H - Västerbottens museum

2. Att en ko, som under renarnas springtid i September månad
ej grundlagt egenskapen att nästa vår bära kalf (tagit kalf),
utan kommit i det skick, att hon den påföljande sommaren skall
blifva gall, d. v. s. utan kalf — på hösten och vintern blir galen
så, att den omöjligt kan hållas qvar i renhjorden, utan när den
med tillhjelp af hunden drifves från ena sidan till hjorden, så
springer den med ursinnig fart midt igenom renhjorden till skogs
åt andra sidan, hvarigenom renhjorden blir skrämd så att renarna
rusa hvardera åt sitt håll. Har en sådan renko från sistgångne
sommar kalf som henne åtföljer, då kan hon lugnas derigenom,
att man endast slagtar hennes kalf, men i annat fall
måste hon sjelf slagtas.
4. Om arfskifte.
Dör mannen, bör enkan bära mannens mössa till sorgetecken
under sorgetiden.
Efter skedt dödsfall skola samtliga den dödes arfvingar sammankomma
på lämplig och öfverenskommen tid och ställe för att
hålla arfskifte. Då tillkallas ock tvänne ojäfviga vittnen att
öfvervara arfskiftet. Finnas omyndiga barn, anmodas en mansperson
att bevaka de omyndigas rätt.
Vid arfskifte afräknas först boets gäld, sedan aftages den efterlefvande
makans fördel. Denna består af följande delar, då de
finnas i boet:
1. halfva kåtatältet;
2. en korren jämte seltyg och lappsläde;
3. kokgryta med dess kedja jämte en slef och en skål;
4. fästningsringen och egna gångkläder.
Utom sistnämnda fördel skall efterlevande make bekomma
hälften af all återstående egendom, och barnen eller aflidna
makens sido- eller bakarfvingar taga andra hälften. Sedan lotterna
blifvit lagda i lika stora delar, bestämmas genom lottkastning,
hvem lotten tillhör.
9