H - Västerbottens museum
H - Västerbottens museum H - Västerbottens museum
ödlan synas svenska zoologer knappast ha iakttagit, och bland dem är den uppfattningen företrädd, att det beryktade skrattet endast är en hörselhallucination, på suggestiv väg framkallad av namnet skrattabborre, vars verkliga betydelse fallit i glömska. Till stöd för en sådan hypotes skulle den omständigheten kunna åberopas, att varken Linné eller den utförlige Z e tt e r s t e d t haft något att förtälja om djurets förmåga i sagda hänseende, varav måhända kan slutas, att de icke heller undfägnats med några historier av detta slag, vilka skulle tillhöra en senare tid. Fullt utredd kan emellertid frågan icke anses vara. V. FISKAR. Sjösänkningar medföra ofta massdöd av fisk, och onormalt lågt vattenstånd till följd av torka kan ha liknande verkan. Företeelsen har, särskilt med avseende på sjöar i Lövånger, studerats av framlidne professor A. G. Högbom, som framlagt sina resultat i ett par tidskriftsuppsatser 1 ), vilka jämte av honom benäget lämnade kompletterande upplysningar ligga till grund för följande framställning. I början av 1850-talet företog komminister J. M. Unaeus en sänkning av Kyrksjön i syfte att göra närliggande sankmarker odlingsbara. Sänkningen var rätt obetydlig., antagligen högst 0,8 meter, men den medförde fiskens fullständiga utdöende. Vattnet blev därvid färglöst och ovanligt genomskinligt, säkerligen beroende på tillförsel av vitriol- och alunsalter från de torrlagda och utdikade svartlermarkerna i sjöns närhet. Professor H. mindes, huru han under pojkåren ofta såg "fjäderalun" på dikesrenarne invid sjön. Sin färglöshet bibehöll vattnet länge, antag- ') Om vitriolbildning i naturen såsom orsak till massdöd av fisk i våra insjöar, Svensk Fiskeri-Tidskrift 1921. Über einige geologisch und biologisch bemerkenswerte Wirkungen sulfathaltiger Lösungen auf humose Gewässer, Bull, of the Geol. Inst, of Upsala, Vol. XVIII, 1922. Ii6
ligen på grund av fortsatt tillförsel av salter, särskilt från de järnhaltiga källor, som utgöra sjöns huvudsakliga tillflöden. Prof. H:s fader, komminister J. G. Högbom, lät åter uppdämma Kyrksjön, och i slutet av 1860-talet började de äldre sönerna ditbära fisk, som de fångade huvudsakligen i Avafjärden. Denna enkla inplantering av mört, löja, gädda och abborre slog mycket väl ut; fisken trivdes gott och tycktes växa mycket fort, vilket väsentligen tillskrevs den ovanligt rika insektfauna, som utvecklats under den fisklösa tiden. Den blott 11 hektar stora sjön blev snart ganska givande, och vid mitten av 1870-talet kunde H. dra upp en och annan gädda på ända till 4 kg. och enstaka abborrar om c:a 0.6 kg., vilka exemplar dock troligen voro inplanterade stamföräldrar till en avkomma, vars vikt i allmänhet ännu icke överskred 1,5 resp. 0.2 kg. En morgon upptäckte H. vid Hamptjärn en massa rudor, som lågo och sprattlade mellan mosstuvorna på stranden, och med hjälp av sina bröder fraktade han i byttor några hundra stycken över till Kyrksjön. De voro då ännu fullt pigga och livskraftiga, men för dem passade den nya miljön tydligen icke. Samma sommar sågs och fångades en och annan, men sedan voro de slut. Den översvämning, som fört rudorna upp på land, och vattnets hastiga återgång betecknade H. såsom ganska gåtfull. Ett skydrag syntes honom vara den enda möjliga förklaringen. Samma öde som rudorna rönte i Kyrksjön inplanterad braxen, och av lake och sik, varmed försök likaledes gjordes, återsågs intet enda exemplar. Sommarn 1914 var i hela Sverige utomordentligt torr och varm, vilket medförde ett starkt sjunkande vattenstånd 1 i sjöarna. Många blevo för en tid avloppslösa, och så var även, praktiskt sett, fallet med Gärdefjärden i Lövånger. Denna sjö hade då vid högvatten en areal av c:a 650 hektar, men som den, isynnerhet längs västra sidan, är mycket långgrund, torde ytan den nämnda sommarn ha varit reducerad med inemot 100 har. Sensommarn 1915, då nederbörden var över medeltalet och vatten- 117
- Page 91 and 92: Det var säkerligen en stor dag fö
- Page 93 and 94: Greve Schuvaloff * 1776 f 1825. Bef
- Page 95 and 96: I :Vf ^ a «7, ' f Brukspatron Jön
- Page 97 and 98: Gravvård vid Skellefteå lfs. kyrk
- Page 99 and 100: Strömsholms herrgård, Bureå kvar
- Page 101 and 102: Bergmästare Fredr. Ekenstam, delä
- Page 103 and 104: Brukspatron Fale Marklund av vilka
- Page 105 and 106: Den 1875 byggda ångsågen i Bureå
- Page 107 and 108: mycket betungande. Bolaget hade eme
- Page 109 and 110: Aktiebrev för Bure A.-B. ligt. Om
- Page 111 and 112: Patron Joh. Marklund * 1824 f 1898.
- Page 113 and 114: Patronessan Louise Marklund, f. Hä
- Page 115 and 116: Disponent J. G. A. Sandberg * 1858
- Page 117 and 118: Disponentbostaden Åbacka (nuvarand
- Page 119 and 120: Niagot om textilier i I^ovanger soc
- Page 121 and 122: Draperier vävda efter mönster och
- Page 123 and 124: egentligen broderats på i äldre t
- Page 125 and 126: Här meddelas nu en kortfattad besk
- Page 127 and 128: Lovånqers lioqre diurvarld O D J A
- Page 129 and 130: Huvud och stjärt av snok. (Efter K
- Page 131 and 132: hade hört husmodern skämta med de
- Page 133 and 134: För något mer än 35 år sedan va
- Page 135 and 136: IV. GRODDJUR. Vanliga paddan, Bufo
- Page 137 and 138: fläck. Bakbenen äro tvärbandade
- Page 139 and 140: ygdsboken Västerbotten 1928. I den
- Page 141: Sven Nilsson, Skandinavisk fauna,
- Page 145 and 146: sensommarn 1915 och Gärdefjärdens
- Page 147 and 148: på vederbörande skala betecknas s
- Page 149 and 150: nämligen övre och nedre Selsträs
- Page 151 and 152: 1900 på ståndkrok av nämndeman A
- Page 153 and 154: leftebladet, att från tidningens L
- Page 155 and 156: skäret Bonden utanför Nordmaling
- Page 157 and 158: Ålyngel i olika utvecklingsstadier
- Page 159 and 160: stabskartans Lomtjärn) befanns den
- Page 161 and 162: var ej mycket sämre med en på 22
- Page 163 and 164: Ur rommen utvecklas en larvform, 1
- Page 165 and 166: orden: "Ji leva om, se he låt som
- Page 167 and 168: I 1 oren i n o smed dela n d e n ST
- Page 169 and 170: Suppleanter: Apotekare Hugo Linder,
- Page 171 and 172: Museets bibliotek har under året u
- Page 173 and 174: Föreningens tillgångar och skulde
- Page 175 and 176: Föremål: GÅVOR TILL LÄNSMUSEET
- Page 177 and 178: HEMBYGDSFÖRENINGENS SOCKENOMBUD OC
- Page 179 and 180: Hestner, Anders, Slussfors. Holmber
- Page 181 and 182: Degerfors sockens Bygdegårdsfören
- Page 183 and 184: skulle kunna bliva en handledning f
- Page 185 and 186: skulle en hitflyttad övergiven vis
- Page 187 and 188: C TI 11 em utom länet Västerbotte
- Page 189 and 190: liten utställning i Latikberg. Sam
- Page 191 and 192: Ett hörn av "Vårsalongen 1936" i
ödlan synas svenska zoologer knappast ha iakttagit, och bland<br />
dem är den uppfattningen företrädd, att det beryktade skrattet<br />
endast är en hörselhallucination, på suggestiv väg framkallad<br />
av namnet skrattabborre, vars verkliga betydelse fallit i glömska.<br />
Till stöd för en sådan hypotes skulle den omständigheten<br />
kunna åberopas, att varken Linné eller den utförlige Z e tt<br />
e r s t e d t haft något att förtälja om djurets förmåga i sagda<br />
hänseende, varav måhända kan slutas, att de icke heller undfägnats<br />
med några historier av detta slag, vilka skulle tillhöra en<br />
senare tid. Fullt utredd kan emellertid frågan icke anses vara.<br />
V. FISKAR.<br />
Sjösänkningar medföra ofta massdöd av fisk, och onormalt<br />
lågt vattenstånd till följd av torka kan ha liknande verkan. Företeelsen<br />
har, särskilt med avseende på sjöar i Lövånger, studerats<br />
av framlidne professor A. G. Högbom, som framlagt sina<br />
resultat i ett par tidskriftsuppsatser 1 ), vilka jämte av honom benäget<br />
lämnade kompletterande upplysningar ligga till grund för<br />
följande framställning.<br />
I början av 1850-talet företog komminister J. M. Unaeus<br />
en sänkning av Kyrksjön i syfte att göra närliggande sankmarker<br />
odlingsbara. Sänkningen var rätt obetydlig., antagligen högst<br />
0,8 meter, men den medförde fiskens fullständiga utdöende. Vattnet<br />
blev därvid färglöst och ovanligt genomskinligt, säkerligen<br />
beroende på tillförsel av vitriol- och alunsalter från de torrlagda<br />
och utdikade svartlermarkerna i sjöns närhet. Professor H.<br />
mindes, huru han under pojkåren ofta såg "fjäderalun" på dikesrenarne<br />
invid sjön. Sin färglöshet bibehöll vattnet länge, antag-<br />
') Om vitriolbildning i naturen såsom orsak till massdöd av fisk i våra<br />
insjöar, Svensk Fiskeri-Tidskrift 1921.<br />
Über einige geologisch und biologisch bemerkenswerte Wirkungen sulfathaltiger<br />
Lösungen auf humose Gewässer, Bull, of the Geol. Inst, of Upsala,<br />
Vol. XVIII, 1922.<br />
Ii6
Change language