H - Västerbottens museum

förgångsmän, förbinda sig att aldrig spela kort här i kyrkobyn,
d. ä. kyrkovallsstugorna, skolehemmen, Kullerbacka eller övriga
här av enskilda ägande hus, varken om pengar eller som man
kallar det, för ro skull? — Besvarat med allmänt ja.
2) Vilja desamme även förbinda sig att aldrig här för att dricka
besöka sådana ställen, där starka drycker utminuteras? —
Besvarat med allmänt ja.
3) Vilja de, som hittills hemligen eller uppenbarligen utminuterat
starka drycker, vid betraktandet av det myckna onda som
de därigenom åstadkomma, självmant avsäga sig denna nesliga
rörelse, samt förbinda sig att aldrig mer återtaga den? — Besvarat
med allmänt ja.
4) Vilja socknemännen lova, att aldrig härefter utminutera
eller eljest till salu hålla starka ¡drycker, samt att icke införa till
församlingen mera brännvin, än vad var och en eller dess grannar
för eget behov har av nöden såsom medicament och eljest
måttligt brukat? — Besvarat med allmänt ja.
Även en annan punkt besvarades med allmänt ja, och den innehöll
uppmaning att icke lämna starka drycker till söner eller
tjänare samt att föra ett gudfruktigt liv.
Två ordningsmän tillsattes att vaka över detta besluts efterlevnad.
Kronolänsmannen på platsen yrkade desslikes på att
beslutet skulle underställas Konungens Befallningshavande för
stadfästelse samt att ett vite för överträdelse skulle sättas till 3
Rd. 16 S. Banco att delas till hälften mellan församlingens fattige
och angivaren. Även detta besvarades med allmänt ja.
Prosten Lindahl var tydligen den man, som behövdes i dessa
tider och trakter. Mycket folk kom uppför Ångermanälven för
att skaffa sig utkomst. Skogarna voro stora, och villebrådet rikligt.
Fisk fanns det gott om i de stora sjöarna. Möjlighet att
få sig ett nybygge var lätt. När dessa människor, vilka levat i
stor isolering och under mycket enkla former, kommo fram till
kyrkplatsen, kunde deras små besparingar snart fördärvas i
dryckenskap och kortspel och hemmet därmed försummas.
13