

Hässleholm ● ● ● ● ● 

Karlskoga ● ● ● ● ● 

Katrineholm ● ● ● ● ● 

Kungälv ● ● ● ● 

Köping ● ● ● ● 

Lidköping ● ● ● ● ● 

Lindesberg ● ● 

Ludvika ● ● 

Ljungby ● ● ● ● ● 

Mora ● ● ● ● ● 

Motala ● ● ● ● ● 

Nyköping 

Norrtälje ● ● ● 

Piteå ● ● ● ● 

Skene ● ● ● ● 

Södertälje ● ● ● 

Trelleborg ● ● ● ● ● 

Varberg ● ● ● ● ● 

Visby ● ● ● ● ● 

Värnamo ● ● ● ● ● 

Västervik ● ● ● 

Ystad ● ● ● ● 

Örnsköldsvik ● ● ● ● ● 

Bilaga 5

Arbetsgruppen för internmedicinsk verksamhetsuppföljning 

Docent 

Thomas Kjellström 

Medicinkliniken, plan 5 

Helsingborgs lasarett AB, 251 87 Helsingborg 

Divisionschef / överläkare 

Rolf Jansson 

Medicinkliniken 

Centrallasarettet, 721 89 Västerås 

Docent , överläkare 

Sven Karlander 

Medicinska kliniken 

Universitetssjukhuset MAS, 205 02 Malmö 

Överläkare 

Annika Ekbom Schnell 

Endokrin- och diabetessektionen, OTM-divisionen 

Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala 

Överläkare 

Per-Olof Hansson 

Medicin, Område Östra/SU, 416 85 Göteborg 

Läkarchef, överläkare, Dr Med 

Mats Söderhäll 

VO Akut, Akutläkarverksamheten 

Södersjukhuset AB, 118 83 Stockholm 

Verksamhetschef 

Michael Freitag 

Medicinkliniken 

Helsingborgs lasarett AB, 251 87 Helsingborg 

Landstingsdirektör / överläkare 

Ulf Hållmarker 

Landstinget Dalarna, 791 29 Falun 

Konsult 

Connie Larsen 

Helseplan 

Norra Källgatan 17, 722 11 Västerås 

Ordförande 

Tfn 042-10 16 50 

E-post: thomas.kjellstrom@skane.se 

Tfn 021 – 17 30 00 (växel) 

E-post: rolf.g.jansson@ltv.se 

Tfn 040 – 33 10 00 (växel) 

E-post: sven.karlander@skane.se 

Tfn 018 – 611 00 00 (växel) 

E-post: annika.ekbom.schnell@akademiska.se 

Tfn 031 – 34 366 40 

E-post: per-olof.hansson@vgregion.se 

Tfn 08 - 616 20 73 

E-post: mats.soderhall@sodersjukhuset.se 

Tfn 042 - 10 00 00 (växel) 

E-post: michael.freitag@skane.se 

Tfn 023 – 49 00 02 

E-post: ulf.hallmarker@ltdalarna.se 

Sekreterare 

Tlf 021 – 12 99 88 / +47 33 32 98 00, 

+47 913 47 204 (mobil) 

E-post: connie.larsen@helseplan.se 

Bilaga 6

Formulär 2005 

1. Kliniknamn 

Kommentarer och upplysningar skrivs i Kommentar Ställ Dig i den ruta som Du vill koppla 

Kommentaren till och klicka Infoga/Kommentar (97 års Excel-version). 

År 2005 

Verksamhetschefens e-postadress. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

Uppgiftslämnarens/-nas epostadress/er. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

1. Primärt ansvarsområde (närområde) för länsdelsfunktionen 

1.1 Antal invånare totalt (se Kommentar) 

1.1 Ev kommentar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

2. Sjukhusets organisation 

2.1 Fanns under 2005 följande självständiga kliniker vid sidan om den internmedicinska kliniken? 

Om ja, ange antalet fastställda vårdplatser vid årets slut: 

2.1 Akutklinik; (ja=1, nej=0) 

2.1 Antal fastställda vpl 

2.1 Allergologi; (ja=1, nej=0) 


2.1 Endokrinologi; (ja=1, nej=0) 


2.1 Geriatrisk rehab; (ja=1, nej=0) 


2.1 Hematologi; (ja=1, nej=0) 


2.1 Hud; (ja=1, nej=0) 


2.1 Infektion; (ja=1, nej=0) 


2.1 Kardiologi; (ja=1, nej=0) 


2.1 Klinisk fysiologi; (ja=1, nej=0) 

2.1 Lungmedicin; (ja=1, nej=0) 


2.1 Med. rehabilitering; (ja=1, nej=0) 


2.1 Neurologi; (ja=1, nej=0) 


2.1 Njurmedicin; (ja=1, nej=0) 


2.1 Närsjukvård; (ja=1, nej=0) 


2.1 Onkologi; (ja=1, nej=0) 


2.1 Reumatologi; (ja=1, nej=0) 


2.2 Fanns fastställda vårdplatser avsedda för internmedicinsk slutenvård inom annan verksamhet vid 

sjukhuset? (ja=1,nej=0) 

2.3 Har någon organisationsförändring skett under 2005, som berört den internmedicinska kliniken? 

(ja=1,nej=0) 

2.3 Om Du svarat ja: Hur har det påverkat klinikens vårdplatser, läkare etc? 

- Fastställda vårdplatser, ökning/minskning; (+=ökning, - =minskning) 

=Fr o m när? 

- Antal läkare, ökning/minskning; (+=ökning, -=minskning) 

=Fr o m när? 

Kommentera och utveckla gärna. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

1 

Bilaga 7

3. Slutenvårdsorganisation och -produktion 

3.1 Vårdplatser 

Vårdplats är avsedd för dygnet-runt-vård. HIA ingår, liksom intagningsavdelning och MAVA under 

förutsättning att dessa ingår i medicinkliniken. Däremot ingår ej hemodialysplats eller annan vårdfacilite 

avseende vård under endast dagtid. 

3.1 Klinikens fastställda vårdplatser 2005-01-01, antal 


3.1 Genomsnittligt antal disponibla vårdplatser under 2005, antal; (definition: se Kommentar) 

3.1 Förändring 2005, fr o m; (ange datum) 

3.2 Intagnings-/observationsavdelning 

3.2 Fanns intagnings-/observationsavd på medicinkliniken eller övriga sjukhuset? (ja=1, nej=0) 

3.2 Om ja:- Hur många vpl utnyttjades i medeltal under året? 

3.2 Om ja:- Har dessa vpl räknats in i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0) 

3.2 Om ja - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i redovisningen av sjukvårdsproduktion under 3.6 

(ja=1, nej=0) 

3.2 Om ja - Hur många vårdtillfällen? 

3.2 Ev kommentar 3.1-2. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

3.3 Hjärtintensivvård utanför den egna kliniken 

3.3 Vårdades hjärtintensivvårdspatienter regelmässigt på IVA? (ja=1, nej=0) 

3.3 Om ja: - Hur många vårdplatser på IVA utnyttjades i medeltal under året för hjärtintensivvårdspatienter? 

3.3 Om ja: - Har dessa vpl inräknats i uppgifterna ovan vid 3.1? (ja=1, nej=0) 

3.3 Om ja - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar för hjärtintensivvårdspatienter vårdade på IVA räknats in i 

redovisningen av sjukvårdsproduktionen under 3.6 (ja=1, nej=0) 


3.3 Ev kommentar Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

3.4 Övriga vårdplatser (exkl 3.2 och 3.3) som kliniken disponerade utanför den egna klinikorganisation 

(ex. vis. gemensam vårdplatsenhet, närsjukvårdsenhet eller akutklinik)? 

3.4 Utnyttjade kliniken fristående vårdplatsenhet ? (ja=1, nej=0) 

3.4 Utnyttjade kliniken fristående akutklinik? (ja=1, nej=0) 

3.4 Om ja: - Hur många sådana vårdplatser utnyttjades i medeltal under året? 

3.4 Om ja: - Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0) 


3.4 Om ja: - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i redovisningen av sjukvårdsproduktionen under 

(ja=1, nej=0) 


3.4 Utnyttjade kliniken tillfälligt vårdplatser på andra kliniker ? (ja=1, nej=0) 

3.4 Om ja: - Hur många sådana vårdplatser utnyttjades i medeltal under året? 


3.4 Om ja: - Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i redovisningen av sjukvårdsproduktionen under 

(ja=1, nej=0) 



3.5 Geriatrisk/rehabiliteringsverksamhet 

Hur många vårdplatser fanns för geriatrik/rehabilitering inom medicinkliniken? 

Obs! Gäller alla geriatriska vårdplatser oberoende av inriktning 



3.5 Genomsnittligt antal disponibla geriatriska vårdplatser under 2005, antal; (definition: se Kommentar) 


3.5 Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0) 

3.5 Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i medicinklinikens sjukvårdsproduktion under punkt 3.6? 

(ja=1, nej=0) 

2

Hur många vårdplatser fanns för geriatrik/rehabilitering inom annan klinik på sjukhuset? 

Obs! Gäller alla geriatriska vårdplatser oberoende av inriktning 



3.5 Genomsnittligt antal disponibla geriatriska vårdplatser under 2005, antal; (definition: se Kommentar) 


3.5 Har dessa vpl inräknats i uppgifterna under punkt 3.1? (ja=1, nej=0) 

3.5 Har antalet vårdtillfällen/vårddagar räknats in i medicinklinikens sjukvårdsproduktion under punkt 3.6? 

(ja=1, nej=0) 


3.6 Sluten vård (vård som ges till patient inskriven på kliniken). De kliniker med geriatrik- 

/rehabverksamhet som vill dela upp redovisningen på akutverksamhet resp. rehabverksamhet fyller i 

akutverksamheten i det första avsnittet och rehabverksamheten i det andra 

3.6 Antal vårdtillfällen (vtf), totalt 

3.6 Varav antal vårdtillfällen utomlänspatienter 

3.6 Antal akuta (=oplanerade) vårdtillfällen, totalt 

3.6 Antal patienter (individer), totalt 

3.6 Antal vårddagar, totalt (in- och utskrivningsdag räknas tillsammans som en vårddag). 

Om annat beräkningssätt används anges detta under Kommentar. (Se även kommentar i följe-PM) 

3.6 Varav antal vårddagar utomlänspatienter 

3.6 Medelvårdtid (antal vårddagar) 

3.6 Medianvård (antal vårddagar) 

3.6 Antal vårdtillfällen (vtf), geriatrik/rehab 

3.6 Antal vårddagar, totalt (in- och utskrivningsdag räknas som en vårddag), geriatrik/rehab 


3.7 Antal vårdtillfällen och vårddagar fördelade på åldersklasser 

3.7 0-14 Vårdtillfällen 

3.7 0-14 Vårddagar 















3.7 85-w Vårdtillfällen 

3.7 85-w Vårddagar 

3.7 Totalt antal vårdtillfällen 

3.7 Totalt antal vårddagar 


3.8 Antal medicinskt färdigbehandlade (utskrivningsklara) patienter 

3.8 a) Totalt antal vårddagar 2005 

3.8 b) - varav ekonomiskt ersatta vårddagar 2005 


3

4. Akutverksamhet 

4. Akutsjukvården i Sverige har under de senaste åren genomgått en del förändringar och det har lagts ett 

förslag till Socialstyrelsen om införande av ny läkarspecialitet inom detta område. Mot bakgrund av att 

flera sjukhus i Sverige infört akutläkarverksamhet i olika former har föreliggande avsnitt reviderats i 

jämförelse med tidigare år för att försöka belysa omfattningen och organisationen av sådana ansatser. 

4.0 Finns det akutläkare vid sjukhuset (ja=1, nej=0) 

4.0 Om akutläkare finns - har de någon grundspecialitet (ja=1, nej=0) 

4.0 Om svaret är ja på ovanstående fråga - vilket grundspecialitet? 

(internmedicin=1, kirurgi=2, ortopedi=3, annan=4) 

4.0 Vilken klinik har huvudansvaret för organisation av jourverksamheten? 

(medicinkliniken/egna kliniken=1, akutkliniken=2, kombination=3) 

4.0 I förekommande fall, ungefär hur stor andel av patienterna handläggs av akutläkare? 

(75%=4) 

4.0 I förekommande fall, har akutläkare inläggninsrätt på er klinik? (ja=1, nej=0) 

4.1 Förekom samjour nattetid med annan klinik/primärvården? (ja=1, nej=0) 

skriv! 

4.2 Hur många egna jourlinjer finns på akutmottagningen vardagar dagtid? Ange antal. 

4.3 Hur många egna sjukhusbundna jourlinjer fanns nattetid kl 00-08? Ange antal. 

4.4 Hur många egna sjukhusbundna jourlinjer fanns dagtid under helger? Ange antal . 

4.5 Hur många egna bakjourslinjer (som ej var sjukhusbundna) fanns? Ange antal . 

Om >1, vilka specialiteter fanns? Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

4.6 Varierar antalet bakjourslinjer som ej var sjukhusbundna under veckans olika dagar? (ja=1, nej=0) 

Om ja, beskriv hur antalet bakjourlinjer varierar. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

dessa 

jourlinjer samtidigt? (ja=1, nej=0) 

Om ja, vilka veckodagar respektive tidpunkter på dygnet brukade det inträffa? 

Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

4.8 Hur var den faktiska kompetensen på den sjukhusbundna jouren (även sjukhushusbundna bakjourer 

skall inräknas) på natten (00 - 08)? Se efter på jourlistorna för mars resp november 2005 och fördela 

nattjourpassen enligt kompetensnivå (om det vid kliniken fanns flera sjukhusbundna jourlinjer nattetid 

anges den högsta kompetensnivån) 

- Specialist internmedicin? Ange procentsiffra 

- >2 år internmedicin? Ange procentsiffra 

- 1-2 år internmedicin? Ange procentsiffra 

- AT? Ange procentsiffra 

SUMMA 

4.9 Hur var den faktiska kompetensen på den sjukhusbundna jouren (även sjukhushusbundna bakjourer 

skall inräknas) på natten (00 - 08)? Se efter på jourlistorna för juli resp augusti 2005 och fördela 

nattjourpassen enligt kompetensnivå (om det vid kliniken fanns flera sjukhusbundna jourlinjer nattetid 

anges den högsta kompetensnivån) 

- Specialist internmedicin? Ange procentsiffra 

- >2 år internmedicin? Ange procentsiffra 

- 1-2 år internmedicin? Ange procentsiffra 

- AT? Ange procentsiffra 

SUMMA 

4.10 På vilket sätt deltar AT-läkare i nattjoursverksamheten (21 - 08)? 

Inte alls. (ja=1, nej=0) 

Endast med handledning av annan sjukhusbunden jour (ja=1, nej=0) 

Självständigt efter inskolning med handledning (ja=1, nej=0) 

(ja=1, 

nej=0) 

4.12 Förekom det att läkare som ej var anställda på kliniken hyrdes in för att delta i icke sjukhusbunden 

jourverksamhet (bakjour med beredskap)? (ja=1, nej=0) 

4.13 Redovisas de inhyrda läkarnas arbetade tid i antalet årsarbetare under 6.1? (ja=1, nej=0) 

4.15 Hur många jourkompensationstimmar motsvarade den sjukhusbundna jourverksamheten 2005? 

Inkludera eventuella inhyrda jourläkare! 

4.16 Hur många jourkompensationstimmar motsvarade ej sjukhusbunden jourverksamhet (bakjour med 

beredskap, specialjourlinjer mm) 2005? Inkludera eventuella inhyrda jourläkare! 

4

5 Öppenvårdsorganisation och -produktion 

5.1 Läkarbesök 

5.1. Med läkarbesök menas ett besök "ögo mot öga" mellan pateint och läkare. För att få mest jämförbara 

siffror särredovisas några typer av läkarbesök; ekokardiografier tas upp i ruta 5.1.6, 

endoskopier tas upp i 5.1.7, dialyser i 5.4 och PK-prover tas upp i kap 7:3. Dessa fyra typer ska ej ingå i 

planerade läkarbesöken eller akutmottagningsbesök som efterfrågas i 5.1.1-5. Läkarbesöken kan ha ägt 

rum på klinikens mottagningar, avdelningar eller sjukhusets akutmottagning. 

Ange följande för 2005 

5.1.1 Akutmottagningsbesök som handläggs som polikliniskt oplanerat läkarbesök. Antal 

5.1.1 Varav akutbesök utomlänspatienter som handläggs som polikliniskt oplanerat läkarbesök. Antal 

5.1.2 Akutmottagningsbesök som föranleder inläggning i sluten vård. (ska ej ingå i 5.1.1 Antal 

5.1.2 Varav akutbesök utomlänspatienter som föranleder inläggning i sluten vård. Antal 

5.1.3 Planerade läkarbesök i Öppen vård. Antal 

5.1.3 Varav planerade läkarbesök utomlänspatienter i Öppen vård. Antal 

De planerade besöken (5.1.3 ovan) delas upp i besök med remiss (nybesök) och utan remiss (återbesök). 

5.1.4 Hur många av de planerade besöken är besök med remiss (nybesök). Antal 

5.1.5 Hur många av de planerade besöken är besök utan remiss (återbesök). Antal 

Ange de läkarbesök som ska särredovisas enligt ovan ( dessa besök ingår ej i 5.1.3) 

5.1.6 Ekocardiografi 

5.1.7 Gastro- colo och bronchoskopi 

5.1.8 Fanns annan klinik som handlade polikliniska medicinpatienter på akuten och som ej ingår i 

ovanstående uppgifter för 2005? (ja=1, nej=0). Vid ja Gå till Infoga/Kommentar och 

ange i kommentaren antalet polikliniska besök samt uppskatta hur många 

läkararbetstimmar som annan kliniks läkare arbetar med dessa patienter på årsbasis. 

5.1.9 Uppgift om diagnoser mm på de planerade läkarbesöken som är angivna till antal under 5.1.3. 

Uppgifterna levereras i en Excelfil (eventuellt på diskett eller CD-skiva) där varje läkarbesök beskrivs i 

fyra kolumner. 

Kolumn 1 anger födelseår med två siffror ex 36 (för 1936) 

kolumn 2 anger kön med en bokstav (m eller k), 

kolumn 3 anger om det är nybesök/remissbesök eller återbesök (med siffran 1 för nybesök och tomt fält om 

det är återbesök), 

kolumn 4 anger huvuddiagnos med fyra tecken (en bokstav och tre siffror enl ICD 10, ex coeliaci K900) 

5.1.10-15 Åldersgruppering av de planerade besöken (gäller de besök som angivits i 5.1.3). Om diskett 

enligt 5.1.9 innehåller födelseår behöver dessa uppgifter ej lämnas här): 

5.1.10 0-50 år, Antal planerade läkarbesök 




5.1.14 > 80 år, Antal planerade läkarbesök 

5.1.15 Medelålder för de planerade läkarbesöken 

5.2 Specialistsjuksköterskebesök 

5.2 Ange besök "öga mot öga" hos sjuksköterska/BMA där patientavgift erlagts och besöket dokumenterats 

i journalen av specialsjuksköterskan 2005. 

5.2.1 Summa av alla specialistsjuksköterskebesök 2005 (5.2.2-8) 

5.2.2 -varav antal till diabetessjuksköterska 

5.2.3 - varav antal till hjärtsjuksköterska (infarktsköterska, sviktsjuksköterska) 

5.2.4 - varav antal till lungsjuksköterska (syrgassköterska, KOL-sköterska) 

5.2.5 -varav antal till neurologsjuksköterska (MS, Parkinsson motsv) 

5.2.6 - varav antal ekokardiografi av BMA 

5.2.7 - varav antal till njursjuksköterska (ex PD-mottagning) Obs ej hemodialayser. 

5.2.8 -varav antal till övriga specialistsjuksköterskebesök/BMA-besök. Kan specificeras, gå till 

Infoga/kommentar och skriv. 

5.3 Dagsjukvård 

5.3 Medicinsk dagsjukvård är definitionsmässigt mera omfattande än ett läkarbesök. På en del kliniker 

registreras det ibland som sluten vård och ibland som läkarbesök och ingår då i de uppgifter som lämnats 

under 3.6 och 5.1. I de fall klinikerna registrerar dagsjukvård som ej finns med i annan statistik ovan skall 

den uppgiften lämnas här. Dialys skall dock anges under 5.4 

5.3.1 =Antal dagsjukvårdstillfällen 2005 

5

5.4 Aktiv uremivård 2005 

5.4.1 = Antal hemodialyser genomförda under 2005 

5.4.2 =Antal peritonealdialysmånader genomförda under 2005 (se Kommentar ) 

5.4.3 =Antal njurtransplanterade patienter i aktiv vård 2005-12-31 

5.4.4 =Antalet HD-patienter i aktiv vård 2005-12-31 

5.4.5 =Antalet PD-pateinter i aktiv vård 2005-12-31 

5.5 Kranskärlsinterventioner 

5.5 Uppgift lämnas av de sjukhus som har egna angio- och PCI-laboratorier (på Rtg och/eller 

Kardiologenhet). Uppgifterna inkluderar patienter som kommer från eget och andra 

sjukhus. Antalet anges för respektive åtgärd (summan av akuta och 

5.5.1 =Antal coronarangiografier 2005 

5.5.4 =Antal genomförda PTCA/PCI 2005 

5.6 Ev kommentar avsnitt 5. Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

6. Personalresurser 

Dessa uppgifter används för att beskriva klinikens personalstruktur. 

Försök att ange så sanna värden som det är möjligt att få fram med rimlig arbetsinsats. Begär hjälp från 

sjukhusets administration om kliniken saknar underlag för att lämna värden för insatsen av årsarbeten 

(omräknat till heltidstjänstgörande personer) i klinikens verksamhet. 

Enkäten använder begreppet "årsarbetare", vilket är synonymt med "en heltidstjänstgörande under ett år". 

För enkelhetens skull räknas semester som tjänstgöring. En årsarbetare är således en som arbetar heltid 

och inte har någon annan frånvaro än semesterledigheten. Ingen hänsyn behöver i enkätsvaren tas till övertid 

eller t ex sjukfrånvaro av mindre omfattning. 

ALU-personal räknas inte in. Däremot inräknas alla vikarier och all extra personal som deltar i klinikens 

arbete, även om de tillhör en pool-organisation. Till klinikens personal hör även AT-läkare och examinerade 

läkare under utbildning under den tid de medverkar i klinikens arbete. 

Personal vid egen HIA och egen intagningsavdelning skall ingå i redovisningen. 

6.1 Klinikens årsarbetare (enligt föregående definition) 

6.1 Läkare 

-specialistkompetenta läkare (tv-anställda), antal årsarbetare 

-läkare under utbildning (tv-anställda+vikarier), antal årsarbetare 

-tillfälligt inhyrd läkararbetskraft (stafettläkare), antal årsarbetare. Kommentera gärna arbetsuppgifter 

för dessa 

hanteras centralt på sjukhuset! 

6.1 Totalt antal läkarårsarbetare, inkl AT och ST, antal årsarbetare 

6.1 Övrig personal, antal årsarbetare 

6.1 Klinikens antal årsarbetare, totalt 

6.1 Ev kommentar. Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv! 

6.2 Subspecialisering (profilering) inom sjukhuset (inom den egna kliniken, inom annan klinik eller 

genom inhyrda konsulter). 

Anvarig läkare för subspecialiteten var specialist eller hade motsvarande kompetens. 

6.2 Allergologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Lungmedicin -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Infektion -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Kardiologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Egen HIA - specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Hematologisk onkologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Reumatologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Neurologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Gastroenterologi -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Endokrinologi - specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Njurmedicin -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Med rehab-specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Geriatrik -specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Klinisk fysiologi-specialist/motsv; (egen klinik=1, annan klinik=2, inhyrd konsult=3) 

6.2 Annat - specialist/motsv; Ange specialist; gå till Infoga/Kommentar och skriv! 


6

7. Kvalitetsvariabler (lämna svar endast då klara uppgifter finns, höfta inte!) 

7.1 Hjärtsjukdomar 

Diagnoskoder: I21.0-9 (akut hjärtinfarkt) och I22.0-9 (reinfarkt). Hjärtsvikt I50.0-9. 

7.1 Antal vårdtillfällen som rapporterats till Riks-HIA med diagnos hjärtinfarkt 

(patienter med hjärtinfarkt vårdade på HIA) 

7.1 Antal med diagnosen hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister. Gäller både huvud- och bidiagnos. 

(Totalt antal vårdtillfällen med akut hjärtinfarkt vårdade på kliniken.) 

7.1 Ange medelålder för patienter vårdade för akut hjärtinfarkt enligt klinikens diagnosregister 

7.1 Andel av levande utskrivna patienter < 80 år med akut hjärtinfarkt som ordinerats ACE-hämmare eller 

AII-antagonister. Ange i procent 

behandling. 

Ange i procent 

7.1 Antal vårdtillfällen med hjärtsvikt som HUVUDDIAGNOS enligt klinikens diagnosregister 

7.1 Antal vårddagar med hjärtsvikt som HUVUDDIAGNOS enligt klinikens diagnosregister 

7.1 Antal patienter (individer) som vårdats för diagnosen hjärtsvikt som HUVUDDIAGNOS. 

Varje patient räknas bara en gång vid återinläggning under året. 

7.1 Har kliniken en sköterskebemannad hjärtsviktsmottagning? (ja=1, nej=0) 

7.1 Ev kommentar. Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv! 

7.2 Stroke 

Definitioner 

Akut stroke (DRG 14) = akut debut av fokala neurologiska bortfallssymptom p g a kärlsjukdom i hjärnan 

Innefattar följande diagnoskoder (ICD 10): I61, I62, I63, I64. 

Strokeenhet är en enhet där strokepatienter koncentreras och behandlas i enlighet med fastställt vårdprog 

innefattande regelbunden registrering av funktion samt aktiv, tidig rehabilitering. Specialutbildad persona 

i team med sjukgymnast och arbetsterapeut samt vid behov kurator, logoped, psykiater/psykolog och diet 

Kvalitetsvariabler: 

7.2 Antal vårdtillfällen (vtf) med akut stroke, I61, I62, I63, I64. (OBS! Uppgift från klinikens diagnosregister 

7.2 Antal patienter som behandlats med trombolys 

7.2 Antal unika individer med akut stroke I61, I62, I63, I64. (OBS! Uppgift från klinikens diagnosregister) 

7.2 Antal vtf med TIA, diagnoskod G45 (enligt klinikens diagnosregister) 

7.2 Antal vtf med akut stroke där patienten vårdats på speciell strokeenhet 

7.2 Antal rapporterade patienter till Riks-Stroke under 2005 med strokediagnos 

7.2 Finns särskild strokesjuksköterska för akutmottagningen/akutvård för ex.vis registrering? (ja=1, nej=0) 

7.2 Vad är läkarspecialistkompetensen på strokeenheten? (internist=1, neurolog=2, annat=3). 

Om "annat" : Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv! 

7.2 Antal veckotimmar för läkarspecialist på strokeenheten 


7.3 Antikoagulantiabehandling (var god se Följe-PM) 

Avser polikliniska kontrollfall. Ej inneligggande med trombolys, heparin m m. 

7.3 Antal behandlade patienter, även de som bara behandlats under delar av året 

7.3 Antal behandlade patienter som har avlidit under 2005 under pågående AK-behandling (oavsett orsak) 

7.3 Antal behandlingsår (patientår) under 2005 (OBS att detta inte är detsamma som antalet patienter, se Följ 

7.3 Antal prover under året 

7.3 Antal prover inom ordinerat terapeutiskt intervall 

7.3 Andel av behandlingstiden där patienterna legat inom terapeutiskt intervall. Ange i procent (se Följe-PM 

7.3 Hur kontrollerar Ni vilka patienter som drabbats av komplikationer under 2005. Gå till Infoga/Redige 

kommentar och skriv! 

7.3 Antal blödningar som krävt sluten vård 

-cerebrala, icke letala, antal 

-samtliga letala, antal 

7.3 Ange andelen patienter (i procent) inom respektive indikationsgrupp 

-venös tromboembolism 

-mekanisk hjärtklaffprotes 

-förmaksflimmer 

-övriga (Gå till Infoga/Redigera kommentar och ange vilka patienter som ingår i denna grupp! ) 

7.3 Eventuell kommentar. Gå till Infoga/Redigera kommentar och skriv! 

7

7.4 Diabetes. 

Observera att det alltid är antalet patienter som efterfrågas! 

till att 

försöka få en bild av NDR:s täckningsgrad. 

7.4 Patienter med diabetes som kontrollerats vid kliniken, totalt antal. 

(Gå till Infoga/Redigera kommentar och ange källa, t ex PAS, diagnosregister!) 

7.4 Fanns datoriserat diabetesregister som användes i rutinarbetet? (ja=1, nej=0) 

7.4 Antal diabetespatienter som registrerats i det lokala registret 

7.4 Antal diabetespatienter som rapporterats till det Nationella Diabetes Registret 


7.5 KOL. 

7.5 Finns det sjuksköterskeledd mottagning för KOL-patienter vid din klinik? (ja=1, nej=0) 

7.5 Hur många av KOL-patienterna på din klinik har kronisk syrgasbehandling? 

7.5 Är din klinik ansluten till det nationella syrgasregistret? (ja=1, nej=0) 

7.5 Har ni strukturerad rökavvänjning för KOL-patienter vid din klinik? (ja=1, nej=0) 


8 Övrigt 

8.1 Personalomsättning 

8.1 Vilket år tillträdde den person som var chef för Medicinkliniken 2005-12-31 sin tjänst? 

tjänst? 

8.2 Datorjournal på kliniken 

8.2 Är journalsystemet digitaliserat? (ja=1, nej=0) 

8.2 Vilket år infördes datajournal? 

8.2 Vilken typ och version av digitaliserat system används? Gå till Infoga/Kommentar och skriv! 

8.2 Används läkemedelsmodul? (ja=1, nej=0) 

8.2 Har datoriseng av journalen motsvarat förväntningaran? 

(ja, mycket nöjd=1, ja,någorlunda nöjd=2, ja-nej=3, nej, inte helt=4, nej,inte alls=5) 

8

Verksamhetsuppföljning 2005 för Internmedicinska kliniker - Svensk ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?