H - Västerbottens museum

Försäljning af en ren får ej ske af annan än rätt egare eller
af den, som egaren satt i sitt ställe.
Den, som vårdar renen, skall för egarens räkning hafva uppsigt
öfver de lämpligaste slagtrenarna. Hvad brunstoxarna beträffar,
bör han i rätt tid slagta eller genom kastrering bevara
dem utan afmagring till vintern.
Renens vårdare skall hvarje år vid därtill lämplig tid göra
räkning och reda inför egaren öfver alla de renar han under
året vårdat, eller om hvilka han vet, att de vårdats hos någon
annan lapp. Ett streck för stycket af hvarje slag fullvuxna renar
inskäres på hvar sin sida af en karfstock, och ett spår i kanten
skäres för hvarje kalf. Vid detta tillfälle erlägger egaren lön
för vården efter renarnas antal.
Vårdaren skall hafva rättighet att af hvarje ren, som han
slagtar för egarens räkning, taga sig till godo slagtarmåltiden,
hvartill användas lefver, mellangärde, färglös blod*) och en del
af tarmkäxet. Detta så framt ej egaren annorlunda öfverenskommit
med vårdaren.
Lon för renars vård erlägger ej egaren till någon annan lapp
än den, som är tingad till rätt vårdare, om än renarna tillrättaskaffas
af andra lappar.
Om räkning är gjord och vårdarelön erlagd, men en eller flere
vid räkningen ej upptagna renar tillrättafås efteråt, då skall
vårdaren hafva rätt till vårdarelön för dessa liksom för öfriga
redovisade renar.
3. Om sjuka renar.
Märker vårdare, att annans ren, som är i hans vård, blivit
sjuk, skall han taga vittnen därpå; och anses sjukdomen kunna
*) När blodet af slagtade renar stått en stund och svalnat, sjunker dei
röda ämnet till botten, men det finaste och läckraste ämnet flyter ofvanpå
såsom en färglös klar olja eller tunt gelé. Detta ämne föraktas af många
svenskar och slås ut såsom odugligt, men lappen vet att taga vara därpå.
[Not i manuskriptet.]
7