Litet om fattigvården i Sverige sedan medeltiden

)DWWLJYnUGHQV KLVWRULD L 0HOOHUXGV NRPPXQ
%DNJUXQG
”Luther gav en helt ny motivering för hjälpverksamheten bland de fattiga. Icke
för att vinna förtjänst inför Gud skulle man hjälpa de fattiga utan av tacksamhet
mot Gud för hans godhet och nåd och med det enda syftet att bringa den fattige
verklig hjälp.” (nordisk Familjebok 3:e uppl., nytryck 1923-1937, 1943.)
)DWWLJYnUGHQ XQGHU lOGUH WLG
Under medeltiden skulle den som var fattig gå runt och tigga om han eller hon
orkade det. För de sjuka fanns hospitalsjukhus. Prästerskapet utfärdade s. k.
tiggarpass och bara de som hade dessa pass fick tigga, i övrigt var det stränga
straff för andra att tigga. De som hade dessa pass fick tigga i det egna stiftet.
Genom 1698 års ”tiggarordning” begränsades det legala tiggeriet till den egna
hemsocknen. Först 1847 förbjöds varje form av tiggeri eller bettleri som det
också kallades. Genom en kungl. förordning 1763 fastslogs socknens skyldighet
att försörja sina fattiga. Fattigvårdsförordningar kom 1847, 1853 och 1871. När
den sistnämnda kom hade den världsliga kommunen funnits under några år. Den
bildades genom 1862 års kommunallag och trädde i kraft året därefter. Det gör
att i bästa fall börjar de äldsta kommunala protokollen för kommunalstämma
och kommunalnämnd 1863, men tyvärr är inte alla protokollsböcker bevarade,
några kan ha legat kvar på någon vind hos den gamle ordf. och blivit bortglömd.
I Laxarby var det så och man hittade dem efter nästan 100 år – tur att taket var
helt! 1871 års fattigförordning räknas som en ”bakåtsträvare”, eftersom det blev
svårare att få hjälp. Dessutom skulle socknen indelas i s. k. fattigrotar och varje
rote skulle försörja sina fattiga. 1918 kom nästa en fattigvårdslag som bl. a.
stadgade att varje kommun måste ha en särskild fattigvårdsnämnd, tidigare var
kommunalnämnden också oftast även fattigvårdsnämnd.
I en del socknar delade man ut numrerade fattigbrickor med socknens namn och
bara de som hade dessa fick gå runt och tigga i den egna socknen. Gamla som
var fattiga och sjuka fick ofta cirkulera efter en lista mellan de olika gårdarna.
Man hade fattigauktioner och auktionerade bort fattiga, föräldralösa barn och
vuxna fattighjon till den som bjöd lägst. Dessa auktioner pågick in på 1930talet!
Trots att de förbjöds genom 1924 års barnavårdslag.
I övrigt bestod den första ”socialhjälpen” av att de fattiga fick understöd, en viss
summa per månad, ex. 4 kr eller 1,50 per månad, samt s. k. tilldelning av ex. råg,
mjölk, ved, kläder, skor och stövlar. Detta märks särskilt under det sista, stora
nödåret 1868. I många socknar hade man tidigare haft sockenmagasin där man
samlad brödsäd för nödår, men en del kommuner hade avvecklat dessa några år
före 1868. Många emigrerade till USA, p. gr. a. nöden.
Några som var sjuka fick hjälp att komma till olika sjukhus, ex. i Vänersborg,
Göteborg och hospitalet i Vadstena. 1889 fick Anna Stina Simonsdotter i

Svenningerud, Järn, hjälp så att hon kunde få läkarbehandling och medicin för
sina sjuka ögon, medan andra åter fick åka till doktorn i Mellerud.
Sedan barnen hade konfirmerats ansåg man att de var stora nog att kunna
försörja sig själva, om de var föräldralösa eller om föräldrarna var fattighjon.
I de flesta kommuner fanns fattigstugor eller fattighus. Det var ganska vanligt att
man kunde ha flera små, fattigstugor samtidigt, allt efter behovet, kanske en per
familj. 1882 inköpte Holms kommun Sunnanå gård och öppnade den första,
stora Fattiggården där 1883.
Den 15/6 1925 bildades Holms m. fl. kommuners fattigvårdsförbund med
Sunnanå ålderdomshem. I detta ingick kommunerna i: Holm, Järn, Gunnarsnäs,
Erikstad, Ör, Tisselskog, samt Melleruds köping.
Dalskog byggde eget ålderdomshem 1930 – Björkebäckshemmet. Skållerud
hade sin Fattiggård vid kyrkan från 1913. 1934 öppnades Renströmska Stiftelsen
i Bolstad.
I det område som 1/1 1969 blev Melleruds storkommun fanns 1863
9 kommuner:
* Bolstad
* Dalskog
* Erikstad
* Grinstad
* Gunnarsnäs
* Holm
* Järn
* Skållerud
* Ör
1/1 1908 tillkom Melleruds köping som en 10:e kommun.
Genom den första kommunsammanslagningen, som i vårt område skedde 1/1
1952, bildades tre storkommuner:
* Bolstads storkommun av Erikstads, Grinstads och Bolstads kommuner.
* Kroppefjälls kommun av Dalskogs, Gunnarsnäs och Örs kommuner.
* Melleruds vidgade köping bildades av Köpingen, samt Holms och Järns
kommuner.
* Skålleruds kommun undergick inte någon förändring.
Den 1/1 1969 slogs dessa fyra kommuner samman till Melleruds nuvarande
storkommun.