H - Västerbottens museum

på vederbörande skala betecknas såsom alldeles odugligt för
fisk. Sänkningsföretaget synes honom fullkomligt meningslöst,
medförande död och förintelse av allt levande utan någon vinning.
I brev 20/10 1940 skriver han: "Vattnet i strömmen är
nu åter förskräckligt; all fisk dör, inte enbart den., som gått upp
i fjärden och strömmen, utan även vid mynningen utanför." —
En följd av den vandaliserande framfarten är f. ö. även badplatsernas
förstöring. Man vill hoppas, att en klarare uppfattning
av sjösänkningarnas innebörd skall vinna insteg hos jordägar-
Högfjärden har tidigare varit en mycket fiskrik sjö. Där
fanns, liksom i Gärdefjärden, abborre, lake, ål, mört, braxen,
gädda och siklöja samt i någon mån harr, och särskilt siklöjfisket
var ekonomiskt betydelsefullt och gav ett värdefullt tillskott
till den ofta något ensidiga kosten. Men 1934 slutfördes
en sänkning av sjön på betydligt över 1 meter, varav fiskbeståndet
icke undgick att menligt påverkas. Då emellertid Högfjärdens
stränder icke äro så långgrunda som Gärdefjärdens, blevo
de omedelbara följderna mindre svåra än där, och siklöjfisket
fortfor att vara lönande under höstarna 1935 och 1936. Under
sommarn 1937 rådde stark torka, medförande en kraftig
sänkning av sjöns vattenstånd, vilket emellertid icke hindrade,
att t. ex. kamrer F. Bredberg där gjorde goda fångster av
mycket vackra abborrar. Men i och med höstregnen s. å. framträdde
följderna av urtappningen 1934 genom en katastrof lik
den i Gärdefjärden. Liksom där blev fisket praktiskt taget slut,
och senare försök av B. att meta abborrar blevo fullkomligt resultatlösa
såsom ock mina egna försök med gäddraget sommarn
1938. Enligt ett uttalande av Johan Högdal 30/4
1939 "tyckes fisken vara alldeles försvunnen, och man får aldrig
se ett yngel av något slag, så jag har lust giva Högfjärden
benämningen "Döda havet". Den 22/5 1940 kunde emellertid
Elof Nyström meddela, att yngel och någon gädda hade
setts,
121