Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
över honom, hugger fast i ena låret och rister honom, som katten<br />
råttan. Lindahl, som under den så vunna fristen fått spjutet<br />
klart, är emellertid snart på platsen. I full fart ränner han på<br />
odjuret, sätter honom spjutet i bringan, pressar björnen upp<br />
emot ett träd och håller honom så. Björnen, som ännu tycks<br />
vara vid fulla krafter, begynner då bita i spjutskaftet så att flisor<br />
yra omkring. Men då — och detta tycktes Lindahl hålla för<br />
det enda märkliga i hela äventyret — då hoppar Boff upp på<br />
björnens rygg, hugger fast i nackskinnet och håller upp huvudet<br />
så att han icke kan bita till längre. Snart kommer den andra<br />
jaktkamraten till, och — modigare än olyckskamraten — sätter<br />
även han spjutet i björnens kropp, varpå denne lägges ikull.<br />
"Och då var han genast död", brukade Lindahl sluta förtäljandet<br />
av denna äventyrliga jakt, "det var endast ilskan som höll livet<br />
i honom." Den bitne mannen hemforslades, blev snart återställd<br />
och led märkligt nog intet framtida men av att ha varit<br />
i björnens käftar. På björnjakt gick han dock aldrig mer.<br />
Många äventyr under björnjakter var denne man med om. Så<br />
berättas, att han en gång, när det var omöjligt få ut björnen ur<br />
idet, och detta dessutom tydligen låg mycket illa till, lät nedhissa<br />
sig av en man i vardera benet, huvudstupa i ett björnide, och så<br />
sköt en björn samt sedan med ett spjut nedstack ej mindre än<br />
fyra björnar i samma ide. Prosten Lindahl gick sedan under<br />
namnet: "Björn-Olle".<br />
För att belysa mannens stora förmåga att röra sig i skog och<br />
mark kan följande andragas. Unghundar brukade han inöva till<br />
rävfångst på följande sätt. När ymnig lös snö fallit alnsdjup på<br />
hösten, gick han ut med ungdomarna i morgongryningen och<br />
tog an första rävspår. Så började den vilda jakten över berg<br />
och dal, sjö och myr — han springande efter i början men vanligen<br />
innan kvällen före hundarna. Och mer än en gång lär<br />
jakten slutat så, att han fasttog den uttröttade räven, som hundarna<br />
så fingo bita ihjäl. "Så inövade", sade han, "släppte hans<br />
hundar sedan ingen jagad räv med livet."<br />
2 17