H - Västerbottens museum
H - Västerbottens museum H - Västerbottens museum
Johannes Mörtseli. Den tillämpas och efterlefves ännu af alla nomadiserande lappar. Deras levnadssätt kräfver oundgängligt dessa ordningsreglor." Två år senare insände han ett tillägg, som jag nu vid utredigeringen inpassat i huvudtexten (se not 3). Mörtselis studie utgör ett värdefullt tillskott till litteraturen om lapparna, enär den klart och koncist behandlar ett ämne, som blott sällan beaktats. Även efter Erik Solems stora och uttömmande arbete, "Lappiske rettsstudier'" (Instituttet for sammenlignende kulturforskning, Serie B: XX/V, Oslo 1933), förtjänar den komma i tryck. Ernst M an k e r. 2
1. Om renmärken, som inskäras på renens öron. En hvar skall tillgodonjuta rätt till de renmärken, som han ärft, förvärft eller utan klander uppfunnit. Å nyo uppfunnet märke får ej begagnas på någon ren förr, än det är till beskådning pålyst i kyrka tre kyrkohelger, vid hvilka lappska allmogen är tillstädes, och om inom ett år efter första pålysningen ingen kunnat klandra detsamma: detta alt vid förlust af de renar, på hvilkas öron det klandervärda märket blifvit satt. 2 ) Nya renmärken äro ej giltiga i följande fall: 1. om det nya märket så nära öfverensstämmer med något af någon annan brukadt märke, att det senare med lätthet eller med ett enda af de små knifspåren kan förvandlas till fullkomlig likhet med det förra; 2. om det nya märket slutligen befinnes icke vara nytt, utan ett sådant, som förut är brukadt med laglig eganderätt. Finnas tvänne renegare, som på sina renar hafva samma (d. v. s. lika tillskurna) märken, skall den bibehållas vid eganderätten till sitt märke, hvilken kan visa, att hans märke har högre ålder. Den andre måste skaffa annat lagligt märke för sina renar; och därefter eger den förre att såsom välfången egendom tillegna sig alla de renar, som befinnas bära det äldre märket. Kan ej i afseende på sådana likformiga märken utredas, hvilketdera har högre ålder, böra bägge egarne göra lagliga samtidiga förändringar på sina märken, så att de ej mera kunna förblandas med hvar andra; och kommer sedan fram någon ren, som bär det oförändrade märket, delas värdet af en sådan ren lika emellan dem, som förut egt likformiga märken. Rum för de lagliga förändringarne af renmärken äro fyra, nämligen: 1. högra örats framsida; 2. högra örats baksida; -) Se noten på sid 6. U t g. 3
- Page 3: VÄSTERBOTTEN
- Page 6 and 7: REDAKTION: LARS \VI C K S T R Ö M
- Page 8 and 9: I 1' öreningsmed delan Jen 14 1 By
- Page 11: I N M E M O R I A M LÄROVERKSADJUN
- Page 14 and 15: Red. kan alltfort glädja sig åt e
- Page 16: M O T I V F R A N S T R A N D G o u
- Page 19 and 20: T V Ä T T E R S K O R Oljemålning
- Page 22 and 23: C j o u a c K e å r 1Q 4 O
- Page 27: .agar, af ålder gallande kos la|:>
- Page 31 and 32: Utom de i nyss nämnda rummen för
- Page 33 and 34: Försäljning af en ren får ej ske
- Page 35 and 36: 2. Att en ko, som under renarnas sp
- Page 37 and 38: ° i c Livet i A.sele ior 100 år s
- Page 39 and 40: förgångsmän, förbinda sig att a
- Page 41 and 42: 90-årig dog år 1898 såsom kyrkoh
- Page 43 and 44: över honom, hugger fast i ena lår
- Page 45 and 46: AV RUNE NORBERG yrka nmgarna Den 25
- Page 47 and 48: Fig. 2. Marias födelse. talet vore
- Page 49 and 50: Fig. 3. Marie bebådelse. sätt är
- Page 51 and 52: Fig. 5. Jungfrun och enhörningen,
- Page 53 and 54: Fig. 6. Krubban i Betlehem. förvå
- Page 55 and 56: Fig. 7. Jesu omskärelse. utgå str
- Page 57 and 58: Fig. 8. Flykten till Egypten. helgo
- Page 59 and 60: Fig. 9. Jesu inridande i Jerusalem.
- Page 61 and 62: ¿t» •?/« Fig. 10. Den helige E
- Page 63 and 64: Fig. 12. Den helige Dionysius halsh
- Page 65 and 66: kyrka i Uppland och en okänd mäst
- Page 67 and 68: Då n Jakoj} A nersa < (ARTUR OLOFS
- Page 69 and 70: störn å dra opp en dammluck nalta
- Page 71 and 72: «E/korren gick ujipa ängen ock sl
- Page 73 and 74: on a Kaj sa j3a klaffen del] värne
- Page 75 and 76: söm jär studere, sa ja, int kön
- Page 77 and 78: . . . skelettet är uppsatt för de
1. Om renmärken, som inskäras på renens öron.<br />
En hvar skall tillgodonjuta rätt till de renmärken, som han<br />
ärft, förvärft eller utan klander uppfunnit. Å nyo uppfunnet<br />
märke får ej begagnas på någon ren förr, än det är till beskådning<br />
pålyst i kyrka tre kyrkohelger, vid hvilka lappska allmogen<br />
är tillstädes, och om inom ett år efter första pålysningen ingen<br />
kunnat klandra detsamma: detta alt vid förlust af de renar, på<br />
hvilkas öron det klandervärda märket blifvit satt. 2 )<br />
Nya renmärken äro ej giltiga i följande fall:<br />
1. om det nya märket så nära öfverensstämmer med något af<br />
någon annan brukadt märke, att det senare med lätthet eller med<br />
ett enda af de små knifspåren kan förvandlas till fullkomlig likhet<br />
med det förra;<br />
2. om det nya märket slutligen befinnes icke vara nytt, utan<br />
ett sådant, som förut är brukadt med laglig eganderätt.<br />
Finnas tvänne renegare, som på sina renar hafva samma (d.<br />
v. s. lika tillskurna) märken, skall den bibehållas vid eganderätten<br />
till sitt märke, hvilken kan visa, att hans märke har högre<br />
ålder. Den andre måste skaffa annat lagligt märke för sina<br />
renar; och därefter eger den förre att såsom välfången egendom<br />
tillegna sig alla de renar, som befinnas bära det äldre märket.<br />
Kan ej i afseende på sådana likformiga märken utredas, hvilketdera<br />
har högre ålder, böra bägge egarne göra lagliga samtidiga<br />
förändringar på sina märken, så att de ej mera kunna förblandas<br />
med hvar andra; och kommer sedan fram någon ren, som<br />
bär det oförändrade märket, delas värdet af en sådan ren lika<br />
emellan dem, som förut egt likformiga märken.<br />
Rum för de lagliga förändringarne af renmärken äro fyra,<br />
nämligen:<br />
1. högra örats framsida;<br />
2. högra örats baksida;<br />
-) Se noten på sid 6. U t g.<br />
3
Change language