Avel i ekologiska besättningar - HS Konsult - Hushållningssällskapet

Tunga köttraser 

RASGALLERI 

NÖTKREATUR 

Charolais Limousin Simmental 

Lätta köttraser 

Blonde dÀquitaine Hereford Angus 

Mjölkraser 

Highland cattle SRB SLB 

FÅR 

Pälsfår Tyngre köttfår 

Gotlandsfår Gutefår Dorset

Avel i ekologiska 

besättningar 

författare: 

Lotta Rydhmer, Anna Näsholm, Titti Måntelius, 

Maria Alarik, Ylva Åkerfeldt 

HS Landsbygdskonsult AB 

Box 412 

751 06 Uppsala 

Tel 018-56 04 00 

redaktör: 

Maria Alarik 

Projektansvariga organisationer: 

Länsstyrelsen i Stockholms län 

Box 22067 

104 22 Stockholm 

Tel 08-785 40 00 

Skriften ingår i miljö- och landsbygdsprogrammet som finansieras 

av EU och svenska staten 

Grafisk form: Ylva Åkerfeldt 

© HS Landsbygdskonsult AB 

Tryckt vid Kopieringshuset i Uppsala, 2003

FÖRORD 

Vid inköp av avelsoch rekryteringsdjur i ekologiska besättningar är målsättningen att dessa ska ske från 

avelsbesättningar med ekologisk uppfödning. Hittills har det inte funnits tillräckligt med ekologiska avelsbesättningar 

för att tillgodose behovet. Det har därför varit angeläget att beskriva förutsättningarna för att driva avel i enlighet 

med KRAV:s regelverk, och att ge exempel på besättningar som idag bedriver avel i sin KRAV-godkända besättning. 

Detta arbete omfattar avel för nötköttproduktion samt lamm- och svinproduktion. Skriften inleds med en kortfattad 

beskrivning av de regler som finns för ekologisk djuruppfödning, speciellt de som berör avel. Den följs av en 

introduktion i allmän avelslära. I tur och ordning följer sedan avsnitten om nöt, får och svin med en beskrivning av 

avelsverksamheten inom respektive djurslag, förslag till avelsmål och avelsmodeller för ekologiska besättningar samt 

en inblick i praktiskt avelsarbete i form av gårdsbeskrivningar för varje djurslag. Skriften avslutas med de referenser 

som använts till respektive avsnitt. Det finns även en adresslista till avelsorganisationer, rasföreningar etc för den 

som vill få mer information. 

Författarna är agronomie doktorerna Lotta Rydhmer och Anna Näsholm vid SLU, Institutionen för husdjursgenetik, 

Titti Måntelius, agronom och verksam med KAP inom Svea Husdjur, samt Ylva Åkerfeldt och Maria Alarik, 

husdjursrådgivare vid Hushållningssällskapet i Uppsala. Lotta Rydhmer har skrivit om allmän avelslära, samt om 

svinavel. Anna Näsholm har behandlat avel med nötkreatur och får. Titti Måntelius har gjort gårdsbeskrivningar om 

avelsbesättningar med hereford, charolais och pälsfår. Maria Alarik har gjort gårdsbeskrivningen om grisar. Ylva 

Åkerfeldt har stått för övriga avsnitt och sammanställt det hela. 

Skriften kan användas för alla som är intresserade av att arbeta med avel i sin egen besättning, eller för dem som bara 

vill sätta sig in i hur avelsverksamheten fungerar för att bättre kunna göra urvalet vid inköp av avelsdjur. Den är 

också tänkt att fungera som kunskapskälla för rådgivare i ekologiska besättningar samt som kurslitteratur vid kurser 

om avel för nöt, får och grisar. Förhoppningsvis kan den även stimulera till en större produktion av avelsdjur i 

ekologiskt lantbruk. 

Skriften är producerad vid HS Landsbygdskonsult AB i Uppsala, och den är finansierad inom länsmiljöprogrammet i 

Stockholms län av svenska staten och EU gemensamt. 

Uppsala i december 2003 

Maria Alarik

INNEHÅLL 

Ekologisk avel - behövs det? ........................ 1 

Regelverk för ekologisk djurhållning ................ 2 

Avelslära............................................................. 5 

Avel för ekologisk djurproduktion.......................... 8 

Nötavel ............................................................. 10 

Avelsarbete med nöt i Sverige................................. 10 

Avelsarbete i ekologisk nötköttsproduktion......... 12 

Gårdsbeskrivning Galtås.......................................... 14 

Gårdsbeskrivning Sofielund..................................... 16 

Fåravel ............................................................... 18 

Avelsarbete med får i Sverige.................................... 18 

Avelsarbete i ekologisk lammproduktion................ 20 

Gårdsbeskrivning Gynge gård................................... 22 

Svinavel .............................................................. 24 

Avelsarbete med svin i Sverige.................................. 24 

Avelsarbete i ekologisk svinproduktion................... 25 

Gårdsbeskrivning Tjulsta gård................................... 30 

Ekologisk avel behövs! ...................................... 32 

Litteraturlista ..................................................... 33 

Adresser ............................................................. 35

Med systematiskt avelsarbete är det möjligt att 

förändra och förbättra de egenskaper som är 

viktiga för varje djurslag. Att bestämma avelsmålen, 

att finna effektiva mätmetoder och att 

identifiera och välja ut djur för avel som bär på 

de bästa arvsanlagen leder till betydande avelsframsteg. 

Djuren har blivit effektivare som foderomvandlare 

och dagens mjölkko producerar t 

ex 6000 kg mjölk mer per år än för 100 år sedan. 

Det är inte bara produktionsegenskaperna som 

kan förändras med avel utan även andra egenskaper 

som har stor betydelse i ekologisk uppfödning; 

benstyrka, parasitresistens och modersegenskaper 

för att nämna några. 

Oavsett om man bedriver uppfödning av avelsdjur 

för avsalu eller har egen rekrytering i besättningen 

är kunskaper om avel viktigt för att resultatet 

ska bli det bästa. Arbetet med att på 

besättningsnivå välja ut de bästa djuren för fortsatt 

avel är stimulerande och sedan är det 

spännande att få se den nya generationen 

växa upp, förhoppningsvis med de 

önskade egenskaperna. 

Ekologiska uppfödare har att ta hänsyn 

till fler egenskaper än vad som innefattas 

i de konventionella avelsmålen, samtidigt 

som det även är viktigt att producera 

slaktkroppar som marknaden efterfrågar 

och vill betala för. Att producera 

avelsdjur enligt KRAV:s regler gör också 

aveln i de ekologiska besättningarna 

annorlunda och i vissa fall svårare jämfört 

med konventionell produktion. I avel 

enligt ekologiska principer är det viktigt 

att fokusera på funktion, konstitution och 

produktion, i ett bredare avelsmål än som 

är vanligt inom internationell avel idag. 

Principen att avelsdjuren i huvudsak ska födas 

på den egna gården är bra om man kan klara en 

låg inavelsgrad, bra avelsframsteg för de viktiga 

bruksegenskaperna och ett sunt korsningsprogram. 

Denna målsättning är ofta svår att uppnå i 

mindre besättningar. Avelsarbete kräver också 

ett specialintresse för att nå framgång. Därför är 

EKOLOGISK AVEL 

– BEHÖVS DET? 

mellangårdsavtal för inköp av ekologiska avelsdjur 

en framkomlig väg i ekologiskt lantbruk. 

I KRAV:s regler är målsättningen att alla modereller 

avelsdjur som köps in ska vara uppfödda i 

ekologiska besättningar, och helst från samma 

besättning i ett avtalsreglerat samarbete. Idag 

finns inte ekologiska avelsbesättningar som 

skulle kunna täcka rekryteringsbehovet av avelsdjur 

för nöt, får eller svin. Det finns dock ett 

stort värde i att kunna köpa in avelsdjur som är 

selekterade för den aktuella produktionsformen 

med mycket utevistelse och en grovfoderrik 

foderstat. 

Vad gäller nötbesättningar för köttproduktion är 

efterfrågan stor på bra handjur i alla besättningar, 

men det är även intressant för många uppfödare 

att köpa in korsningshondjur av lämpliga 

raskombinationer och med bra härstamning. Då 

Det finns ett stort behov i ekologiska besättningar av att köpa in ekologiskt 

uppfödda avelsdjur. Foto: Maria Alarik 

kan man i bruksbesättningarna koncentrera sig 

på köttproduktionen. Fårbesättningarnas behov 

av avelsdjur är främst koncentrerat på baggar, 

men också korsningshondjur. På grissidan 

handlar det mest om inköp av korsningshondjur. 

Inköpta avelsgaltar kompletteras med stor andel 

semin. Behovet av dräktiga gyltor är stort eftersom 

det är så viktigt att kunna upprätthålla bra 

grupper bland suggorna. 

Avel i ekologiska besättningar 1

För den som funderar på att ställa om sin konventionella 

produktion till ekologisk finns det i 

teorin tre valmöjligheter. Det finns två olika 

certifieringsformer att välja på. Den ena är 

KRAV-märkningen och den andra är EU:s krav 

för att få kalla en produkt ”ekologisk” och som 

ger rätt att använda EU:s logotyp för att marknadsföra 

sina produkter. Den tredje ekologiska 

produktionsformen innebär att följa de regler 

som ställs för att få statligt miljöstöd för ekologisk 

djurhållning. 

KRAV 

KRAV:s regler är inte statiska utan baseras på 

vad som är möjligt att uppnå för tillfället. Reglerna 

ändras efterhand så att de mer och mer 

närmar sig den uppsatta målsättningen om hur 

en långsiktigt hållbar produktion av livsmedel 

ska ske. Regelrevision sker numera löpande, men 

för olika avsnitt vid olika tillfällen. Revisionen av 

avsnittet om 

djurhållning ska 

påbörjas under 

hösten 2004 och 

de kommande 

regeländringarna 

kommer troligt- 

2 

KRAV:s logotyp för KRAVgodkända 

produkter 

Avel i ekologiska besättningar 

vis att träda ikraft 

1 januari 2006. 

KRAV är underställd den internationella ekologiska 

organisationen IFOAM, vars grundläggande 

ramverk KRAV alltid ska uppfylla. KRAV ska 

dessutom alltid uppfylla EU:s regler och ändras 

dessa kan det även påverka KRAV:s regelverk 

med omedelbar verkan. KRAV är kontrollorganisation 

för såväl sin egen certifiering som för 

EU:s. 

EU 

EU har regler för ekologisk produktion i ”Rådets 

förordning (EEG) 2092/91 om ekologisk produktion 

av jordbruksprodukter och livsmedel”. 

Förordningen är lag i Sverige och reglerar hur 

ordet ”ekologisk” får användas. Reglerna i EGförordningen 

skiljer sig i vissa avseenden från 

KRAV:s regler. KRAV har Jordbruksverkets och 

REGLER FÖR 


Livsmedelsverkets uppdrag att kontrollera produktionen 

även enligt EG-förordningen. Denna 

kontroll ger företaget 

rätt att kalla 

produkten ”ekologisk” 

och att använda 

EU:s logotyp 

för ekologiska 

produkter. Däremot 

har företaget 

EU:s logotyp för ekologiska 

produkter 

inte rätt att 

använda KRAV:s 

namn eller märke, 

varken på produkter eller för att beskriva produktionen. 

KRAV är också aktivt i bevakning 

och påverkan av EU:s regelverk för ekologisk 

produktion. 

Statligt miljöstöd 

Reglerna för att erhålla miljöstöd för ekologisk 

produktion finns i Jordbruksverkets föreskrift 

”SJVFS 2002:95, Statens jordbruksverks föreskrifter 

om ersättning för miljövänligt jordbruk”. 

Reglerna för miljöstöd har sin utgångspunkt i 

EU:s regler, men är betydligt mer kortfattade 

med lägre ställda krav i vissa avseenden. Kontrollmyndigheten 

för miljöstöden är Länsstyrelsen. 

Regler för KRAV-certifiering 

KRAV:s regelverk beskriver inom vilka ramar 

den ekologiska djurhållningen ska bedrivas för 

att främja en långsiktigt hållbar produktion. Det 

gäller framförallt kraven på utrymmen och utevistelse, 

foder och medicinanvändning för alla 

djurslag. 

KRAV:s regler för djurhållning (2004) i korthet: 

• Miljö som ger djuren utlopp för sina artspecifika 

behov och beteendemönster. 

• Avelsdjur får köpas in, i första hand från KRAVgodkända 

besättningar. 

• Möjlighet till utevistelse under stallperioden. 

• Beteskrav för alla under betesperioden. 

• Grovfoder i fri tillgång, begränsad andel kraftfoder. 

• KRAV-godkänt foder till minst 95% för idisslare och 

85% för gris. 

• Hemmaproducerat foder till minst 50%. 

• Inga syntetiska eller genmodifierade fodertillsatser 

tillåtna. 

• Dubbel karenstid för mediciner, dock minst 6 månader 

för antibiotika.

Alla djur ska ges möjlighet till utevistelse även under stallperioden 

enligt KRAV:s regler. Foto: Kjell Andersson 

Inköp 

Speciellt intressant för avelsverksamhet är framförallt 

reglerna för inköp av avelsdjur. KRAV:s 

regler förordar att uppfödningen ska vara integrerad, 

med moderdjur och avkommor på samma 

gård. Inköpen ska om möjligt ske i ett avtalsreglerat 

samarbete mellan säljare och köpare. De 

inköpta djuren ska också vara KRAV-uppfödda, 

men enstaka icke KRAV-godkända avelsdjur är 

tillåtna att köpa in under förutsättning att inga 

godkända djur finns på marknaden. Dock är 

andelen inköpta, icke KRAV-godkända, avelsdjur 

maximerat till högst 10% av antalet moderdjur 

i besättningen årligen. Eftersom handjuren 

för sina gener vidare till ett större antal avkommor 

är det viktigt att dessa köps in främst med 

tanke på sin genetiska kapacitet, och inte om de 

är KRAV-uppfödda eller ej. Reglerna ger fullt 

stöd för detta, såvida inte den totala andelen 

inköpta icke KRAV-godkända djur överskrids. 

Det finns inga regelhinder för att använda semin 

i sin ekologiska besättning. Det är även tillåtet att 

använda semindjur som är resultatet av embryoöverföring 

(s k ET-tjurar). Däremot är det inte 

tillåtet att använda sina egna hondjur för embryoöverföring. 

Det är inte tillåtet att köpa in 

konventionellt uppfödda djur för vidareuppfödning 

som slaktdjur. 

Efter ansökan är det möjligt att få köpa in en 

större andel än 10%, det gäller t ex inköp av 

gyltor. Under speciella omständigheter går det 

även att få köpa in fler icke KRAV-godkända 

djur, det kan vara vid utökning av besättningen 

eller om delar av besättningen slaktats pga sjukdom. 

Alla undantag från reglerna måste prövas 

från fall till fall, så det är viktigt att planera sina 

inköp för att kunna få sin prövning beviljad i 

god tid. 

Foder 

I ekologiskt lantbruk finns en målsättning 

att gården ska vara självförsörjande vad 

gäller foder i så stor utsträckning som 

möjligt, minst 50% ska därför vara odlat på 

gården. Andelen icke KRAV-godkänt 

foder är begränsad till 5% för idisslare och 

15% för svin. Uppfödningen ska bedrivas 

extensivt med en stor andel grovfoder i 

foderstaten och en begränsad mängd 

kraftfoder (max 30% kraftfoder till 

växande idisslare). Därför är det inte 

möjligt att fullt ut jämföra tillväxtresultat 

för ekologiskt kontra konventionellt uppfödda 

djur, eftersom de ekologiska djuren inte alltid 

utnyttjat hela sin genetiska tillväxtpotential. Däremot 

går det att jämföra djuren i en besättning 

med varandra för avelsurval med avseende på 

tillväxt. Då jämför man djur i samma miljö och 

ser vilka individer som är genetiskt bäst anpassade 

för en grovfoderrik foderstat och därmed 

lämpade för ekologisk produktion. 

Vem av oss bär på de bästa generna? Foto: Anna Näsholm 

Vilka konventionella fodermedel och –tillsatser 

som är tillåtna i ekologisk uppfödning är reglerat 

i detalj i EU:s förordning, vilken KRAV:s regler 

hänvisar till. GMO (genetiskt modifierade organismer) 

är inte tillåtna och det är inte heller syntetiska 

aminosyror. 

Övriga regler 

KRAV-reglerna förespråkar en så god miljö, 

skötsel och utfodring att sjukdomsriskerna minimeras. 

God hälsa är viktigt för alla djur, men 

kanske speciellt för avelsdjuren som ska ges goda 

förutsättningar att visa sin genetiska kapacitet. 

Rutinmässiga, förebyggande vaccineringar är 

tillåtna mot exempelvis rödsjuka och parvo hos 


svin. Vaccinering mot t ex spädgrisdiarré får ej 

ske eftersom den anses som en sjukdom som är 

skötsel- och miljörelaterad. Diarré ska istället 

förebyggas med bra skötselrutiner och en god 

miljö. Avmaskning är tillåten efter fastställande 

av parasitförekomst, t ex träckprov, och lämpligaste 

preparat ska väljas. Avermectiner (Ivomec) 

får användas, men bara om andra preparat inte 

förväntas ge önskad effekt. Emellertid måste 

reglerna om förlängd karenstid för slakt iakttas, 

för medel mot inre och yttre parasiter är karenstiden 

fördubblad eller minst 2 månader. 

En grovfoderrik foderstat är centralt i ekologisk produktion. Fri 

tillgång till ett bra grovfoder ända från födelsen ger förutsättningar 

för hög grovfoderkonsumtion bland ungnöten. Foto: Titti Måntelius 

Sjuka djur ska omedelbart ges erforderlig vård 

och läkemedel får användas om uppenbart behov 

föreligger, dock är karenstiden förlängd till 

det dubbla (eller minst 6 månader för antibiotika). 

Griskultingar får inte avvänjas före 7 veckors 

ålder och kalvar ska huvudsakligen födas upp 

på helmjölk till minst 12 veckors ålder. 

Jämförelse mellan KRAV:s och EU:s regelverk 

Som tidigare nämnts är EU:s och KRAV:s regler 

inte helt identiska. I de fall det förekommer 

skillnader är KRAV:s regler strängare. Regeltexterna 

vad avser inköp av djur innebär i praktiken 

samma sak. EU godkänner en större andel ickeekologiskt 

foder, 10% till idisslare jämfört med 

KRAV:s 5% samt 20% för grisar jämfört med 

KRAV:s 15%. Krav på 100% ekologiskt foder 

för nöt och får kommer att införas 24/8 2005. 

När det gäller grisar pågår diskussion. Andelen 

kraftfoder för växande idisslare får i EU:s regler 

uppgå till 40% av det dagliga foderintaget i kg ts, 

4 


medan den maximala andelen i KRAV:s regler är 

30%. Det finns ingen skillnad mellan regelverken 

vad gäller vilka konventionella foderråvaror, 

tillsatser eller mineralfoder som är tillåtna att 

användas. Reglerna för behandlingar och karenstider 

är i stort sett lika, KRAV har dock 

förutom dubbel karenstid även ett krav på 

minsta karenstid (2-6 månader beroende på preparat). 

KRAV:s regler vad gäller utevistelse är i 

några delar strängare än EU:s, t ex finns krav på 

betesgång även för enkelmagade djur och att 

slutgödning på stall inte är tillåten under betessäsong. 

Smågrisarna ska enligt EU:s regler dia i 

minst 40 dagar, medan KRAV:s regler säger att 

avvänjning ska ske vid tidigast 7 veckor (49 dagar). 

En ganska stor skillnad mellan regelverken 

är att KRAV har regler för generell djuromsorg 

samt transport och slakt vilket EU-reglerna helt 

saknar. 

Jämförelse mellan KRAV:s regelverk och 

reglerna för miljöstöd 

Reglerna för miljöstöd har sin utgångspunkt i 

EU:s regler, men är betydligt mer kortfattade. I 

de fall kraven skiljer sig åt är det EU:s regelverk 

som har de strängare reglerna. I jämförelse med 

både EU:s och KRAV:s regler är det många 

delar som saknas helt i reglerna för miljöstöd. 

Till exempel är det inte något krav på karenstid 

vid inträde. Reglerna för inköp av djur är inte 

lika detaljerade. Konventionellt uppfödda avelsdjur 

får köpas in ”i begränsad omfattning” utan 

någon maximerad procentsats. Reglerna vad 

gäller godkända fodermedel och tillsatser överensstämmer 

med EU:s regler, detta gäller även 

GMO. Sjuka djur ska behandlas, men det finns 

inget krav på dubbla karenstider för t ex antibiotika. 

Kött från djur som får miljöstöd men ej är 

certifierat av KRAV eller EU får inte säljas under 

beteckningen ”ekologiskt”. 

I ekologisk produktion 

ska 

djuren ges möjlighet 

att utöva sina 

specifika beteendemönster. 

Här en 

sugga i färd med 

att bygga bo inför 

grisningen. Foto: 

Kjell Andersson

Avelns grunder 

Antal 

djur 

200 

175 

150 

125 

100 

75 

50 

25 

0 

5 5,5 6 6,5 7 7,5 8 8,5 9 9,5 10 10,5 11 

AVEL 

Kor, får och grisar är olika! Det låter självklart, 

men det är värt en extra tanke. För att förstå 

husdjursavel måste man komma ihåg att alla djur 

är individer. Aptit är en viktig egenskap för djur i 

ekologisk produktion, eftersom ekologiska foder 

ofta har en lägre koncentrationsgrad än konventionella 

foder. Därför kan det finnas anledning 

att avla för ökad aptit. Låt oss anta att det frivilliga 

foderintaget i snitt ligger på 8 kg per dag i en 

grupp med 100 suggor. Det innebär att 8 kg är 

det vanligaste intaget, men några suggor kan äta 

11 kg och andra bara 6 kg. Figuren nedan visar 

spridningen mellan suggor i frivilligt foderintag. 

Foderintag, 

kg 

Foderintaget för de 1000 djuren i diagrammet ligger i 

medeltal på 8 kg. Variationen beräknas utifrån fördelningen. 

Djur med extremt låga och extremt höga foderintag 

är ovanliga, de flesta djur är "medelmåttor". För 

dessa 1000 djur är den totala variationen 2,25 kg. Hur 

stor del av den variationen som är genetisk kan vi inte se 

i diagrammet, men vi kan anta 0,45 kg. Då blir arvbarheten 

för foderintag: genetisk variation / total variation= 

0,45 / 2,25 = 0,2. 

Denna variation mellan djur beror delvis på 

miljön. Vissa suggor är i ett mycket varmt klimat, 

det sänker aptiten. Andra suggor får ett mycket 

smakligt foder, det ökar aptiten. Men variationen 

beror också på att djuren har olika anlag, gener, 

för aptit. Grunden för all genetisk utveckling är 

att det finns en genetisk variation, antingen utvecklingen 

sker i naturen (naturlig selektion) eller 

genom människans beslut (avelsarbete). 

Variation behövs för avelsurval 

Ju större del av variationen mellan djur som 

beror på djurens gener, desto lättare är det att 

förändra egenskapen genom avelsarbete. Arvbarhet 

är ett mått på hur stor andel av den totala 

variationen som beror på generna. Om egenska- 

pen inte alls styrs av generna skulle arvbarheten 

vara 0, om egenskapen inte alls påverkas av miljön 

utan bara styrs av generna skulle arvbarheten 

vara 1. I exemplet i figuren är arvbarheten för 

aptit 0,2. Köttighet i slaktkroppen är exempel på 

en egenskap som i hög grad påverkas av arvet, 

arvbarheten är ca 0,6. 

Det är bara den del av ett djurs resultat som 

beror på generna som nedärvs till nästa generation. 

Om en sugga har ett frivilligt foderintag på 

4 kg mer än genomsnittet kan vi förvänta oss att 

hennes döttrar i snitt ligger på ett frivilligt foderintag 

på hälften av 4 kg x arvbarheten, alltså 

(4 x 0,2)/2=0,4 kg mer än genomsnittet. Döttrarna 

ärver bara hälften av moderns överlägsenhet 

eftersom de bara får hälften av sina gener 

från moderns äggcell, den andra hälften kommer 

från faderns spermie. 

GEN. Arvsanlag. 

GENETISK VARIATION. Olika djur ser olika ut och producerar 

olika mycket, eftersom de har olika gener. Variation 

i en egenskap är en förutsättning för att bedriva 

avelsarbete. 

ARVBARHET. Hur stor del av den mätbara variationen i 

en egenskap som är ärftlig. Har ett värde mellan 0 (egenskapen 

påverkas uteslutande av miljön) till 1 (egenskapen 

påverkas uteslutande av arvet). 

SELEKTION. Urval av de djur som ska bli föräldrar till 

nästa generation. 

Avelsvärdet visar den genetiska skillnaden 

Genom att alltid låta de djur som har de bästa 

anlagen bli föräldrar kan man på sikt förändra en 

egenskap genetiskt. Hur vet vi vilka djur som har 

de bästa anlagen för t ex aptit? Hur mycket djuret 

äter går att mäta (även om det inte alltid är så 

enkelt att registrera för enskilda individer). Det 

är däremot omöjligt att se djurets genetiska anlag 

för aptit. Men vi kan skatta djurets anlag genom 

att räkna på dess eget resultat och släktingars 

resultat. Ju mer vi vet om djuret och dess släktingar 

och om miljön där de finns (t ex klimat 

och fodrets smaklighet), desto bättre kan vi 


skatta djurets anlag för aptit. Denna skattning 

kallas avelsvärde. Avelsvärdet beskriver djurets 

genetiska värde som förälder till nästa generation. 

Om en sugga har +0,6 kg och en annan 

sugga +0,9 kg i avelsvärde för aptit så väljer vi 

helst rekryteringsgyltor från den andra suggan. 

Även djur utan registreringar kan få ett avelsvärde, 

grundat på släktingars resultat. Således kan 

tjurar avelsvärderas för mjölkmängd och gyltor 

för livslängd. 

Avelsvärden kan beräknas på olika sätt, med 

olika modeller. Den metod som är vanligast idag 

kallas för BLUP-värdering. Sådana avelsvärden 

kallas ibland BLUP-värden. En stor fördel med 

BLUP-metoden är att avelsvärdena skattas samtidigt 

med viktiga miljöeffekter, som säsong och 

besättning. Därmed kan djur som föds vid olika 

tidpunkter på året i olika besättningar jämföras 

på ett rättvist sätt. BLUP-metoden förutsätter 

välorganiserade databaser och mycket stor datorkapacitet. 

En enklare, men mindre flexibel, 

metod att beräkna avelsvärden är selektionsindexmetoden. 

Där beräknar man först miljöeffekterna, 

och använder de värdena som korrektionsfaktorer 

i den genetiska modellen. Avelsvärden kallas 

ofta för index, oavsett vilken metod som använts 

för att beräkna dem. 

BLUP 

En metod för att värdera avelsdjur. 

• Information om besläktade djur används i beräkningen 

• Jämförelser inom samma ras mellan olika besättningar 

och generationer kan göras. 

• Bägge könen erhåller avelsvärden. 

• Nya BLUP-värden tas fram kontinuerligt och är 

alltid aktuella. 

Avelsmålet är de önskvärda egenskaperna 

Det är viktigt att använda så bra metoder som 

möjligt när avelsvärden beräknas, men ännu 

viktigare är det förstås att veta vilka egenskaper 

man ska arbeta med. Vad är målet? Avelsarbetet 

blir inte effektivt förrän uppfödarna och avelsorganisationen 

har enats kring ett väl definierat 

avelsmål. Avelsmålet består av målegenskaper, t ex 

friska leder, god aptit, hög överlevnad för nyfödda 

ungar och hög kvalitet på köttet. De egenskaper 

man samlar in uppgifter om (för att nå 

avelsmålet) kallas mätegenskaper. Ett exempel på 

en mätegenskap är ledskadepoäng som registreras 

på slakteriet. 

6 Avel i ekologiska besättningar 

Avelsprogrammet är alla de insatser som görs för 

att genetiskt förändra en grupp av djur, t ex pälsfår 

eller hereford i Sverige. Alla avelsprogram 

bygger på följande steg: 

• bestäm avelsmålet 

o registrera djurens resultat i den 

aktuella egenskapen samt djurens 

identitet och härstamning 

o samla alla registreringarna i en databas, 

tillsammans med djurens 

identitet och släktskapen mellan 

djuren 

o skatta djurens avelsvärde för egenskapen, 

grundat på uppgifterna i 

databasen 

o rangordna djuren efter deras avelsvärde 

för egenskapen 

o välj ut (selektera) de bästa djuren av 

båda könen 

o para de bästa djuren med varandra 

o registrera de nya djurens resultat ... 

och så vidare, generation efter generation 

• skatta det uppnådda genetiska framsteget, 

stämmer det med det beräknade? 

• utvärdera avelsprogrammet (ny kunskap, 

ändrade mål, nya metoder) 

• bestäm det nya avelsmålet 

Avelsframsteget beror på flera faktorer 

Vissa egenskaper är lättare att förändra genetiskt 

än andra. Resultatet av avelsprogrammet, den 

genetiska förändringen i varje generation, bestäms 

av: 

Den genetiska spridningen. Ju större genetisk variation 

desto snabbare framsteg. 

Säkerheten i avelsvärderingen. Om arvbarheten är 

hög blir avelsvärderingen säkrare. Ett annat sätt 

att öka säkerheten är att samla mer information. 

Ett avelsvärde som grundar sig på djurets eget 

resultat och resultatet från tio släktingar är en 

säkrare skattning än ett avelsvärde som grundar 

sig bara på djurets eget resultat. Ju säkrare avelsvärdering 

desto snabbare framsteg. 

Andelen djur som behövs som föräldrar. Med djur som 

kan få väldigt många avkommor, som semintjurar 

eller värphöns, behövs det inte så många 

föräldrar till nästa generation. Det räcker med 

några få djur, som därför kan ha extremt bra 

avelsvärden. Med djur som får få avkommor, 

som kor, behövs många djur som föräldrar - 

även de som knappt håller medelmåttet. Om en 

egenskap registreras på ett stort antal djur behövs 

en mindre andel av dem som föräldrar. Det 

genetiska framsteget kan alltså ökas genom att 

registrera egenskapen på fler djur och bara välja 

ut de allra bästa som föräldrar.

På kort sikt ökar framstegstakten om bara de 

allra bästa djuren används som föräldrar. Men 

om få djur används som föräldrar ökar risken för 

inavel. Inavel betyder minskad genetisk variation 

(alla djur bär på samma gener) och därmed 

mindre framsteg. Dessutom ökar inaveln risken 

för genetiska defekter. Därför måste önskan att 

bara använda de allra bästa djuren vägas mot 

risken att öka inaveln i varje avelsprogram. 

Avelsarbetet i besättningen handlar mest om att 

välja rätt föräldrar. Eftersom handjuren oftast får 

många fler avkommor än hondjuren är det extra 

viktigt att handjuren har höga avelsvärden. Semin 

ökar möjligheten att välja handjur med höga 

avelsvärden och därmed dra nytta av avelsarbetets 

framsteg. På honsidan gäller det att rekrytera 

rätt djur och att gallra klokt. En god miljö och 

hållbara djur ökar utrymmet för en aktiv gallring 

bland hondjuren. 

AVELSVÄRDE. En skattning av djurets genetiska värde 

som förälder till nästa generation. Uttrycks ofta som ett 

relativtal där 100 är medelvärde för gruppen. Ett värde 

över 100 innebär att djuret förväntas få bättre avkomma i 

denna egenskap än rasens medeltal. 

AVELSMÅL. Målet med avelsarbetet. Vilka egenskaper 

som ska förändras. 

AVELSPROGRAM. De insatser som görs för att genetiskt 

förändra en grupp av djur i riktning mot avelsmålet. 

BLUP. En beräkningsmetod med hög säkerhet för avelsvärden. 

Tar bl a hänsyn till släktingars resultat och korrigerar 

för miljöeffekter. Gör det möjligt att jämföra djur mellan 

besättningar och mellan generationer. 

INAVEL. Parning mellan djur som är närmare släkt med 

varandra än medeltalet i rasen. Oftast rekommenderas 

inte närmare släktskap än kusinparningar. Inavel innebär 

en minskad genetisk variation och ökar risken för genetiska 

defekter. 

MÅLEGENSKAP. En egenskap som ingår i avelsmålet. 

Ex tillväxt. 

MÄTEGENSKAP. Den egenskap som mäts för att skatta 

målegenskapen. Ex: målegenskapen mjölkproduktion hos 

diko skattas genom mätegenskapen 200-dagarsvikt hos 

kalven. 

Avel för en egenskap kan påverka en 

annan 

Egenskaper som delvis styrs av samma gener, 

eller av gener som ligger nära varandra på en 

kromosom, följs åt. Ett sådant samband kallas 

genetisk korrelation och beskrivs med ett värde 

från -1 (ena egenskapen ökar, andra minskar) via 

0 (inget samband) till +1 (båda egenskaperna 

förändras i samma riktning). På grund av genetiska 

samband kan avel för en egenskap leda till 

en önskad eller en oönskad förändring i en annan 

egenskap. Avel för ökad tillväxt kan leda till 

bättre foderomvandlingsförmåga och avel för 

ökad köttighet kan leda till försenad könsmognad. 

Ibland kan man utnyttja en genetisk korrelation i 

avelsarbetet för en egenskap som är svår att 

registrera. Det är enklare att samla in uppgifter 

från mejerierna om celltal i mjölken än uppgifter 

från veterinärerna om mastitbehandlingar. Eftersom 

den genetiska korrelationen mellan mätegenskapen 

celltal och målegenskapen motståndskraft 

mot mastit är hög (-0,7) leder en 

selektion för lägre celltal till friskare kor. 

I avelsprogrammet måste man ta hänsyn till 

ogynnsamma genetiska samband mellan de 

egenskaper man selekterar för och andra egenskaper. 

Annars riskerar man att få en förbättring 

i en egenskap och en försämring i en annan 

egenskap, eller i värsta fall inget framsteg alls. 

Lyckligtvis är den genetiska korrelationen mellan 

två egenskaper sällan högre än att det går att 

hitta djur som är ganska bra i båda egenskaperna. 

Genom att selektera dessa djur (trots att de inte 

är "bäst" i någon egenskap) kan man nå ett 

framsteg i båda egenskaperna. 

Vilken bagge ska väljas för avel? 

När flera egenskaper ingår i avelsprogrammet 

blir djurets avelsvärde en sammanfattning av 

avelsvärden för alla ingående egenskaper. De 

olika delarna vägs samman med hjälp av ekonomiska 

vikter som beskriver vad en enhets förbättring 

i varje egenskap är värt. Anta att vi vill förbättra 

lammens tillväxt och pälsens kvalitet. En 

bagge ger mycket snabbväxande lamm, en annan 

ger väldigt fin päls. Vilken bagge ska du välja? 

Det beror på hur mycket du tjänar på pälsen och 

hur mycket på lammköttet. Baggarnas samlade 

avelsvärden räknas fram med ekonomiska vikter 

för de två egenskaperna och dessa vikter bestäms 

av produktionsvillkoren. Ett exempel för 

slaktsvin hittar du i nedanstående ruta. 

Avelsvärdering 

Flera målegenskaper vägs samman med ekonomiska 

vikter till ett samlat avelsvärde. 

(+2,3% kött x 12 kr) + (+0,05 kg foder/kg tillv. x -150 kr) 

+20.10 kr avelsvärde för gris 1 

(+0,5% kött x 12 kr) + (-0,07 kg foder/kg tillv. x -150 kr) 

+16,50 kr avelsvärde för gris 2 

Önskelistan på egenskaper som det vore värdefullt 

att förbättra genetiskt blir lätt mycket lång. 

Men ju fler egenskaper som ingår i avelsmålet 


desto långsammare blir framsteget i var och en 

av dessa egenskaper. Därför blir det många 

kompromisser i praktiken. Vilka egenskaper är 

allra viktigast att förbättra nu? 

Vissa egenskaper styrs av en enda gen 

Hittills har vi beskrivit avelsarbetet för egenskaper 

som styrs av många gener, där varje gen 

ensam endast har en liten effekt på egenskapen. 

De flesta egenskaper styrs på så vis, men vissa 

egenskaper styrs av en gen. Djurens färg styrs ofta av 

enstaka gener. Andra exempel är kullig eller behornad 

hos nöt och får och extrem stresskänslighet 

("halotangenen") hos gris. Många genetiska 

defekter nedärvs recessivt, vilket innebär att 

bara djur som får sjukdomsanlagen från båda 

föräldrarna drabbas. Djur som endast fått sjukdomsanlaget 

från ena föräldern är friska, det går 

inte att se att de bär sjukdomsanlaget. Alltså kan 

friska djur föra detta anlag vidare utan att man 

vet om det. Men om man vet vilken gen som 

styr en defekt är det möjligt att gallra bort djur 

som bär på sjukdomsanlaget, de behöver aldrig 

prövas som föräldrar. En molekylärgenetisk 

analys av celler från ett hårstrå eller ett blodprov 

kan avslöja dessa anlagsbärare. 

Bruksproduktionen drar ofta nytta av 

korsningseffekten 

Avelsarbetet som beskrivits här görs i rena raser. 

Föräldradjur från dessa raser kan användas i 

olika korsningskombinationer för att ta fram 


EKONOMISKA VIKTER. Det ekonomiska värdet av en 

enhets förbättring i en viss egenskap, i ett visst produktionssystem. 

GENETISK KORRELATION. Samma gener kan påverka 

flera egenskaper. Urval för en egenskap kan därför påverka 

även en annan egenskap. Sambandet kan vara gynnsamt 

eller ogynnsamt. Har ett värde mellan –1 och 1. 

KORSNINGSEFFEKT. När djur från olika raser eller linjer 

paras blir avkomman livskraftigare än föräldrarna. Effekten 

upprepas inte i nästa generation. 

POPULATION. En avgränsad grupp individer som paras 

inbördes, oftast avses alla djur av en ras i ett land. 

SÄKERHET. Ett mått på avelsvärdenas tillförlitlighet. 

Säkerheten beror på egenskapens arvbarhet och antalet 

observationer. Information från ett stort antal avkommor 

ger hög säkerhet, jämfört med information endast från 

djuret själv. 

Du hittar mer att läsa om genetik och husdjursavel i: 

"Husdjur - ursprung, biologi och avel" av G Björnhag m fl (LTs förlag) under kapitlet "Avel", som har skrivits av B Malmfors 

"Naturbrukets husdjur del 2" av J Lärn-Nilsson m fl (LTs förlag) under kapitlet "Genetik och avelsarbete", som har skrivits 

av L Rydhmer 

Avel för ekologisk djurproduktion 

Om avkommor efter en tjur får bra resultat i 

konventionella besättningar och dåligt resultat i 

ekologiska besättningar, medan avkommor efter 

en annan tjur visar motsatta resultat finns ett 

genotyp-miljö-samspel. Det betyder att vissa gener 

ger goda resultat i en miljö och dåliga resultat i 

en annan miljö, se figuren till höger. Om det 

finns genotyp-miljö-samspel av betydelse för den 

ekologiska produktionen så är det viktigt att de 

egenskaper som ingår i avelsprogrammet registreras 

på djur i en ekologisk produktionsmiljö. I 

så fall behövs det alltså ett särskilt avelsprogram 

för ekologisk produktion. Det finns knappt några 

studier av genotyp-miljö-samspel mellan konventionell 

och ekologisk produktion, men resul- 

bruksdjur. Då utnyttjas korsningseffekten, som 

innebär att avkomman blir bättre än vad medeltalet 

av föräldrarnas avelsvärden förutsäger. 

Korsningseffekten är störst för egenskaper som 

har med djurets hälsa, reproduktion och överlevnad 

att göra. Alla slaktsvin är korsningar och 

även i får- och nötköttsproduktionen är korsningsdjur 

vanliga. Det betyder mycket för djurens 

hälsa och överlevnad i bruksproduktionen. 

Men korsningseffekten gör det svårt att utnyttja 

registreringar från korsningsdjur i bruksbesättningarna 

när man skattar djurens avelsvärde. 

Avkommans 

medelresultat 

A 

B 

C 

D 

Genotyp-miljö-samspel 

ekologisk konventionell 

C 

D 

B 

A 

Typ av miljö 

Fyra baggar (A, B, C och D) prövas i två olika miljöer, där de 

får helt olika resultat

tat från flera studier med djur i olika miljöer 

tyder på att samspel av betydelse för den ekologiska 

produktionen kan finnas. 

Alternativa ekonomiska vikter 

Även om det inte finns samspel mellan genotyp 

och miljö, så kan olika egenskaper ha olika ekonomisk 

vikt i ekologisk produktion, jämfört med 

konventionell produktion. Djur med högt avelsvärde 

för tillväxt passar kanske bra för en konventionell 

produktion, men i ekologisk produktion 

kan det vara viktigare att djuren har höga 

avelsvärden för benhälsa. Det är möjligt att använda 

avelsvärdena för de enskilda egenskaperna 

som ingår i det konventionella avelsprogrammet 

och väga samman dem med andra ekonomiska 

vikter, som bättre beskriver den ekologiska produktionen. 

Avelsföretaget skulle kunna erbjuda 

en kund avelsdjur med just de anlag som den 

kunden frågar efter. För mjölkkor i Tyskland och 

Schweiz finns en alternativ avelsvärdering som 

ger ett ekologiskt avelsindex. Det bygger på registreringar 

ur den konventionella databasen, men 

lägger större vikt på kornas konstitution, hälsa 

och livstidproduktion. Semintjurarna i den 

ekologiska tjurkatalogen är dessutom "ET-fria", 

alltså inte framtagna med hjälp av embryotransfer. 

Förutom ekonomiska beräkningar kan etiska 

ställningstaganden ligga till grund för vilken vikt 

man vill ge olika egenskaper. I marknadsföringen 

av ekologiska produkter är gott djurskydd och 

möjlighet till naturligt beteende viktiga argument. 

Enligt KRAV ska verksamheten utformas så att 

"en god hälsa hos husdjuren främjas och att de 

ges möjlighet till ett naturligt beteende och en 

värdig tillvaro". Genom att lägga lite större vikt 

på djurens konstitution jämfört med deras produktion 

kan djurens välfärd förbättras. Det kan 

vara ett skäl för att lägga större vikt på avelsvärdet 

för t ex benhälsa. 

En alternativ värdering är begränsad till de egenskaper 

som ingår i det konventionella avelsprogrammet. 

Uppfödaren får hjälp att plocka ut de 

avelsdjur som passar bäst i den ekologiska produktionen, 

men avelsarbetet förblir opåverkat av 

de ekologiska målen. Det innebär att detta är en 

relativt kortsiktig lösning. Om avelsmålen för 

konventionell och ekologisk produktion ser 

mycket olika ut så kommer det konventionella 

avelsarbetet driva avelsdjuren längre och längre 

bort från de ekologiska målen. Till slut skulle det 

inte finnas några konventionella djur kvar med 

anlag som passar för ekologisk produktion. Men 

man kan se ett sådant ekologiskt index som ett 

första steg i ett långsiktigt arbete för ett ekologiskt 

avelsprogram. 

Ekologiskt avelsprogram? 

Om fel egenskaper ingår i det konventionella 

avelsarbetet, om där saknas viktiga egenskaper 

eller om det finns starka genotyp-miljö-samspel 

så hjälper det inte att ändra på de ekonomiska 

vikterna för de egenskaper som ingår. Då behövs 

två avelsprogram med olika mål- och mätegenskaper, 

ett konventionellt och ett ekologiskt. 

Några av de husdjursgenetiker som har diskuterat 

möjligheten att selektera djur för extensiva 

produktionssystem menar att egenskaper som är 

viktiga för djurens förmåga att anpassa sig till 

miljön bör ingå i avelsmålet. Många diskuterar 

nu möjligheten att avla djur för en minskad 

känslighet vad gäller skillnader i miljön. Men 

idag finns det, vad vi vet, inget avelsprogram för 

djur i ekologisk produktion. 

Enskilda ekologiska uppfödare med stora besättningar 

kan göra vissa framsteg genom att 

registrera viktiga egenskaper och bara rekrytera 

djur efter föräldrar med goda resultat i dessa 

egenskaper. Holländska forskare har tagit fram 

ett visionsdokument om ekologisk husdjursavel. 

De beskriver en selektion helt inom besättningen 

som det mest naturliga sättet att bedriva husdjursavel. 

I en stängd besättning är det dock 

mycket viktigt att många handjur används i varje 

generation, annars blir inaveln för hög. På lång 

sikt ger ett sådant här system lika många linjer 

inom rasen som det finns besättningar. Därmed 

bevaras en stor variation inom rasen. 

Ett avelsarbete helt inom besättningen kan fungera 

för egenskaper som har hög arvbarhet. Men 

betydelsefulla egenskaper, som motståndskraft 

mot sjukdomar, nyfödda djurs överlevnad och 

livslängd, påverkas väldigt mycket av miljön och 

arvbarheten är därför låg. Det gör det svårt för 

en enskild uppfödare att nå något påtagligt resultat 

av ett avelsarbete i den egna besättningen. 

Med en större ekologisk produktion och ett 

samarbete mellan flera länder kan det finnas en 

grund för ekologiska avelsprogram i framtiden. 


Avelsarbete med nöt i Sverige 

Produktionen av nötkött i Sverige sker både med 

djur av köttras i dikobesättningar och med djur 

av mjölkras i mjölkkobesättningar. Användning 

av korsningar mellan olika köttraser och mellan 

kött- och mjölkraser förekommer också. I juni 

2003 fanns 168 000 dikor för uppfödning av 

kalvar. Andelen av dessa ökar och de utgör idag 

ca 30 % av samtliga kor i landet. Under år 2002 

fanns drygt 13 000 av dikorna i KRAVgodkända 

besättningar. 

Avelsmål för köttraserna 

Den vanligaste köttrasen är charolais, följd av 

hereford och simmental. Andra köttraser är 

highland, limousin, angus och blonde d'aquitaine. 

Hereford, angus och highland räknas som 

lätta och de övriga som tunga raser. Simmental 

av mjölktyp räknas som kombinerad 

mjölk/köttras. Rasföreningarna har formulerat 

avelsmål för sina respektive raser och målen 

varierar något mellan raserna. Viktiga egenskaper 

är kalvningsförmåga, mjölkproduktion, kalvens 

livskraft, tillväxt, slaktkroppskvalitet, hållbarhet, 

fertilitet, lynne och kornas vuxenvikt. 

Avelsmålet för köttraserna kan sammanfattas: 

Kor och tjurar som har en hög tillväxt och ger 

ett högt slaktutbyte av god kvalitet, som kan 

reproducera sig normalt med lätta kalvningar, 

samt är friska och sunda. 

I ett examensarbete vid SLU, institutionen för 

husdjursgenetik gjordes en enkätundersökning 

för att studera hur avelsmålen varierar mellan 

och inom raserna. Svaren jämfördes med respektive 

rasförenings avelsmål. Kalvens livskraft 

ansågs som mycket viktig i samtliga raser. Kalvningsförmåga 

och mjölkproduktion var betydelsefulla 

för highland och hereford. För angus, 

blonde d’aquitaine och simmental var det väsentligt 

att förbättra tillväxt och slaktkroppskvalitet. 

För charolais och limousin ansågs lynnet 

viktigt. I samtliga raser var intresset för kons 

vuxenstorlek lågt. Hållbarhet och fertilitet hade 

medelhög prioritet. 


NÖTAVEL 

Avelsarbete i köttraserna 

Cirka 25 000 dikor är anslutna till den kontroll 

som kallas KAP (Kött Avel Produktion). Avelsarbetet 

sker i de renrasiga besättningarna och 

ungefär 15 000 kor är renrasiga och producerar 

de potentiella tjurkalvarna. Vart år stambokförs 

ca 2 000 tjurar. Valet av tjur i en dikobesättning 

är viktigt eftersom tjuren blir far till många kalvar, 

både de som väljs ut till liv och de som går 

till slakt. Avelsarbetet med köttdjuren försvåras 

av att besättningarna är små, raserna är många, 

användningen av semin är begränsad och antalet 

avkommor per tjur är relativt lågt. 

I KAP registreras födelsevikt, 200-dagarsvikt, 

365-dagarsvikt samt för kvigor vikt vid 550 dagar. 

Även hälsostörningar, kalvningsförlopp och 

dödfödslar registreras. BLUP-avelsvärden beräknas 

för födelsevikt, 200-dagarsvikt och 365dagarsvikt. 

Födelsevikten används som ett indirekt 

mått på kalvningssvårigheter och låg födelsevikt 

är en önskvärd egenskap. BLUPavelsvärdena 

och övrig information som finns i 

KAP ger en samlad bild av en tjurs egenskaper. 

KAP (Kött Avel Produktion) 

Registreras: 

• Födelsevikt 

• 200-dagarsvikt 


• Hälsostörningar, kalvningsförlopp, 

dödfödslar 

Ger: 

• BLUP-avelsvärden 

Vart år individprövas ca 160 tjurar av raserna 

hereford, charolais, limousin, blonde d’aquitaine, 

angus och simmental på station. Tjurarna sätts in 

efter avvänjning i augusti. Ett tillväxtindex (Ttal) 

beräknas på viktsuppgifter om födelsevikt, 

200-dagarsvikt och tillväxt på stationen till 365 

dagars ålder. Födelsevikten har en negativ vikt i 

indexet och ingår för att begränsa kalvningssvårigheter 

och dödfödslar. Tjurar med ett T-tal 

lägre än 103 får i de flesta raserna ej delta i den 

auktion där tjurarna säljs efter avslutad prövning.

På stationen kontrolleras dessutom tjurarnas 

lynne, klövar och ben samt könsorgan. Ett fåtal 

av tjurarna väljs ut och avkommeprövas för 

kalvningssvårigheter och dödfödslar i mjölkkobesättningar. 

De bästa av dessa tjurar blir semintjurar. 

T-tal (tillväxtindex) 

Stationsprövning för tjurar 

• Födelsevikt 


• Tillväxt på station 

De bästa väljs ut för semin, övriga med 

T-tal >103 säljs som avelstjurar 

Avelsarbete för kött i mjölkraserna 

Huvuddelen av mjölkkorna är med i kokontrollen. 

I avelsarbetet med mjölkkor används i 

hög grad semin. Presumtiva semintjurar väljs ut 

med ledning av härstamning, moderns produk- 

Ett exempel på avelsvärden för köttrastjurar: 

Direkta avelsvärden 

för tillväxt som djuret kan förväntas nedärva till sin avkomma. För tillväxt 

mellan 200-365 dagar finns bara direkt avelsvärde. Vill man sänka t ex 

födelsevikten på kalvarna i sin besättning ska man arbeta med de direkta 

avelsvärdena. Avel på djur med maternella avelsvärden under 100 kan istället 

leda till kortare dräktighetstider och därmed svagare kalvar. 

tionsresultat samt egen exteriör och lynne. 

Spermasamling påbörjas när de är ett år gamla. 

De avkommeprövas och tjurindex beräknas. 

Tjurindex är en sammanvägning av tolv avelsvärden, 

varav köttindex, som sammanfattar tjurens 

köttproduktionsegenskaper, är ett. Köttindex 

beräknas med ledning av sönernas slaktresultat 

(slaktkroppstillväxt, formklass och fettgrupp). 

Den relativa vikten för köttindex är 0,2, 

för mjölkindex är den 1,0 och avelsarbetet i 

mjölkraserna är endast i mindre utsträckning 

inriktat på att förbättra slaktkroppsegenskaperna. 

En studie på SRB- och SLB-tjurar, som slaktades 

vid ca 12,5 alternativt 31 månaders ålder, visade 

att det finns en betydande genetisk variation 

inom båda raserna för olika slaktkroppsegenskaper. 

I SLB-rasen hade inslaget av 

nordamerikansk holstein medverkat till en försämring 

av slaktkroppsegenskaperna. 

AVELSVÄRDEN FÖR SEMINTJURAR KÖTTRAS, november –03 

Svåra kalvn. Dödfödsl. 

Ras Stbnr Tjc Kodnr Namn FödM FödD 200M 200D 365D Total T-tal Kor kv kor kv 

ANG 48249 3 7703 Brahe 110 95 99 96 106 101 108 102 101 103 100 

CHA 51243 3 7220 Opel 95 102 105 103 117 110 117 103 102 98 100 

HER 43972 3 7110 Onni 109 101 100 106 92 99 108 102 104 101 108 

HIG 1208 3 7801 Hans 100 104 101 100 100 100 100 100 98 98 

LIM 81778 3 7308 Ivrig 107 89 103 100 101 101 108 106 110 103 105 

SIM 92246 3 7614 Elit 98 102 103 106 111 109 112 101 100 96 97 

Maternella avelsvärden 

Avspeglar anlag som har med modern att göra. Maternell födelsevikt 

visar hur väl kalven försörjts med näring under fostertiden samt 

dräktighetstidens längd. Maternell 200-dagarsvikt visar kons förmåga 

att ta hand om kalven efter födsel, beror till stor del på kons mjölkproduktion. 

Även tjurar har maternella anlag utan att visa det själva. 

Avelsvärdet blir ett mått på vad som kan förväntas av deras döttrar. 

T-tal 

Tillväxtindex för de 

tjurar som är 

prövade på station. 

Avelsvärdenas betydelse i praktiken 

Egenskap En enhet högre motsvarar: 

T-tal 15 g bättre daglig tillväxt 

Svåra kalvningar, kor 0,5% färre svåra kalvningar 

Svåra kalvningar, kvigor 0,8% färre svåra kalvningar 

Dödfödslar, kor 0,3% färre dödfödda kalvar 

Dödfödslar, kvigor 0,5% färre dödfödda kalvar 

Tillväxt total 

Är ett direkt avelsvärde och ett mått på djurets genetiska 

förmåga att växa från födseln till 365 dagars ålder och vad 

det kan förväntas nedärva till sina avkommor, grundat på 

fältdata från KAP. 

Svåra kalvningar/dödfödslar 

Ett värde över 100 innebär att 

kon/kvigan har anlag för lättare kalvningar 

alt. färre dödfödslar än rasens 

genomsnitt. 


Korsningsavel 

Korsningsavel används i hög grad inom köttproduktionen 

för att förbättra egenskaper hos 

främst kor och kalvar. Det ger möjlighet att 

kombinera olika rasers goda egenskaper samt att 

utnyttja korsningseffekter. Korsningseffekter 

uppträder främst för egenskaper som berör reproduktion, 

livskraft och sjukdomsresistens men 

har även betydelse för tillväxt och mjölkproduktion. 

Korsningseffekterna kan vara betydande 

eftersom de faller ut för alla egenskaper samtidigt 

och det totala resultatet kan förbättras med 

upp till 10-20 %. Det är dock bara när korsningen 

blir bättre än den bästa ingående rasen som 

det finns en ekonomiskt intressant korsningseffekt. 

Vid användande av korsningsprogram är 

det också viktigt att komma ihåg att urval och 

avelsframsteg måste ske i de rena raserna. En 

stor andel korsningsdjur innebär också minskat 

underlag för avelsvärdering i renrasaveln. 


I praktiken finns olika modeller för korsningsavel. 

Enkelkorsning innebär att renrasiga djur 

av olika ras paras. Avkomman, som slaktas, 

uppnår 100 % av möjliga korsningseffekter. Vid 

återkorsning används de kvigor som blir resultatet 

vid enkelkorsning som moderdjur och paras i sin 

tur med en tjur av någon av de i kvigan ingående 

raserna. Korsningseffekterna hos moderdjuren 

blir här 100 % medan de för kalven blir 50 %. 

Alternerande återkorsning är en fortsättning på 

återkorsning och de hondjur som blir resultatet 

vid återkorsningen betäcks med en tjur av den 

ras som ingår minst i kvigan. Vid treraskorsning 

paras kor, som är produkter av korsning mellan 

två rena raser, med en tjur av en tredje ras. 

Korsningseffekterna blir här 100 % både för kor 

och kalvar. Vid användande av alternerande 

återkorsning rekryteras moderdjuren från den 

egna besättningen medan de övriga tre korsningsmodellerna 

kräver att moderdjuren köps in 

eller rekryteras från en annan del av besättningen. 

Avelsarbete i ekologisk nötköttsproduktion 

Egenskaper och avelsmål 

Vid en workshop anordnad av EU-nätverket för 

djurhälsa och välfärd i ekologisk produktion 

(NAHWOA) diskuterades avel och utfodring för 

djurhälsa och välfärd. I den grupp som diskuterade 

köttdjur och får enades man bl a om att det 

är viktigt att definiera ”ekologiska” avelsmål och 

att avelsmålen ska innefatta honliga egenskaper. 

Det konstaterades också att kunskapen om genotyp-miljösamspel 

måste öka för att bättre 

kunna förstå betydelsen av lokalt anpassade 

raser. 

Köttdjur (och även får) har traditionellt hållits i 

mer extensiva system och moderna metoder för 

registrering och avelsvärdering har ej utnyttjats i 

samma utsträckning som för exempelvis höns 

och svin. I köttraserna har därför skett ett naturligt 

urval för egenskaper, som har betydelse för 

en anpassning till extensiva system. Exempel på 

sådana egenskaper är förmåga att lagra kroppsfett, 

modersbeteende, beteende på bete, sjukdomsresistens 

och kullstorlek (hos får). Köttraser 

med smala avelsmål finns dock. I exempelvis 

piedmontese och belgisk blå har ett ensidigt 

urval för hög köttansättning lett till nedsatt 

fruktsamhet, kalvningssvårigheter och nedsatt 

kalvöverlevnad. 

Användning av inhemska raser med breda 

avelsmål är ett alternativ i ekologiska system. Ett 

annat är att använda kombinerade mjölk/köttraser 

eftersom målet i dessa raser är att använda 

djuren övergripande effektivt. Den vanligaste 

nötkreatursrasen i Österrike, simmental, är en 

kombinerad mjölk- och köttras. En österrikisk 

forskningsgrupp fann att ur ekonomisk synpunkt 

bör de funktionella egenskaperna ingå i avelsarbetet 

för denna ras. I det i Österrike använda 

urvalsindexet ingår därför förutom mjölk- och 

köttproduktionsegenskaper även hälso- och 

fruktsamhetsegenskaper, bl. a. livslängd, laktationsuthållighet, 

fruktsamhet och kalvningsegenskaper. 

Eftersom funktionella egenskaper beaktas 

i indexet kan valet av egenskaper antas vara 

anpassat för ekologisk produktion. I en studie 

jämfördes effekten av det i Österrike använda 

indexet med mer ekologiska varianter. Det konstaterades 

att det ur ekonomisk synvinkel utan 

större risk går att höja de ekonomiska vikterna 

för funktionella egenskaper med 50 %. 

I en enkätstudie genomförd i svenska mjölkkobesättningar 

framgick att i de ekologiska besättningarna 

fanns ett större medvetande om strategier 

för att kontrollera inälvsparasiter än i de 

konventionella. Eftersom inte mediciner används 

i förebyggande syfte i de ekologiska be-

sättningarna ställs högre krav på miljöåtgärder 

för att undvika parasitinfektioner. Parasitresistens 

hos nötkreatur har en ärftlig bakgrund och 

ökad parasitresistens kan erhållas genom ett 

medvetet urval. I en australiensisk studie med 

raser av olika ursprung hade brahman den bästa 

resistensen både mot fästingar och inälvsparasiter. 

Antal ägg i träck, nivån av serumpepsinogen 

eller olika blodparametrar kan användas som 

mått på nivån av parasitinfektionen. Arbete pågår 

också för att identifiera gener som påverkar 

parasitresistens. 

Viktiga egenskaper för ekologiska 

nötkreatur för köttproduktion: 

• Goda modersegenskaper 

• Betesbeteende 

• Sjukdoms- och parasitresistens 

• Lätta kalvningar 

• Livskraftiga kalvar 

Avelsarbete i köttraserna under svenska 

förhållanden 

I avelsmålen för de svenska köttraserna ingår de 

för ekologisk djurhållning väsentliga funktionella 

egenskaperna. Kalvens livskraft ansågs i det 

tidigare nämnda examensarbetet vid SLU som 

mycket viktig och hållbarhet och fertilitet hade 

medelhög prioritet. Kalvningsförmåga och 

mjölkproduktion var också betydelsefulla för 

highland och hereford. 

Lättare köttraser är ofta anpassade för mindre 

intensiva system och utfodras med en högre 

andel grovfoder än tyngre köttraser. Hereford 

och angus kan därför vara lämpliga raser i ekologisk 

djurhållning. Av statistik från KAP för perioden 

september 2002 till och med augusti 2003 

framgår att problem med kalvdödlighet och 

kalvningar är förhållandevis små i dessa raser. 

För kor av raserna hereford och angus redovisades 

lägre frekvens döda kalvar (4,7 % respektive 

3,2 %) och svåra förlossningar (0,9 % respektive 

0,4 %) än för kor av de vanligaste tunga raserna, 

charolais och simmental (7,4 % respektive 5,4 % 

döda kalvar och 1,2 % respektive 1,0 % svåra 

Betesdriften är ett krav i ekologisk djurhållning. Foto: Jonas Alarik 

förlossningar). Kravet på bra slaktkroppsegenskaper 

är stort även i ekologisk köttproduktion, 

därför är också de tyngre köttraserna mycket 

intressanta. Genom en hög grovfoderkvalitet blir 

den ekologiska foderstaten väl anpassad även för 

de tunga raserna. Urvalet av djur med goda 

bruksegenskaper, t ex lätta kalvningar, bland de 

tyngre raserna är av största vikt i en ekologisk 

avelsbesättning. 

Vid användning av korsningsdjur i de ekologiska 

dikobesättningarna bör vid valet av raser för 

moderdjuren, stor vikt läggas på kalvningsförmåga, 

modersegenskaper, mjölkproduktion och 

uthållighet. Moderdjur av korsning mellan 

mjölkras och en lätt köttras som hereford kan 

förväntas ge lätta kalvningar och ha en god 

mjölkproduktion. Som faderras kan angus eller 

någon tyngre köttras användas. Angus har den 

fördelen att kalvarna är naturligt hornlösa. 

Hornlöshet är en önskvärd egenskap både ur 

hanterings- och djurvälfärdssynpunkt. Genen för 

hornlöshet finns i flera raser och nedärvs dominant, 

d v s det räcker att avkomman får anlaget 

från den ena föräldern för att bli hornlös. 

Avelsarbete i svenska mjölkrasbesättningar 

Uppfödning av kalvar av ren mjölkras till gödeller 

mellankalv är ett bra alternativ i ekologiska 

besättningar. Utfodring med helmjölk enligt 

KRAV:s regler ger hög tillväxt och slaktkroppar 

av god kvalitet. 

För att förbättra köttproduktionsförmågan är 

användning av köttrastjurar för korsningsavel av 

intresse i mjölkkobesättningar. I en enkätstudie 

framgick att korsning med en tung köttras som 

charolais eller simmental ökade kalvarnas mervärde, 

förutsatt att de gick på en tillräckligt näringsrik 

foderstat. Denna typ av korsning är 

mycket aktuell i ekologiska besättningar genom 

att både mjölk- och köttproduktion gynnas. 

Även korsning med en lätt köttrastjur, av exempelvis 

angusras, kan vara ett alternativ för att 

förbättra köttproduktionen i besättningen. 


Gårdsbeskrivning, lätt köttras: 

Medveten avelsstrategi ger vackra och friska djur 

Galtås Polled Hereford, som drivs av Göran Johansson och Helena Jonsson, startade med ett 10-tal avelskor parallellt med 

mjölkkorna. I och med ett arrendeövertagande ökade besättningen snabbt med ytterligare 50 stamboksförda Herefordkor. 

En stor andel av hondjuren semineras och därmed fås de bästa tjurarna på de bästa moderdjuren. Besättningen är KRAVansluten 

sedan 2002. 

Bakgrund 

I dagsläget drivs produktionen på två produktionsplatser, varav den ena ligger 1,5 mil bort. Det finns både 

för- och nackdelar med att ha djur på två ställen, säger Helena. Det positiva är att de blir vana att bli flyttade 

och gå på transportbilen, en nackdel är den extra tid som man lägger på att flytta djur. 

Både Göran och Helena jobbar hemma. Göran heltid med produktionen och Helena deltid eftersom hon 

även jobbar åt ett försäkringsbolag. 

Fakta Galtås Polled Hereford 

Areal: 54 ha åker, ca 120 ha betesmarker (varav 

en del skogsbeten) 

KRAV-godkänd: marken 2001, djuren 2002 

Djur: ca 70 Herefordkor 

Betäckning: mars-april (semin) maj till augusti 

(fribetäckning) 

Kalvningstidpunkt: januari till april 

Vikter kontrollåret 2002-09-01 – 2003-08-31: 

Födelsevikt tjurar (27 st): 42 kg 

200-dagars vikt tjurar (40 st): 260 kg 


Födelsevikt kvigor (40 st): 39 kg 

200-dagars vikt kvigor (40 st): 246 kg 


Slaktresultat tjurar (8 st, 2003): 88 % märkeskvalitet, 

14,7 månader, 286 kg, klass R, fettgrupp 

3, slaktkroppstillväxt 601 gram/dag, medelpris 

6676 kr utan KRAV-tillägg 


Avelsåret 

På Galtås semineras ungefär hälften av de 70 korna. 

Göran är utbildad seminör och de har alltid använt 

sig av mycket semin. För att lättare upptäcka 

brunster har man en probertjur. Efter betäckning 

grupperas korna efter ålder och beräknat 

kalvningsdatum. Kvigorna och kor som behöver 

bantas hålls separat för att bättre kunna styra 

fodergivan. Dessutom kan de då hålla extra koll på 

kvigorna vid kalvning. 

Kalvningen börjar i januari och sträcker sig fram till 

april, med ett par veckors uppehåll i mars för att hinna 

flytta kor från arrendegården till Galtås. Kalvarnas 

födelsevikt vägs på en Eziweigh-våg. 

Från början av maj släpps kor och kvigor som ej 

seminerats ihop med någon av avelstjurarna som 

finns på gården. 

På hösten vägs avvänjningsvikten av personal på husdjursföreningen. Tjurarna vägde i år (2003) 266 kg 

korrigerad vikt vid 200-dagars ålder. Kvigorna vägde 252 kg motsvarande vikt. Under vintern vägs ungdjuren 

ca 1 gång per månad för att hålla koll på tillväxten. Ettårsvikten vägs återigen av föreningens personal. 

Avelsarbetet 

Sedan 1986 har Galtås varit med i den officiella avelskontrollen KAP. Hittills har 7 tjurar lämnats till 

prövningen på Gismestad, varav två tjurar gått till semin: Krok av Galtås och Valiant. En tjur är såld på 

auktionen. Alla tjurar föds upp med sikte på avel och de få som inte säljs till liv slaktas. De tidigt födda 

tjurarna hinner bli klara före betessläpp och de senare födda får gå ut på bete. 

Flera kvigor säljs antingen till avel eller som betesdjur under våren. Helena nämner att det är ett plus för 

KRAV-godkända vidareuppfödare om de djur som köps in är KRAV-godkända betesdjur. Om de har 

KRAV-kontrakt med slakten får de KRAV-tillägget. Då vinner båda på affären, eftersom Galtås fortfarande 

saknar KRAV-kontrakt hos slakteriet. 

Inför försäljningen av livdjur görs listor med aktuella livdjur till salu. Där presenteras överskådligt härstamningen, 

hornstatus, vikter, avelsvärden och pris. Priset sätts utifrån hur värdefullt djuret anses ur 

avelshänseende.

Exempel på lista över livdjur till salu. Här är det tjurarna födda 2003 som visas. 

blup horn- 

Nr Namn född fader moder morfar fdv 200dv fdm fd d 200dm 200dd 365 d total status pris 

7696 Expert 20030118 Extravaganza 151 Pjugge 42 291 104 99 104 101 103 102 polled 

7697 Newton 20030122 Gravity 571 Winchester 45 294 101 103 102 105 100 103 scurs 

7698 Pascal 20030122 Gravity 555 Winchester 42 265 99 98 100 101 100 101 polled 

7701 Exakt 20030124 Extravaganza 290 Winchester 46 306 101 105 105 104 104 104 polled 

7703 Durum 20030128 Durango 235 Vincent 47 291 98 107 97 104 99 101 scurs 

7705 Spader 20030212 Casino 562 Winchester 41 264 100 95 100 103 103 103 polled 

7706 Poker 20030216 Casino 547 Samson 38 260 99 93 98 102 101 102 polled 

7707 Kungen 20030308 Casino 125 Samson 51 279 104 103 103 103 109 106 polled 

7710 Kebab 20030323 Casino 502 Winchester 35 277 102 84 98 103 99 101 polled 

7712 Smaragd 20030327 Pirat 121 Onni 39 260 104 94 99 106 97 102 polled 

7713 Lufsen 20030327 Casino 567 Winchester 47 263 102 98 99 102 102 102 polled 

7715 Klöver 20030411 Casino 540 Pirk 45 280 99 97 98 102 106 104 polled 

GALTÅS POLLED HEREFORD TELEFON 0140-61112 HELENA 070-535 75 90 GÖRAN 070-567 25 54 

EXTRAVAGANZA AV GALTÅS T109 ÄR EN PRÖVAD TJUR HÄRIFRÅN GALTÅS MED SEMINTJUREN HARVIE EXTRA SOM FAR 

CASINO AV HERRGÖLET ET ÄR EN EMBRYOIMPORT FRÅN KANADA SOM HAR GIVIT MYCKET LÄTTA KALVNINGAR 

SQUARE D GRAVITY OCH TAHE DURANGO ÄR 2 SEMINTJURAR FRÅN USA MED SINA FÖRSTA AVKOMMOR I SVERIGE I ÅR 

PIRAT AV ODEN ÄR EFTER TILLVÄXTFANTOMEN MOESKEAR BONDO 

VÅR BESÄTTNING ÄR LEUKOS OCH BVD-FRI OCH VI HAR A-STATUS I PARA-TB PROGRAMMET 

Avelsmål 

Ett av de viktigaste avelsmålen är att 

djuren ska vara hornlösa. Det finns 

ingen efterfrågan på behornade djur, 

menar Göran och Helena. Viktiga 

egenskaper som man väljer ut 

moderdjur på är kalvnings- och 

modersegenskaper samt lynne. Vid 

urvalet av tjurar ska de ha förväntat 

lätta kalvningar och bra tillväxt. Här 

används avelsvärdena på födelsevikt 

(direkt) och tillväxt totalt som ett 

viktigt instrument i urvalet. 

Utfodringen 

Tjurarna ges fri tillgång på det bästa 

grovfodret och maximal kraftfodergiva 

enligt KRAV, d v s 30 % av 

daglig ts-halt. Kraftfodret består 

stallsäsongen 03/04 av färdigfoder 

Blåsippa 85. Spannmål odlas inte 

eftersom det blir för dyrt med 

tröskning och lagringsutrymmen. 

Årets tjurkalvar får det tidigt skördade ensilaget i fri tillgång. Till det ges ett färdigfoder. 

Foto: Titti Måntelius 

Korna ges enbart grovfoder i fri tillgång. Helsädesensilage ges till korna innan kalvning, därefter får de 

ensilage. Det tidigt skördade ensilaget ges till ungdjuren och foderlistor gör de själva utifrån tabellvärden 

på näringsinnehåll. 


Gårdsbeskrivning, tung köttras: 

Sofielunds Gård satsar på KRAV-godkänd avelsbesättning 

På Sofielunds gård i Sörmland har det sedan 70-talet funnits en Charolaisbesättning. I början av 2000-talet lades gården 

om till KRAV. Med hjälp av bra rutiner och avelsrådgivning drivs ett kontinuerligt avelsarbete för att ge hållbara djur med 

bra tillväxt. 

Bakgrund 

Sofielunds Gård AB ägs av Rolf Lydahl som köpte egendomen i början av 90-talet. Till sin hjälp att driva 

gårdens lantbruk har han tre anställda. Gert Lindhe ansvarar för driften med växtodling, djur och skog. 

Besättningen består av ca 70 Charolaiskor plus rekrytering. Alla tjurar som inte säljs till liv sparas och 

slaktas före 1 juli varje år. Totalt finns det ca 170 djur på gården. Växtodlingen omfattar ca 184 ha åker 

och 42 ha betesmark. 


Djuren grupperas efter dräktighetsundersökning som 

genomförs i okt/nov. Korna grupperas efter hur långt 

gångna de är i dräktigheten, samt utifrån ålder och 

storlek. Fr o m januari börjar kalvningen, men toppen 

kommer i mars. Kalvarnas födelsevikt registreras med 

hjälp av en Saltervåg och vågbåge. Kalvarna märks och 

sprutas med selen och får en vitamindos. Alla kalvar 

med horn avhornas. 

Efter kalvning men före betessläpp grupperas korna i 

fyra betäckningsgrupper. Tjurarna följer sedan med sin 

betäckningsgrupp in på stall på hösten. 

Kalvarna tas in i oktober, före korna som får gå kvar 

ute på naturbetesmarkerna. Ungdjuren vägs av 

husdjursföreningens personal vid 200-dagars ålder. 

Tjurarna hade under betessäsongen 2003 växt 1370 

gram/dag i genomsnitt, och kvigorna 1250 gram/dag. 

En foderlista görs av husdjursföreningen för att 

upprätthålla maximal tillväxt på den ekologiska foderstaten. 

Arne Ahlström med avelstjuren SE 31611-2162 Robinson av Sofielund. Foto: 

Titti Måntelius 


Fakta Sofielunds gård 

Areal: 184 ha åker, 42 ha betesmark, 350 ha 

skog 

KRAV-godkänd: marken 2000, djuren 2001 

Djur: 70 charolaiskor + ca 90 ungdjur, 4 avelstjurar 

Betäckning: från slutet av mars på stall, därefter 

följer tjurarna med ut på betet 

Kalvningstidpunkt: januari till april 

Vikter kontrollåret 2002-09-01 – 2003-08-31: 

Födelsevikt tjurar (36 st): 54 kg 



Födelsevikt kvigor (24 st): 51 kg 



Slaktresultat tjurar (37 st, 2003): 89 % märkeskvalitet, 

13,8 månader, 367 kg, klass U-, 

fettgrupp 2+, slaktkroppstillväxt 829 gram/dag, 

medelpris 9 682 kr 

Kalvarna klipps för att få bättre 

tillväxt och mindre problem med 

ohyra. Under våren vägs ungdjurens 

1-årsvikt av husdjursföreningen. 

Tjurarna höll en tillväxt på ca 1400 

gram/dag under stallsäsongen 02/03. 

Under utslaktningssäsongen – från ca 

april-slutet av juni – vägs tjurarna 

minst en gång per månad för att 

pricka in optimal slaktmognadstidpunkt. 

Avelsarbetet 

Sofielund anlitar avelsrådgivning från 

Swedish Meats. Bland annat får de 

hjälp med att klassificera korna inför 

betäckning. Korna delas in i fem 

grupper utifrån hur intressanta de är 

ur avelshänseende, där klass 1 korna 

är mest intressanta och klass 5 kor är

Avelsarbete med får i Sverige 

Det officiella avelsarbetet med får i Sverige sker i 

Fårkontrollen. År 2002 var ungefär 500 företag 

eller drygt 6% av samtliga fårföretag anslutna till 

denna verksamhet. Antalet tackor i kontroll var 

ca 20 000, vilket motsvarar 10% av det totala 

antalet tackor i landet. Svenska Fåravelsförbundet 

är huvudman för Fårkontrollen. Närmare 16 

000 av de svenska tackorna fanns under år 2002 i 

KRAV-anslutna besättningar. 

I de fårkontrollanslutna besättningarna sker 

urvalet av livdjur till viss del inom besättningarna. 

Ett flöde av avelsbaggar och även tackor 

mellan besättningarna förekommer också. De 

besättningar som ej är med i Fårkontrollen får 

del av avelsarbetet genom att köpa livdjur från 

de kontrollanslutna. 

Raser 

I Fårkontrollen är raserna indelade i 4 rasgrupper 

– pälsfår, vita lantraser, tyngre köttfår och korsningsgruppen. 

Pälsfåren och de vita lantraserna 

tillhör det nordeuropeiska kortsvansfåret. Till 

pälsfåren hör gotlandsfåret och gutefåret. Gotlandsfåret 

är den vanligaste rasen i Sverige och 

används för produktion av kött och skinn. Exempel 

på vit lantras är finull och rya. Finullsfåret 

är känt för sin höga fruktsamhet samt den finfibriga 

och glansiga ullen. Ryafåret har en grövre 

och längre ull, som har en hög andel täckhår. Till 

lantraserna hör också dala pälsfår, roslagsfår och 

skogsfår. Till de vanligaste tyngre köttraserna 

hör texel, leicester, dorset, suffolk och ostfriesiskt 

mjölkfår. På grund av sina goda köttproduktionsegenskaper 

används texel ofta som faderras 

vid produktion av slaktlamm. Dorset har 

förmåga att visa brunst under en lång period av 

året och tackor av korsning mellan dorset och 

finull är utmärkta moderdjur vid åretruntproduktion. 

I korsningsgruppen finns korsningar 

mellan får av lantras och tyngre köttfår. 


Avelsmålet kan variera mellan olika besättningar 

och är beroende av djurägarens intressen och 


FÅRAVEL 

valet av ras. Det är ofta produktionsinriktat och 

produktpriser och olika typer av bidrag har då 

betydelse för de mål som sätts upp. Förutom 

ersättning i form av bidrag utgör köttet en betydelsefull 

inkomstkälla. För får av gotlandsras är 

även intäkterna från skinnen viktiga. Produktionen 

av ull är inte så stor, men ett ökande intresse 

för ull kan märkas bland fårägarna. För en lönsam 

produktion är det också viktigt att begränsa 

kostnaderna, av vilka foderkostnaden är den 

största i ekologisk produktion. 

I Fårkontrollen är ett generellt produktionsinriktat 

avelsmål för får av olika raser uttryckt som: 

En tacka med hög fruktsamhet, goda modersegenskaper, 

god motståndskraft mot sjukdomar 

och god ullavkastning. Tackan ska lämna 

livskraftiga, funktionsdugliga och snabbvuxna 

lamm med bra foderutnyttjande samt bra kvalitet 

på slaktkropp och ull respektive päls. 

För flera av de svenska lantraserna finns dessutom 

ett genresursmål, där det är viktigt med en 

ökad eller bevarad populationsstorlek och med 

en bred genetisk variation. Ofta vill man också 

bevara rastypiska egenskaper som färg, huvudets 

form och eventuell behorning. I avelsmålet för 

gotlandsfåret står att djuren ska vara anpassade 

till att producera på marginella betesmarker. Det 

En våg är ett betydelsefullt 

verktyg i avelsarbetet 

för att registrera mönstringsvikten. 

Den behövs 

också inför slakt för att 

skicka djuren vid rätt 

tidpunkt. Foto: Titti 

Måntelius

är viktigt att de har en god rörlighet i svårtillgängliga 

marker, vuxenvikten bör begränsas och 

fruktsamheten ska vara anpassad till produktionsmiljön. 

Samtidigt ska slaktkropparna uppfylla 

marknadens krav och en hög pälskvalitet 

eftersträvas. 

Aktiviteter i Fårkontrollen 

Fårkontrollen är uppbyggd kring härstamningskontroll, 

avelsvärdering inom besättning, BLUPavelsvärdering 

och riksbedömning. I härstamningskontrollen 

registreras tackornas, baggarnas 

och lammens identiteter (produktionsplatsnummer, 

öronnummer och födelseår) samt antal 

levande och antal dödfödda lamm. Mönstring av 

lammen sker när medelåldern i besättningen är 

ca 110 dagar och utgör grunden för avelsvärderingen 

inom besättning. Lammen vägs och en 

kroppsbedömning kan göras. Päls/ullbedömning 

kan också genomföras. Djurägaren får en resultatredovisning 

från Fårkontrollen och med ledning 

av denna kan det slutliga urvalet av livlammen 

göras. Om flera baggar använts kan även 

resultaten mellan dessa jämföras. Resultatredovisningen 

innehåller bl. a. information om följande: 

• Korrigerad vikt Lammens mönstringsvikt 

korrigeras med hänsyn till kön, moderns 

ålder samt kullstorlek vid födelse och 

under uppfödningen. Hänsyn tas också 

till lammets ras. 

• Relativ vikt Den relativa vikten anger avvikelsen 

mellan ett lamms korrigerade 

vikt och den genomsnittliga korrigerade 

vikten i besättningen och uttrycks i procent 

av en standardvikt på 30 kg. Den 

rangordnar lammen inom varje ras och 

uppfödningsmiljö i besättningen. 

• Pälspoängsumma En summering görs av 

de poäng för färg, lock, pälshär och 

täckning, som lammet tilldelats vid 

pälsmönstringen. 

• Relativ pälspoängsumma Lammets pälspoängsumma 

sätts i relation till medeltalet 

för mönstrade lamm av samma kön i 

besättningen. Den anges i procent av en 

standardpoängsumma på 13. 

• Lammindex Lammindex bygger på lammens 

och kullsyskonens relativa vikt, 

moderns fruktsamhet och för gotlandsfåren 

även relativ pälspoängsumma. Det 

beräknas för varje enskilt lamm och används 

som underlag för att inom besätt- 

106 

104 

102 

100 

98 

96 

94 

92 

ningarna välja ut tackor och baggar till 

liv. 

I BLUP-avelsvärderingen jämförs främst baggar, 

men även tackor och lamm, från olika besättningar. 

För de vita lantraserna, de tyngre köttraserna 

och korsningsgruppen beräknas avelsvärden 

för mönstringsvikt samt för slaktvikt, 

EUROP-klass och fettgrupp registrerade vid 

slakten. Avelsvärdena redovisas som en avvikelse 

från medeltalen för lamm födda 1998, 1999 och 

2000. För gotlandsfåren ingår även de olika pälskvalitetsegenskaperna 

och ett sammanfattande 

index där mönstringsvikten och pälspoängsumman 

ingår beräknas. För pälskvalitetsegenskaperna 

utgörs basen av medeltalen för lamm födda 

1992. Hösten 2003 deltog 59 besättningar i 

BLUP-avelsvärderingen. 

BLUP-index 

93 94 95 96 97 98 99 

Födelseår 

0 1 2 3 

Fårkontrollen 

• Härstamningskontroll 

• Mönstring 

• Avelsvärdering inom besättning 

• BLUP-avelsvärdering 

• Riksbedömning 

Pälssumma 

Vikt Gotland 

Vikt "vita" 

Figuren visar vilka avelsframsteg som gjorts i besättningar anslutna 

till Fårkontrollens BLUP-avelsvärdering under de senaste tio 

åren avseende mönstringsvikt och pälspoängsumma. 

Under augusti och september genomförs riksbedömning 

av bagglamm på en eller flera platser i 

varje län. Presumtiva avelsbaggar bedöms och 

granskas av en riksdomare med avseende på 

kroppens konformation samt päls- och ullkvalitet. 

Riksbedömningarna är även avsedda att vara 

ett riktmärke för övriga mönstrare i landet. 


Ett exempel på avelsvärden för baggar: 

Avelsvärdet 

beskriver baggens gener i förhållande till 

basgruppen, som utgörs av samtliga djur födda 

1998, 1999 och 2000. För djuren i basgruppen 

är medeltalet av avelsvärdena 0. Avelsvärdena 

för mönstrings- och slaktvikterna uttrycks i kg 

och för fettgrupp och EUROP-klass i poäng. 

Resultat för baggar av gotlandsras 2002/2003 

Mönstringsvikt Slaktkroppsegenskaper 

Vikt + päls 

Avelsvärden Relativa avelsvärden 

Föd. Föd. Avels Rela Antal Medel Säker Slakt Fett EUROP Slakt Fett EUROP Antal Medel 

gård Nummer år värde tivt avk fel het vikt grupp klass vikt grupp klass avk Index fel 

B 8109 2036 02 -2,95 90 10 5 0,85 -1,13 -0,27 -0,48 90 96 90 0 94 6 

C 1842 0015 00 3,78 113 96 2 0,97 1,74 -0,13 0,62 115 98 113 31 112 3 

L 6111 2052 02 2,99 110 18 5 0,89 0,89 0,17 0,44 108 103 109 0 109 5 

M 1369 8344 98 1,99 107 242 2 0,99 0,87 -0,09 0,04 108 99 101 73 106 2 

R 3833 9013 99 4,84 116 110 2 0,98 1,46 1,17 0,57 113 118 112 56 111 2 

U 2043 2078 02 -1,93 94 1 9 0,36 -0,62 -0,04 -0,14 95 99 97 0 95 9 

Säkerheten 

anges endast för mönstringsvikt. Den kan 

variera mellan 0 och 1 och är ett uttryck för 

sambandet mellan det ”sanna” avelsvärdet 

och det beräknade indexet. Säkerheten beror 

på hur mycket information det finns om 

baggen (t. ex. antalet avkommor, om baggen 

har en egen observation och hur många 

besättningar han är använd i). 

Avelsarbete i ekologisk lammproduktion 

Egenskaper att beakta 

För en livskraftig och konkurrensduglig ekologisk 

fårhållning är lönsamheten viktig. Priserna 

på kött, skinn och ull samt bidrag har också här 

betydelse och djuren måste ha en god produktionsförmåga. 

Samtidigt är det väsentligt att de är 

anpassade för den miljö, som råder i de ekologiska 

besättningarna, och den relativa betydelsen 

av olika egenskaper skiljer sig mellan den konventionella 

och den ekologiska fårhållningen. I 

den ekologiska fårhållningen är det av särskilt 

intresse att djuren kan utnyttja en stor andel 

grovfoder och att de är goda betesdjur. Livslängd 

hos tackorna, tackornas vuxenvikt, modersegenskaper, 

lammöverlevnad och motståndskraft 

mot olika sjukdomar, speciellt inälvsparasiter, 

är också viktiga egenskaper. 

Urval för ökad sjukdomsresistens ger förbättrad 

djurhälsa, djurvälfärd och även produktionsförmåga. 

Det är därför relevant att innefatta sjukdomsresistens 

i avelsmålet i ekologisk djurhållning. 

Antal parasitägg i träcken (feacal egg count, 


Relativa avelsvärdet 

är ett relativtal uttryckt kring 100. Ett värde 

över 100 anger att baggen har ett högre 

avelsvärde än medeltalet för djuren i basgruppen. 

Indexen för mönstrings- och 

slaktvikterna varierar mellan 70 och 130 

medan de för fettgrupp och EUROP-klass 

varierar mellan 80 och 120. 

Medelfelet 

är ett spridningsmått i indexenheter och 

anger att vid en ny avelsvärdering kan 

baggens avelsvärde med ca 70 % sannolikhet 

ligga i intervallet för det tidigare avelsvärdet 

± medelfelet. Mycket information ger en 

högre säkerhet och ett lägre medelfel. 

Sammanfattande index för mönstringsvikt 

och pälspoängsumma 

De enskilda indexen vägs samman i förhållandet 

3:1. Basen utgörs av samtliga djur 

födda 1998,1999 och 2000. 

FEC) används som ett mått på parasitresistens 

hos får och i Nya Zeeland, Australien och England 

ingår parasitresistens i avelsprogrammen. 

Resistens mot vissa sjukdomar kan spåras med 

molekylärgenetiska metoder. T ex påverkar mutationer 

hos genen för prionproteinet (PrP) 

mottagligheten för scrapie, som är en sjukdom 

tillhörande gruppen Transmissibla Spongiforma 

Encefalopatier (TSE). I Storbritannien, Nederländerna 

och Frankrike utnyttjas denna variation 

i mottaglighet för scrapie hos olika varianter av 

PrP-genen för att bygga upp nationella program 

med avsikt att selektera för resistens mot scrapie. 

Arbete pågår också för att identifiera gener som 

är kopplade till parasitresistens. 

Ärftlig variation i modersbeteende har uppmärksammats 

såväl mellan som inom raser. Det har 

också visat sig finnas skillnader mellan fårraser i 

fråga om beteende på bete, t ex när det gäller val 

av betesväxter, tid använd till att beta och vilken 

sträcka djuren förflyttar sig under en dag.

Användning av sammanfattande index 

I den ekologiska fårhållningen är det av intresse 

att i avelsarbetet lägga mindre vikt på de mer 

produktionsinriktade egenskaperna och istället 

högre vikt på egenskaper som överlevnad, modersegenskaper 

och motståndskraft mot sjukdomar. 

I skotska studier har index som, förutom mer 

traditionella egenskaper för att förbättra köttproduktion 

och modersegenskaper, även innehåller 

information om tackornas livslängd och 

lammens överlevnad testats. En utvärdering av 

dessa index visade att det var möjligt att öka 

prestationsförmågan utan att försämra överlevnaden 

hos tackor och lamm. 

För avelsvärdering av får av merinoras finns ett 

mycket flexibelt australiensiskt dataprogram 

tillgängligt via Internet. Avelsvärden skattas för 

ullkvalitets-egenskaper, antal ägg i träcken 

(FEC), levandevikter, köttkvalitetsegenskaper 

och modersegenskaper. De beräknas för enskilda 

besättningar men jämförelser kan även göras 

mellan besättningarna. Beräkning av olika index 

ingår också. För producenter, som för sitt produktionssystem 

har speciella avelsmål kan dessutom 

specifika index konstrueras. Den typen av 

program skulle också kunna vara användbara för 

beräkning av index med egenskaper av betydelse 

i den ekologiska djurhållningen. 

Avelsarbete under svenska förhållanden 

Det avelsmål som Fårkontrollen formulerat, 

överensstämmer till stora delar med de avelsmål 

som är aktuella för ekologisk djurhållning. Speciellt 

gäller det gotlandsfårens avelsmål och gotlandsfåren 

är intressanta att använda för produktion 

av ”ekologiska lamm” på bete. Antalet 

tackor av denna ras i kontroll är ca 11 000 och 

populationen är tillräckligt stor för att det ska 

vara möjligt att bedriva ett effektivt avelsarbete 

med syfte att förbättra ett flertal egenskaper. 

Livslängd, vuxenvikt, modersegenskaper, lammöverlevnad 

eller motståndskraft mot parasiter, 

ingår inte i avelsvärderingen av får i Sverige idag. 

I Fårkontrollen kan tackornas ålder vid utslagning, 

tackornas vikt och lammdödlighet registreras. 

En komplettering av den nuvarande avelsvärderingen 

med egenskaper som berör överlevnad 

och vuxenstorlek är därför tänkbar. En registrering 

av antal parasitägg i träcken torde också 

vara möjlig att införa. Däremot går det inte att 

avelsvärdera för egenskaper som berör utnyttjande 

av grovfoder eller bete. Dessa egenskaper 

tas dock indirekt hänsyn till, när urval för hög 

produktionsförmåga görs bland djur som hålls 

på bete och på grovfoderrika foderstater. 

Korsning av djur av olika ras ger livskraftiga och 

friska avkommor och korsningsprogram är aktuella 

för ekologisk djurhållning. I konventionell 

svensk fårskötsel är korsning mellan tyngre köttraser 

och lantraser relativt vanligt. Nästan 4 000 

tackor i Fårkontrollen tillhör korsningsgruppen. 

Genom att utnyttja lantrasernas höga fruktsamhet 

och köttrasernas höga tillväxt erhålls moderdjur 

med en mycket god produktionsförmåga. 

Tackor tillhörande denna rasgrupp kan förmodas 

vara goda moderdjur även i ekologisk fårhållning. 

Vid konventionell uppfödning av lamm till slakt 

under tidig vår används korsningar mellan finull 

och dorset som moderdjur och texel eller suffolk 

som faderras. Denna produktionsform är aktuell 

även för ekologiska förhållanden. Ett korsningsprogram 

förutsätter att ett avelsarbete bedrivs 

inom de rena raserna. Eftersom de raser som 

används för dessa korsningar är numerärt små i 

Sverige är möjligheterna att ta hänsyn till samtliga 

egenskaper av betydelse i ekologisk djurhållning 

begränsade. 

För de svenska fårraserna är antalet djur inte så 

stort och en uppdelning av avelsarbetet inom 

raserna för ekologisk respektive konventionell 

djurhållning torde ej vara aktuell. Så gäller även 

för gotlandsfåren. Inköp av avelsdjur till ekologiska 

besättningar kan lämpligen göras från fårkontrollanslutna 

ekologiska besättningar samt 

från konventionella besättningar, som har en 

betes- och grovfoderbaserad fårhållning och 

deltar i avelsarbetet i Fårkontrollen. 

Viktiga egenskaper för får i ekologisk 

produktion: 

• Goda grovfoderomvandlare 

• Goda betesdjur 

• Livslängd 

• Vuxenvikt 

• Modersegenskaper 

• Lammöverlevnad 

• Sjukdoms- och parasitresistens 


Gårdsbeskrivning, får: 

Gynge gård – en fårgård med ambitioner 

När de ekologiska mjölkkorna avvecklades 1997 bestämde sig Katarina och Leif Fritjofsson på Gynge gård att i stället 

satsa på fåren. Man började med ett bra djurmaterial och besättningen har uppförökats successivt till dagens 150 moderdjur 

av gotlandsfår. 

Bakgrund 

Får fanns tidigt på gården, men i och med att mjölkkorna såldes gjordes en medveten satsning på fåren. 

De tackor som fanns avyttrades och nya Meadi-Visna-fria tackor köptes in från fyra olika avelsbesättningar, 

b la från Dag Ydrén på Kusarp. När de första KRAV-lammen skulle gå till slakt 1998 var det inga problem 

att få KRAV-kontrakt hos föreningsslakten. I dag är de med i en KRAV-lammring, som totalt levererar 

ca 30 lamm/vecka till slakt. Katarina jobbar heltid hemma med produktionen och förädling av skinnen. 

Fakta Gynge gård 

Areal: 36 ha åker + ca 20 ha betesmark 

Omlagd till KRAV: marken 1989, djuren 

1995 (då mjölkkor) 

Djur: 150 tackor, gotlandsfår 

Betäckning: 10 nov - nyår 

Lamningstidpunkt: april 

Antal födda lamm/tacka: 1,88 

Antal uppfödda lamm/tacka: 1,75 

Kg lammvikt/tacka 110 dgr: 55.5 kg 

Slakt: Aug till dec + en mindre andel 

vinterlamm som slaktas från nyår till 

mars. 

Slaktresultat lamm (96 st, 2003): märkeskvalitet 

94 %, 17,5 kg, klass O+, 

fettgrupp 2+, medelpris 525 kr inkl 

KRAV-tillägg 



Under betäckningen är tackorna indelade i fem grupper. 

Merparten av djuren hålls inne under betäckning och lamning, 

vilket är godkänt enligt KRAV. På försök i år betäcks en 

grupp med äldre tackor, som det inte ska rekryteras efter, med 

en leicesterbagge. Alla hans avkommor slaktas och förhoppningsvis 

ger leicesterbaggen snabbare slaktmognad och 

dessutom vitare skinn. 

I slutet av januari scannas alla betäckta tackor. Scanningen tar 

ca 3 timmar, och både Katarina och Leif är överens om att 

kostnaden och merarbetet som scanningen medför sparas in 

på foderkostnaden. Efter scanningen gruppindelas djuren 

efter antalet foster, så att mängden foder till gruppen kan 

styras därefter. Lamningstoppen ligger kring mitten av april 

månad. 

Lammen mönstras i början av augusti av en extern mönstrare. Ca 5 bagglamm väljs ut för att vara med på 

riksbedömningen. Efter mönstringen följs lammen upp vid ett par, tre tillfällen. Det blir som en slags 

efterkontroll av presumtiva avelsdjur. Detta görs för att kontrollera att de mest intressanta djuren håller 

samma höga klass som vid mönstringen. Bl.a. kan lockformen ändra sig i och med att lammen blir äldre. 

Utifrån resultatet av denna efterkontroll gallras eventuellt vissa lamm som såg fina ut vid mönstring bort. 

När lammen är avvanda skickas en del utslagstackor till slakt. Tackor med bl.a. dålig fruktsamhet, dåliga 

klövar och som haft juverinflammation slaktas. Den flushing som görs är genom t ex betesbyte. 

Avelsarbetet – hjälpmedel, urvalskriterier och försäljning av livdjur 

Besättningen har varit ansluten till fårkontrollen sedan 1997. Till sin hjälp för rapporteringen till fårkontrollen 

används PC-programmet Gårdsdatafår. Leif tycker att han får bra listor över slakten och dessutom 

innehåller programmet en godkänd stalljournal. Förutom Gårdsdatafår används Elitlamm för uppföljningen. 

Vid urvalet av ungtackor lägger de mest vikt på helheten vid mönstring. Både anser att pälshåret är den 

viktigaste egenskapen, eftersom den egenskapen starkt hänger ihop med helheten. Dessutom anser de att 

kroppsformen är viktigare än vikten. Kroppsformen har förbättrats på lammen, och Katarina och Leif 

betonar att det märks stor skillnad mellan baggar. 

Varje år byts minst en bagge av de fem avelsbaggarna. Baggen/baggarna köps oftast på auktionen för 

gotlandsfår i Jönköping. Ibland köps även äldre baggar.

Rundbalsensilaget rullas upp på skullen ovanför och skyfflas ner 

genom en lucka i den rälshängda grovfodervagnen. Grovfodret 

pytsas sedan enkelt ut på foderbordet. Foto: Titti Måntelius 

Katarina och Leif tillhör en grupp om ca 6 fårägare 

av gotlandsfår som består av både mycket erfarna 

och fårägare som inte hållit på lika länge med fåravel. 

Gruppen träffas någon gång per år. I gruppen 

diskuteras baggköp, erfarenheter utbyts och man 

håller koll på spridningen av djurmaterialet för att 

undvika inavel. 

Vad gäller försäljning av livdjur har ca 40 tacklamm 

sålts till uppstartare under 2003. Kostnaden är 1 000 

kr/ungtacka, vilket är rekommenderat pris från 

rasföreningen. För betäckta ungtackor ligger priset på 

1 300 kr/djur. Även en del livbaggar och äldre tackor 

har sålts. Riksbedömda djur betingar ett högre pris. 

Annonsering har skett via Silverlocks hemsida och 

efterfrågan anser Katarina och Leif har varit god. 


Katarina och Leif nämner att ett mål med deras 

produktion och avelsarbete är att få friskare djur och 

att alla lamm blir slaktfärdiga på hösten. De nämner 

också att de vill minska de rörliga kostnaderna i 

uppfödningen och öka intäkterna för att få mer över 

till fasta kostnader. 

Utfodringen 

Merparten av tackornas foderstat består av rundbalsensilage och hö. Ensilaget är snittat och rätt kraftigt 

förtorkat. Torrt grovfoder är att föredra enligt Katarina, för att undvika blöt ströbädd. 

Tackor med ett foster får enbart grovfoder plus ett fårmineral med koppar. Crystalyx ges under högdräktighet 

för extra energi- och mineraltillskott. Till tvilling- och trillingtackor ges ett kraftfodertillskott fr o m 

ca 6 veckor före lamning. Trillingtackorna får som mest 1-1,2 kg kraftfoder efter lamning. Kraftfodret 

03/04 kommer att bestå av Blåsippa 85 från Lantmännen. Färdigfodret anser Leif vara smidigare, men de 

år man odlar egen spannmål blandas den med avrensärtor och ett köpt proteinkoncentrat. Andelen konventionellt 

foder ligger på 2-3% per år, men har sjunkit sedan 2000. 

Vinterlammen som sparas ges grovfoder i fri 

tillgång och från årsskiftet samma kraftfoder som 

tackorna (stallsäsongen 03/04 Blåsippa 85). Som 

mest får de 0,5 kg/lamm och dag. Lammen får även 

Crystalyx under hela stallsäsongen. 

Gynge gård har investerat i en foderfront från POEL trading & 

engineering. Den gör det omöjligt för lammen att ta sig upp på 

foderbordet. Foto. Titti Måntelius 


Avelsarbete med svin i Sverige 

Avelsprogram för svin brukar beskrivas som en 

pyramid, se figuren nedan. I toppen finns avelsbesättningarna 

med de renrasiga djuren. Det är 

här selektionen görs, inom varje ras. På nivån 

därunder används de renrasiga lantras- och yorkshiredjuren 

för att producera korsningsgyltor. 

Dessa korsningsgyltor blir mödrar i bruksbesättningarna, 

som producerar slaktsvin. I vissa länder 

har avelsbesättningarna bara renrasiga djur, 

men i Sverige produceras många korsningsgyltor 

i avelsbesättningarna. Resten kommer från så 

kallade uppförökningsbesättningar. De flesta 

svenska smågrisproducenter köper in korsningsgyltor, 

som gyltämnen, betäckningsfärdiga eller 

dräktiga gyltor. I länder med ett högre smittryck 

förmedlas färre gyltor. Då rekryteras gyltorna ur 

en renrasig kärna i den egna besättningen. Nästan 

alla galtar kommer från avelsbesättningarna. 

Semin används mycket i Sverige, cirka 80% av 

slaktsvinen är efter semingaltar. 

Galtar Gyltor 

Gyltor 

Avelsbesättningar 

~ 25 

Svinaveln kan beskrivas som en pyramid, där det genetiska 

framsteget sprids nedåt med avelsdjuren, från avelsbesättningar, 

via uppförökningsbesättningar till bruksbesättningar. 

Den svenska svinslakten är delad mellan föreningsrörelsens 

slakteriorganisation (Swedish 

Meats) och privata slakterier (Avelspoolen). 

Swedish Meats har ett eget avelsföretag, Quality 

Genetics. Avelspoolen har inget eget avelsprogram, 

de köper avelsarbetet från Norsvin i Norge. 

Quality Genetics arbetar med lantras, yorkshire 

och hampshire. Norsvin arbetar med lantras 

och duroc, och köper avelsarbetet på yorkshire 

från FABA i Finland. Ett utökat nordiskt 


SVINAVEL 

Uppförökningsbesättningar 

~ 80 

Bruksbesättningar 

~ 4000 

samarbete eller ett gemensamt nordiskt avelsbolag 

har diskuterats i många år, men det har fortfarande 

inte blivit verklighet. 

I Quality Genetics avelsprogram ingår följande 

målegenskaper: 

slaktsvinsegenskaper, lantras, yorkshire, hampshire 

• hög tillväxt 

• hög köttighet i slaktkroppen 

• hög foderomvandlingsförmåga 

• bra rörelser 

• friska leder 

suggegenskaper, lantras, yorkshire 

• stora kullar, levande födda 

• kort grisningsintervall 

• hög smågristillväxt (införs 2004) 

Avelsvärderingen bygger på registreringar från 

avelsoch uppförökningsbesättningar och från 

en prövningsstation. På prövningsstationen testas 

unga galtar med bra härstamning. Idag (2003) 

prövas galtar från 6 veckors ålder tills de kommit 

upp i 100 kg. De hålls i grupper och utfodras ad 

libitum med automater som registrerar individuellt 

foderintag. De bästa galtarna går vidare till 

seminverksamheten och de andra slaktas. Köttigheten 

i slaktkroppen och ledskador registreras 

på slakteriet. 

I avelsbesättningarna mäts tillväxten från födsel 

till slakt genom att väga grisarna vid cirka 100 kg. 

Då mäts också sidspäckets tjocklek, med hjälp av 

ekolod. På så sätt kan slaktkroppens köttighet 

skattas på levande galtar och gyltor. Antal levande 

födda i kullen och intervallet mellan grisningarna 

registreras på renrasiga lantras- och yorkshiresuggor 

i avelsoch uppförökningsbesättningar. 

Registreringarna används för att beräkna avelsvärden 

för varje egenskap, för varje enskilt djur. 

Dessa värden multipliceras med ekonomiska 

vikter och summeras ihop till ett handelsvärde. 

Detta värde speglar grisens genetiska värde mätt 

i kronor. Handelsvärdet används vid rangering 

av både avelsgaltar och suggor.

Exempel på avelsvärden för galtar: 

P-värde 

Beskriver galtens anlag för produktionsegenskaper. 

• Daglig tillväxt (g/dag) 

• Sidspäck i mm, mätt vid ekolodning 

• Köttprocent i slaktkroppen 

• Foderomvandlingsförmåga (kg foder/kg tillväxt) 

Semingaltar av lantras, Quality Genetics, december 2003 

Kodnr H-kod Mor År Far ÅrF Tillv Späck P-kr F-kr Ben 

Handelsvärde 

5343 BN 1553 1 909 1 52 -0,7 67 57 4 128 

5344 BG 4365 1 826 1 44 -0,4 56 53 9 118 

5346 BT 1496 0 1277 1 44 -0,3 47 66 5 118 

5350 BF 842 1 909 1 27 -2,1 57 56 5 118 

5352 TM 363 0 1324 1 37 -1,8 53 39 7 99 

5353 TK 478 1 1352 1 43 -1,9 69 40 5 114 

Tillväxt 

Avelsvärde för tillväxt, uttryckt i 

g/dag. Avkomman ärver halva 

värdet från resp. förälder. 

Späck 

Avelsvärde för köttighet, 

uttryckt i mm sidspäck vid 

ekolodning. Avkomman ärver 

halva värdet från resp. förälder. 

Avelsarbete i ekologisk svinproduktion 

Vilka egenskaper är viktiga för grisar i 

ekologisk produktion? 

I en rapport från EU-nätverket för djurhälsa och 

välfärd i ekologiskt lantbruk (NAHWOA) listar 

forskarna följande egenskaper som särskilt viktiga 

för grisar i ekologisk produktion: 

• goda modersegenskaper, suggan måste 

själv ta ansvar för sin kull 

• starka ben, särskilt om marken är hård 

och stenig 

• god köttkvalitet (smak och näringsinnehåll) 

• god hållbarhet och lång livslängd 

• mörk hudfärg, vita grisar riskerar solbränna 

• ingen galtlukt, kastrering är egentligen 

inte förenligt med de ekologiska målen 

• förmåga att äta mycket grovfoder 

Av egenskaperna ovan är det i dagsläget bara 

starka ben som ingår i det konventionella avels- 

F-värde 

Beskriver galtens anlag för 

fruktsamhetsegenskaper. 

• Kullstorlek (levande födda) 

• Grisningsintervall (dagar) 

Ben 

• Exteriörbeskrivning 

• Osteokondros (ledskador 

vid slakt) 

Handelsvärde 

De ingående egenskaperna multipliceras med 

ekonomiska vikter och summeras till ett handelsvärde 

som speglar grisens genetiska värde i 

kronor. 

Kvalitetskrav för Quality Genetics livdjur 

Generellt gäller att alla livdjur ska vara normalt utvecklade med god exteriör och funktion. Minst 14 normala spenar. 

Elitgalt: Handelsvärde lägst 60. 

Elitgylta: Handelsvärde lägst 20. 

Hybrid: Handelsvärdet för hybrider är medeltalet av föräldrarnas handelsvärde. Inget krav på lägsta handelsvärde. 

Mervärdet för en hybrid med handelsvärde 60 jämfört med handelsvärde 50 är ca 200 kr. 

målet i Sverige. En närmare kartläggning och 

värdering av de egenskaper som kännetecknar 

bra djur i ekologisk produktion saknas i litteraturen. 

Vårt förslag ser du i listan nedanför. 

Viktiga egenskaper för grisar i 

ekologisk produktion 

Ingår i 

dagens 

avelsprogram 

Speciellt 

för 

ekologisk 

produktion 

hög motståndskraft för sjukdomar 

hög foderomvandlingsförmåga X 

god förmåga att äta grovfoder X 

god aptit 

hög tolerans för miljöförändringar 

starka ben X 

lång livslängd, hög livstidsproduktion 

bra lynne 

goda modersegenskaper 

god reproduktionsförmåga X 

god köttkvalitet 

ingen galtlukt 

I Storbritannien har man studerat suggor i konventionell 

utomhusproduktion. Brittiska forskare 

menar att suggor som grisar utomhus måste ha 

starka ben och fötter, bra modersegenskaper, 

gott lynne och hög mjölkproduktion. 


Smågrisar i ekologisk produktion avvänjs inte 

förrän vid sju veckors ålder och mjölk är det 

mest ekologiska smågrisfodret. Därför ställs 

höga krav på suggans mjölkproduktion och förmåga 

att ge di i ekologisk produktion. Fyra 

gånger kullens viktökning är ett enkelt sätt att 

skatta suggans mjölkproduktion i kg per dag. 

Smågrisarnas viktökning från födsel till avvänjning 

är ärftlig. Smågristillväxt, räknat som en 

egenskap hos suggan, är på väg in i det konventionella 

svenska avelsprogrammet (januari 2004). 

I ekologisk svinproduktion diar smågrisarna i minst 7 veckor och det ställer stora krav på 

suggornas mjölkproduktion. Foto: Kjell Andersson 

Suggornas könsfunktioner är hämmade under 

laktationen, eftersom smågrisarnas diande förhindrar 

utvecklingen av ägg och ägglossning. Vid 

avvänjning återupptas snabbt aktiviteten i äggstockarna 

och suggorna kommer normalt i 

brunst inom en vecka efter avvänjning. Det ger 

en koncentrerad betäckningsperiod, vilket underlättar 

djurskötseln. Då suggor och smågrisar 

vistas i större grupper utomhus eller i storbox får 

vissa suggor ägglossning under laktationen. Dessa 

suggor kommer med stor sannolikhet inte visa 

brunst i det snäva tidsintervall efter avvänjning, 

då de andra suggorna kommer i brunst. Detta 

splittrar suggruppen och försvårar planeringen 

av grisningsomgångar, vilket i sin tur kan leda till 

sämre djurskydd. I den nationella franska databasen 

finns uppgifter från konventionella besättningar 

med grisningar utomhus, och de är 

jämförda med grisningar inomhus. Intervallet 

från avvänjning till nästa dräktighetsgivande 

betäckning är längre i utomhusproduktion. Utebliven 

brunst och ej dräktig var de vanligaste 

utslagsorsakerna i en studie av danska suggor i 

utomhusproduktion. Grisningsintervallets längd 

ingår i det konventionella svenska avelsprogrammet, 

men med en låg ekonomisk vikt. 


Ensidig avel för hög produktion leder ofta till 

sämre hälsa och sämre välfärd hos djuren, vilket 

inte är förenligt med de ekologiska målen. Avel 

för hög foderomvandlingsförmåga måste dock 

anses som ekologiskt, eftersom det minskar 

näringsläckaget. Den internationella ekologiska 

paraplyorganisationen IFOAM har som mål att 

"minimera alla former av miljöförstöring". Ett 

slaktsvinsförsök har visat att 10% bättre foderomvandlingsförmåga 

leder till 13% mindre kväveläckage 

från slaktsvinsproduktionen. Foderomvandlingsförmåga 

mäts på 

växande grisar på den svenska 

prövningsstationen och egenskapen 

ingår i det konventionella 

avelsprogrammet. Holländska 

forskare har diskuterat möjligheten 

att avla för en miljövänligare 

gris. Deras slutsats är att 

det går att minska svinproduktionens 

belastning på miljön 

betydligt genom avel för effektivare 

djur (mer kött per kg 

foder, fler smågrisar per sugga), 

och att detta sammanfaller med 

de konventionella målen för svinavel. 

Fodret är en stor skillnad i miljön för grisar i 

ekologisk och konventionell produktion. Ett 

ekologiskt foder ska vara hemmaproducerat och 

utan syntetiska aminosyror. Det är svårt att göra 

ett ekologiskt foder med hög proteinhalt av god 

kvalitet. Under 80-talet selekterades grisar för 

hög köttillväxt i två linjer på SLU:s försöksgård, 

Funbo-Lövsta, den ena utfodrades med foder 

med låg proteinhalt och den andra med foder 

med hög proteinhalt. Grisar med anlag för att 

växa bäst på högfodret var också bäst på lågfodret, 

alltså inget genotyp-miljö-samspel. Det är 

dock mer än fodret som skiljer konventionell 

och ekologisk produktion. I ett annat försök såg 

man samspel mellan galtras (hampshire eller 

yorkshire) och produktionsform (ute eller inne) 

för slaktsvinens tillväxt. 

Grisar i ekologisk produktion ska ha tillgång till 

grovfoder. Det är dock inte känt huruvida det 

finns någon genetisk variation i grisars förmåga 

att utnyttja grovfoder. Ekologiska foder innehåller 

inte bara en lägre halt av högvärdigt protein, 

de har ofta en lägre koncentrationsgrad. 

Smakligheten på ekologiskt foder kan också 

försämras av raps och ärtor. Därför är aptit en

viktig egenskap, särskilt för suggor i ekologisk 

produktion. Frivilligt foderintag hos digivande 

suggor tycks vara ärftligt, arvbarheten har i en 

liten holländsk studie skattats till 0,2. Aptit ingår 

inte i det svenska konventionella avelsprogrammet, 

men frivilligt foderintag registreras på växande 

djur på prövningsstationen. Resultat från 

den holländska studien tyder på att den genetiska 

korrelationen mellan foderintag hos växande 

djur och digivande suggor är hög. Det betyder 

att foderintaget som mäts på station skulle kunna 

vara en värdefull mätegenskap i ett avelsprogram 

för ekologisk produktion. 

Enligt KRAV ska produktionen utformas så att 

"En god hälsa hos djuren främjas och att de ges 

möjlighet till ... en värdig tillvaro". Läkemedel får 

bara användas för att behandla sjuka djur och 

karenstiderna är längre än i konventionell produktion. 

Grisarnas motståndskraft mot infektioner 

är därför extra viktig i ekologisk produktion 

och det finns säkert en genetisk variation i sjukdomsresistens. 

Men idag finns det ingen databas 

med individuella registreringar på grisars hälsa. 

Sådana uppgifter måste samlas in från fältet om 

motståndskraft ska ingå i avelsvärderingen. På 

får ingår parasitresistens i avelsarbetet för vissa 

raser, som beskrivits ovan. Det finns enstaka 

studier som tyder på att det finns en genetisk 

variation även i grisars förmåga att försvara sig 

mot parasiter. Men vad vi vet ingår inte parasitresistens 

i avelsmålet för någon svinras. Starka 

ben och bra rörelser är också viktigt för en god 

hälsa. Ben, rörelser och ledsjukdomen osteokondros 

ingår i det konventionella avelsprogrammet 

i Sverige. Dessa egenskaper registreras 

bara på unga djur på prövningsstationen, men de 

har betydelse även för suggors hälsa. Vi har funnit 

att galtar med bra avelsvärden vad gäller osteokondros 

får döttrar som lever längre i avelsoch 

uppförökningsbesättningarna. Benproblem 

var den vanligaste orsaken till avlivning av suggor 

i en fältstudie där fem danska gårdar med 

utomhusproduktion ingick. 

En god relation mellan människor och husdjur 

har ett högt värde i det ekologiska lantbruket. 

Enligt KRAV ska verksamheten utformas så att: 

"Lantbrukaren ges ... en säker arbetsmiljö, glädje 

och tillfredsställelse i arbetet." Rädda och aggressiva 

djur försämrar både säkerheten och arbetsglädjen. 

Grisars temperament ingår inte i den 

konventionella avelsvärderingen, men våra studier 

visar att både suggors rädsla för människor 

och suggors aggressiva beteende mot människor 

är ärftligt. En fältstudie i Norge och Finland har 

visat att suggors temperament går att registrera i 

avelsbesättningarna med hjälp av frågeformulär 

som uppfödarna fyller i. Avel mot rädsla skulle 

även kunna förbättra resultaten i smågrisproduktionen. 

I en dansk studie av suggor i utomhusproduktion 

var gyltor som undvek kontakt 

med en okänd människa i ett test under dräktigheten 

mer lättstörda när de senare gav di. Vi har 

funnit ett genetiskt samband mellan suggors 

rädsla och smågrisöverlevnad: räddare suggor - 

högre dödlighet. 

Det är viktigt att 

suggorna har ett 

gott lynne så att 

hantering av både 

suggor och smågrisar 

kan ske utan 

risk för skötaren. 

Foto: Carina 

Andersson 

Raser och korsningar 

Ett väl beprövat sätt att få starka, livskraftiga och 

friska djur är att utnyttja korsningseffekten. Därför 

bör den ekologiska produktionen använda ett 

systematiskt korsningsprogram. Men ett korsningsprogram 

förutsätter alltid att någon bedriver 

avel med de rena raserna. Den treraskorsning 

som används i nästan all konventionell produktion 

är bara realistisk om korsningsgyltorna köps 

in från specialiserade gyltproducenter som har 

renrasiga djur. Uppfödare som vill ha en egen 

rekrytering kan istället använda semingaltar i en 

alternerande återkorsning med två raser. 

I vissa länder saluför avelsfirmorna speciella 

"ute-moderdjur”. Dessa djur är ofta en kombination 

av yorkshire, lantras och duroc, där duroc 

ska ge starka suggor. På Funbo-Lövsta studerade 

vi yorkshire-lantraskorsningar (YL) med yorkshire-durockorsningar 

(YD) under första laktationen. 

Djuren grisade utomhus under sommarhalvåret 

och smågrisarna avvandes vid nio veckors 

ålder. YD-suggorna var tyngre och hade 

något bättre rörelser än YL-sogyltorna under 

senare delen av laktationen. YL-kullarna var 

större än YD-kullarna, och YD-smågrisarna 

växte något snabbare. Grisar med YD-mödrar 

växte snabbare även som slaktsvin, och de var 

inte lika köttiga som grisar med YL-mödrar. Det 

fanns ingen skillnad mellan slaktsvin av de två 

rastyperna i osteokondrosförekomst eller köttkvalitet 

vid slakt. 


Alternativ rangering av semingaltar 

Galtens avelsvärde är en sammanfattning av 

avelsvärden för alla mätegenskaper, som vägs 

ihop med hjälp av ekonomiska vikter. Om avelsorganisationen 

redovisar galtarnas värde i var 

och en av de ingående egenskaperna kan uppfödaren 

väga ihop dem på det sätt som passar bäst 

för den egna produktionen. En uppfödare med 

ekologisk produktion kan välja att t ex dubblera 

vikten på grisningsintervallets längd och sänka 

vikten på tillväxt. Avelsorganisationen skulle 

kunna tillhandahålla ett program på Internet för 

uppfödare som vill rangordna semingaltar enligt 

egna prioriteringar. Den internationella avelsfirman 

PIC tillhandahåller ett par olika avelsvärderingar 

(med olika 

ekonomiska vikter) 

för varje galtlinje 

och låter kunden 

välja vad den vill 

ha. Exemplet i 

rutan nedan visar 

hur galtarna får 

olika avelsvärden 

med olika ekonomiska 

vikter. 

Avelsvärdering 

Flera målegenskaper vägs samman med ekonomiska 

vikter till ett samlat avelsvärde. 


+20.10 kr avelsvärde för gris 1 


+16,50 kr avelsvärde för gris 2 

Med alternativa ekonomiska vikter 


-1,20 kr alternativt avelsvärde för gris 1 


+24,00 kr alternativt avelsvärde för gris 2 

I Sverige säljs hampshiresperman till bruksbesättningarna 

som en anonym blandning av 

sperma från flera galtar. För alla raser gäller att 

man måste betala en extra avgift för sperman då 

man väljer speciella galtar. Om avelsorganisationen 

ger de ekologiska uppfödarna ett redskap 

för att rangera galtarna efter alternativa vikter så 

bör det följas upp med en förändring i prissättningen 

av sperman. 

Ekologiskt svinavelsprogram 

Det finns, vad vi vet, inget avelsprogram för 

ekologisk svinproduktion. Men Institute for Pig 


Genetics (IPG), som sköter avelsvärderingen åt 

flera holländska och belgiska avelsfirmor, har 

skissat på ett sådant avelsprogram. Programmet 

är tänkt för en grupp lantbrukare som enats om 

en ras, ett avelsmål och ett gemensamt sätt att 

registrera mätegenskaperna. Uppgifter om sugg-, 

smågris- och slaktsvinsegenskaper samlas in av 

uppfödarna i besättningarna och skickas till 

avelsfirman för analys. Alla djuren avelsvärderas 

regelbundet och uppfödaren använder dessa 

avelsvärden vid rekrytering av gyltor och gallring 

av suggor inom besättningen. De bästa galtarna 

skickas till seminstation och deras sperma blir 

tillgänglig för alla uppfödare i gruppen, se figuren. 

Seminstation 

Ett ekologiskt 

avelsprogram 

byggt på 10 

besättningar, 

med 100 suggor 

per besättning 

(från Merks, 

2003) 

Om man arbetar med en ras bör 10 besättningar 

med 100 suggor i varje räcka för att få ett bra 

genetiskt framsteg. Fördelen med detta system är 

att djuren testas i en sådan typ av miljö som 

deras avkomma ska verka i och att alla uppfödarna 

blir engagerade i avelsarbetet vilket gör att 

fler djur kan testas. Nackdelen är att man bara 

klarar en ras och därför inte utnyttjar någon 

korsningseffekt. Istället måste man ge reproduktion, 

överlevnad och hälsoegenskaper höga ekonomiska 

vikter i ett sådant avelsprogram. På IPG 

är de beredda att bygga upp ett alternativt avelsprogram 

för ekologiska uppfödare, men först 

måste uppfödarna komma överens om avelsmålet 

och vara villiga att göra registreringsarbetet. 

Egen rekrytering 

Ett avelsprogram för ekologisk svinproduktion 

ligger långt fram i tiden, men KRAV-anslutna 

uppfödare behöver ekologiska rekryteringsdjur 

nu. Dessa djur kan antingen tas fram i den egna 

besättningen eller köpas in från en ekologisk 

gyltproducent. Att ta fram rekryteringsdjuren på 

gården har ett egenvärde i det ekologiska lantbruket, 

eftersom det gör gården självförsörjande. 

Uppfödaren registrerar de egenskaper som hon 

tycker är viktiga, med hjälp av Pigwin eller något 

annat produktionsuppföljningsprogram som kan

hantera registreringar på individuella djur. Med 

hjälp av dessa registreringar rekryterar uppfödaren 

gyltor och slår ut äldre suggor. Urvalet grundas 

dels på uppgifter om djuret själv för egenskaper 

som går att registrera tidigt i livet (t ex 

antal spenar eller smågristillväxt) och dels på 

uppgifter från släktingar (t ex aptit under digivningen). 

För att nå ett framsteg i viktiga egenskaper 

med låg arvbarhet, såsom hälsa och livskraft, 

behövs det uppgifter från fler djur än vad 

någon ekologisk besättning i Sverige har. Därför 

bör uppfödaren använda semingaltar, gärna från 

en "alternativ" galtlista. Egen rekrytering är lättast 

att genomföra i ett system med alternerande 

återkorsning. Det innebär att alla hondjur är 

tvåraskorsningar och att galtar av de två raserna 

används omväxlande, varannan generation yorkshire, 

varannan generation lantras En alternerande 

återkorsning mellan lantras och duroc kan 

också fungera bra. Det är inte realistiskt att rekrytera 

egna galtar i besättningen, men med hjälp 

av de bästa semingaltarna kan man få fram bra 

hondjur som passar för miljön på gården. Alternerande 

återkorsning förutsätter att slakteriet ger 

full betalning för slaktkroppar av god kvalitet, 

oavsett vilka raser som ingår i slaktsvinet. Gårdsslakteri 

eller samarbete med lokala slakterier kan 

vara ett alternativ om de stora slakterierna håller 

fast vid en schablonmässig värdering av slaktkroppar 

grundad på ras snarare än kvalitet. Suggor 

som inte är tillräckligt bra för att bli föräldrar 

till rekryteringsdjur kan naturligtvis semineras 

eller betäckas med en galt av faderras, t ex 

hampshire. 

Ett sätt att ta fram rekryteringsdjur på gården 

och samtidigt säsongsanpassa produktionen av 

ekologiskt griskött är att använda sogyltor. Sogyltorna 

grisar under våren så att avkomman blir 

färdig för slakt innan vintern kommer. Sogyltorna 

går till slakt efter avvänjningen av första kullen. 

Vi har prövat den här produktionsformen på 

Funbo-Lövsta, med goda resultat. Eftersom 

sogyltorna är unga djur ger de stora slaktkroppar 

med bra köttkvalitet. Säsongsanpassad produktion 

med sogyltor kan vara ett bra alternativ på 

gårdar där marken inte passar för utehållning av 

grisar året runt. De bästa gyltorna rekryteras och 

resten säljs som slaktsvin. Under vintern finns 

bara rekryteringsdjur på gården och de kan hållas 

i storgrupp i en enkel byggnad. Detta alternativ 

förutsätter att slakterierna ändrar betalningssystemet 

inte bara vad gäller raskorsningen utan 

även vad gäller slaktkroppens vikt, eftersom 

slaktkroppar från sogyltor väger runt 140 kg. 

Specialiserad gyltuppfödning för ekologisk 

produktion 

Alla uppfödare har inte tillräckligt med kunskaper 

eller intresse för att rekrytera egna gyltor i 

besättningen. Den specialiserade gyltuppfödaren 

har bättre möjligheter att bli expert på just gyltuppfödning. 

Än så länge räcker det med ett par 

ekologiska gyltproducenter för att förse alla 

ekologiska bruksproducenter med rekryteringsdjur. 

Det kan dock ifrågasättas om ekologiska 

gyltor ska transporteras långa sträckor. Specialiserad 

gyltproduktion har alltså nackdelar: 

• bruksbesättningen är inte självförsörjande 

• många gyltor måste transporteras med lastbil 

• bruksuppfödaren är mindre engagerad i 

avelsarbetet och har svårt att påverka gyltornas 

kvalitet 

• gyltorna utsätts för transport och miljöombyte 

och fördelar: 

• en god tillgång på rekryteringsdjur gör det 

möjligt att hålla jämna suggrupper i bruksbesättningarna 

• gyltuppfödarens kunskaper i avel och uppfödning 

utnyttjas 

• gyltuppfödaren tar fram ett stort antal gyltor 

per år, vilket leder till en rationellare produktion 

än vad som är möjligt i bruksbesättningen 

Om en ekologisk produktion ska bygga på inköpta 

rekryteringsdjur, så förutsätter det att gyltuppfödaren 

har en ekologisk produktion och att 

det finns ett gott samarbete mellan gylt- och 

bruksuppfödaren. Gyltuppfödaren måste få veta 

hur miljön ser ut på bruksgården för att kunna 

vänja djuren vid en sådan miljö, så att gyltorna 

t ex lärt sig vad ett elstängsel är. Avelsarbetet hos 

den ekologiska gyltuppfödaren kan ske enligt 

den modell som beskrivits ovan, under egen 

rekrytering. Bruksproducenten har ett visst ansvar 

för avelsarbetet även vid specialiserad gyltuppfödning. 

Vad för slags djur vill de ekologiska 

bruksproducenterna ha? Om gyltuppfödaren 

dessutom får tillgång till uppgifter om djuren 

från bruksproducenterna så ökar underlaget för 

urvalet av föräldradjur. 


Gårdsbeskrivning, svin: 

Integrerad grisproduktion med mervärde i växtföljden 

Hos Anders Karlsson på Tjulsta gård söder om Enköping kombineras spannmålsodling med ekologisk grisproduktion. 

Grisarna går på bete i 4-årig växtföljd under sommarhalvåret, och i Västgötaboxar med rastgårdar på vintern. Den integrerade 

grisproduktionen med 45 suggor har efter 3 års betesdrift i växtföljden givit mycket bra förfruktsvärden både på ogräseffekt 

och näringsmässigt, så Anders är nöjd med omläggningen till ekologisk drift. 

Bakgrund 

Anders jobbar heltid vid gården men har även en del förtroendeuppdrag (Ecotrade). Ansvaret för grisarna 

delas därför med Kjell som är heltidsanställd. Hustru Anna-Greta jobbar utanför gården, men är också 

gårdens kamrer samt sköter en del utejobb som putsning under eltrådarna kring fållorna. Avelsarbetet med 

att föda upp egna gyltor är mer belastning än nöje, men att vistas mycket bland djuren i fållor och ströbäddsboxar 

gillar både Anders och Kjell. Ekogrisarna har givit en ny dimension i företaget, det tar tid att 

lära sig men är en utmaning i arbetet. 


De flesta suggor kommer i brunst och semineras eller betäcks 5 

dagar efter avvänjning, gyltor vid 8-9 månaders ålder. På vintern 

sker detta i en kall lösdrift med ätbås och hårdgjord rastgård 

utanför, på sommaren går alla sinsuggor i en gemensam fålla, 

utfodringen sker även där i ätbås. När det är dags för grisning 

tas suggorna in i en BB-avdelning där grisning sker i 

grisningsboxar året runt. Efter 2 veckor släpps suggor med 

kullar ut i en betesfålla med gemensam stor halmhydda under 

betesperioden. Är det höst flyttas gruppen till en Västgötabox 

på 100 m 2 + rastgård utanför. 

Ett av de största problemen är att få brunster i rätt tid och 

sammanhållna grupper. När man blandar och flyttar gruppen 

efter 2 veckor i separat grisningsbox finns det risk att en del 

suggor börjar brunsta. Då blir det oro i gruppen och störd 

digivning. När suggorna flyttas från smågrisarna efter 7-8 

veckors digivning går smågrisarna kvar i samma grupp ända 


Fakta Tjulsta gård 

Areal: 150 ha åker 

Omlagd till KRAV: 1999 

Djur: 45 suggor i integrerad produktion 

Gruppsystem: 7 grupper med 6 suggor 

per grupp 

Grisningstidpunkt: var tredje vecka året 

runt 

Grisningsresultat: ca 13 st födda grisar/kull, 

ca 18 st producerade per sugga 

och år 

Uppfödning: 700 grisar per år, uppfödningstid 

180 dagar, tillväxt 620 g/dag 

födelse-slakt 

Slaktresultat 2003: Köttprocent i medeltal: 

57,5%, slaktvikt 82 kg, andel i bäst 

betalda grupp: ca 90%, medelpris inkl 

KRAV-tillägg: 1534 kr 

fram till slakt. Är det höst och slakten närmar sig är det bättre att låta grisarna gå kvar på betet, tillväxten 

bromsar upp märkbart vid flytt under perioden 30-110 kg. Gyltorna går tillsammans med gruppen fram till 

slaktperioden, sedan i separat fålla fram till grisning. Hampshiregalten får sköta betäckningen av hybridgyltorna. 

Gyltorna flyttas i närheten av suggruppen för att brunsterna ska stimuleras och synkroniseras. 

Allroundhyddan på Tjulsta är ljus och rymlig. Foto: Ingela Adolfsson 

Hyddorna som används till alla kategorier djur 

byggs av stora fyrkantsbalar som ställs i en 

rektangel och förses med tak i form av 

presenning fastspänd på bågar. I hyddan finns 

rikligt med halm. Öppningen på gaveln 

avgränsas så att en våg kan ställas i passagen 

och där vägs slaktsvinen ut till slakt. Ett 

tidsödande arbete men viktigt eftersom 

slaktvikt och klassning är avgörande för 

KRAV-tillägget. 

Avelsarbete 

Tjulsta är ingen avelsbesättning, men producerar 

merparten av gyltorna i den egna besättningen 

i enlighet med KRAV:s regler om max 

10% inköp per år. Anders köper in renrasiga

lantras- och yorkshiregyltor till sin kärndel. Lantrasdjuren semineras med yorkshiresperma och yorkshiredjuren 

med lantrassperma, för att få fram korsningsgyltor till rekrytering. 

Anders har inte varit nöjd med lantrasdjuren, de har haft alldeles för dålig hållbarhet i hans besättning. De 

har svårt att konsumera tillräckligt med foder, blir magra och har svårt att bli dräktiga igen efter första 

kullen. De har inte heller fungerat bra i grupp. Fötter och klövar har också varit dåliga, problem med veka 

kotor och förvuxna klövar. Yorkshiredjuren har gått bättre, de är tuffare, äter bättre och håller hullet, de 

har också bättre ben och klövar. Men lynnet kan vara problem hos en del suggor, arga suggor är en fara 

för skötaren. 

Anders köper in 4-5 renrasiga dräktiga gyltor varje år, men det händer att han även köper dräktiga hybrider. 

Det finns inga ekologiska besättningar att köpa avelsdjur ifrån, och ofta får önskat grisningsdatum 

avgöra varifrån djuren kommer. Han väljer helst yorkshiresuggor till sin kärndel. Inköp av semin och renrasdjur 

gör att besättningen hänger med i avelsframsteget. Hampshiregaltar är fäder till de flesta slaktdjur. 

Både Anders och Kjell tycker det är trevligt att vistas 

mycket ute bland djuren. Foto: Ingela Adolfsson 


När Anders väljer vilka suggor han ska lägga på efter, 

tittar han först på modersegenskaperna, hur suggan 

mjölkar och kullen växer. Att avgöra om det förekommer 

korsdiande kan vara svårt, men man kan se 

om suggan ger bra med mjölk och att juvret fungerar. 

Antal födda och överlevande grisar är också viktigt. 

Därefter är det suggans uppträdande i gruppen, om 

hon klarar konkurrensen och håller hullet. Som tredje 

kriterium kommer lynnet, ilskna suggor används inte 

som mödrar, de blir överhuvudtaget inte långlivade i 

besättningen. Exteriöra detaljer som klövar, knipta 

ryggar och inverterade spenar tas också hänsyn till. 

Slaktsvinsegenskaperna är mycket viktiga men svåra att 

registrera i den egna besättningen. 

Utfodringen 

Fodret tillverkas på gården, med egen spannmål och baljväxter, och optimering av näringsinnehållet görs 

med inköpt gårdspremix: mineral/vitaminblandning som spetsats med potatisprotein. 

Slaktsvinsblandningen görs på följande vis: 

35% havre, 19,5% vete, 15% korn, 15% åkerböna, 

10% ärter och 5,5% premix Kompakt. 

Näringsinnehåll 0,57 g smb lysin /MJ. Denna 

blandning används till slaktsvin från 50 kg till 

slakt. För smågrisarna blandas 5% fiskmjöl in i 

slaktsvinsfodret, och suggorna får lite lägre 

premixinblandning. Samtliga får förhöjd Eselengiva 

i fodret. Utfodringen sker i automater 

med fri tillgång utom för sinsuggor och nära slakt. 

Alla grisar får ensilage som tillskott när de inte har 

bete. 

Några av Tjulstas grisar på väg för att svalka sig i gyttjepölen! 

Foto: Ingela Adolfsson 

Övrigt 

Det vore underbart att kunna köpa in dräktiga gyltor i lagom mängd för att fylla på i grupperna tycker 

Anders. Då kunde man köra med jämna och fulla grupper, slippa pucklar med för många suggor i gruppen, 

och det vore bra för både djur och människor. 


323232 

När man gör en genomgång som denna över 

avelsarbetets nuvarande utformning bland nötkreatur, 

får och svin i Sverige visar det sig att det 

finns stora likheter mellan djurslag. Man använder 

delvis samma metod för avelsvärdering, 

BLUP. Aveln är uppdelad på många raser både 

hos nötkreatur avsedda för köttproduktion och 

bland får. På svinsidan finns däremot mycket 

större populationer och färre raser att arbeta 

med, där är metodiken mer utvecklad och framstegstakten 

högre. Gemensamt för alla djurslag 

är att man har en stor tyngdpunkt på rena produktionsegenskaper 

(mjölk, kött, päls), medan de 

s k bruksegenskaperna (fruktsamhet, sjukdomsresistens, 

ben, klövar, lynne, aptit på grovfoder 

och modersegenskaper) saknas eller har låg vikt i 

det samlade avelsvärdet. 

Den viktigaste skillnaden mellan avelsmålet i 

konventionell och ekologisk produktion är ett 

bredare avelsmål för ekologisk produktion. Det 

är viktigt att djuren har en god konstitution som 

gör att de fungerar i en naturlig miljö. Det är 

viktigt att de kan kalva, lamma och grisa själva 

utan komplikationer som beror på att det naturliga 

urvalet satts ur spel till förmån för rena produktionsmål. 

I ekologisk produktion är också 

sjukdoms- och parasitresistens värdefulla egenskaper. 

Förmågan att producera på gårdens 

grovfoder och bete i större utsträckning än inköpta 

kraftfoder ger också förutsättningar för en 

hållbar uppfödningsmodell inför framtiden. 

Önskvärda förändringar 

För att tillgodose det bredare avelsmålet för 

ekologisk produktion finns flera möjliga avelsåtgärder. 

Vi kan först slå fast att en separat avel för 

ekologiska populationer inte är realistiskt i dagsläget. 

Vill man följa med i utvecklingen i produktionsegenskaper 

och vill man ha framsteg i 

bruksegenskaper med låg arvbarhet måste man 

utnyttja befintliga avelsprogram som blir allt mer 

internationella. Men så länge som vi har svensk 

avel kvar kan ekologiska uppfödare också påverka 

avelsorganisationerna att bredda sina avelsmål 

och styra över på en inriktning där mer vikt läggs 

vid bruksegenskaper. Med dagens förfinade 

metoder (BLUP, genkartering) finns förutsätt- 



BEHÖVS! 

ningar till framsteg. Men det krävs att man får en 

ny beräkning av de ekonomiska vikterna som 

styrs av hänsyn till djurens välfärd och människornas 

arbetsvillkor. 


Genom att sprida kunskapen om avel, och nyttan 

med registreringar genom KAP, PigWin och 

Fårkontrollen även i ekologiska besättningar, 

ökas underlaget för den nationella aveln. Om fler 

ekologiska uppfödare förstår vad avelsvärdena 

står för kan man få en effektivare användning av 

tillgängliga avelsdjur. Genom att göra ett aktivt 

val av handjur med de bästa produktionsegenskaperna 

har man mycket att vinna även i ekologisk 

produktion. Men försök hitta handjur som 

kombinerar köttillväxt med anlag för lätta kalvningar, 

bra lynne, hornlöshet, starka ben etc. 

Utnyttja semin men köp även in värdefulla handjur, 

du måste lära dig bedöma hur ett högklassigt 

djur ser ut och fungerar i din egen besättning. 

Gör urval på hondjurssidan för alla de viktiga 

bruksegenskaperna. Lär dig se skillnaden på bra 

och dåligt modersbeteende, lär dig se sambandet 

mellan kroppsmått och kalvningssvårigheter. 

Studera klövar och benställning och dess inverkan 

på rygg och gång. Tag vara på de hållbara 

djuren som ger stor livstidsproduktion och lite 

krångel. 

Genom att knyta kontakt och starta en dialog 

med avelsuppfödare, kan man som köpare ställa 

krav på avelsdjuren. Dialogen ger även information 

tillbaka till uppfödaren, som annars inte får 

veta hur livdjuren fungerar i bruksbesättningarna. 

Det är aldrig bortkastat att göra planerade parningar 

och aktiva gallringar även om du har en 

vanlig bruksbesättning. En uppfödare som gör 

ett bra avelsarbete på lång sikt får djur som är 

anpassade för just den miljön och som uppfödaren 

trivs med. Goda kunskaper och intresse för 

avel är en bra förutsättning antingen du vill sälja 

avelsdjur eller få en väl fungerande bruksproduktion.

Litteratur som använts till respektive avsnitt 

Boelling, D., Groen, A.F., Sörensen, P., Madsen, P. & Jensen, J. 

2003. Genetic improvement of livestock for organic farming 

systems. Livest. Prod. Sci., 80: 79-88. 

Holmberg, H. 2000. Rapport. Konsumentundersökning om 

ekologiska produkter/KRAV. LUI Marknadsinformation AB. 

Kelly, H.R.C., Browning, H.M., Martins, A.P., Pearce, G.P., Stopes, 

C. & Edwards, S.A. 2001. Breeding and feeding pigs for 

organic production. . The 4 th NAHWOA Workshop, 

Wageningen, 24-27 March, p. 86-93. 

Knap, P., Klont, R.E. & Diestre, A. 2003. Animal breeding and 

product quality. Paper G6.1. 54th meeting of European 

Association for Animal Production, Rome, Italy. 

Lund, V. 2002. Ethics and animal welfare in organic animal 

husbandry. Doctoral thesis, Vet. 137, Swedish University of 

Agricultural Sciences. 

Arthur, P. F., 1995. Double muscling in cattle: a review. Aust. J. 

Agric. Res., 46: 1493-1515. 

Athanasiadou, S., Arsenos, G. & Kyriazakis, I. Animal health and 

welfare issues arising in organic ruminant production systems. 

In: Organic meat and milk from ruminants. EAAP Publication 

no. 106. Proceedings of a joint international conference 

organised by the Hellenic Society of Animal Production and 

the British Society of Animal Science, Athens, Greece 4-6 

October 2001: 39-56. 

Baumang, R., Sölkner, J., Gierzinger, E. & William, A. 2001. 

Ecological total merit index for an Austrian dual purpose 

cattle breed. The 4 th NAHWOA Workshop, Wageningen, 24- 

27 March, p. 14-22. 

Danell, B. 1999. Produktionsbiologiska möjligheter och 

begränsningar – Djurmaterialfrågor. Finns det en framtid för 

svensk nötköttsproduktion?. Kungl. Skogs- och 

Lantbruksakademiens Tidskrift 13: 51-57. 

Eriksson, S., Näsholm, A., Johansson, K. & Philipsson, J. 2002. 

Genetic analyses of post-weaning gain of Swedish beef cattle 

recorded under field conditions and at station performance 

testing. Livest. Prod. Sci., 76: 91-101. 

Fjelkner, J. 2003. Underlag för konstruktion av ett urvalsindex för 

de svenska köttraserna. Examensarbete nr 245 vid 

Institutionen för husdjursgenetik, SLU. 

Frisch, J.E. & O´Neill, C.J. 1998. Comparative evaluation of beef 

cattle breeds of African, European and Indian origins. 2. 

Resistance to cattle ticks and gastrointestinal nematodes. 

Anim. Sci., 67: 39-48. 

Gasbarre, L. C., Sonstegard, T., VanTassell, C.P. & Padhila, T. 

2002. Detection of QTL affecting parasite resistance in a 

selected herd of Angus cattle. 7th World Congress on 

Genetics Applied to Livestock Production, August 19-23, 

Avel för ekologisk djurproduktion 

Nötavel 

Fåravel 

Beh, K.J., Hulme, D.J., Callaghan, M.J., Leish, Z., Lenane, I., 

Windon, R.G. & Maddox, J.F. 2002. A genome scan for 

quantitative trait loci affecting resistance to Trichostrongylus 

colubriformis in sheep. Anim. Genet., 33: 97-106. 

Bishop, S.C., Chesnais, J. & Stear, M.J. 2002. Breeding for disease 

resistance: Issues and opportunities. 7 th World Congress on 

LITTERATUR 

Nauta, W., Groen, A., Roep, D., Veerkamp, R. & Baars, T. 2003. A 

vision on organic animal breeding. Louis Bolk Inst., 

Driebergen, Holland. 40 pp. 

Olesen, I., Groen, A.F. & Gjerde, B. 2000. Definition of animal 

breeding goals for sustainable production systems. J. Anim. 

Sci., 78: 570-582. 

Postler, G. 2002. Naturgemässe Rinderzucht. Ganzheitliche 

Betrachtungsweisen in der naturgemässen Viehwirtschaft, Heft 

1. Munchen. ISSN 0945-876X. 

Pryce, J.E., Conington, J., Sørensen, P., Kelly, H.R.C. & Rydhmer, 

L. 2003. Breeding strategies for organic livestock. In: Animal 

Health and Welfare in Organic Agriculture. Ed. M. Vaarts et 

al. CABI. 

Simm, G., Conington, J., Bishop, S.C., Dwyer, C.M. & Pattinson, S. 

1996. Genetic selection for extensive conditions. Appl. Anim. 

Behav. Sci., 49: 47-59. 

2002, Montpellier, France. CD-ROM communication no. 13- 

07. 

Hirt, H., Bestmann, M., Nauta, W., Philipps, L. & Spoolder, H. 

2001. Breeding for health and welfare. Discussion report. The 

4 th NAHWOA Workshop, Wageningen, 24-27 March, p. 114- 

119. 

Miesenberger, J., Sölkner, J. & Essl, A. 1998. Economic weights for 

fertility and reproduction traits relative to other traits and 

effects of including functional traits into a total merit index. 

Proceedings international workshop on genetic improvement 

of functional traits in cattle; Fertility and reproduction, Grub, 

Germany, November 1997. Interbull bulletin no. 18: 78-84. 

Simm, G., Conington, J., Bishop, S.C., Dwyer, C.M. & Pattinson, S. 

Genetic selection for extensive conditions. Appl.Anim. 

Behaviour Sci., 49: 47-59. 

Sonesson, A. 1996. Användning av köttrastjurar i 

mjölkkobesättningar. Informell kurs vid Institutionen för 

husdjursgenetik. 

Stålhammar, H., Henningsson, T. & Philipsson, J. 1997. Factors 

influencing ultrasonic measures, muscularity scores and body 

measures in performance-tested dairy bulls and their 

usefulness as predictors of beef production ability in Friesian 

cattle. Acta Agric. Scand., Sect A., Animal Sci., 47: 230-239. 

Svensson, C., Hessle, A. & Höglund, J. 2000. Parasite control 

methods in organic and conventional dairy herds in Sweden. 

Livest. Prod. Sci., 66: 57-69. 

Internetreferenser 

Svensk Mjölk http://www.kunskapsbonden.svenskmjolk.se 2003- 

12-09. 

Svensk Avel http://www.svavel.se/doks/kott_avel.asp 2003-12- 

12. 

Svensk köttrasprövning http://www.kottrasprovningen.se 2003- 

12-12. 

Genetics Applied to Livestock Production, August 19-23, 

2002, Montpellier, France. CD-ROM communication no. 13-01. 

Conington, J., Bishop, S.C., Grundy, B., Waterhouse, A. & Simm G. 

2001. Multi-trait selection indexes for sustainable UK hill sheep 

production. Anim. Sci., 73: 413-423. 


Dwyer, C. M. & Lawrence, A.B. 1998. Variability in the expression of 

maternal behaviour in primiparous sheep: Effects of genotype 

and litter size. Appl. Anim. Behaviour Sci., 58: 311-330. 

Hohenboken, W.D. 1986. Inheritance of behavioural 

characteristics in livestock. A review. Anim. Breed. Abstr., 54, 

8: 623-639. 

Lambe, N.R., Conington, J., Waterhouse, A. & Simm, G. A genetic 

analysis of maternal behaviour score in Scottish Blackface 

sheep. Anim. Sci., 72: 415-425. 

Lantier, F., Moreno, C., Lantier, I., Berthon, P., Sarradin, P., Marc, 

D., Andréoletti, O., Beaumont, C., Cribiu, E. & Elsen, J.M. 

2002. Molecular approaches to disease resistance. 7 th World 

Congress on Genetics Applied to Livestock Production, 

Andersson, K., Lundeheim, N., Johansson, K., Rydhmer, L., Stern, 

S. & Johnson E. 1998. Nordisk avelsvärdering av svin. 

Rapport från Inst. för husdjursgenetik, SLU, Uppsala. 

Björkner, S, 2003. Nursing behaviour of sows in outdoor 

production. Exam work no. 255. Dept. Animal Breeding and 

Genetics, Swedish University of Agricultural Sciences. 

Bugarski, D., Cuperlovic, K. & Lunney, J.K. 1996. MHC (SLA) 

class I antigen phenotype and resistance to T. spiralis infection 

in swine: a potential relationship. Acta Vet. Beograd, 46: 115- 

126. 

Edwards, SA. 1995. Outdoor Pig Systems. Symposium on pig 

reproduction and artificial insemination. Madrid. 

Fernandez, J.A., Poulsen, H.D., Boisen, S. & Rom, H.B. 1999. 

Nitrogen and phosphorus consumption, utilisation and losses 

in pig production: Denmark. Livest. Prod. Sci., 58: 225-242. 

Grandinson, K., Lund, M.S., Rydhmer, L. & Strandberg, E. 2002. 

Genetic parameters for the piglet mortality traits crushing, 

stillbirth and total mortality, and their relation to birth weight. 

Acta Agric. Scand., Sect. A, Anim. Sci., 52: 167-173. 

Grandinson, K., Rydhmer, L., Strandberg, E. & Thodberg, K. 

2003. Genetic analysis of on-farm tests of maternal behaviour 

in sows. Livest. Prod. Sci., 83: 141-151. 

Herskin, M.S., Jensen, K.H. & Studnitz, M. 1998. Influence of 

timidity and social environment during lactation on maternal 

reactivity of outdoor sows. Acta Agric. Scand., Sect. A, Anim. 

Sci., 48: 230-236. 

Heyer, A., Andersson, H.K., Rydhmer, L. & Lundström, K. 2003. 

Once-bred gilts in a seasonal outdoor rearing system produce 

carcasses of satisfying technological and sensory meat quality. 

Dept. of Food Science, Swedish University of Agricultural 

Sciences. In manuscript. 

Hirt, H., Bestmann, M., Nauta, W., Phillips, L. & Spoolder, H. 

2001. The 4 th NAHWOA Workshop, Wageningen, 24-27 

March, p. 114-119. 

Hultén, F., Dalin A-M., Lundeheim, N. & Einarsson, S. 1995. 

Ovualtion frequency among sows group-housed during late 

lactation. Anim. Reprod. Sci., 39: 223-233. 

ITP, 2001. Gestion technique des tropeaux de truies, résultats des 

élevages en plein air. ITP-GTTT. France. 

Kanis, E. & de Greef, K. 2003. Breeding for environmental 

friendly pigs, an opportunity? Paper P4.6. 54th meeting of 

European association for Animal Production, Rome, Italy. 

Kiley-Worthington, M. 1993. Eco-agriculture: food first farming 

theory and practice. Souvenir Press. 

Knap, P., Klont, R.E. & Diestre, A. 2003. Animal breeding and 

product quality. Paper G6.1. 54th meeting of European 

association for Animal Production, Rome, Italy. 

Larsen, VA, Kongsted, AG. 2001. Frilandssohold. Produktion, 

foderforbrug, udsaetningsårsager og graesdaekke. Danmarks 

JordbrugsForskning, rapport nr 30, husdyrbrug. 46 pp. 

Leufvén, S. 2003. Säsongsanpassad smågrisproduktion utomhus. 

Examensarbete. Inst för husdjursgenetik, SLU, Uppsala. 

Manuskript. 

Lundeheim, N., Nyström, P-E. & Andersson, K. 1995. Outdoor vs 

indoor raising of growing/finishing pigs. Does a 

genotype*environment interaction exist? 46th meeting of 

European Association for Animal Production EAAP, Prague, 

Czech Republic. 


Svinavel 

August 19-23, 2002, Montpellier, France. CD-ROM 

communication no. 13-12. 

McEvan, J.C. & Kerr, R.J. 1998. Further evidence that major genes 

affect host resistance to nematode parasites in Coopworth 

sheep. 6 th World Congress on Genetics Applied to Livestock 

Production, 1998, Armidale, NSW, Australia, January 11-16, 

1998. Volume 27, pp 335-338. 

Pryce, J. E., Conington, J. Sørensen, P., Kelly, H.R.C. & Rydhmer, 

L. 2003. Breeding strategies for organic livestock. In: Animal 


al. CABI. 

Internetreferens 

Merino Genetic Services, http://www.mla.com.au/mgs/, 2003-11- 

18. 

Merks, J.W.M. 1988. Genotype x environment interaction in pig 

breeding programmes. Doctoral thesis, Inst. for Animal 

Production, Zeist, The Netherlands. 

Merks, J. 2003. A pig breeders view on organic breeding. Handout 

from the workshop An evaluation for future animal breeding 

strategies and initiatives for future organic animal breeding cooperation 

in Europe. Louis Bolk Inst. Driebergen, The 

Netherlands. 

Nauta, W., Groen, A., Roep, D., Veerkamp, R. & Baars, T. 2003. A 

vision on organic animal breeding. Louis Bolk Inst., 

Driebergen, Holland. 40 pp. 

Pryce, J.E., Conington, J., Sørensen, P, Kelly, HRC & Rydhmer, L. 

2003. Breeding strategies for organic livestock. In: Animal 


al. CABI. 

Rauw, W.M., Kanis, E., Noorhuizen-Stassen, E.N. & Gommers, 

F.J. 1998. Undesirable side effects of selection for high 

production efficiency in farm animals: a review. Livest. Prod. 

Sci., 56: 15-33. 

Rydhmer, L. & Andersson K. 2003. Avel för en uthålligare 

svinproduktion. Ekologiskt lantbruk, Konferens, Ultuna 18- 

19 november 2003, s. 89-94. 

Rydhmer, L. & Leufvén, S. 2001. Smågrisproduktion utomhus. 

Ekologiskt lantbruk, Konferens, Ultuna 13-15 november 2001, 

s. 257-261. 

Stern, S. 1994. Lean growth in pigs: Response to selection on high 

and low protein diets. Doctoral thesis, report no 108, Dept. 

Animal Breeding and Genetics, Swedish University of 

Agricultural Sciences. 

Stern, S., Heyer, A., Andersson, H.K., Rydhmer, L. & Lundström, 

K. 2003. Production results and technological meat quality for 

pigs in indoor and outdoor rearing systems. Acta Agric. 

Scand., Sect. A, Animal Sci., 53: 166-174. 

Sundrum, A. 2001. Managing amino acids in organic pig diets. The 

4 th NAHWOA Workshop, Wageningen, 24-27 March, p.181- 

191. 

Van Erp., A.J.M., Molendijk, R.J.F., Eissen, J.J. & Merks, J.W.M. 

1998. Relation between ad libitum feed intake of gilts during 

rearing and feed intake capacity of lactating sows. Paper 

G5.10. 49th meeting of European association for Animal 

Production, Warsaw, Poland. 

Vangen, O., Holm, B., Rossly, T., Vasbotten, M., Valros, A. & 

Rydhmer, L. 2002. Genetic variation in maternal behaviour of 

sows. 7th World Congress on Genetics Applied to Livestock 

Production. Montpellier, France. CD-rom Communication no. 

14-12. 

Wallenbeck, A. & Rydhmer, L. 2003. Bra grisar i ekologisk 

produktion. Vilka egenskaper kännetecknar bra suggor? 

Ekologiskt lantbruk, Konferens, Ultuna 13-15 november 2001, 

s. 242. 

Yazdi, M. H., Lundeheim. N., Rydhmer, L., Ringmar-Cederberg, E. 

& Johansson, K. 2000. Survival of Swedish Landrace and 

Yorkshire sows in relation to osteochondrosis, a genetic study. 

Anim. Sci., 71: 1-9. 

Internetreferens 

Quality Genetics http://www.qgenetics.com, 2003-12-12.

Svensk Avel 

Huvudkontor Örnsro, 532 94 Skara 

Tel 0511-267 00 

www.svavel.se 

Svensk Köttrasprövning 

Lars Lindell, Tel 018-36 66 93 

www.kottrasprovningen.se 

Sveriges Nötköttsproducenter 

Inger Pehrsson, Holms gård, 305 92 Holm 

Tel 035-381 37 

notkottsproducenter.se 

Swedish Meats 

121 86 Johanneshov 

Tel 0771-51 05 10 

www.swedishmeats.com 

Svenska Avelspoolen AB 

Vasagatan 29, 541 31 Skövde 

Tel 0500-48 30 65 

www.avelspoolen.se 

Nordiska Avelsföreningen för Biffraser 

(NAB) 

Swedish Meats, Box 257, 751 05 Uppsala 

Tel. 018-16 76 22 

Svenska Angusföreningen 

Kerstin Bertilsson, Skattagården , 430 20 Veddige 

Tel 0340-306 49 

www.angus-se.com 

Svenska Fåravelsförbundet 

Stefan Karlsson, Isåsa Nyhem , 571 93 Nässjö 

Tel. 0380-748 45, kansli 018-31 72 00 

www.faravelsforbundet.com 

Sveriges Lammköttsproducenter 

Tomas Olsson, Norrby Gård, 736 92 Kungsör 

Tel 0227-20137 

www.lammproducenterna.org 

Rasföreningen Gotlandsfår 

Birgit Fag, Gunneryd, 563 93 Gränna 

Tel 036-520 14 www.silverlock.se 

Föreningen Gutefåret 

Gillberga gård, 697 92 Pålsboda 

Tel 0582 - 420 50 www.algonet.se/~gutefar 

ADRESSER 

Nöt 

Får 

Svenska Blonde d’Aquitaineföreningen 

Dan Nilsson, Skållebyn 310, 662 97 Åmål 

Tel 0532-250 66 

www.blonde.mu 

Svenska Charolaisföreningen 

Tauno Turtinen, Långgatan 18, 532 18 Axvall 

Tel 0511-625 97 

www.charolais.nu 

Svenska Herefordföreningen 

Sven Christensen, Rosenholmsvägen 14, 640 30 

Hälleforsnäs 

Tel 0157-401 00 

www.hereford.nu 

Highland Cattle föreningen 

Johan Olsson, Mörtfors Torshult, 572 96 Fårbo 

Tel 0490-710 88 

www.highland.nu 

Svenska Limousinföreningen 

Håkan Bengtsson, Backen Brännelyckevägen 84, 

260 41 Nyhamnsläge 

Tel 042-34 60 23 

www.limousin-se.info 

Svenska Simmentalföreningen 

Lars Svensson, Brunnsgatan 22, 268 31 Svalöv 

Tel 0418-66 21 66 

www.simmental.se 

Svenska Finullsföreningen 

Bo Fredriksson, Petters Sätilavägen 386, 430 33 

Fjärås 

Tel 0300-54 54 36 

Ryaklubben 

Agneta Hjerpe, Torphyttan 41 Näset, 711 91 

Lindesberg 

Tel 0581-664 87 ryaklubben.nu 

Svenska Leicesterfårföreningen 

Ragnar Jonsson, Pl 16236, 441 92 Alingsås 

Tel 0322-635380 

Svenska Suffolkföreningen 

Lena Karlsson, Porrarp 5380, 280 22 Vittsjö 

Tel 051 - 260 10 


Föreningen Svenska Allmogefår 

Anita Johansson, Vårfru, Kävra 11, 745 91 Enköping 

Tel 0171-41 31 50 www.allmogefar.se 

Quality Genetics HB 

244 82 Kävlinge 

Tel. 046-72 14 40 

www.qgenetics.com 

Svenska Avelspoolen AB 

Vasagatan 29, 541 31 Skövde 

Ekokött 

Box 412, 751 06 Uppsala 

Tel. 018-56 04 07 

www.ekokott.org 

Ekologiska Lantbrukarna 

Sågargatan 10 A, 753 18 Uppsala 

Tel. 018-10 10 06 

www.ekolantbruk.se 

Institutionen för husdjursgenetik 

Sveriges lantbruksuniversitet 


Tel. 018-67 10 00 

www.hgen.slu.se 

Hereford: 

Galtås Polled Hereford 

Helen och Göran Jonsson, Tranås 

Tel 0140-611 12 

Gylteboda Hereford 

Jan Nilsson, Vittaryd 

Tel 0370-450 00 

Gotlandsfår: 

Gynge gård 

Katarina och Leif Fritjofsson, Aneby 

Tel 0140-230 53 


Svin 

Ekologiskt 

Svensk Texelförening 

Torgil Möller, Kåphult, 310 20 Knäred 

Tel 0430-440 50 

Tel. 0500-48 30 65 

www.avelspoolen.se 

Sveriges Grisproducenter 

LRF, 105 33 Stockholm 

Tel. 08-787 53 84 

www.grisproducenter.org 

KRAV 


Tel. 018-10 02 90 

www.krav.se 

IFOAM 

Inger Källander, Gäverstad Gård, 614 94 Söderköping 

Tel. 011-700 93 

www.ifoam.org 

Sveriges Lantbruksuniversitet 

Centrum för uthålligt lantbruk, CUL 

Sveriges Lantbruksuniversitet 


Tel. 018-67 35 71 

www.cul.slu.se 

KRAV-anslutna avelsbesättningar 

Charolais: 

Sofielunds gård 

Rolf Lydahl, Flen 

Tel 0157-720 15 

Angus: 

Skattagården 

Jan och Kerstin Bertilsson, Veddige 

Tel 0340-306 49 

Det finns, vad vi vet, ingen samlad förteckning 

över ekologiska avelsbesättningar. 

Ekokött tar gärna emot tips för sammanställning, 

adress se ovan.

RASGALLERI forts. 

Tyngre köttfår, forts. Vita lantraser 

Suffolk Ostfriesiskt mjölkfår Texel Finull 

Svin 

SVIN 

Lantras Yorkshire 

Hampshire Duroc 

Foto rasgalleri: Samtliga nötkreatur: Elisabeth Theodorsson genom Svensk Avel. Svin: duroc Klingvall 

genom Norsvin, övriga genom Quality Genetics. Samtliga får: Birgit Sturesson genom Svenska 

Fåravelsförbundet 

Omslagsfoto: Jonas Alarik

Avel i ekologiska besättningar - HS Konsult - Hushållningssällskapet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?