H - Västerbottens museum

H - Västerbottens museum H - Västerbottens museum

22.09.2013 Views

långt fält, der hufwudpersonen är en Riddare med hjelm och wajande fjäderbuske, hållande en dolk i wenstra handen; öfvver honom fladdrar en fana; på ömse sidor om honom krigsknektar med långa, dragna swärd, med fästet i korsform höj dt i luften. Den ene af dem omsluter med handen håret af ett afhugget hufwud; en annan bakom bär på ett spjut en half naken kropp med nedhängande armar, medan blod sprutar ur andra delen af kroppen. Till höger synes en rödklädd bödel med hillebard och längst bort till wenster flere lansbärare och en byggnads tak med ett litet rundt torn." Tyvärr kunna vi icke med säkerhet avgöra vilken händelse som åsyftas med denna innehållsrika bild. Det ligger nära till hands att tänka på David och Goliat, men många detaljer tala emot detta antagande. Det är sannerligen inte lätt att med utgångspunkt från Pahls akvareller göra sig en rättvis uppfattning om de rent konstnärliga kvaliteterna i Umeå landskyrkas målningar. Figurteckningen växlar i säkerhet och det kan icke helt och hållet bero på kopisten. I några fall äro linjerna påfallande säkert och elegant dragna (t. ex. den nyssnämnda scenen med krigshärarna) och i andra utan någon elegans alls (t. ex. Inridandet i Jerusalem, fig. 9). En genomgående svaghet har Pahl själv framhållit. Alla ögon äro tecknade en face och alla näsor i profil, huru ansiktena än äro vända. Kompositionen av figurgrupperna eller av bildfälten är icke så särskilt elegant och gör icke i något fall intryck av att vara originell. Målaren har anlitat förebilder av olika slag. Det är livligt att beklaga att det i Aschanseus' berättelse omnämnda porträttet av Herr Ragvald icke kom fram och blev kopierat efter kyrkans brand. Där kunde man ju ha väntat att få se en självständig prestation av målaren. Om detta porträtt överhuvudtaget existerat, torde det ha haft sin plats i den nedre del av målningarna på korets norra vägg som doldes avläktaren. Beträffande färghållningen är icke mycket av vikt att säga. Av akvarellkopiorna kunna vi sluta till att koloriten varit ganska 34

¿t» •?/« Fig. 10. Den helige Erasmus iklädes en glödande pansarskjorta. brokig och icke uppvisat den dragning till en medveten förenkling av färgskalan i dekorativt syfte, som karakteriserar de ledande konstnärerna under 1500-talets början. Rött och grönt, brunt och blått, svart, grått och vitt samt flera variationer av 35

långt fält, der hufwudpersonen är en Riddare med hjelm och<br />

wajande fjäderbuske, hållande en dolk i wenstra handen; öfvver<br />

honom fladdrar en fana; på ömse sidor om honom krigsknektar<br />

med långa, dragna swärd, med fästet i korsform höj dt i luften.<br />

Den ene af dem omsluter med handen håret af ett afhugget<br />

hufwud; en annan bakom bär på ett spjut en half naken kropp<br />

med nedhängande armar, medan blod sprutar ur andra delen af<br />

kroppen. Till höger synes en rödklädd bödel med hillebard och<br />

längst bort till wenster flere lansbärare och en byggnads tak med<br />

ett litet rundt torn." Tyvärr kunna vi icke med säkerhet avgöra<br />

vilken händelse som åsyftas med denna innehållsrika bild. Det<br />

ligger nära till hands att tänka på David och Goliat, men många<br />

detaljer tala emot detta antagande.<br />

Det är sannerligen inte lätt att med utgångspunkt från Pahls<br />

akvareller göra sig en rättvis uppfattning om de rent konstnärliga<br />

kvaliteterna i Umeå landskyrkas målningar. Figurteckningen<br />

växlar i säkerhet och det kan icke helt och hållet bero på<br />

kopisten. I några fall äro linjerna påfallande säkert och elegant<br />

dragna (t. ex. den nyssnämnda scenen med krigshärarna) och i<br />

andra utan någon elegans alls (t. ex. Inridandet i Jerusalem,<br />

fig. 9). En genomgående svaghet har Pahl själv framhållit.<br />

Alla ögon äro tecknade en face och alla näsor i profil, huru ansiktena<br />

än äro vända. Kompositionen av figurgrupperna eller<br />

av bildfälten är icke så särskilt elegant och gör icke i något fall<br />

intryck av att vara originell. Målaren har anlitat förebilder av<br />

olika slag. Det är livligt att beklaga att det i Aschanseus' berättelse<br />

omnämnda porträttet av Herr Ragvald icke kom fram och<br />

blev kopierat efter kyrkans brand. Där kunde man ju ha väntat<br />

att få se en självständig prestation av målaren. Om detta porträtt<br />

överhuvudtaget existerat, torde det ha haft sin plats i den<br />

nedre del av målningarna på korets norra vägg som doldes avläktaren.<br />

Beträffande färghållningen är icke mycket av vikt att säga.<br />

Av akvarellkopiorna kunna vi sluta till att koloriten varit ganska<br />

34

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!