H - Västerbottens museum

on a Kaj sa j3a klaffen del] värnen
ejn som iorschto ma
(ANNA-LISA KAMF)
Nu järä sä, att ja ha brano gött om tin å lev på farganga, s'atte
nu kön man ju kömma sä ut na värv öm sänn. Ått Barnensdag
gjol ja mä'n rektin stassrejs å cykle helle vejen bå dit å darn
å dro in lufta hä söm gall, för hä ska ju vara sä bra, å stu-tejven
hadd no blåst å mä, då ja kömme fram., men gu va ja förardes
på cykelåkara söm brejd ut sä, söm däm rådd öm vegen, myttje
minner rädd va ja för bilfea, söm dörre på för i tin, å hä fast
ja kömme i delo ve'n bilkar, som köl söm 'n göjv å hä sto ba
sputn å kappa min vart dynju sä feaktut, att ja vort närapå mållös,
men ja fick mä då ått, å en ny kapp gatt'n rust mä, tjenlit
vare. Allt no sä vare då öm Barnens-dag, å ja kömme fram ba
rejält, å falke vare i stan lick sä tjockt å sä myttjen grannklea såg
ja, atte ja känt mä raktut enkel åttel snyten, söm pösst ti skinnkragana
å kanske jär skylle för dem aller så mång schlanta. Å
kön då vara hä, att dem dra på sä skinna oppdill, hä dö dem ju
int å, men gussris silkesstrompen, söm jär sä tunn att du si
åren på människa, å dyr jär dem å sch vag då dell, men hä jett
ju vara nan karauschling, söm ha hitte på mode denna. Skull 'e
int pass å vara nalta hull nu, töcke tider söm ve ha, krige å korta
på allte som jär. Jäsingen å hä, öm ja hadd tag ti finherra
som reger å ställ dill kriga, no täntj ja hä skull gå an å få dem
mör. Ja köm väl ihög göbben min, hörrä fale han var, å 'n kalv
va ja ju, då ja to sönnstraffe, men han kömme han ve blanknjap-
47