Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Lovånqers lioqre diurvarld<br />
O D J<br />
AV OTTO HOLM<br />
III. KRÄLDJUR.<br />
Huggormen, Vipera berus, är allmän, ehuru den under<br />
senaste tiden synts vara stadd i avtagande. Sommarn 1940<br />
var den i alla händelser åter ganska talrik, och bl. a. dödades<br />
12/8 vid Grubbedal en hona med inte mindre än 13 ofödda<br />
men redan mycket livaktiga ungar.<br />
Vid parningstiden samlas ofta huggormarna i stora sällskap,<br />
och ej så sällan kunna ett hälft tjog eller flera ses nystformigt<br />
slingrade om varandra. Detta har iakttagits även i Lövånger,<br />
varom framlidne tulluppsyningsmannen Harry Hällgren<br />
på Bjuröklubb på sin tid berättade. Våren 1922 gjorde<br />
han under en vandring längs havsstranden en avstickare till en<br />
liten tjärn ung. 1 km. söder om fyren för att se, om där fanns<br />
änder. Han kröp fram på alla fyra i skygd av några buskar, då<br />
han plötsligt från sidan hörde ett starkt väsande, och när han<br />
tittade åt det hållet, fick han se något, som kom honom att rygga<br />
tillbaka. Invid en löst liggande stenhäll med brant sida mot<br />
söder lågo där på 1 meters avstånd, belysta av solen, en massa<br />
hopslingrade ormar, bildande en boll, ung. 1/2 meter i genomskärning.<br />
"Jag erkänner, att jag blev rädd", tillade H.<br />
Ytterst sällsynt eller kanske utrotad är<br />
Snoken, Tropidonotus natrix. Dennes förekomst i<br />
IOI
Change language